De blev kvar igen

De blev kvar igen

Igår kväll var det dags för finalen. Den stora konserten. Alla deltagande nationers kulturutövande ungdomar skulle sammanföras för att dansa och musicera inför fyratusen i publiken.

Som vanligt blev det lite meck med transporten. När jag ännu en gång gjorde anspråk på att cykla var reaktionerna blandade från mina kära kollegor. Sist hade jag ju bara lämnat dem i den stora arenan och bara cyklat iväg ut i friheten.

Det är en gåta, hur lång tid det tar, att ta sig ut till arenan med buss eller bil. Det tar minst en halvtimme varje gång. När jag cyklar, cyklar jag raka vägen på en dryg kvart, men motorfordonen kör i massa kringelikrokar och verkar aldrig att komma fram.

Det går snabbast att cykla!

 

Nu blev det så att jag åkte med dem i bussen på ditvägen, med cykeln i bagaget självfallet, för att sen rulla hem i den ljuma kvällsluften direkt efter konserten. När de andra kom tillbaka hade jag både hunnit att ta mig ett bad och gjort mig iordning inför kvällsutgången, som dessvärre slutade på en riktigt dålig restaurang.

Idag är det kallare och helt mulet här. Sista dagen här, har en jazzkonsert och en dagsutflykt i sitt sköte. Har i skrivande stund just fått i mig crepes med spenat, soltorkade tomater och chevre. Riktigt läcker. Bästa maten hittills här!

Bästa vegkäket hittills.

Har inte sett en enda Brompton. Däremot är fransktillverkade Strida väl representerad. Det är en cykel med en ganska vulgär design om jag får uttrycka mig så. Fransmännen är kända för sitt goda omdöme vad gäller design i vanliga fall men tydligen inte när det kommer till fällcyklar.

Nu ska jag gå in i den väldiga Notre Dame-katedralen innan jag ska möta upp kollegorna inför kvällens jazzkonsert. Denna frankrikeresa börjar att lida mot sitt slut. Imorgon återvänder vi till ett kallt och delvis snötäckt (om rapporterna stämmer) Sverige.

Notre dame i bakgrunden.

/DS

 

Charmiga Rouen

Charmiga Rouen

16:57

Sitter på ett café med en espresso och en ostpanini (3 fromages). Har bränt mig lite på halsen. Lätt hänt efter en hel dag på cykel. Har beslutat mig för att anse att Rouen är en alldeles fantastisk liten stor fransk medeltidsstad. Efter att ha charmerats av den ena smala gränden efter den andra, så väntar en ännu mysigare någon annanstans och …så fortsätter det.

Charmiga kvarter i Rouen!

 

Har besökt platsen för avrättningen av den gamle Jeanne d’Arcan. Stället är markerat med ett kors och en skylt och de har byggt en ganska speciell kyrka i närheten.

Med tanke på att det är frankrikes nationalhelgen – inget jätte märkvärdigt.

Här brändes hon på bål.

Kyrkan intill Jeanne d’Arcs avrättningsplats

 

Till lunch åt jag en sallad. Det har blivit mycket bröd så jag tänkte variera kosten en aning. Lite p.g.a. bristen på vegetariska alternativ; det är sallad eller pizza som gäller. Fransmännen är usla på vegetariskt.

Inte många vegetariska alternativ här!

 

Det finns många inbjudande cafeer och jag har nog aldrig druckit så mycket kaffe. Det är ofta hög kvalité och det kommer bli svårt att börja dricka blasket vi får på jobbet när jag kommer hem.

Gött kaffe!

 

Här finns lånecyklar precis som i Paris. Exakt samma modell. Skönt att ha sin egen med sig med tanke på svårigheterna i Paris sist. Det var ju himla tur att det löste sig med väskan så att Brommen kunde följa med, hade gråtit en skvätt om den blivit kvar hemma – med facit i hand.

Det finns cykelleder utmärkta här. Jag cyklade en bit utanför stan och cykelbanorna verkar faktiskt vara helt okej. Imorgon hoppas jag få mer tid till att röra mig mot stadens utkanter.

 

Katedralen Notre Dame i Rouen (ska inte förväxlas med den i Paris) är en av de största attraktionerna i Rouen. Trodde att den i Paris var den enda som hette så men jag frågade en fransos och han menade att det finns hundratals Notre Dame-katedraler i Frankrike.

Mäktiga Notre Dame

Här finns det cyklande poliser. Hörde för ett tag sen att Stockholmspolisen planerar att använda Segways på prov. Vore det, ärligt talat, inte bättre att prova med cykel? Segwayen är dyr, klumpig, slö och erbjuder inga egenskaper som inte cykeln besitter. Dessutom blir poliserna bara feta om de nu ska päsa runt med Segways i stan. Detta leder till slöa och förslappade konstaplar, samt ökade vårdkostnader.

Cyklande snutar!

 

På tal om fetma: Fransmännen går runt och snaskar fromage, croissant, paninis och crepes mest hela tiden. Inte undra på det, det finns ju små bagerier, ostbutiker och konditorier i vart och vartannat hörn. Ändå är de flesta ganska spinkiga. Vad är hemligheten?

 

De här ”skåpbilscyklarna” är inte alls ovanliga här. Kanske vore nåt för Stockholm?

Skåpcyklar?

 

Det verkar ju vara en lukrativ verksamhet. Lådcykelbuden blir ju bara fler och fler hemmavid.

 

Nu ska jag börja dra mig mot hotellet för möta upp mina kollegor inför kvällens föreställning.

 

/DS

 

De andra blev kvar

De andra blev kvar

Efter att diskussioner pågått huruvida jag är drabbad av en ”måste-alltid-ha-med-mig-cykel” – diagnos eller inte så var det ändå jag som, utan att skratta, lämnade mina kollegor bakom mig igår kväll.

Skulle jag ha en diagnos??

 

Vi hade varit på konsertarenan i över sex timmar och pratat och intervjuat en massa fransmän om bl.a. organisation, ljud, ljus, regi och produktion.

Nu hade vi fått nog och ville tillbaka till hotellet. Tyvärr kunde ingen köra oss förrän efter kvällens genrep som skulle hålla på – länge.

Mina kollegor fick vänta på skjuts inne i den väldiga arenan

 

För mig var det bara att – med ett litet diskret leende – lämna den gigantiska arenan och mina kollegor bakom mig för att rulla de knappa fem kilometrarna hem. På mindre än en kvart var jag tillbaka.

Det var skönt att tappa upp ett bad i ett av europas längsta badkar och titta på det senaste avsnittet av 30 grader i februari på paddan, innan jag somnade vid tolvtiden.

Kan nästan ligga raklång i det här badkaret

 

Utsikt från mitt hotellrum

Idag ska jag fortsätta att utforska Rouen. Bl.a. kolla in platsen där Jeanne d’Arc brändes på bål. Fick även en cykelkarta av turistinformationen som jag säkert kommer få användning av.
Senare ikväll ska vi gå på konsert, men tills dess har jag några timmar i sadeln:)

 

/DS

 

 

 

 

Cykling och kultur i Rouen

Cykling och kultur i Rouen

Hård och intensiv dag igår. Vaknade 04:15 för att ta flygbussen till Arlanda. När vi kom till Charles de gaulle väntade en två timmars resa med buss innan vi, vid tvåtiden, var framme i Rouen. Efter en dag med många kulturella intryck, konserter och konversationer somnade jag helt slut vid tolvtiden. En natts skön och välförtjänt djup sömn.

Hotellet vi bor på ligger mitt i den charmiga medeltidsstaden Rouen. Staden är bl.a. känd för att frankrikes nationalhelgon Jeanne D’e arc brändes på bål här.

 

Under förmiddagen var det äntligen läge för att packa upp cykeln. Precis som jag var övertygad om, var cykeln helt intakt efter flygresan.

Efter frukosten, som för övrigt precis som vanligt i Frankrike bestod av sockrade bakverk, bestämde vi oss för att göra stan. Mina kollegor till fots och jag alena på cykel. Härligt att äntligen få cykla.

Mysig stad Rouen. Trevligare cykling här än i Paris.

 

Det är nästan läskigt vad fort man lär sig att hitta i en ny stad när man cyklar; om man jämför med att gå menar jag. På nån timme har jag ganska bra koll på hur man lokaliserar sig tycker jag.

De här sköna lirarna är mina kollegor. Stannade till och tog en kaffe efter att ha utforskat stan med Brommen, under förmiddagen.

 

Anledningen till att vi är här är att vi ska observera och studera hur man organiserar ett sånt här stort kulturprojekt.

Det är en supertrevlig kulturfestival och vi har redan sett och hört många unga talanger. Men en sak som är mindre trevlig är att vi är beroende av någon som skjutsar runt på oss hela tiden. Alla events är nämligen utspridda över hela kommunen. Vi är såå bilberoende!

Franska konstnärer utövar kreativitet vid floden Seine.

 

När vi ska ta oss någonstans så måste vi ringa en arrangör som sedan ringer och kollar med nån av de festivalanställda chaufförerna om hen(första gången jag använder ordet) kan köra oss. Ganska omständigt! Enligt arrangörerna är det svårt och jobbigt att att sig runt med kollektivtrafik. Min gissning är att de knappt aldrig använt den.

För mig är det viktigt att kunna ta mig runt på ett ställe utan att vara beroende av nån som kör mig. Annars mår jag dåligt. Jättedåligt. Usch!

Under dagen har jag tagit saken i egna händer och kollat upp hur man tar sig, med cykel, till och från olika konserthallar och arenor. Nu har jag koll! Cykeln är med hela tiden och mina kollegor undrar om det finns nån diagnos som passar in på mig; en person som mår skit om han inte får ha med sig sin cykel.

Kanske ligger jag i riskzonen för en sån typ av diagnos. Det bjuder jag på isåfall. Som ikväll: ingen vet hur det blir med skjuts hem till hotellet efter ett genrep vi ska se. Men jag har cykel och jag kan lätt cykla hem när jag vill. Det är 5 km och cykelväg hela vägen.

Diagnos eller inte. Att alltid ha med sig en cykel är guld!

/DS

 

 

 

Inga problem

Inga problem

Det gick klockrent att få med sig cykeln på flyget. Vid incheckningen sa de: ”Det får bli specialbagage för den här”.

Jag fattade inte varför eftersom de omöjligt kunde veta innehållet. När jag frågade sa de att det handlade om ryggsäcksbanden på väskan. Det får tydligen inte hänga lösa band på väskan för att den ska gå med den ordinarie packningen.

Nu blev det en mjuk transport tillsammans med barnvagnar och annat ömtåligt. Mitt relativt omfattande jobb med att fixa idiotsäkert skydd, tedde sig en smula överdriven.

Väskan vägde sammanlagt 16,6 kg och gränsen är på 22, så det var aldrig några problem. 11,5 kg för cykeln och resten för väskan, skyddet, cykelvertyg och lite annat.

Har inte packat upp cykeln än men jag är helt säker på att den är oskadd. Dagen har varit hektisk med en lång resa från flygplatsen till Rouen samt besök på en stor arena för kulturella evenemang de har här. Festivalen är i full gång och snart ska vi åka och se en svensk kör.

Det är grymt skönt väder här. Ungefär som svensk högsommar.

Imorgon hoppas jag på lite mer cykling och lite mindre kultur.

Eller förresten, det är ju samma sak egentligen.

Cykling är kultur!

/DS

 

 

Cykeln på ryggen

Cykeln på ryggen

Då var man färdigpackad. Har förstärkt mitt skydd i väskan med bitar från ett liggunderlag. Det känns idiotsäkert. Cykeln går knappt att rubba, den sitter som gjutet. Sadeln och lite annat har jag tagit isär och lagt bredvid.

Flygbussen går 05:07 i morgon bitti. Tidigt som sjutton. Men cykeln sitter på ryggen och det ska bli fint väder hela vistelsen i Normandie. 15-20 grader och sol.

En hel del kulturella evenemang kommer det att bli, tillsammans med kollegor.

Hoppas man får tid till några cykelturer i omgivningarna också.

Annars tar jag mig tid!

/DS

 

Skyddet i cykelväskan nästan klart

 

Skyddet i cykelväskan nästan klart

Nu är skyddet nästan klart. Det består av några lager av Ikea flyttkartong. Tror det blir bra.

På kanterna, runt om, blir skyddet som starkast; locket dubblar antalet lager kartong.

Flyttkartong är konstruerad för att palla lite grann. Jag ska försöka få in några bitar liggunderlag också, speciellt i hörnen.

Det känns himla bra. Cykeln kommer inte röra sig många millimetrar.

Fortsättning följer…

/DS

 

 

Flygväskan till cykeln har kommit

Flygväskan till cykeln har kommit

Väskan från Carradice, till att ta med min Brompton på flyget, har anlänt redan idag! Tack för att det gick att lösa så smidigt Veloform! Göteborgare kan man lita på!

Mitt första intryck är att jag gjort ett bra köp! Den är inte större och bylsigare än nödvändigt, vilket tilltalar mig. Egentligen är den inte speciellt avsedd för flyg. Alltså, det finns ingen vaddering så det får man fixa själv, men den känns slitstark och Carradice har jag bara bra erfarenheter av sen tidigare.

Att den går att bära som ryggsäck verkar funka mycket bättre än jag trott. Mina förväntningar var att det skulle skava en del och kännas tungt men den sitter faktiskt riktigt bekvämt där bak.

Har konkat ner lite flyttkartonger och bubbelplast från förrådet som jag ska försöka bygga något slags skydd av.

Får se hur det går. Återkommer…

/DS

 

Sorgligt skatteåterbäringsbesked

Det var en stor sorg att öppna kuveräret från skatteverket.

Nära 7000:- ska de ha tillbaks och inte ens ett ”ursäkta” eller ”förlåt oss men…”

Jag som just skulle väcka ”ha-begäret” till liv efter att det legat i viloläge under, ”göra-oss-av-med-onödiga-grejor” – hetsen.

Har sneglat på ett elmotorkit till lådcykeln från Ecoride. Lådcykeln skulle bli det kompletta fordonet med en elmotor installerad. Möjligheten att få lite hjälp i de värsta uppförsbackarna med last och barn i lådan skulle vara oumbärligt på längre sträckor.

Men nu får det vänta. Borde ta ett snack med nån av alla mina arbetsgivare för att se vem som glömt och
betala in skatt. Men det får va förresten…

Nu väntar jag på att min väska till fällcykeln ska komma. Föräljaren på Veloform kunde nästan garantera att den skulle vara på mitt lokala utlämningsställe, idag. Om den inte dyker upp idag har jag visserligen tisdagen på mig också, innan frankrikeresan, men det skulle vara så skönt om jag fick den idag. Måste ju hinna vaddera den på nåt fiffigt sätt också.

Kartong och bubbelplast borde sitta fint! Får se vad det blir.

/DS

 

Less is more

Less is more

Då har ytterligare ca 100 kg ägodelar som inte används gått ut i konsumtionskretsloppet.

Kokböcker, var det extremt längesen vi använde oss av. Man hittar recepten i smarta kokboksappar eller så söker man efter dem på nätet. Nästan alla vi hade, minst ytterligare 10 kg böcker, gick till stadsmissionen. Finns säkert folk som fortfarande föredrar att ha recepten i böcker och som får mer glädje av dem än vi haft.

Det är en skön känsla efter att man lämnat ett lass grejor man inte använder. Speciellt med tanke på att det inte slängs, utan förmodligen kommer till användning på annat håll.

/DS