De skulle bli djupt traumatiserade om de fick se hur det går till i Berlin #pendel #cykelförbudOdenplan #kristoffertamsons

Har varit på Mallorca några dar med min tjej. Ska inte säga så mycket mer om det än att det var riktigt trevligt. Men att nästa gång bara måste vi ha med oss vikcyklar.

Ja man kan hyra. Men då ska ju cykeln oftast tillbaks till det ställe man hyrde den på och sen har man sitt pick och pack som man kanske tvingas lämna på hotellet för att man inte kan packa på cykeln – vilket låser en ännu mer.

Läs: Dagbok från en hopfällbar cykel

Man vill helst vara så fri så att man kan stanna till där man vill. Att ha integrerat packsystem där man får med sig allt på cykeln är inte helt dum grej. Finns det överhuvudtaget ett annat rese-koncept som kan mäta sig i total mängd frihet?

Man kan byta till buss eller tåg när man känner för det. Och med rejäla väskor får man med sig hela sin packning på cykeln och kan i sin tur stanna var man vill utan att tänka på att man ska tillbaka.

Nu fick det bli mycket vandring istället mellan de super-pittoreska byarna: Soller, Deia och Valdemossa. Det var inte helt fel det heller ska tilläggas.

IMG_7826

På vägen hem blev det ca 9 timmar väntetid på Tegel i Berlin innan vi kunde ta flyget vidare mot Stockholm. Detta var inte tråkigt alls då vi köpte ett dagskort (€7) för nyttjande av berlins utmärkta kollektivtrafik och han med att besöka både Kreuzberg, Friedrichshain och Prenzlauer berg under dagen.

Jag älskar Berlin. Varje gång jag besöker staden frågar jag mig själv varför man överhuvudtaget envisas med att besöka andra platser. Där finns ju allt man kan önska sig och en helt genuin atmosfär. Och massa cyklar.

Tänkte avsluta det här inlägget med en reflektion jag fick med mig från Berlin. Den berör ämnet, som så många gånger förr: ”cykel på tåg”.

På berlins U-Bahn (tunnelbana) får man nämligen ta med sig cyklar även i rusningstid. Det får anses som maximal cykel-liberalism med få motsvarigheter i världen.

Det här fotot togs i förrgår 16:50 på Alexanderplatz som troligen är en av de trafikknutpunkter med flest resenärer i omlopp efter Hauptbahnhof (centralstationen).

IMG_7948

I Stockholm diskuterar landstinget, med moderaten Kristoffer Tamsons i spetsen, om det inte nog vore allra klokast med ett förbud mot att kliva av/på pendeltåget med sin cykel vid pendelstation Odenplan som öppnar 10 juli. Under rusningstrafik är cykel förbjudet att ta med överallt så det här eventuella förbudet skulle alltså va aktuellt när få personer reser under tider utanför ramarna 06-09, 15-18.

Detta gäller för cykel med SL

”Eftersom man även kommer åt tunnelbaneperrongen (där blotta tanken på cyklar är för dem som den otäckaste mardröm) som är placerad en rulltrappstur över pendeltågsperrongen – så skulle ju cyklister ges möjlighet att smita in i tunnelbanan med sina cyklar” resonerar man.
Därför övervägs det att helt bannlysa cyklar till och från Odenplan.

Om beslutsfattarna skulle vara medvetna om hur det går till i Berlin skulle de nog bli så traumatiserade att det skulle sätta djupa livslånga sår i dem av allvarligaste sort.

LÄS OCKSÅ: Ge vettigt argument till varför man inte kommer få ta med cykeln från Odenplans pendel och vinn fint pris

/DS

 

 

 

Jag har saknat att multimodala mig fram

Jag har börjat att få en del åtaganden inom näringslivet som röstcoach genom min sida Snacka Sunt. Kort beskrivet kan man säga att mitt koncept går ut på att sprida kunskap om hur man får rösten att bära, hålla och att låta snyggt när man till exempel ska hålla föredrag och presentationer i sin yrkesroll.

Igår var det Scanias patentavdelnings tur för ett föredrag och work shop, och det innebar även att jag fick utöva en resekonstart som jag högaktar. Att multimodala. För den oinvigde innebär multimodalt resande att kombinera olika färdmedel med cykel (helst hopfällbar).

Fick en förfrågan om att bli hämtad vid Södertälje syd, bara 1,5 km från Hotellet där jag skulle hålla work shopen. Jag tackade vänligt men bestämt nej till någon form av skjuts.

Antingen fanns att välja på att ta det tidigare tåget som skulle ta mig ända till Södertälje syd – plus 5 minuter cykling till slutdestination, eller det som avgick en halvtimme senare men istället till Södertälje hamn – samt 10 minuters cykling till slutdestination.

Jag valde det senare för att det var det mest tidseffektiva och för att jag gärna välkomnar en lite längre cykeltur än fjuttiga 1,5 km.

IMG_7218

Vid lunchtid, då tåget avgick, hade möjligheten funnits att göra denna resa med en vanlig konventionell cykel. Det hade bara inneburit ett problem. Jag skulle inte ha nån möjlighet att ta mig hem igen. Åtminstone inte om jag ville ha cykeln med mig tillbaka.

Vid rusningstrafik 15:00-18:00 (och 06:00-09:00) tillåts inte cyklar på SLs pendeltåg och mitt uppdrag var slutfört 15:00; så det skulle ha inneburit att cykelförbudet skulle ha drabbat mig på hemvägen.

Men alla invigda vet att med en Brompton är det här ett icke-problem. Och såklart var min Brompton det cykel-alternativ jag valde denna dag.

Inte bara för möjligheten att multimodala (inte bara dit men hem också), utan också för de fina packmöjligheterna småhjulscyklar inbjuder till.

I min fläskiga touringväska får jag rum med notställ, mappar, 16 cykelslangar, mick, micksladd och ett PA-system (ett litet) som jag använder i min work shop.

Varför cykelslangar? Jo de är faktiskt utmärkta att dra i för att få kontakt med sitt magstöd och elasticiteten inbjuder till att jobba med magen på ett vettigt sätt.

Då jag har en paus från teatern i Vadstena har det tyvärr också inneburit att jag också mulimodalat mindre på sistone.

Jag har saknat det och är himla glad över att det börjar dyka upp nya tillfällen. En vikcykel älskar man som mest när man till fullo använder dess funktion.

DS

Inlägg om cykelförbud på pendel ledde till artikel

Mitt blogginlägg, för ett par veckor sedan, som handlade om det totalt obegripliga beslutet att förbjuda medhavd cykel från/till odenplans nya pendeltågstation har tagit skruv.

Cykelexpert Krister Isaksson retweetade inlägget vilket ledde till att ”Mitt i Vasastan” kontaktade mig och ville göra en artikel om saken; samt fråga ut ansvariga vad de möjligen kan ha för rimliga försvars-argument kring detta cykelfientliga och horribelt osmakliga dråpslag mot människor som önskar pendla sunt och hållbart.

Igår publicerades artikeln.

14484913_1796920060553910_4279352459842427342_n

”Du som tagit med dig cykeln till och från Karlberg behöver tänka om. Station Odenplan är inte anpassad för resenärer med cykel.” (Landstingets hemsida.)

”…tänka om.” Är det undertext för att överväga bil eller att se om livspusslet tillåter en extra cykeltur till Sundyberg eller Solna pendeltågstation, där man (fortfarande) får ta med cykeln på tåget.

Programledare för Citybanan Anders Sköld säger att många andra också undrat över skälet till cykelförbudet när han ställs till svars av Mitt i. Han vidarehänvisar till SL:s (superstrikta) regler för cykel i tunnelbana och menar att han inte ser någon möjlighet till att ändra på dem eftersom pendel och tunnelbana är så tätt sammanlänkade på vid Odenplan.

Att pendel och tunnelbana är så tätt sammanlänkade menar han alltså är ett tillräckligt kvalificerat argument; så slagkraftigt och genomarbetat att folk som vill kunna göra samma sak man idag kan vid Karlberg (som ska läggas ned, Odenplan ska ersätta) ska förstå logiken i denna ”omöjlighet”?

Om man inte kan lösa en sådan sak till fördel för en något mer balanserad trafikmaktordning och inte minst i miljösynpunkt, saknas då inte all form av vilja, problemlösningsförmåga och kreativitet?

För mig framstår det väldigt märkligt om man inte tycker att det är oerhört pinsamt att uttrycka sig så pessimistiskt och onyanserat.

I det stora hela handlar det om att få till ett trafiksystem som i så hög utsträckning underlättar yteffektiva och miljövänliga transportalternativ. Varenda liten sketen åtgärd som leder till förbättring är av största vikt.

Men när man försämrar! Ska det överhuvudtaget vara tillåtet? 2016!

Men att formulera sig så som Anders Sköld gör, att pendel och tunnelbana är för tätt sammanlänkade för medtag av cykel på förstnämnda, framstår ändå som ett ytterst välsmort och genomtänkt argument i relation till hur trafiklandstingsråd Kristoffer Tamson (M) väljer att se på saken:

”Du kommer inte kunna ta med dig cykeln på pendeltåget från nya Station Odenplan. – Tanken är att man ska kunna lämna cykeln i det nya moderna garaget.” (Vi i Vasastan)

Ja du Kristoffer Tamson, varför skulle man vilja ta med cykeln på tåget när man kan lämna den i ett nytt modernt garage istället? det kan du ju fundera över.

Och det kanske han gjort och kommit fram till ett och annat sedan uttalandet i Vi i Vasastan. För så här säger han nu i den aktuella artikeln i Mitt i Vasastan:

”När vi efter flera dagar får tag i trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons är han positiv, dock utan att vilja lova något.

– Min horisont har hittills legat på att vi ska hålla tidplanen för Citybanan. Men i takt med att det landar är det rimligt att vi tittar på hur alla på bästa sätt ska kunna fortsätta pendla.”

Läs hela i artikeln i Mitt i Vasastan här.

DS

 

 

 

Ge ett vettigt argument till varför man inte kommer få ta med cykeln från Odenplans pendel och vinn fint pris

Stötte på en norrman. Kollega från förr. Tvåbarnsfar och trumpetare. Vi har köpt en lådcykel och det är det bästa vi gjort på länge ropade han ut så det hördes över halv stan (kryddar lite som vanligt) när han fick syn på mig.

Han fortsatte att passionerat resonera över hur det kan vara på det viset att folk verkligen vill åka runt inne i stan med bilar och sitta i köer och svära sig hesa i letandet efter en p-plats.

Lådcykellivet gjorde helt enkelt familjetillvaron så mycket enklare och roligare. Enda felet var egentligen att man inte tagit steget tidigare, menade han.

De hade satsat på en Livelo. Svensk, eldriven, trehjuling med något slags starkt tyg istället för traditionell låda. De hade haft den ett tag och var hittills oerhört nöjda med sin investering på ca trettiofemtusen spänn.

Vi stod och snackade cykel intill Odenplan, inte långt från det nybyggda cykelgaraget, där man fram sommaren 2017 helt gratis kan få nyttja en exklusiv cykel p-plats (ta chansen).

Ett ställe som andas cykelvänlighet i det nya cykelvänliga tidevarvet helt enkelt.

Nja, inte riktigt ändå. För det ligger faktiskt tyvärr en fet sordin på stämningen här. Och det känns i luften på nåt sätt.

Landstinget har nämligen bestämt att om man är i krokarna och vill ta sin cykel med sig på pendeltåget i framtiden, får man bestämt trampa bort till Södra station (4 km) istället (eller Solna). För på Odenplans nya supermoderna pendeltågsstation (som öppnar 2017) vill man inte veta av några cyklar.

Jag orkar inte redogöra för alla bottenlösa argument kring detta.

I söndags fick för första gången allmänheten gå ner och se sig om i den nybyggda stationen. Jag försökte förklara för en SL-tjänsteman, som fanns på plats för frågor, att det finns en poäng i att även om man inte får ta med cykeln i rusningstrafik finns folk som jobbar udda arbetstider och kan ha god nytta av cykelmedtagande ändå, övriga tider.

En granne som står och lyssnar bredvid snappar upp vad vi pratar om och ropar ”Du får väl skaffa bil istället David!” och hjälper därmed till att lyfta upp min poäng ytterligare en nivå. Tack granne.

SL-tjänstemannen försvarar cykelförbudet med säkerhetsrisk med cykel i rulltrappor och lite annat käbbel innan han ger sig och till och med menar att det är bra om vi ifrågasätter cykelförbudsbeslutet och trycker på i den saken. Inte minst för att han själv uppskattar att kunna ta sin cykel på pendeln.

Ska man orka det? Kämpa för en sak som borde vara så självklar i de rödgrönas nya cykelstockholm. Men det ska tilläggas att det är moderater som bär skuld till detta så extremt bakåtsträvande beslut. Eller som trafiklandstingsråd Kristoffer Tamson (M) väljer att förklara saken:

”Du kommer inte kunna ta med dig cykeln på pendeltåget från nya Station Odenplan. – Tanken är att man ska kunna lämna cykeln i det nya moderna garaget.” (Vi i Vasastan)

Ärthjärna! (Kanske lite omoget men i det här fallet hittar jag verkligen inget mer träffande ordval.) 

Sju år med en Brompton

Efter att nu varit bromptonägare ytterligare ett år, passar jag på att uppdatera ett rätt ambitiöst äldre inlägg som förtjänar en recycling. 

Entusiastforumen kring denna cykel är ju nästan sektliknande. Folk är som besatta och trots att den egentligen bara finns i ett grundutförande, så är bromptoniterna från världens alla hörn inte sena med att byta bilder efter minsta lilla uppgradering eller visa en, med cykeln till hjälp, nyupptäckt plats som får agera kuliss med vikcykeln i förgrunden.

Så den är utan tvekan värd detta rätt så långa soloinlägg.

Efter att ha förlikat sig med tanken på att glida runt på ett ultralitet (i vissas ögon även clownliknande) fortskaffningsmedel – och kommit fram till att folk som inte fattar grejen nog bara är oförmögna att bryta mönster och tänka nytt kring alternativa sätt att ta sig fram – dunkar begäret till detta engelskproducerade multimodala lilla transportmedel igång helt besinningslöst.

Alla argument om att låta bli att pynta över tiotusen spänn för cykeln, mals skoningslöst ner ett efter ett.

Så var det iallafall för mig.

Första intryck

Efter att ha djupdykt i utbudet av ett antal olika cyklar bestämde jag mig för att en vikcykel, som möjliggjorde kombination med andra färdmedel, var den smartaste investeringen.

Men innan jag skulle slå till på en prisvärd Dahon för fem tusen, var jag bara tvungen att testa den dubbelt så dyra Brompton, som i vikcykelforum kallades vikcyklarnas flaggskepp.

Den tidslösa klassiska designen tilltalade mig och den utstrålade hållbarhet. En ovanlighet i kontexten av storföretagens tillväxtjakt, som utvecklat en köpkultur där det mesta är tänkt att snabbt slitas ner till olagningsbart skräp. 

Efter att ha vant mig vid den aningens sladdriga styrningen imponerades jag av att cykelns nätthet till trots, ändå kändes stabil och sammansatt.

Jag var helt såld.

Inom en vecka hade jag bestämt mig för att en M3L (halvupprätt styre, skärmar, tre vxl) var det bästa valet. Och raw laquer den klart läckraste färgen (eller ickefärgen) värd att punga ut en tusing extra för.

Jag bestämde mig inom kort för att kröna cykeln till ett av mina nyttigaste- och bästa prylköp någonsin.

Användning

Till teatern i Vadstena, som jag jobbade på, kunde jag genom att cykla de två sista milen minska restiden med upp till två timmar – och även hinna med morgontåget från Mjölby till Stockholm, som hade varit omöjligt med den sällan avgående länsbussen.

Mitt andra jobb, som sånglärare en bit utanför Uppsala, hade jag antingen fått tacka nej till eller varit tvungen att införskaffa bil för att nå rimliga restider – om jag nu inte haft min hopfällbara cykel.

Hade jag åkt tåg och buss hade resan tagit 4 tim och 40 min t/r (dryga väntetider, bussförbindelser…), men med hjälp av cykeln kunde jag ta mig dit och tillbaka på 2 tim och 20 min (samma tid som med bil). Jag fick ut bilreseersättning från min arbetsgivare så cykeln hade snart betalt sig själv och mer därtill.

Tidsvinsterna jag gjorde var så stora att det fick mig att starta denna blogg 2010.

Produktion

Brompton tillverkas i England. Fortfarande. Trots att förtaget år efter år konstaterar en brant stegrande omsättning (50 000 cyklar /år nu) motstår man frestelsen att flytta produktionen till Asien och expandera ytterligare.

Ovanligt men sunt och, bland bromptonägare, uppskattat vägval.

Att det ibland tar över sex månader från beställning till leverans talar sitt tydliga språk, det finns underlag för att utöka produktionen.

Vinsterna av att hålla den ”Made in England” och skönja en mer subtil expandering, bidrar till att varje bromptonägare känner sig något mer speciell än om man hade sålt 100 000 rullbandstillverkade asienversioner varje år.

Förutom reducerad stöldrisk och möjligheten att smidigt, utan tjafs, extrakostnader och hårda ord, ta med sin cykel nästan överallt – finns fler användningsområden att upptäcka.

Att kombinera tågluffen med en vikcykel har till exempel blivit mitt favoritsätt att upptäcka nya platser på.

Salt

Nu har jag sockrat en hel del men det finns såklart lite salt också:

– Komponenter (drev, kedja, pedaler) slits lite fortare än på en vanlig cykel och behöver bytas ut oftare. 

– Brompton är ingen vintercykel (även om det sedan 2014 finns 16″ dubbdäck). När det kommer snö på kedja och drev lyckas inte den arm som håller kedjan sträckt stå pall och kedjan börjar slira över dreven (problemen kan skifta i grad beroende på antalet växlar man väljer).

– Att cykla runt på kullerstensgator är ingen hit. De små hårt pumpade 16″ hjulen bidrar till en skakig resa. 

– Vikten. Den är av stål. Även om du väljer titanvarianten så är en Brompton i huvudsak av stål och att få ner vikten ytterligare, på framtida modeller, är önskvärt. Vikten sträcker sig från 9 till 12,5 kg beroende på tillbehör och antal växlar. 

Ett lätt? val och ett svårt

Det finns egentligen ingen anledning att betala 6000:- extra för en ”superlight” titanbrompton.

Man betalar för en lätt cykel men får ingen lätt cykel.

Ett kilo viktvinst är knappast tillräcklig motivation i relation till kostnaden. Med nödvändiga tillbehör (till ex skärmar) är viktreduceringen snabbt uppäten.

Ändå kommer jag såklart överväga en titanbrompton vid en eventuell uppgradering.

Ibland går lust före förnuft.

Strippar man den (inga skärmar, s-styre, kojak-däck) och väljer en eller två vxl istället för tre eller sex, så kommer man i närheten av nio kilo vilket är en dramatisk skillnad från min M3L på 11,8 kg, vilket förstås skulle vara eggande.

M-styret (halvupprätt) är ett bra val för stadskörning och heller inte helt fel för längre sträckor.

S-styret ser tuffast ut – men är man lång finns en risk att man kommer för långt ner (styrstammen är inte justerbar).

P-styret är gjort för touring med två körpositoner – men de jag pratat med som valt detta håller nästan för jämnan händerna där uppe (upprätta läget).

Numer finns även H-styre (helt upprätt) vilket en del tydligen önskat sig, har själv tyvärr ingen erfarenhet av detta.

Det är komplicerat och kostsamt att byta styre så bra om man prickar in det man är nöjd med från början.

M-styret är kanske det tryggaste valet – men lite fegt.

Hur många växlar man ska välja

Tänkte från början välja sex, det blev tre, nästa gång blir det två. Varför bara två? Man vinner 700 g och less is more.

Men jag tillhör den skaran som anser att många växlar är överskattat och bara onödigt.

Så med andra ord är det en smaksak och fråga om vikt.

Det skiljer bara 200 g från tre till sex växlar, men då är det sexväxlade systemet lite mer intrikat med två växelreglage istället för ett, vilket går stick i stäv med min ”mindre smakar mer-filosofi”.

Cykelegenskaper

En Brompton har förvånande bra köregenskaper.

Mitt långfärdsrekord är 15 mil på en och samma dag. Det får tala för sig själv.

Skulle jag tvingas att cykla jorden runt och välja mellan pappas sjuväxlade (svintunga) Skeppshult och min egen Brompton, skulle jag inte tveka att välja det sistnämnda. De hårdpumpade däcken, anpassade drev och vinsterna i luftmotstånd kompenserar nackdelarna med små hjul.

Den är lättcyklad, snabb, rolig och har ett väldigt praktiskt packsystem med flera olika väskor som tillval.

Storleken

Storleken är viktig. En del kan fråga sig: Varför ska cykeln egentligen bli så himla liten hopfälld? de lite större är ju också oftast tillåtna att ta med på till exempel tåget.

Det räcker inte att det är tillåtet att ta med en cykel på tåget, det ska kännas smidigt att göra det också. Annars riskerar man att inte dra full fördel av själva vikfunktionen. Det hela riskerar att bli för klumpigt och omständigt och man vill helst inte få onda blickar från medresenärer under rusningstrafik.

Har hört sägas att en Brompton är den enda vikcykeln som folk fäller ihop även när det egentligen inte finns nåt behov. Kanske för att det går fortare än att låsa den. Mitt rekord är nio sekunder blankt.

Det finns andra alternativ. 

Ett bra exempel på en utmanare är tyska Birdie. Har testat en sån vid ett tillfälle och den kan nästan konkurrera med en Brompton storleksmässigt (hopfälld) och får anses som något bekvämare att cykla på då den tar fördel av mer avancerad dämpning.

Personligen uppskattar jag bromptons ”kultur” (tidslöshet, brooks…), alldeles för mycket för att överväga en annan modell.

Behöver man ett lås?

Ja. En del påstår det motsatta men bara för att det handlar om en liten smidig vikcykel, betyder inte det att man alltid vill ta med den in överallt. Ska man in i en butik ett par minuter är det skönt att kunna låsa cykeln utanför. Satsa på ett litet godkänt bygellås som till exempel Abus mini U eller Kryptonite evolution mini.

Det fina är att alltid ha möjligheten att ta med in, inte att alltid måsta göra det.

Potential att förändra livsstil

Att så många människor uppskattar bilen är antagligen för den frihet den i vissa fall erbjuder. Att liksom sticka iväg lite hur- och när man vill. Slippa att styra upp så mycket utan bara dra.

I storstan innebär bilägande ofta det motsatta. Det är dyrt, inte ett dugg tidseffektivt, dåligt för luftkvaliten, svårt att hitta p-plats och i en trång expanderande storstad gör man anpråk på så mycket mer utrymme än man faktiskt behöver.

Utrymme som skulle kunna frigöras för en mer ”liveable city”.

En bra vikcykel, i kombination med kollektivtrafik, erbjuder också en liknande frihetskänsla som den man ibland uppnår med bilägande. Man fixar alltid, på ett eller annat sätt, att ”lappa ihop” sin resa med kompletterande transportmedel.

Vikcykeln i kombination med lättillgängliga buss/tåg-tidtabeller i en smartphone, är en väldigt lyckad kombo och utökar möjligheterna att röra på sig lite som man själv önskar.

En nyttigare, mer elegant och schysstare form av rörelsefrihet än den som bilen erbjuder.

På så sätt är en hopfällbar cykel ett potentiellt verktyg för att på riktigt kunna förändra sin livsstil. Förändra det sätt man tar sig fram på. Särskilt i ett land som Sverige, där fullstora cyklar allt som oftast är förbjudna på tåg, kan den bli oumbärlig i sin funktion.

Trots de (ganska obetydliga) kompromisser en Brompton innebär gentemot en fullstor cykel, får man säga att den aspirerar på att vara planetens mest mångsidiga velociped.

Det är framförallt en cykel för den som tar sig runt i en urban miljö, men går även att använda för touring och dra nytta av de fördelar en vikcykel erbjuder på långfärd, eller ta med sig på flyg/tåg-resan för att snabbare och roligare upptäcka en ny stad.

Cykelbarnstol, eller den tredjepartstillverkade itchair, ger goda förutsättningar för knoddtransport.

Det är en viktig produkt som erbjuder nya transportmöjligheter och kan bli en bidragande pusselbit till den samhällsförändring planeten kräver.

Sitter du ofrivilligt fast i bilberoende och elände är möjligtvis en Brompton vägen ut för just dig.

För mig har det funkat skitbra i sju år.

/DS

 

 

 

Det blir inga cykelplatser i nya X2000, säger kundtjänst – trots tidigare svar

Angående mitt föregående inlägg. Där jag publicerade en fotokopia från FB-sidan ”Vakna SJ – Sverige cyklar” där medlemmen i gruppen Per Eric Rosen kontaktat SJ kundservice och fått positivt svar angående utrymmen för medhavd cykel på nya X2000. Har fått nollrespons på det inlägget. Folk var väl kloka nog att inte ta det på allvar utan insåg omgående att det rörde sig om ett misstag. Här kommer helt nytt svar från kundtjänst med ett helt annat budskap.
Jens från SJ AB har svarat på:

cykel på nyrenoverade x2000?

Hej David,

Det var konstigt, jag har nu kollat upp detta och måste tyvärr meddela att du har fått fel information i svaret ovan. Vi har inga planer på att införa ”cykelutrymmen” ombord på de ny renoverade tågen. Det kommer vara precis som innan att cykel kan tas med om den monteras isär och placeras i tillhörande cykelväska.

Med vänlig hälsning

SJ kundtjänst: ”…glada att vi snart kan erbjuda kunden detta.” #tamedcykelSJ

Jag har flera gånger varit i kontakt med project managern Jakob Åhgren angående ombyggnaden av samtliga X2000-tåg, och huruvida det kommer att bli några utrymmen för cykel eller inte.

Även om jag inte fått ett bestämt NEJ på frågan har alla svar pekat i den riktningen. Eller vad är undertexten annars i ”Hopfällbara cyklar kommer även i fortsättningen att vara tillåtet” eller ”det är många utmaningar kring cykeln som rör säkerhet, utrymme och nödutrymningsvägar, framkomlighet etc.”?

Inga direkt öppningar för medhavd vanlig cykel på tåg. I detta hopplösa läge har jag, via bloggen och Twitter uppmanat cyklister att mejla Jakob Åhgren för att sätta press, vilket jag också vet att många har gjort. Tack för detta.

Ska erkänna att jag ändå inte varit direkt hoppfull inför det slutgiltiga ställningstagandet av SJ.

Men igår kväll får jag se på FB (Vakna SJ – Sverige cyklar) att Per Eric Rosén (tack Per Eric!) mejlat (vanliga) SJ kundtjänst, som för övrigt aldrig någonsin gett mig ett endaste cykelvänligt svar genom alla år på mina cykelrelateradefrågor.

Han har lagt ut och delat svaret, och det är i sammanhanget för mig så häpnadsväckande att jag nästan brummar ner mig till på köpet.

En del är oklart ja. Men plötsligt, såvida Daniel på kundtjänst inte har missuppfattat det hela totalt, verkar det som att man på ena eller andra sättet ändå kommer få ta med sin fullstora cykel på SJs nya snabbtågsflotta. Mot alla odds.

Kanske har påtryckningar ändå gett resultat.

Undrens tid kanske inte är förbi.

Nu idag, snart, ska jag iallafall ta med min hopfällbara på tåget för att ta mig till jobbet. Kanske kan man göra detsamma med en ohopfällbar i framtiden.

/DS

 

Svar från SJ – ”många utmaningar kring cyklar på tågen som rör säkerhet” #mejlajakob

Så då har jag fått svar. Eller inte. Döm själva.

Många har i alla fall mejlat Jacob Åhgren (Produkt & Konceptansvarig SJ Snabbtåg) och argumenterat för cykel på tåg – och det är väl det som ska till för att man ska få respons. Tack för hjälpen.

(läs förgående inlägg om du missat…)

Så här lyder det:

Hej igen David!

Gällande den pågående stora ombyggnationen av X2000, så kan jag fortfarande inte gå in på hur tågen kommer att se ut, eller vilka förmågor de kommer att ha, då detta inte är helt fastställt.

Det är många utmaningar kring cyklar på tågen som rör säkerhet, utrymme, nödutrymningsvägar, framkomlighet etc. samt att vi också måste ha bra ytor tillgängliga ombord för funktionshindrade.

Det är ett komplext arbete. 

Som jag tidigare har berättat så kan man ju redan idag alltid ta med sig mindre, hopfällbara cyklar – som blir som en mindre väska i storlek när de är hopfällda – både på våra snabbtåg och regionaltåg.

Jag vill även nämna att SJ samarbetar med webbtjänsten Sweden by bike, som samlar olika cykelresor runt om i landet.

SJ Prio-medlemmar får 10-20 procents rabatt på cykelpaketen, beroende på vilket erbjudande det handlar om. I paketen ingår hyrcykel.

Dessutom kan man inom Resplus-samarbetet boka kollektivresor från dörr till dörr i samband med tågresan, till nästan vilken ort som helst i Sverige som har kollektivtrafik.

Tack för ditt engagemang och hoppas att du hittar ett fungerande sätt att resa med oss!

Vänligen Jakob Åhgren

Det som följer efter ”funktionshindrade” är inget jag kommer lägga nån energi på att bry mig om. Vi som insett vikten av att kunna resa hållbart och tidsmässigt konkurrera med bil genom att kunna ta med cykel på tåget, inser att Sweden by bike och reaplus-samarbeten nog är bra, men helt andra frågor. Vi vet också att en liten hopfällbar så gott som alltid går med överallt, och bara tanken på att nån hjärtlös skulle få för sig att förbjuda dem, gör en mörkrädd och får en att tappa all tro på mänskligheten.

Då återstår bara det här, som nåt slags försök till ett svar och en fingervisning: Det är många utmaningar kring cyklar på tågen som rör säkerhet, utrymme, nödutrymningsvägar, framkomlighet etc. samt att vi också måste ha bra ytor tillgängliga ombord för funktionshindrade.

Utrymme finns. Det handlar om prioritering. Kan man göra avkall på några säten för multifunktionella utrymmen eller inte? Hur svårt kan det va?

Men att använda sig av argument som att cyklar ombord skulle vara ett hot mot passagerarnas säkerhet, och att det skulle vara en hård nöt att knäcka, är en gammal usel retorik som är så segavlivad att man mår illa. Man kan ta den diskussionen. Försöka slå hål på myten att cyklar är helt livsfarliga, inte bara för allmänheten i storstadstrafiken, utan även när de står still, väl förtöjda i tåg.

Eller ta reda på hur det egentligen ligger till.

Det finns ju faktiskt tågbolag som tillåter cykel ombord, inte bara utomlands utan även i Sverige. Till exempel Krösatågen (Jönköpings Länstrafik). Det är ju egentligen bara fråga dem; hur många olyckor cyklarna på deras tåg verkligen varit skuld till genom åren.

Och det har jag gjort för längesen.

2/2 2013 tog jag kontakt och återgav samtalet i ett inlägg:

”Ringde Krösatågens kundtjänst (ang. ti. inl.) för att ta reda på om det inkommit några personskaderapporter där någon cykel varit inblandad, på deras tåg. Fick prata med en man, Stefan, som hade stenkoll på allt sånt där.

– Nej, det har inte varit några problem. Vi spänner fast cyklarna med samma slags spännen vi använder till barnvagnar, svarar han.

– Har du hört om nån som skadat sig i rulltrappan (ang SL-inlägg) i samband med cykeltransport?

– Nej.

– Har ni någonsin fått nån anmälan eller klagomål av nåt slag där cyklar varit inblandade?

– Nej.

– Under hur lång tid har ni erbjudit tjänsten, att till priset av en ungdomsbiljett, få ta med sin cykel?

– I ungefär 5-6 år.

– Några planer på att ta bort den?

– Nej.

– Tack för samtalet, det var intressant att prata med dig.

– Tack, tack.”

Läs hela inlägget här.

På krösatågen kan de lösa det där kniviga med säkerheten kring cyklar på tåg. Men inte på de nya supermoderna och totalrenoverade X2000?

Something is rotten in the state of sweden…

…om det nu blir ”säkerhetsproblemet” som fäller idén med cykel på tåg.

Men man kan ju fortsätta hoppas.

Enligt Jakob Åhgren är inte beslutet taget än. Vilket verkar märkligt eftersom de första tågen borde vara färdiga nu, men lämnar oss som längtar till ett framtida SJ med en riktig miljöprofil, och som på allvar vill förstärka tågets konkurrenskraft gentemot bilen, med en gnutta hopp.

Men inser såklart att allt tyvärr pekar mot ett (det är bara att läsa mellan raderna) bilfrämjande beslut.

Men fortsätt mejla för sjutton. Kampen (kanske) lever. Jakob.Ahgren@nullsj.se

/DS

 

Hjälp gärna till om du tycker man ska få ta med cykeln på tåget #mejlajakob

(kolla tidigare inlägg om du ej är insatt i saken)

Förra gången jag mejlade Jakob Åhgren på SJ (juni 2014) fick jag skicka säkert lite drygt 10 mejl innan jag till slut fick svar (publ. i föregående inlägg). Hjälp gärna till den här gången, om du tycker man bör få ta med cykeln på de helt ombyggda nya SJ2000-tågen, som snart tas ut i trafik.  

Jakob Åhgren är Produkt & Konceptansvarig SJ Snabbtåg, och helt ”rätt person” att mejla om den här saken. Det var inte en helt lätt match att hitta en tjänsteman som kan svara på de här frågorna, so go for it!

”Det första nya SJ 2000-tåget ska sättas på rälsen år 2016, och hela flottan ska vara klar 2018.” Ny teknik 16/1 2014

SJ har haft alla chanser i världen att anpassa de nya tågen och skapa multifunktionella ytor med bland annat plats för cykel. Förde fram mina åsikter i ett telefonsamtal med Jakob Åhgren, för ett par år sedan, om detta. Han var inlyssnande och lovade att diskussionen om cykelplatser eller ej, skulle lyftas.

Hur blev det då? Beslutet måste för länge sedan vara taget. Nu vill vi ha svar. Det är bara att sätta igång. Sätt press. Här är mejladressen:

Jakob.Ahgren@nullsj.se

Skickades 28/1

”Hej Jakob!

Mitt engagemang brinner fortfarande i frågan om hur framtiden ser ut för oss cyklister som vill kunna ta med vår cykel på tåget i Sverige – som man får i övriga europa (med nåt undantag).
Frågan rör sig alltså om det har beretts plats för cyklar i de nyrenoverade sj2000-tåg som snart tas i trafik.
Vi hade mejlkontakt senast juni 2014. Då svarade du bland annat så här: ”Hur de upprustade SJ2000 tågen kommer att utformas kommer att presenteras allra tidigast under 2015, inte innan dess.”
Nu är det 2016. Och jag, och många andra, är förstås ute efter ett svar.
Med vänlig hälsning, David Sennerstrand”
Go Go Go!

Kommer man få ta med cykeln på SJs nyrenoverade tåg eller? Dags att få svar NU.

Den 27/6 2014 fick  jag respons på frågan (efter sjukt många tjatiga mejl) om man kommer få ta med sig sin cykel på de nyrenoverade, nästan helt ombyggda, SJ2000-tåg som inom kort ska tas i trafik:

Hej David,

Tack för ditt engagemang i frågan! Först vill jag klarlägga att man redan idag får ta med hopfällbara cyklar på alla SJs tåg. Denna möjlighet kommer även att finnas i framtiden.Utöver detta pågår tex ett projekt med låne-cykel i Uppsala.Beträffande frågan om upprustningen av våra SJ 2000 snabbtåg och huruvida det i framtiden kommer att vara möjligt att medta en vanlig cykel ombord på dessa tåg eller inte, så är detta ännu inte helt bestämt.

Processen med att bestämma hur utrymmet ombord skall disponeras och vilka förmågor som byggs in i ett snabbtåg är ett komplext arbete som innebär en avvägning mellan en stor mängd krav och faktorer. Som exempel kan nämnas att det skall skapas plats för vanliga sittplatser, rullstolar, bagage, plats för djur, barnvagnar et cetera, samtidigt som allting som byggs in ombord skall underlätta hög punktlighet, smidig ombordstigning och god framkomlighet ombord, samt följa standarder inom säkerhet, brandkrav, nödutrymning, arbetsmiljö etc.

Hur de upprustade SJ2000 tågen kommer att utformas kommer att presenteras allra tidigast under 2015, inte innan dess.

Med vänliga hälsningar

Jakob

Jakob Åhgren

Produkt & Konceptansvarig SJ Snabbtåg”

Tidigast under 2015 menar Jakob Åhgren att man ska få svar på detta. Dags att börja mejla igen. Det första totalrenoverade tåget ska enligt planen sättas i funktion i år. Nu måste det vara bestämt. Om man skulle kunna spela på grejen, och sätta sin kosing på att det kommer bli möjligt att ta med cykeln på SJ2000-tåg, och om det skulle infrias, skulle man nog bli miljardär.

Men ett svar vill man ju ändå ha menar jag. 

/DS