Bra med second hand

Det är dyrt med skor till barn. Bella behövde bl.a. stövlar vilka kostar ca 3-4 hundra och med tanke på att hon växer ur dom på nolltid så svider det lite. Igår for vi till Myrorna i Ropsten. Min favorit bland second handbutiker i Sthlm. Vi hittade ett par stövlar för bara 20:-, Tretorn. Sen hittade vi även ett par andra skor av bra kvalité till bra pris. När Bella har växt ur dom så skänker vi tillbaka dom. Lite som att hyra eller låna böcker på biblioteket. Inget som lagras på vinden i 100 år och som inte kommer till användning. I torsdags hittade jag en skinnjacka på Myrornas på Norrtullsgatan. Vi har förmånen att f bo nära många bra second handställen. Både miljövänligt och kul. Man kan shoppa loss med gott samvete. Vilken enorm industri återanvändning skulle kunna bli. Intresset finns ju uppenbarligen.

20110723-015450.jpg
/DS

Här är en kille som får med sig en hel del packning på sin Brompton

Genom att spänna fast en stor ryggsäck på sadeln får den här killen med sig en hel del packning på semestern.

/DS

 

 

 

Nästa gång blir det Hamburg…

Efter att ha vilat upp mig några dar så är smärtan i knä och hälsena nästan helt försvunnen. Jag har redan börjat spåna på nästa långtur med cykel. När man har barn så är det ofta orealistiskt, att få tid till att göra, riktigt långa utfärder under flera veckor. Däremot kan man ju faktiskt dela upp resan och fortsätta där man sist slutade, för min del Köpenhamn.

Nästa sommar, skulle ju va trevligt, att fortsätta söderut. Kanske Hamburg (33 mil), eller Groningen (62 mil) beroende på om man kan ta en eller två veckor till utfärden. Jag har fastnat för Touring, den saken är säker. Det är kul att blogga under tiden och om man fortsätter, och tar tåg, till senaste stoppet så är man efter några somrar snart i Afrika.

Att resa själv är också något som jag gillar väldigt mycket. Det känns som att det händer mer än när man har sällskap. Man träffar folk och det blir nästan lite mediterande över cyklingen. Man blir ensam med sina tankar. Det tror jag är nyttigt.

Vad jag inte är riktigt säker på, är vad jag kommer använda för cykel nästa gång. Brompton funkar helt okej men jag tror man skonar leder och knän med fler växlar. Det finns säkert bättre touringcyklar men att alltid ha möjlighet att smidigt kunna ta sig fram, eller tillbaka, med tåg eller buss är inte helt fel. Ingen ska kunna neka en att ta med sin cykel. Inte SJ och ingen annan. Det är en trygghet när man är ute. På det sättet är Brommien oslagbar men det finns en annan cykel som är väldigt intressant för ändamålet. Moulton TSR.

Det är inte en ihopfällbar cykel men man kan lätt ta isär den och hjulen är bara 20″ så det blir inga problem att ta med den. Köregenskaperna, om man ska lyssna på entusiasterna, är helt outstanding och Moulton själva går stenhårt ut med att det är den bästa touringcykeln alla kategorier.

En Moulton har fortfarande hastighetsrekordet för cykel sen 1986 om jag minns rätt. Lite över 80 km/h. Så den som argumenterar mot små hjul och påstår att man inte kan cykla fort, har ingen koll. Eller så ljuger han.

Kanske är denna cykeln, isåfall TSR 27 kanske ett utmärkt komplement till mina/våra andra cyklar.

/DS

Vetlanda – Köpenhamn Dag 6

Vaknade av barnskrik och trodde en stund att jag var tillbaka i Stockholm. Men inte, det var nämligen så att det hade sovit två knoddar bredvid sina mammor under natten. Det är lite speciellt att vakna upp utan att veta vilka andra som sover i rummet. Man vaknar och nickar lite morgonflummigt åt varann.

Första dan med dåligt väder. Efter en ganska medioker frukost på hostellet gav jag mig ut, med min cykel i regnigt Köpenhamn. Lånecyklarna i den här stan fungerar som kundvagnar. Man stoppar i en tjugokrona och låser på detta sätt upp cykeln, precis som en kundvagn i affären. Pengen får man tillbaka när man lämnar tillbaka cykeln vid närmsta cykelstation. 20110713-093938.jpg

Fula är dom också, så det är nog inte så många som vill sno dem. Efter att ha kollat runt lite, bl.a. slottet Rosenborg och det moderna stadsbiblioteket, mötte jag upp greken Panos på nationalmuseet. Bra museum. Både historiskt och etnologiskt. Tyvärr försvann greken efter ett tag och jag var tvungen att börja tänka på hemresan. Problemet var att vi delade skåp och han var helt försvunnen i ett jättestort museum. Det återstod inget annat än att ropa upp hans namn i reception. Han kom snart springande och ville visa mig någon utställning. Jag sa att jag var tvungen att åka och han välkomnade mig att hälsa på i Grekland vid tillfälle.  Sen var det dags att ta farväl av greken och Köpenhamn och börja hemresan. Jag tog cykeln mot centralstationen och köpte en biljett –  brovägen – till Malmö. 20110713-094953.jpg Cykeltaxi är förresten en stor grej i Köpenhamn. Det finns en hel del av dom och chaufförerna är ganska påflugna. När jag kom fram till Malmös nybyggda centralstation försökte jag fixa en biljett till Stockholm, men alla var slut förutom till Nattåget. Det gjorde inget att jag fick ett par timmar extra i Malmö då jag hört att även Malmö ligger på offensiven vad gäller cykelsatsningar. Jag låste in min packning och for iväg, med min Brompton, till Västra hamnen. Det märks att Malmö siktar på att bli en cykelstad i världsklass med nybyggda cykelbanor lika breda och fina som dom i Köpenhamn. 20110713-105130.jpg 20110713-105501.jpg Efter att ha kollat cykelbanor, ätit och strövat runt lite i Malmö så var det dags att ta tåget tillbaka till gamla kära Stockholmen. Det var ganska mysigt att sova i en liggkupé. Där sov också en skåning, en engelsman som skulle till Herrängs Dance camp och en tysk samt ett par som jag aldrig hälsade på. Klockan 6 var vi framme och jag är nu tillbaka, efter en himla lyckad cykelsemester.

Att köra långdistans med en Brompton låter kanske inte som en höjdare men det har faktiskt gått lika bra som jag misstänkte. Dom små hjulen är aldrig några problem så länge man kör på asfalt eller annat hårt underlag. Det som finns att önska är några fler växlar än mina tre. Jag tror att man skonar knän och hälsenor med fler växlar att kunna ta till i uppförsbackarna.

Om jag skulle ge mig ut igen, vilket jag säker kommer, så skulle jag överväga att resa ännu lättare. Det förtar lite av cykelglädjen ibland om man har med sig för mycket. Det blir tungt. Däremot är det grymt skönt att ha ett tält med sig att sätta upp där det passar. Det hade heller inte varit fel att kunna växla körposition ibland.

Det ska också sägas att det är bra att ha tid på sig, så att det inte blir nån slags sport att man ska vara framme så fort det bara går. Pauser är bra och att ha tid att stanna till. Inte bara rusa förbi allt.

Under morgonen har jag roat mig med att mäta upp varenda liten delsträcka med gps:en och det blev längre än vad jag trodde. Närmare bestämt 39 mil och två kilometer.

På återseende!

/ DS

Vetlanda – Köpenhamn Dag 5

Under den här semestern har jag blivit himla snabb att skriva med min iphone. Jag har snappat upp en teknik som dagens ynglingar använder där man använder tummarna, som jag efter allt bloggande från telefonen fått riktig kläm på. Det går undan, nästan som med ett riktigt tangentbord.

Denna dag bestämde jag mig för att göra cykelfri. Bara gå. Även om jag tidigare varit här några gånger, så har jag aldrig fått nån riktig koll på stan och lärt mig hitta ordentligt. Nu skulle det bli ändring på det.

Det finns ju som bekant många lådcyklar i den här stan. Danskarna gillar trehjuliga och nästan uteslutande handlar det om två modeller. Nihola och Christianiabikes. En och annan tvåhjulig Bullit har jag sett men inte många.

20110713-124223.jpg

Efter ett ha gått några timmar blev jag vansinnigt hungrig. Jag hade fått en vegrestaurang varmt rekommenderad av en kompis som heter Atlas och jag bestämde mig för att prova den. Efter nån halvtimmes letande hittade jag rätt. Jag bad om det köket rekommenderade och fick in två fina rödbetsbiffar med massa tillbehör. Hur läckert som helst.

20110713-124914.jpg

Betyg 5 av 5. Gå dit nästa gång ni besöker stan.

Danskarna verkar inte riktigt ha fallit för ihopfällbara cyklar men jag såg några med Bromptons på Ströget. Säkert turister.

20110713-125206.jpg

Det som var mest intressant under dan var ändå att besöka fristaden Christiania.

20110713-125522.jpg

Intressant att regeringen har gjort flera försök genom åren att ”normalisera” området som dom kallat det, men gång på gång misslyckats. I området håller även christianiabikes.dk till där dom säljer och reparerar christianiacyklingar som många Christianiter använder sig av.

20110713-125944.jpg

Efteråt gick jag tillbaka till Hostellet för att hämta min cykel. Jag hade tröttnat på att gå. Det är för tråkigt och tar för lång tid. Jag for iväg mot ”Den lille havsfrue”. Kartan jag använt under dagen struntade jag i och använde mig av lurens gps istället. Så mycket bättre. Man slipper känna sig som en vilsen turist med utvecklad karta, och man får hjälp med, i vilka riktningar man ska ta sig. Det måste vara det snabbaste sättet att lära känna en stad. Med cykel och gps. Man kommer aldrig fel och slipper spilla massa tid på att gå och fumla runt.

”Den lille havsfrue” är nog det mest överskattade jag sett. Den som sitter där på stenen är inte ens original utan en kopia. Förmodligen för den lilla figuren både fått huvudet avsågat och blivit målad i lila genom åren.

20110713-010934.jpg

Att det här är, tillsammans med Tivoli, Köpenhamns mest besökta turistmål är för mig väldigt svårt att förstå.

Att cykla i Köpenhamn då? Jag skulle säga så här: inget märkvärdigt egentligen. Det bara funkar. Det känns så enkelt och självklart. Det är gott om bilar och det är gott om cyklar och det finns en plan båda. Egna cykelfiler, stora som bilarnas, säger en del om ambitionerna.

20110713-011421.jpg

Efter att ha cyklat runt ett tag så stack jag och min nyfunne grekiske vän Panos ut och åt Pizza. Mer snack om politik och när vi inte kunde göra oss förstådda med engelska använde jag min nya favoritapp ”översätt”. Den översätter allt från ord till meningar med förinspelat uttal och allt. Himla praktiskt.

I morgon ska jag cykla ännu mer i stan och gå på museum sen ska jag tillbaka till Sverige.

Hep.

Vetlanda – Köpenhamn Dag 4

När jag vaknade på vandrarhemmet i Helsingborg idag kände jag mig ganska sliten. Min plan var att käka frukost och sen gå på stan en stund, innan jag skulle ta båten över till dansksidan. Vänstra knäet ömmade och ena hälsenan kändes lite koko av all cykling. Jag haltade lite i början men kom igång lite bättre eftet ett tag.

Helsingborg är en stad jag gillar. Lite ”ruffig” men trivsam på nåt sätt. Jag bodde en bit utanför för tolv årsedan när jag gick på folkhögskola. Jag har nog inte varit i stan sen dess och jag kände knappt igen en enda gata.

När jag senare skulle ta cyklen mot båten så började den ömma hälsenan att strejka igen. Jag bestämde mig för att ta en välförtjänt thaimassage i hela 75 min. Bara 350:-och det gjorde jätteont. Jag berättade om mina knä och vadproblem och sen ställde hon sig på olika senor och tryckte skithårt på ömma punkter. När jag skrek småskrattade hon bara som att, ”det här är bra för dig”.
Och det var det tydligen. Massagen hjälpte. Jag kunde cykla igen och åkte med lätta tramp bort mot knutpunkten där båten till Helsingör skulle avgå.

20110711-113132.jpg

Efter ett kort besök till Hamletslottet Kronborg som även ett av Unescos världsarv så tog jag en tur i stan. Det var svårt att hitta några fula byggnader där men jag hittade en.

20110711-113704.jpg

Sen åkte jag mot Strandvejen och Köpenhamn. 4,5 mil. Cykelväg hela vägen. Inget märkvärdigt men den fanns alltid där, väl avskilld från gångare och billister.

20110711-114020.jpg

Och vad fint det var. Inte naturfint som i småland utan socitetsfint. Vilka villor!

I rondellerna har man också tänkt på cyklister. Fantastiskt.

20110711-114602.jpg

Här tar man cyklisten på allvar, som en del i trafiken, på ett helt annat sätt än i Sverige. Cykellederna har till och med vägnummer.

20110711-114823.jpg

Cykelväg 9 går mot Köpenhamn. Så enkelt var det.

Knäet och ledbandet värkte rejält när jag nådde mitt mål. Men jag var mest upptagen med att beundra denna stads cykelinfrastruktur. Breda cyklevägar som är avskilda från övrig trafik och framför allt, som inte helt plötsligt tar slut. Man känner sig trygg och slipper att bråka med annan trafik. Folk kan cykla i vilket tempo dom vill, det finns plats och den tas för givet. Klart att cyklister måste tas på allvar, dom är ju hur många som helst. I alla korsningar är det feta och breda cykelfält tydligt markerade.

20110712-120756.jpg

Promenerande respekterar cyklister och går ogärna i vägen för dom. Den irritation som finns mellan cyklister och billister i Stockholm är bortbyggd här. Man slipper att fightas om gatan. Den finns till för båda och det är självklart här nere. En trottoarkant skiljer gång från cykelbana. Inte bara en vitmålad linje som i Stockholm. Nog om det nu.

När jag kommit fram till centrum vid sextiden promenade jag runt lite på ströget innan jag böjade googla efter nåt trevligt ställe att bo på. Jag var trött och sliten och tog första bästa som hade fått någorlunda bra recensioner. Efter att ha klickat på vägbeskrivning lokaliserade jag mig fram via gps tills jag hittade ett modernt och stort hostel. Receptionisten sa att det bara fanns plats i rum för sex personer. Alltså inget eget. Även om jag kände att åldern för YMCA – liknande ställen passerats tackade jag ja till min erbjudna liggplats. Man träffar ju ändå folk och när man reser själv kan det va trevligt med lite sällskap.

Jag packade upp i ett väldigt rent och modernt rum med kaklad toa, dusch och allting. Ingen annan var där. Min Brompton och packning fick precis plats i en låda under sängen.

20110712-122945.jpg

Sen kom Panos. En trevlig kille från Grekland i ungefär samma ålder som jag. Vi bestämde oss för att gå ut och äta nåt och det visade sig att han var riktigt påläst om politik och religion vilket diskuterades flitigt under resten av kvällen. Han trodde knappt på, att jag cyklat ca 35 mil, på den hopfällbara cykeln, som han senare fick se.
”you took it with train or flight”
envisades han med att säga.

Dagen är slut. I morgon ska jag utforska stan.

/ DS

Vetlanda – Köpenhamn Dag 3

Jag vaknade idag på morgonen av fågelkvitter och nattens regn hade dragit undan. Det luktade tjära. Jag hade satt upp tältet precis vid ett tjärbränneri och jag måste säga att lukten av tjära platsar på min topp 5 luktlista.

20110710-115100.jpg

Dom trevliga ekologi och gröna vågen människorna från gårdagskvällen hade lovat mig att få använda dush och toa i torpet dom hyrde. Det kändes lyxigt att få dusha.

Vid tiotiden bar det iväg och milen avverkades snabbt. En kort frukostpaus i Osby och sen var jag strax i Hässleholm. Det är en ful stad men dom serverade bra greksallad på ett ställe och jag kunde höra på radio att Sveriges fotbollsdamer tog hem matchen mot Australien i kvarten.

Dom fem milen hade ditills gått på lite drygt två timmar men nu skulle det bli motigt visade det sig. Lite mitt eget fel. Min karta sträckte sig bara till Hässleholm och jag var tvungen att förlita mig på telefonens gps. Jag blev ganska sur när det tog tvärstopp efter några kilometer p.g.a motortrafikled. Föbjudet att cykla på och ingen alternativ skyltning heller. Jag fick cykla tillbaka och ta mig fram via kringel o krokvägar. Det gick jättesakta. Till slut kom jag åter upp på motortrafikleden men till min glädje såg jag nu en cykelbana som gick vid sidan av. Tråkig cykelväg men man kom fortare fram vilket var välkommet.

20110710-115253.jpg

Efter byn Klippan så tänkte jag slå upp tältet. Det var bara det att det var ju bara sädesfält var man än såg. Ingen tältplats direkt. Jag längtade tillbaka till smålandsskogen, med alla fina tältplatser, då jag cyklat långt och hälsenan och vänstra knäet värkte. Men jag tänkte att idag får bli min riktiga långdistansdag sen slappar jag. Så jag fortsatte.

När jag kom till det fulaste samhälle jag varit i, Åstorp, såg jag på gps:en att det bara var 22 kilometer kvar. Så jag åt lite nötter och en banan och fortsatte. Gps:en visade fina mindre vägar ända fram till Helsingborg som jag följde.
Eftersom jag verkligen inte ville köra fel igen frågade jag ett par på cykel. Dom visade en annan väg och sa att jag var på väg till Ängelholm. Trots gps:en bestämde jag mig för att lita till parets vägbeskrivning. Det skulle jag inte ha gjort. Efter en timmes cyklande kom jag till ett litet ställe som heter Mörarp och frågade inne på Ica hur långt det var kvar. Jag gissade på 4 kilometer. Nästan två mil sa kassörskan. Skit. Jag köpte tröstsnask och bestämde mig för att inte nedslås. Sen satte jag fart trots en verkande kropp. Nu körde jag med fart på högsta växel och närmade mig dagsmålet blixtsnabbt. Jag ville fram. Nu. Jag ringde ett vandrarhem inne i stan och bokade ett rum. Och nu är jag här.

20110710-115759.jpg

Inte det mysigaste jag varit på om man säger så men det känns bra att va här efter 14 mils cykling. Jag har mätt upp varenda liten sträcka och felkörning med gps:en och 14 mil blev det. Det betyder fem mil kvar till Köpenhamn.

Idag var det slitigt men nu ska jag dra ner på tempot, slappa och ta det lugnt resten av resan. Det har jag förtjänat.

Vetlanda – köpenh. Dag 2

Allt som man annars tar för givet blir fantastiskt på cykelsemestern. Som till exempel att dricka, äta, bajsa, sova, bada m.m. För övrigt är det lite som livet i sig självt med sina upp och nedgångar. Ibland känns det som man kan cykla jorden runt och det bara flyter på och ibland, precis tvärtom, och det känns som din farfar kan trippa om dig på tå. Till exempel i en mördarbacke med motvind och 10 mil i kroppen.

Natten till idag var helt okej förutom nån gång vid tolvtiden då jag hörde kvistar brytas tätt intill tältet. Min gode vän Erik har försökt att skrämma upp mig genom att berätta att jag säkert kommer att stöta på vildsvin. Inte för att det skrämde mig då men jag tänkte ändå tanken när jag hörde att det lät i buskarna. Jag gick ut för att kolla, men allt verkade lugnt. Sen hörde jag nåt komma upp ur vattnet men jag sket i det och försökte koppla av.

Jag vaknade vid nio och käkade en macka och sen så packade jag ihop och cyklade ca 18 km till Alvesta. Mitt telefonbatteri var nästan slut så jag letade upp ett fik för att ladda och för att göra toabehoven.

Sen ringde jag Per. En gammal kompis som flyttat till Alvesta. Vi spelade i samma band under tonåren. Access hette vi. Det kan vara så att du inte hört talas om oss. Vi splittrades innan studenten och blev aldrig så stora som vi förtjänade. Efter lite kaffe och tårta var klockan redan ett och det var dags att trampa vidare. En bra start på en grymt skön dag.

Efter ett tag kom jag in på cykelleden ” Åsnen runt” och det var stundtals riktigt vackert. Skogsvägar längs sjön och inte en bil.

20110709-105017.jpg

När man använder en Brompton finns det två superheliga sakrament att följa:

1. Ha alltid bra med luft i däcken. (annars blir en utmärkt cykel ganska medioker)

2. Torka av kedjan och håll den ren. (komponenterna sitter ju i ett utsatt läge, nära marken, och blir lätt smutsiga. Särskilt på grusunderlag)

Den andra heliga regeln hade jag tillfälligt glömt. Kedjan hoppade plötsligt mitt ute i skogen och efter jag satt på den, så hoppade den strax igen.

Jag blev skraj innan jag insåg att grus och smuts fastnat på drev och kedja. Ett par northbrooks boxershort från 97 fick offras med vilka jag rengjorde kedja och drev så gott det gick. Sen funkade det bra igen. Men jag har under dagen lärt mig att en Brompton funkar så mycket bättra på assfalt än på grus. Jag blev riktigt lycklig när underlaget byttes till det här:

20110709-110004.jpg

Jag fick feeling och milen avverkades plötsligt riktigt snabbt. När jag kom till dagens etappmål Ryd så hade jag fortfarande energi att cykla tre mil till. Jag hamnade till slut i Lönsboda. Det första som hände var att en Hells Angelsliknande knutte sakta mullrade förbi mig och tittade på mig som han ville ta mig av daga. Vet ej varför men kanske gillar han inte cyklister.

Jag fick tips av ett trevligt par att man kunde tälta vid en sjö och att det fanns en pub nån kilometer bort. Perfekt. Jag laddade telefonen på puben samtidigt som jag avnjöt en pizza och en välförtjänt öl. En kille, ca 25 år gammal, frågade mig på bredaste tänkbara skånska:

”Har du cyklat många mil, eller?”

Då visste jag att jag passerat skånska gränsen. Han gjorde mig sällskap och sen kom det ett par andra nyfikna och vi pratade om cykling och hur det är att cykla med små hjul.

Jag begav mig lite senare till en perfekt tältplats vid en sjö. Jag frågade en förbipasserande om hon trodde det var ok att tälta där vilket hon trodde och passade på att bjuda mig på fest. En grupp från en organisation som heter ”alternativ.nu” (ekomänniskor) hade hyrt en gård som låg intill tältplatsen. Jag gick dit efter att jag satt upp mitt tält och spenderade resten av kvällen med dom här lirarna.

20110709-111705.jpg

Vi snackade mest om cyklar, odling och om den gröna vågen.

Det skaver lite i häcken men inte mer än att jag med friskt mod fortsätter mot Helsingborg i morgon. Tolv mil ska det visst va. Nu är det plattare och jag tror det kommer gå undan.

20110709-112056.jpg

Jag vet inte riktigt hur långt jag cyklat idag. Cyklometern på telefonen har varit avstängd. Den tar för mycket batteri. Igår var min topphastighet 55 km/h och mitt snitt 19 km/h. Många uppförsbackar avverkades.

Godnatt och hälsningar från en riktigt trevlig håla i skåne.

/DS

Vetlanda – köpenh. Dag 1

Efter nio mils trampande har jag satt upp mitt tält vid en sjö, en bit utanför Moheda, nånstans mellan Växjö och Alvesta.

20110708-072300.jpg

Regnet smattrar mot tältet och jag har det faktiskt ganska mysigt i min ensamhet. Jag har kännt mig pigg för det mesta, under dagen, och Småland är såå mycket vackrare ”under ytan” än från dom större landsvägar man oftast färdas på, med bil. Cykel är guld. Nån mil extra har det blivit p.g.a lite felkörningar men inga större problem. Jag har tagit mig fram på mindre landsvägar med knappt nån trafik alls.

Idag har jag även haft min bästa pizzaupplevelse genom tiderna i en liten håla som heter Rottne.

20110708-073349.jpg

Avokado, mozzarella, ruccola och citronolja. Jag vet inte om den var så god eftersom jag var helt tom på energi eller för att den verkligen var den bästa pizzan, men fint satt den.

Tältet funkar även som cykelgarage i natt. Bra att nyttja den andra liggplatsen till något.

20110708-074149.jpg

I morgon fortsätter jag mot Alvesta och sen väntar den finaste sträckan på den här utfärden. Fem mil utan en enda bil, på en cykelled. Det blir fint!

Nu ska jag kolla nån film på voddler via mobben och dricka en sockerdricka jag fick av en grisabonde när jag frågade om vattenpåfyllning.

Hep!

/DS