Lådcykeltaxi

 
 
Lådcykeltaxi

Fredag eftermiddag. Ska plocka upp svärisar, Bella och packning vid centralstationen. Grannen, på bilden, gillar att det är möjligt – utan bil.

Mot T-Centralen

Vikcyklar byts ut mot Bella plus tre resväskor, som får ta plats i lådan. Svärisar får veckla ut och cykla iväg.

Inga problem.

Snart hemma…

/DS

 

Mer lådcykelliv…

Mer lådcykelliv…

Ett underskattat användningsområde för lådcykel, är att emellanåt, köra lass av grejor man inte använder, till någon av alla Stockholms SecondHand butiker. De tar ofta gladeligen emot det mesta och det är himla befriande att bli av med överflödiga onödigheter.

Denna gång, som så många gånger förr, gick lasset till Myrornas i Ropsten.

En av de bättre SecondHand-butikerna, eller nära på varuhus med alla olika avdelningar som finns där på tre olika våningsplan.

Rekommenderas!

Bella somnade på vägen dit. Att hela tiden slippa planera kring sitt barns sovpass, vid lunchtid, är väldigt befriande. Hon har en fantastisk sovplats där framme, i cykeln.

Efter besöket tog Bella en fikapaus i lådan, nöjd efter att ha kommit över några nyförvärvade leksaker.

/DS

 

Är en lådcykeltrend på intåg eller är Bugaboon ohotad prio ett?

Är en lådcykeltrend på intåg eller är Bugaboon ohotad prio ett?

I senaste numret av Mitt i kan man läsa om att lådcykeltrenden har nått Stockholm. Är det äntligen så att fenomenet börjar lukta trend?

När vi köpte vår för drygt två årsen, kände vi oss ganska ensamma som lådcykelfrälsta. Många hade aldrig sett nåt liknande och den obligatoriska frågan, från speciellt män blev:

”Är det en egen uppfinning som du har satt ihop själv?”

Mitt standardsvar:

”Nej, tyvärr. Den är importerad från Holland.”

NU är de en vanligare syn, än för ett par årsen, det råder det ingen tvekan om. Att påstå att det blivit en trend bland gemene man och barnfamilj vore att överdriva men däremot, som man kan läsa i artikeln, så växer antalet lådcyklar bland välbärgade bostadsområden och trendkänsliga familjer.

Har hört det förr: att den typiska lådcykelspekulanten oftast är högavlönad och akademiker.

Med tanke på att många har en bild av lådcykeln som bohemernas fortskaffningsmedel, kan man tycka att det är en aning förvånande att det enkla men geniala fordonet attraherar de välbärgade.

Tyvärr råder ofta uppfattningen att tio till femtontusen, är för mycket att lägga på en cykel. Många vänder hem redan i dörröppningen och drömmen om ett lådcykelliv slås i spillror när de får reda på prislappen.

Helt oreflekterande tröstar de sig med ett inköp av en Bugaboo barnvagn för elvatusen. Med tillbehör ett par tusenlappar till.

Man bryr sig inte om att besvära sig med att göra kalkylen – eller ens tänka tanken att trettontusen för en lådcykel är rimligt men för barnvagnen – tveksamt.

Där vi bor rynkar många på ögonbrynen (färre nu) när de fått höra vad vi gett för vår lådcykel, men familjen med Bugaboon smiter obemärkt förbi, okritiserad.

Hoppas nu att indoktrineringen upphävs och att man börja resonera innan man avfärdar cykeln som ett orealistiskt köp.

Lådcykelns kostnad är en fjärt i Lappland jämfört med hur mycket den kommer betala tillbaka.

Bara man har förnuftet med sig, att prioritera rätt.

/DS

 

Att bo på landet utan bil

Läs om Jon och Matilda som bor på landet men klarar sig ändå bra utan bil.

Att bo som vi gör på landet utan bil känns inte som en uppoffring utan snarare som en frihet. 

Läs deras historia här, på Ecoprofile.

/DS

 

Komplett men superkompakt

Jag har en böjelse för portabilitet. Att plötsligt lätt kunna ta med sig sånt som tidigare varit för stort och skrymmande har för mig visat sig vara guld värt. Någon slags frihetskänsla att inte känna sig fastlåst i hemmet, tror jag det handlar om.

För nån dryg vecka sen postade jag ett inlägg om ett tält, här, speciellt avsett för cykel.

För att få tältet så lätthanterligt och smidigt som det bara går, använder man sig av styret och framhjulet för att stabilisera upp det, istället för tältpinnar.

Ihoprullat kan tältet till exempel fästas på styret. Det avmonterade framhjulet fästes längst fram, inne i tältet.

Såna här smarta och genomtänkta lösningar tilltalar mig, men som min farfar alltid brukade säga: ”För att leva det superkompakta cykelluffarlivet så krävs det också en hopfällbar cykel.”

Det blir lite antiklimax att inte gå hela vägen: superkompakt smart tält i kombination med hopfällbar cykel.

En Brompton fungerar inte. Inte heller många andra småhjulsproducenter ute på marknaden. Tältet Bikamper kräver dessvärre en stor cykel, med fullstora hjul. Det är fakta.

Men lösningen finns. Det är möjligt att ändå bli den superkompakta långfärdscyklisten.

Montague tillverkar snygga fullstora vikcyklar som t.o.m skulle fungera bättre tillsammans med Bikamper, än många tradcyklar.

Hur då? På en Montague kan du superenkelt montera av framhjulet.

Om man, som jag, går igång på ultralight, superlätt och att resa minimalistiskt.

Så finns möjligheten.

Mer om Montague och andra vikcyklar här.

/DS

Märklig syn på Götgatspuckeln

Märklig syn på Götgatspuckeln

Ett gäng cyklar ihopfösta, huller om buller, ovanpå varann på Götgatspuckeln.

Ingen aning om vad detta vill säga.

Det får mig visserligen att tänka på Groningens cykelgarage från sommarens cykelluff. Där parkerade man också cyklar ovanpå varann, men en aning mer organiserat.

Cykelgarage Groningen

Kanske ett fyllebus.

Kanske handlar det om en protest mot Stockholms brist på cykelparkeringar.

Det vore motiverat.

/DS

 

Cykel på tunnelbanan

Cykel på tunnelbanan

I fredags hade vi vänner på besök till ganska sent in på kvällstimmarna. I lördags tog vi en cykeltur längs Brunnsviken och på eftermiddan hade jag en provfilmning ute i Bagarmossen.

Från Brunnsviken till Bagis är det ca 14-15 km. Vilken dag som helst, utom denna, hade jag med förtjusning cyklat t/r utan en antydan till tveksamhet.

Idag var det annorlunda och jag kände att jag hade en av sträckorna i kroppen – men inte båda.

Det fick bli medhavd cykel på tunnelbanan dit och sen en cykeltur hem i det vackra höstvädret.

Till årsskiftet har Stella Fare (FP) sett till så att man inte längre behöver ha fodral/väska med sig till sin vikcykel på tunnelbanan.

Hon är själv Bromptonit och även när bäckarna är små, så är den minsta lilla förbättring för hårt prövade cyklister – välkommen.

Själv har jag alltid tyckt det varit både onödigt och omotiverat att behöva ta med sig överdragskyddet bara för man ska ta med cykeln på tunnelbanan och därmed alltid lämnat det hemma.

Det ska tilläggas att jag aldrig fått ett ont ord om min nakna vikcykel, av någon SL-tjänsteman och det fick jag inte den här gången heller.

Brompton på tunnelbanan
Min tjej Hanna har dock en gång fått kliva av tunnelbanan med sin Brompton efter att någon puckad ovetande förare ropat ut: ”Vi åker inte förrän hon med cykeln har gått av.”
När Hanna skulle gå fram och prata med honom klev han kvickt in i sin förarhytt, lämnade en förvånad Hanna på plattformen och drog därifrån, den fegisen.
Jag var den förste att ringa upp SLs kundtjänst och klaga. Kvinnan jag pratade med lovade att hon genast skulle gå vidare med saken. Det var uppenbart att föraren felaktigt fått för sig att ALLA cyklar är förbjudna på tunnelbanan.

Det fina med att reglerna lättas upp för hopfällbara cyklar på tuben, nästa år, och att folk inte längre tvingas gömma undan dem, är att fler kommer att se att man faktiskt kan kombinera cykel och tunnelbana i Stockholm.

Detta kommer att sprida sig till de som har behovet av att resa på detta sätt.

I bästa fall kommer även den arga bilföraren som morgon efter morgon kastar ur sig vulgäriteter när han förbannar den dagligen återkommande rusningskön, nås av budskapet:

Det finns ett sätt, även för dig, att bli räddad och att i rusningens tider byta ut den aggression som bultar i kroppen mot fågelkvitter, frisk luft och lite rörelse. Även du kan bli räddad ty de sista skola bli de första; så lyder glädjebudet.

/DS

 

Lådcykelliv höstetid

Vi får besök i kväll. Vegetariska hirsbiffar med jämtländsk bärnstensöl, ska det bjudas på. Pannacotta till dessär.

Är ledig idag och har precis cyklat hem en mindre storhandling med allt som behövs inför kvällen.

På vägen hem stannade jag till vid Thaikiosken och fick med mig en grönsakswok som jag ställde på bänken i lådan.

När man har lite grejor i lådan är det skönt att cykla hela vägen fram till hissen, där vi bor. Funkar utmärkt.

Häromdan fick Bellas bästa kompis Alve följa med på lådcykeltur i Humlegården.

Han stormtrivs i lådan tillsammans med Bella. Misstänker att dom är ”lite ihop”.

 

Lådcykellivet leker, även på hösten.

/DS