Låd+vikcykel-metoden – ett glädjebudskap.

Att skjutsa-hämta enligt låd+vikcykel-modellen är en genial metod jag kommer fortsätta predika sålänge det finns människor som inte är medvetna om att den existerar. Det är rätt många.

Så med andra ord tills den dan jag tar farväl av jordelivet och ger mig av mot den där underbara platsen där cykelbanorna är breda och bilarna få.

Hanna och Bella ska spendera påsken hos svärisarna i Hälsingland. Där bor två hundar. För att kortfattat beskriva hur allergisk jag är mot dessa engelska settrar, kan jag säga att jag får bricanylbehov genom att bara se dem på bild.

Så det är kört.

Därför blir jag hemma över påsken.

Kunde ändå bidra med att, genom ovannämnda metod, ge dem skjuts till T-Centralen.

Barn och fetväska i lådan, Hanna på vikcykel…

och iväg.

Lämnar barn, packning och sambo vid centralen, vikcykeln i lådan…

…och på väg hem. Sammanlagt 5 km.

Och än en gång har vi använt oss av det fina med att kombinera två cykelytterligheter.

Ni skall ta emot glädjebudskapet med ödmjukhet och högaktning.

Glad påsk.

/DS

 

Finns det cyklande bylingar i Stockholm? Tydligen.

I personalrummet hade det bullats upp med obegränsade mängder av lösgodis, tidigare idag. Hämningslöst började jag hetsigt lasta in kopiösa mängder i min sockermissbrukande kropp. Blickar från irriterade kollegor riktade sig mot mig och jag såg att de tänkte: sådär mycket får man bara inte ta, det borde vara olagligt. Det fick mig, i sin tur, att tänka på poliser; tjocka poliser – och vidare (nästan helt osökt) på ickecyklande poliser.

Förra året besökte jag bl.a. Paris, Rouen, Amsterdam, Groningen och Köpenhamn. I varje stad kunde man skåda flera konstaplar bakom styret. Har en misstanke om att bylingar i Stockholm ligger efter, jämfört med de flesta andra europeiska städer, när det kommer till att trampa sig fram.

Fint med cyklande poliser (Foto:Marcus Léonarde)

Istället för att isolera sig i plåtkarosser blir poliserna en del av folklivet och kommer således närmre medborgarna.

I Oslo har man 64 cykelpoliser och i Helsingfors finns det till och med en särskild utbildning för cyklande poliser, enligt SR.

Hur intresserad av detta är man i vår egen huvudstad? Minns inte att jag sett en enda cykelpolis här.

Jag författade ett kort brev som jag skickade ut till de olika innerstadsdistriktens FB-sidor:

Hej

Har rest en del och blir glatt överraskad när jag ser cyklande poliser utomlands. Det räcker egentligen att åka till Köpenhamn för att beskåda detta trevliga inslag i stadsmiljön.

Finns ju många fördelar: miljö, motion, minskad trängsel och framförallt att poliserna skulle komma ”närmre” medborgarna och bli en del av folklivet.

Att vara omsluten av en plåtkaross skapar distans och otillgänglighet.

Cykeln är också ofta snabbaste färdsättet, och man tar sig fram på ställen man omöjligt skulle ta sig fram på med bil.

I ett inlägg från Södermalmspolisens FB-sida 20/9 2012 som inleds ”Cyklister, dessa cyklister” uppmanas generellt cyklister att följa trafikreglerna och det ges exempel på olika bötesbelopp vid regelbrott med cykel.

Självklart ska man följa trafikregler även som cyklist och just därför tror jag att cyklande poliser skulle kunna utgöra goda exempel om ni fanns representerade bland oss.

Ni skulle också bli mer medvetna om vilka svårigheter vi cyklister står inför vad gäller: cykelbanor som plötsligt tar slut, trafikljus som inte slår om förrän det kommer en bil, smala cykelvägar och bilister som valt att blockera vårt endaste (lagliga) vägval med sin bil.

Jag har aldrig sett en cyklande polis i Stockholm. Förekommer det överhuvudtaget? Vill ni öppna upp för detta?

Jag och många andra skulle tycka det vore väldigt positivt om ni poliser även fanns representerade bakom styret.

Med vänlig hälsning, David Sennerstrand livutanbil.se

Det har kommit in några svar, samtliga från Södermalmspolisen. De verkar vara mest aktiva på FB. Johan skriver:

”Du lär få se oss när säsongen kickar igång. Detta är något som vi diskuterat i mitt arbetslag. Kanske inte alltid uniformerat dock.”

Jag frågar vidare:

”Hur många cyklande poliser i uniform kommer det bli?

Har ni investerat i många nya polis-cyklar?

Kommer ni gå ut med detta, informera allmänheten?”

”Jag kan bara svara för mitt gäng. Det kommer att bli sporadiskt cyklande och max två åt gången. Cyklar har vi redan. Infon lär gå ut” fortsätter Johan.

Robert från samma polisdistrikt:

”…Vi försöker att cykla så mycket vi kan när tillfälle ges. Det svåra är att när det är riktig cykelsäsong så är det väldigt mycket kommenderingar såsom festivaler/fotbollsmatcher/idrottsarregamang/demonstrationer som tar vår arbetstid. Men cyklande poliser finns det och kommer även finnas iår.”

Verkar som att stockholmspoliserna ligger i lä, jämfört med Oslo.

Har frågat vidare om hur många cykelpoliser det kan röra sig om i Stockholms innerstad.

Vill man verkligen att den norska huvudstaden ska utklassa Stockholm i antal cyklande poliser?

De ser trevliga ut. Gladare på cykel! (Foto: Lennart Magnusson)

Hoppas jag får svar snart.

Fler cyklande snutar – en ny kamp att gå till mötes.

/DS

 

 

 

 

 

Ingen plats för cykel men att starta telefonbutik i tunnelbanevagn – inga problem

Det är tid att visa var gränsen går. Tid att ryta tillbaka. Tid att lägga sina sympatiska personlighetsdrag åt sidan och istället väcka upp den ilskna och vrålande revolutionären i sig.

För nu är orättvisan mot cyklisterna så uppenbar att ingen vettigt resonerande människa kan förneka den.

Med blandade känslor dras jag återigen in i den ändlösa cykel-på-tunnelbana-debatten. Som att det ligger på min lott driva den vidare i absurdum.

Man ser på SL inga möjligheter att förse en mindre yta, i någon vagn, med vikbara säten som vid behov skulle kunna utöka tranportmöjligheterna och vara till gagn för barnvagnar, skrymmande bagage och kanske till och med för en och annan cykel.

Ett av motargumenten är att för många resnärer är i behov av att använda tunnelbanan för att några få säten skulle kunna avvaras.

MEN HUR SJUTTON KAN MAN DÅ FÅ ÖPPNA EN HEL TELEFONBUTIK I EN AV VAGNARNA SL?!

Operatören Tre:s nya koncept är nämligen att, under en period, etablera en ny Tre-butik i av en tunnelbanevagnarna. NEJ, det är inte första april idag. Så fort ändamålen är konsumtionsrelaterade, existerar tydligen inte längre någon platsbrist.

Det positiva med detta spektakel, är ändå att trovärdigheten i ett av deras mest upprepade motargument (för utökade transportmöjligheter) smulas sönder som en gammal porös polkagris från åttiotalet.

/DS

 

 

”Trafikslag på undantag” borde sorteras till kategorin tragedier

 
Läser Trafikslag på undantag av Martin Emanuel. Det är tragiskt men intressant att läsa om hur synen på cykeln som transportmedel förändrades efter kriget, i Stockholm.
 
Cykeln skulle främst användas för utflyktsändamål utanför stan, bestämde sig plötsligt politiker och tjänstemän för. Detta trots att cykeltrafiken stod för hela 70% när den var som störst 1943.
 
Efter kriget blev bilnormen så stark och cyklister så pass mycket i vägen, vilket ledde till att världens hittills smartaste fortskaffningsmedel blev reducerat till något man bara skulle använda för rekreation.
 
Vilka puckon!
 
Intressant läsning men boken borde sorteras som tragedi på bibliotek och bokhandlar, inte bland teknik, trafik, vetenskap och miljö.
 
Så länge cyklister varit representerade i trafiken – har man gnällt på dem. Det är fakta. Tycker följande bilder avslöjar hur man såg på de trampande när bilen snabbt började bli norm. I och med utgivningen av broschyren ”Fint sätt på cykel” 1946, så skulle de ”bångstyriga” minsann tuktas.
 

Bilder ur tragedin ”Trafikslag på undantag” av Martin Emanuel.

/DS

 

Årets sämsta cykeldag

Ödets ironi skrattade mig rakt upp i ansiktet tidigare idag. Har flera gånger denna vinter delat ut eloger till Solna Stad som varit så duktiga på att skotta cykelbanor.

Idag, när det behövdes som mest, tog man sovmorron.

Senaste tidens cykelväglag har varit bättre än på länge. Man har lätt kunnat undvika de få men svinhala isfläckar som sporadiskt förekommit lite här och där.

Dubbdäck har bytts ut mot mer lättrullande standarddäck, men jag har nog inte varit ensam bland hårt beprövade vintercyklister, att längta efter behagligare temperaturer.

Nu har ett snötäcke lagt sig över de lynniga isfläckarna och det ledde förstås till min första vurpa på säkert tio år. Med höften först rakt ner i backen. Det gör skitont och jag undviker att kolla in det stora och groteska blåmärke som jag så säkert vet gömmer sig där under brallan.

Telefonen ringer kort efter olyckan. Av nån anledning svarar jag, trots sveda och värk. Min kompis lyssnar inte när jag säger att jag just ramlat med cykeln och att det är ganska synd om mig och min höft. Jag får istället en utskällning för att jag missat att ”gilla” en nyinspelad låt på hans bands FB-sida. Han ska få stryk när jag blivit stor och stark igen.

Efter att ha återhämtat mig, cyklat vidare, och närmat mig skolan där jag jobbar, märker jag hur luften i framdäcket sakta pyser ut. Punktering. Blir en lång promenad ikväll.

För första gången i vinter kommer jag inte att cykla hem från jobbet. Känns sorgligt när jag var så nära 0 (!) ocyklade vinterdagar denna säsong.

Tycker vi säger att det, trots kylan, är vår nu – så min fina vintercyklingstatistik förblir intakt.

Ändå, årets sämsta cykeldag – utan tvekan.

/DS

 

Ska på musikalisk Bullitt-turne…

En bekant, boende i Danmark, ska turnera runt med en musikföreställning i sommar. En Bullitt har för ändamålet införskaffats.

Kombinationen cykelliv och musikaliskt lir, får åtminstone mig att gå igång.

En lastcykel omgiven av en massa instrument – så vackert!

/DS

 

Påven bör väl också få åka modernt

Hittade den här hos FB-gruppen ”Cykla med lastcykel”.

Påven skulle ju bli mer folklig och det skulle även kunna bli startskottet för Katolska kyrkans (vad jag vet) hittills uteblivna miljöprofil.

/DS

 

Inglasandet av Sverige fortsätter

 

Möjlig inglasningsplan
  • 2030 5%
  • 2060 25%
  • 2090 50%
  • 2120 75%
  • 2150 100% av Sveriges yta inglasat och affärer överallt – dystopin är ett faktum.

Men förhoppningsvis träder ett populärt politiskt enfrågeparti fram, som ställer sig emot inglasandet och kan rädda landet från köpcentrufieringen. Det verkar va tid för det nu.

 

/DS

 

Bara 2 av 10 08:or beroende av bil

Ur dagens DN:

Bilen används alltså mest för att storhandla, skjutsa barn och åka till sommarstugan.

Svaren på hur man gör sig kvitt sitt behov att äga en bil i huvudstaden, är rätt så uppenbara.

  • StorhandlaLådcykeln räcker till för många kassar och i Sthlm är det aldrig långt till en matbutik.
  • Skjutsa barn Lådcykeln igen. Vilka barn skulle inte älska att bli skjutsade- och hämtade i en stilfull låda. Minnen för livet.
  • Sommarstugan – Bil. Skrev jag så? Ja, men jag syftar på hyrbil. Om man ibland vill ha med sig ett och annat till en mer eller mindre avlägsen stuga nån dryg timma från stan – är bilen nödvändig. Men bara ibland. För det mesta räcker det lilla bagaget och vikcykel den sista milen från tåget funkar helt smärtfritt. Barn? Cykelbarnstol eller vikbar cykelvagn funkar utmärkt.

/DN

 

Cykelkläder från H&M och hoptryckta cykelhjul

Som den optimist jag är bytte jag dubbdäcket mot ett standarddäck på min Koga Miyata förra veckan. Inga mer is- och snöbetäckta gator nu tack. Bra med dubbdäck men roligare att cykla på barmark.

Gav mig ut på en stadstur igår…

…fick se denna nya cykelkollektion i H&Ms skylfönster på Mäster Samulesgatan och blev tvungen att stanna till. Hade bara hört att det skulle komma några slags cykelkläder från H&M i vår, och nu är dom uppenbarligen här.

Väldigt brittiskt tweedigt. Ganska läckert kan jag tycka. Ett samarbete med engelska Brick Lane Bikes.

En mix mellan vintage och modernt sportmode som ska funka både i sadeln- och till fots.

Kollektionen är framtagen för enbart män eftersom kvinnor inte gillar att cykla. Eller hur har man tänkt här H&M?

Vid Stadsteatern ser jag lite senare två cyklar som står nära på bredvid varann med samma tragiska hopplösa diagnos. Hoptryckta bakhjul.

En av anledningarna till att jag skaffade vikcykel gör sig påmind. Hade blivit av med 3 cyklar och fått två saboterade under mina tio år i Stockholm. Botten var nådd.

När jag lämnar Stadsteatern ser jag en tredje cykel med precis samma typ av sabotage. Är det här nån ny slags trend bland de så moraliskt lågt stående cykelkriminella?

Hoppas det är en tillfällighet. Jag gillar min Koga…

/DS