Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.

Jag har testat VOi #elsparkcykel


Elsparkcyklar som står utspridda lite här och där, i huvudsak innanför Stockholms tullar, som man på några sekunder hyr med mobilen. Detta ska dagens inlägg handla om. Jag kunde inte låta bli att testa. Det är ju redan ganska populärt och man ser inte sällan folk, gammal som ung, elsparkcykla sig fram genom stan.

Man börjar (såklart) med att ladda ner en app, sen registrerar man kreditkort och mejl och så är det bara att söka upp närmsta scooter (företaget verkar vilja benämna dem så), via gps, – och köra iväg.

Det började inte bra. Bor i norra delen av stan och fick gå ungefär en och en halv kilometer för att hitta en med tillräcklig batteristyrka (det syns på var och en i appen). Men det fanns snopet nog ingen där det enligt appen skulle finnas en. Mejlade kundservice, berättade om problemet och fick svar på ungefär 5 sekunder och en förklaring på att den kan ha blivit intagen på innergård av nån kriminell. Så jag fick springa hem och lägga mig istället.

Gas till höger, broms till vänster, streckkod för registrering – rätt lätt.

Nästa dag fick jag tag i en med 66% batteri (batterinivå syns i appen) och jag använde den för att förflytta mig mellan Odenplan och Norrtull där jag bor. Det kostar 10:- varje gång man läser in streckkoden för att låsa upp en och därefter 1,50:- per minut. Inte jättebilligt men rätt rimligt.

Att få tillgång till ett elektriskt fordon sådär enkelt och kunna ta sig runt i 20 km/h utan att lyfta ett finger är ganska festligt. Många tunga investerare stöttar det här svenska företaget och verkar tro stenhårt på konceptet som kommer att etablera sig i flera europeiska storstäder inom kort.

Man lär även kunna bli en ”laddar-person”. Alltså en sån som underhåller maskinerna och tar hem dem för att ladda dem vid behov. Det behövs verkligen med tanke på att många fordon står med urladdade batterier, speciellt framåt kvällskvisten. Kanske man med lådcykel till exempel kan åka och samla ihop ett gäng för el-påfyllning. Det här ska man självklart få betalat för.

Men det är svårt att inte tänka: Vad är det för fel med att cykla (eller elcykla om man har en)? Är folk så himla lata?

Till exempel elcykelns fördelar gentemot en elsparkcykel är räckvidd, motion och bara det väger ganska tungt. Elcykelns hybridtanke, muskelkraft och elkraft är rätt svårslagen.

Men det är åt med VOIs idé som känns lite roligt och väldigt lätt-tillgängligt, det kan jag kosta på mig att erkänna. Och ibland kanske jag faller för frestelsen, annat kan jag inte lova.

En av svagheterna är att om man behöver en scooter även till kompisen så är det sällan det finns två på samma ställe. Och om man behöver ta en för pendling till jobbet ett exakt klockslag så kan man vad jag förstått inte boka en, utan måste chansa på att man får tag i en. Kanske en framtidsfunktion?

En kompis skjutsade sina två barn till skolan på en som såklart inte är tillåtet, men ganska yteffektivt får man säga. Och min tjej som har svårt att cykla med sin cello på ryggen kan ta sig fram på en scooter med sin gig-bag (det funkar om man står). Så kanske fyller VOI ett behov och är här för att stanna. De kan även få draghjälp av Uber som sägs vara intresserade av ett samarbete. 

/DS

 

Min stå-upp-föreläsning ”Konsten att leva utan bil” i Kungsör 18:e september

Snart är det dags för Europeiska trafikantveckan. Den kan sammanfattas som ett europeiskt uppslag för att öka lusten och sporra till hållbart resande.

Och hållbart resande är ju precis det jag bloggat om i ungefär nio år nu. Och så har jag ju, om jag får säga det själv, en underhållande och viktig föreläsning i ämnet på repertoaren.  Den handlar om min egen, ibland ganska prövande, kamp och envishet för att pussla ihop tillvaron utan bil.

Det hela ska framföras i Kungsörs bibliotek senare i september, vilket förstås är superkul.

Föreläsningen är öppen för allmänheten och gratis så det är bara att dyka upp!

En underhållande stand-up-föreställning där David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln.

Ett arrangemang under Europeiska trafikantveckan 16 – 22 september.

Entré: Fri.

Arrangör: Energi- och klimatrådgivaren i Kungsör, Arboga och Köping samt biblioteket.

 

Det är så tråkigt att det är så himla klimatOsmart att flyga

Gjorde just ett slags klimattest. Hur stora är mina egna växthusgasutsläpp per år, i ton räknat? Sommarjobbande ungdomar, för Stockholms stad, genomför tester med förbipasserande på Stockholms stadsbibliotek just nu. Själva grejen går under namnet: Klimatvågen.

En handledare ger dig en shoppingkorg och guidar dig igenom utställningen. Du väljer mellan olika säckar som representerar de varor och tjänster du vanligtvis konsumerar under en dag. När du gått igenom alla kategorierna placerar du shoppingkorgen på Klimatvågen för att få en fingervisning om hur stor klimatpåverkan din konsumtion har och vilka delar av den som väger tyngst. Med hjälp av Klimatvågens handledare kan du sedan få tips om hur du på ett smart sätt kan minska din klimatpåverkan.

Jag är väl ändå rätt duktig och klimatklok? Jag är vegetarian, cyklar nästan jämt, äger ingen bil, ser till att mina matrester förvandlas till biogas och handlar elektronik mest på Second hand.

Men när det 10 min senare är dags att väga är jag plötsligt inte lika kaxig.

Min klimatsynd är främst flyget och osten. Jag käkar en del ost och gör flera flygresor om året. Att bli vegan vore ju ännu bättre för planeten och att bara hålla sig till tåg när man åker på semester vore ju egentligen att föredra – jag är medveten om det.

Men man vill ju för sjutton ha ett roligt liv också! Det klimatsmartaste vore ju egentligen att inte finnas alls, och det skulle ju onekligen kännas lite trist.

Jag går ändå från stadsbiblioteket och klimattestet med hedern i behåll för att mina flygresor enbart gått till europeiska destinationer. 5,5 ton per år blev mitt resultat. Långt under medelsvenskens utsläpp på 10 ton, men fortfarande lika långt från det som anses vara hållbart i längden.

Det ju bara så himla surt att man inte utvecklat tågtrafiken mer. Vi avvägde (min tjej och jag) vandring i Abisko för lite sen. 2000:- t/r per person skulle resan gå på med tåg jämfört med ett flygalternativ till södra Polen och vandring i Tatrabergen som skulle kosta 700:- t/r per person. Svårt då att välja det förstnämnda, speciellt eftersom att ölen är så billig i det sistnämnda alternativet och med tanke på att vi inte direkt tillhör höginkomsttagarligan (musiker, kulturarbetare) fick det bli det sistnämnda alternativet.

Tatrabergen. Himla fint var det, flyg eller inte. 

Man kanske ska fläska på med en rejäl flygskatt, utveckla tåg istället för att avveckla dem och inte minst tillåta medhavd cykel för att göra miljösemestrande mer attraktiv?

Men det finns ljus i mörkret. Gratis tågluffarkort till 18-åringar var ju en höjdaridé signerad EU, för att väcka liv i det gamla geniala semestersättet som många i min egen generation (och tidigare) vuxit upp med men som många ungdomar idag inte ens känner till. Hoppas många gav sig iväg.

Avslutar dagens inlägg med ett Hipp Hurra för interrailkortet! Och med att tipsa om ett superinspirerande inlägg om tågluff med barn från lådcyklar.se

/DS

Min kanske största lastcykel-utmaning hittills – över 2 meter lång garderob

Min passion som handlar om att tänja på gränserna på vad som anses möjligt att frakta på cykel, fortsätter. Det var en stor tillfredställelse att trampa denna garderob från Upplandsgatan till Norrtullsgatan häromdan.

Himla bra, som jag varit inne på tidigare, att lådan är rak så att man kan lägga föremål tvärs över den (finns ju varianter med rundade kanter). Nåt att tänka på om man avväger att bli med lastcykel och vill kunna frakta stort, åbäkigt och mycket.

Slutsnackat. Bild och film får tala för sig.

För fler lastcykel-triumfer, kolla HÄR. 

/DS

 

 

Min granne och hans nya super-el-cykel

I maj skrev jag om min käre vän och granne som blev totalt knockad efter att ha testat en alldeles speciell elcykel, närmare bestämt en lyx-glidar-modell för fyrtio tusen (30 med statlig rabatt) undertecknad Riese & Müller.

Begäret, efter provturen, blev så stort att han inte kunde föreställa sig ett liv utan den fantastiska cykeln. Det gick bara inte. Så han slog till och efter plågsamma veckor av väntan (den sätts ihop på beställning i Tyskland) har den nu kommit, och är bara hans och ingen anns och han är bara så himla glad. Nyfrälst liksom.

För ett par dagar sedan fick jag tillfälle att själv testa. Och det blev en lång härlig tur (eller två faktiskt) innehållandes osedvanligt många branta backar.

Tinker är en vacker skapelse smakfullt ihoplockad med helt sjukt attraktiva komponenter: Gates belt drive, steglös växel (NuVinci N380) mittdrevs-motor (Bosch PowerPack 400)  samt en framhjulsfjädring som bidrar till en mjukhet över ojämnheter som säkert är hur svår som helst att överleva utan när man väl vant sig. Det är ju nästan så att man börjar dregla lite. 
IMG_9582

Jag har aldrig ägt nån el-cykel men testat ett tiotal olika varianter. Tinker är sådär gött sammansatt och man känner att det är nåt extra (och svindyrt) redan vid första anblicken.

Graden av hjälp från elassisten sitter synkroniserad i den steglösa växeln. Funkar som ett gashandtag ungefär. Ju mer energiskt du trampar ju mer hjälp får du. Jämför man med många andra  el-cyklar då man ställer in grad av hjälp, till exempel i tre olika nivåer, så känns det här lite mer som ett automatväxlat fordon.

IMG_9575Efter några minuter under min provtur, efter att ha fått någorlunda koll på det hela, stänger jag av el-assisten helt. Jag resonerar som så att en el-cykel som känns alltför seg och dålig att cykla på utan motor är en undermåligt fordon som lämnar en fet känsla av olust efter sig. Det bästa sättet att skilja agnarna från vetet är därför att helt enkelt under ett tag trampa själv, som om det vore en vanlig cykel, och sanningen kommer snart att göra dig lite klokare i valet och kvalet (om du är på jakt vill säga).

Härligt är det att konstatera att Tinker funkar även utan assist. Visst, den är tyngre än en standard-cykel men eftersom det är mittdrevsmotor och att inte motorn sitter i bak eller framhjulet som onekligen kan utgöra ett sänke för cykeleganskaperna, klarar sig Tinkern bra. Om man förställer sig att det till exempel är 8 km kvar hem när batteriet ger sig så skulle inte det med andra ord inte leda till några värre panikångestattacker.

När man uppnåt 25 km/h stängs motorn av. Begränsningen finns ju på alla lagliga elcyklar. Detta kan i sammanhanget upplevas som att cykeln lägger på en broms. Det är ju så härligt att trampa upp lite fart och 25 km/h på grund av detta riskerar kännas lite som en glädjedödare. Men den här cykeln är mer av comfort än sport. Man sitter helt upprätt och den gör inte på något sätt anspråk på att framstå som ett fartvidunder. På en sport-el-cykel kan fartbegränsningen upplevas som lite tristare kan jag tänka mig.

Det roligaste är ju förstås backarna. Jag dras magnetiskt till Stockholms mördarbackar för att hämnas på dem var och en efter alla mödosamma kamper man haft med dem genom åren. På ungefär 50% assist, som jag ofta föredrar, känns det som om man delar på ansträngningen, och den känslan är oerhört harmonisk och får hela konceptet att kännas sunt på nåt sätt.

Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!

Om att cykla i Bordeaux, vinprovningar och om mina nu åtta år som lådcykelägare

Har mest befunnit mig nära havet och parkerat mig på min SUP för att inte torka ut i värmen under de senaste veckorna.

Men innan dess har vi bland annat hunnit med en resa med åtminstone en dags cykling i vindistrikten i närheten av Bordeaux.

Att cykla mellan svulstiga vinslott och genom vindruvsfält som aldrig tycks ta slut – är en exotisk upplevelse. En vidsträckt och vacker  landsbygd helt utan kossor, grisar och höns – för kreatur är ju inte speciellt nödvändigt vid vinproduktion vilket är det som det uteslutande handlar om här.

IMG_9342

IMG_9297Vinmuseet i Bordeaux

IMG_9572

Här kommer vi!

Enligt en rödvinsprofet i bekantskapskretsen produceras det bästa vinet kring den lilla staden Pauillac – så det var av förklarliga skäl i de krokarna vi höll till.

Att få inblick i hela produktionskedjan, testa, smaka och jämföra, att få förklarat för sig hur otroligt omsorgsfullt skogarna, som ligger till grund för virket till tunnorna där vinet lagras, valts ut; hur vindruvor som inte är helt runda förpassats raka vägen till b-produktionen – var ju precis hur intressant som helst att få koll på.

Den här sortens resa skulle man till exempel kunna göra med ett gäng vikcyklar. Det går att ta sig runt med tåg nästan överallt, och kombinera med cykel, så nån bil är egentligen inte nödvändig.

Vi flög till Bordeaux och för oss sex i resesällskapet var det ändå bekvämt med en minibuss (ska erkännas) som vi hyrde på flygplatsen. Men i mitt cykelhjärta (och tåghjärta) skulle en tåg-vik-cykel-luff vara eggande lustfylld i dessa omgivningar. Hoppas det dyker upp såna möjligheter framöver.

Nog om Frankrike och vinrankor. Jag vill nu istället passa på att slänga in en hyllning till ett födelsedagsbarn. Det är min lådcykel som fyller åtta. I så många år har den förgyllt min och många andras tillvaro. Vi har använt den dagligen när vi varit hemmavid under sommaren och tanken på ett liv utan den gör en nästan kallsvettig.

Dottern, min tjej och ofta nån kompis till dottern eller båda våra suppar kommer den fantastiska cykeln ofta lastad med. Och inte sällan nuförtiden går turen längs den snirkliga och somriga lilla vägen (o helt bilfria) längs Brunnsviken mot badplatsen.

För åtta år sedan var den helt nyimporterad från Amsterdam och den rullar fortfarande så fint och fyller så bra upp det tomrum ett bilfritt liv skulle kunna innebära. 
IMG_9279

1 vuxen och 2 förstaklassare i lådan – det går bra. 

IMG_8977

Ett Elpiano går också bra. 

Första turen med Bella

Så såg det ut för åtta år sedan. Premiärtur för Bella.

Och med den lådcykel-hyllningen avslutas dagens inlägg.

/DS

Att cykla på Utö!

Vi fortsätter vårt projekt med att semestra i våra egna omgivningar genom att kombinera cykel, båt och pendel. 

Senast upptäckte vi Utö som bland annat är känt för järnmalmsgruvor och för att sporten Swimrun skapades här.

Så här tog vi oss dit: Först pendel från Odenplan till Västerhaninge (30 min), sen 5 km cykling (15 min) till färjan vid Årsta brygga. Båten tar ca 45 min och det går utmärkt att ta med sig cyklar.

IMG_9258

På Utö hittade vi bland annat en turistbyrå. Det passade utmärkt för vi sökte efter en magiskt vacker tältplats och ett cykelutflyktsmål.

”Cykla till Stora sand, ni kommer inte att ångra er” sa de på ett så övertygande sätt att vi bestämde oss på studs för att lita till deras tips.

Innan vi trampade mot Ålö Stora Sand åt vi en helt fantastisk lunch på Lilla haket alldeles bredvid turistbyrån, sällsynt god vegetarisk korv och halstrad lax med potatissallad.

Efter en 45 min lång cykeltur med vackra och omgivningar hittade vi vår magiskt vackra tältplats på Stora sand. Det var inte så svårt.

IMG_9243

Läste att den här lär vara en av Stockholms absolut bästa badstränder och trots att det var soligt och varmt blev det aldrig mycket folk. Vi gick på en upptäcktsfärd efter att ha satt upp tältet. I närheten av stranden finns massor av exotiska bergarter och det känns som om man är väldigt långt hemifrån.

IMG_0432 IMG_0433 IMG_0434 IMG_0436

IMG_9246

Efter att dagen efter ha ätit en grym frukost på öns bageri och besökt gruvbyn, badat från klippor, cyklat, spelat minigolf och sett en ryssugn – så bestämde vi oss för att förlänga vår vistelse och ta den senaste båten hem (vid ca 20:00).

Vi avslutade till sist med restaurang-besök och åt nåt så vansinnigt god veg-pizza på Nya Dannekrogen och förundrades över den höga kvaliten på samtliga ställen där vi ätit och druckit och att utflyktsmålet Utö (och Ålö) verkligen var en höjdare.

DS

 

Gästinlägg om bland annat ljuspunkt för cykel på tåg #movingo #eskilstuna #örebro #västerås

Ett gästinlägg! Oerhört välkommet och uppskattat av mig som nu helt solo drivit denna blogg sen 2009 (vill du också bidra?). Det är ett brev som jag fått av Håkan Bern som läggs ut som ett gästinlägg. Det handlar bland annat om glada bud till den som vill ta med cykeln mellan Sthlm – Eskilstuna, Örebro eller Västerås. Det handlar även en aning om vikcyklar som Strida, Montague och Brompton samt om situationer när all annan trafik förutom cykeln står lamslagen. Det får vara tillräckligt som förord. Tusen tack för ditt brev Håkan!

Hej

Jag läser ju din intressanta cykelblogg ibland. Skrev ett tack för något år sedan som du gillade. Här kommer en till sammanställning, skrev halvt nån gång i vintras men blev aldrig färdigt eller skickat utan kvar i datorn. Men nu kom det iväg iaf.

Movingo, nya biljettsystemet för regionaltågen i Mälardalen. Vi som tågpendlar i Mälardalen har fått sänkta biljettpriser under 2017. Dessutom ingår SL-kortet och lokalt busskort. Bra ! Biljettsystemet kom nu hösten 2017, det blir egna tåg också. De kommer dock inte förrän 2019. Det blir vita dubbeldäckare. Jag var på Centralhallens golv en dag i höstas. Då var det en presentation av just detta nya system. Jag började prata med en av cheferna där som visste en del om tågtrafik, han var rätt intressant att snacka med. Jag gick på där om att vi pendlare behöver cykelplatser på tågen. Passande nog så hade jag min Montague ihopfälld i en stor svart tygväska på axeln när jag stod där. Han vart lite impad av den faktiskt ”Är det en riktig cykel du har där ?” och menade att ”för såna här kompakta finns ju alltid lösningar” när jag menade på att det var ont om cykelplatser på tågen.

wpid-Photo-20150314065820560.jpg

Blev tvungen att (för tusende gången) visa min egen hopfällbara på ett tåg:)

På Movingotågen blir cyklar tillåtna ! Varje tåg har en yta som är avsedd för barnvagnar eller cyklar. Utan barnvagnar så rymmer denna yta 6 st cyklar. Jag menar ju att detta är för lite. Men helt klart är ju sex platser mer än inga alls. En klar förbättring! Vi som bor en bit ut kan cykla på riktig cykel i Stockholm och Stockholmare kan komma ut en bit och cykla på fina lågtrafikerade cykelbanor och landsvägar. Blocketköp av begagnade cyklar blir också smidigare. Det var en intressant diskussion med denna tågchef som jag dock missade namnet på. Men han sa att han hade inget emot cyklar men att det också finns personer inom tågtrafiken som verkligen hatar cyklar. Vår diskussion blev dock avbruten av en äldre man med toalettfrågor och jag gick vidare mot min tågavgång. Men sprid gärna till cyklande Stockholmare att man från nästa år kan åka Movingo med cykel till städer som Eskilstuna, Örebro och Västerås som har massor av fina cykelbanor.

Movingo köps på en speciell sträcka, jag har tex Strängnäs-Stockholm. Men för ett tillägg på någon tusenlapp så kan man köpa ett kort för hela Movingoområdet. Det kan ju vara av intresse någon semestermånad att tågluffa med eller utan cykel i Mälardalen.

Jag köpte en Strida för något år sedan. Den har dock inte blivit så väldigt använd under 2017. Men några tillfällen i alla fall. Riktigt smidig att ha med sej på pendeltåget och dra runt på Centralen. Går bra att ha med sej i rulltrapporna från tunneln. Men på regionaltåget är den lite lång ibland, 120 cm ihopfälld, och den passar inte på alla bagagehyllor i tågen. Vissa vagnar, vissa vagnar inte, som med Montague. Det blir väl en Brompton i cykelsamlingen också vartefter. Eller att man får lära sej att kliva upp i rätt vagn på tåget. Men kul på Södermalm med Strida! Och cykling i city, Gamla Stan etc. När jag cyklar genom villakvarteren till tåget i Strängnäs på en Strida är man ju som ett ufo eller liknande. Sen i centrala Stockholm när folk kommer på longboards, segways, rullskridskor, racercyklar och lastcyklar i blandning så är man ju en del av det levande kulturlivet. Kul att vara det som 50+are. Att min Strida inte blivit så använd beror dock mycket på att jag har jobbet så nära från pendeltågstationen under 2017 så jag har bara tagit vikcykel med mej då jag haft ärenden efter jobbet som kräver cykel.

På din blogg skrev du om terrorattacken 7 april 2017. Att man på cykel ändå kan transportera sej när övriga transportsystem slås ut av en eller annan orsak. Det kommer ju tyvärr att inträffa igen att det blir stopp. Har man cykel eller vettiga skor att kunna gå med så är man dock någorlunda förberedd. Jag var med om en liknande händelse, tror det var 2005. Inga personer dödade och inga personskador heller. Men biltrafiken genom Stockholm var helt lamslagen, det stod bilar still överallt på tomgång. Då var det skön känsla att cykla genom Stockholm, dock var väl luften inte så nyttig av alla avgaser. Man fick en del avundsjuka blickar från en del bilister. Jag jobbade i Älvsjö då och cyklade hem till Åkeshov på mtb med slicks. Det var inte lika vanligt med cykelpendling då som nu, men visst förekom det. Det som hade hänt var att en stor pråmplacerad lyftkran, Lodbrok, körde på Essingeleden som då stängdes av. De som körde lastbilar uppe på bron då var helt övertygade att bron skulle rasa och ställde lastbilarna på tvären över vägbanan. Men jag kom som sagt smidigt hem på cykel, dock med bensinsmak i halsen. Något liknande lär ju hända igen, liksom att terrordåd mot kollektivtrafiken såsom i Madrid och London mfl kan inträffa även i Stockholm

Cykelhälsningar Håkan Bern

Pengar på börsen eller i bilen under 5 års tid? Om Billiv VS Tåg, cykel och kollektivtrafik rent ekonomiskt

Pratade med en bekant som har bättre koll på börsen än jag, och lyckades bli aningens intresserad.

Angående att spara på sikt lyfte hon fram fördelarna med att satsa på en vanlig indexfond, som följer börsens utveckling utan några konstigheter, framför sparkonto (med högst ca 1%). Långsiktigt kan man tydligen förvänta sig en avkastning på ca 5-6% per år, och då är det lågt räknat (råder säkert delade meningar här). Sedan 1985 har stockholmsbörsen i genomsnitt ökat med 11% per år.

Det finns en typ av spar-prognosmätare på Avanzas sida. Hur länge och hur mycket man behöver lägga undan för att (förhoppningsvis/kanske/troligen) uppnå sina spar-ambitioner.

Så småningom kom jag att tänka på mitt eget uträkningsexempel här på bloggen, om uteblivit bilägande och hur mycket man sparar på det. Uträkningen har några år på nacken och gör inte anspråk på att vara exakt (det är komplicerat). Mer som trovärdigt exempel på vad bilkalaset gått på för mig om jag hade ägt en viss typ av bil i fem år.

honda

Har övervägande fått många fina kommentarer om uträkningen. Idag är biltullarna högre, samt högre utgifter för parkering, så förmodligen skulle slutnotan vara aningen fetare om jag gjort uträkningen idag. Men uträkningen lär fortfarande stämma på ett ungefär.

Nu till det intressanta. Pengar på börsen VS Femårigt bilägande?

Kom fram till i min uträkning (HÄR) att äga en Honda CR-V i fem år kostar totalt 301 500 kr eller (301500/60mån) 5025 kr i månaden.

Men att inte äga Hondan innebär ju andra utgifter för alternativa sätt att ta sig fram. Dem får vi inte glömma. Därför såg jag över utgifter även för detta.

Sammanlagda utlägg för tågresor, kollektivtrafik och årskostnad för cyklar: 17 200 kr per år, 86 000 kr under fem år eller 1433:- kr i månaden. Billiv VS Tåg, cykel och kollektivtrafik (301 500 – 86 000=215 500).

215 500:- att månadsspara jämnt fördelat under fem år. 3 591:- /månad.

Genomsnittsökningen på börsen sedan 1985 är 11%. Men det är inget man kan räkna med så vi tar ner förväntningarna till 6,1% i snitt fram till 2023.

Skärmavbild 2018-06-01 kl. 09.59.25

36 497:- blir förtjänsten av att placera pengarna om man inte är nöjd med förtjänsten på 215 500:- som den bilfria livsstilen inbjuder till (utan ränta eller avkastning).

Ca en kvarts miljon förtjänst på att ta sig fram mer miljövänligt beräknat på en femårsperiod. 

Kan ju vara värt att ha i tankarna om man går i bilköpstankar men tvekar på om bilägarskapet är helt och fullt nödvändigt.

Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!

/DS

Ta cykeln i pendeln och bara dra!

Vi har turen att bo nära Odenplans pendeltågstation, närmst den norra nedgången på Vanadisvägen där man får ta med sin cykel (inte tillåtet vid södra nedgången) helger och tider då det inte är rusning. Det är gratis att ta med cykeln och har man ett värdekort kan man åka vart helst trafiksystemet tillåter, och det kostar aldrig mer eller mindre än 31 kronor.

”Inlägg om cykelförbud på pendel ledde till artikel”

6D9E94B9-8C9A-4D85-9939-8FE6FB03036B

På en halvtimme är man till exempel i Västerhaninge och därifrån kan man cykla sig vidare mot: Härringe slott, Årsta havsbad, Dalarö eller ta båt till Utö. Man kan också besöka halvön Gålö ca 40 minuters cykling från stationen vilket blev vårt val denna gång.

Vi skulle egentligen till Utö men missade båten så det fick bli Gålö istället – och det blev med facit i hand en fin plan-B. Utö får vänta.

När vi kommit fram parkerade vi cyklarna och vandrade några kilometer av Gålös hela fem mil långa strandlinje som är en del av halvöns naturreservat.

Himla vackert! Kändes som man hade kommit en bra bit ut på landet; ändå krävdes det i praktiken bara 30 min med tåg och 40 min cykling för att ta sig dit.

45757670-1DEE-46E1-B0D7-4327FE9784AB

Att få ett vardagsbreak är med cykel+pendel både enkelt, snabbt och billigt. Och såklart miljövänligt.

Vi tog en välförtjänt öl och lunch i närheten av Gålö havsbad och konstaterade att ta sig hit med bil hade inte varit samma härliga grej.

Insikten är att man har enormt mycket outforskat i ens egna omgivningar och att det inte finns nån anledning att fortsätta att låta det va på det viset.

Från många pendeltågstationer når man enkelt ett helt gäng underbara cykelstråk. Åkte till exempel till Södertälje med pendel och resten med cykel (ca 3 mil) till Mariefred för ett par år sedan. Himla fint det också. Inbjuder till att ta båten hem så att det blir en skön rundtur man kan göra på en dag.

Sammanfattningsvis: Tåg+Cykel VS Bil 1-0.

/DS