Cykelsäsongen bara fortsätter…

Ingen snö. Man behöver inte ens vantar på sig när man cyklar. Underbart. Ingen vidare julstämning, men i ärlighetens namn så bryr jag mig ganska lite om det. Det viktigaste är att man kan fortsätta cykla. Inte för att jag anser att man ska ställa cykeln när snö och is gör sitt intåg men ni som följt denna blogg vet att jag har haft problem att få min fällbara att fungera tillfredställande i vintriga förhållanden. Hittills har jag inte ägnat problemet en tanke och med ett leende på läpparna kunnat cykla till jobbet i uppsala, kombinerat med tåg förstås, utan att kedjan hoppat eller glidit över drevet en enda gång. Vilket kan hända när snö och smuts slungas mot drev och komponenter, oftast i snöslaskigt underlag.

Enligt en fransman på ett forum för Bromptonentusiaster så är den treväxlade modellen, som jag har, känsligast i vinterförhållanden. Jag överväger därför ett konverteringskit som finns att köpa, så min cykel blir sexväxlad istället. Då slår jag förhoppningsvis två flugor i en smäll. Jag fixar kommande vintrar samt blir sommarens cykelsemester en smula trevligare i uppförsbackarna.

Oj vad jag längtar. Jag börjar där jag sist slutade. I köpenhamn. Sen cyklar jag genom Danmark, åker tåg genom Tyskland och fortsätter på cykel i Holland mot cyklarnas huvudstad Amsterdam. Det blir grejor det!

/DS

Hoppet om den bilfria innerstaden lever!

Till och med moderaternas trafikborgarråd Ulla Hamilton börjar snacka om att gå hårdare mot privatbilismen i innerstan. Hon inser bl.a. att parkeringsplatser måste bort till förmån för cykel och kollektivtrafik. Inflyttningen till Stockholm är enorm och det enda sättet att lösa trafikproblemet är att minska antalet bilar annars kommer Stockholm att stocka igen, menar hon, och öppnar även för höjda vägtullsavgifter.

Med höjda priser på sl-kortet och med fler som skippar bilen kommer trycket att bli stort på Stockholms cykelvägar, så jag hoppas inte man mesar och fegar ur när det väl gäller beslut om bredd och antal filer. Man måste våga bygga större än vad som behövs idag och på så sätt uppmuntra till att ännu fler  väljer cykeln i framtiden.

/DS

 

Äntligen går gymkortet ut

Under året har jag provat på att ha gymkort på ett närliggande gym som heter Planet Fitness. Det kostade 6000:- för ett år. Nu vet jag med största säkerhet att det inte kommer bli någon förlängning. Jag skaffade det ungefär den här mörka tiden på året då det inte kändes helt fel och ologiskt att gå och ställa sig på en maskin och börja gå eller springa. Nu känns det fel trots mörkret och oviljan att vistas mer än nödvändigt utomhus.

Sist idag fick jag höra av en granne att det var konstigt att cykla den här tiden på året. Många säger att det är konstigt att jag ibland cyklar streckan på två mil mellan Mjölby och Vadstena när jag åker dit för att jobba. Det tar ca. 45-50 minuter. Men inte många säger ett smack om jag står på ett löpband i 80 minuter samtidigt som jag kollar på amerikanska realityprogram och fullständigt proppas med reklam i pauserna. Men att cykla i naturen verkar många tycka är underligt om streckan överstiger 8 km eller om inte vädret är perfekt. Varför?

Mitt trick, för att få kondition, är och förblir cykling till och från jobb. Ett naturligt inslag i livspusslet. Ett behov. Sen satsar jag på löpning. Det tar inte emot (såvida vädret inte är förfärligt) alls lika mycket att springa 7 km i Hagaparken som att gå till gymet och proppa sig full med reklam och skräpkultur på en maskin.

/DS