På åttiotalet gick det direkttåg från Stockholm till Berlin, Paris och Rom – känns overkligt idag, samhället har blivit mindre modernt

Släpper SJ-fajten tillfälligt. Men ska på dom igen inom kort, ingen tvekan om det. Att ta med cykeln på tåget MÅSTE bli tillåtet även i Sverige. Tåg och cykel är för mig en så himla gjuten och självklar kombo. Det är tur att jag är vikcyklist (och har inga problem att identifiera mig själv på en småhjuling) så jag kan få utlopp för min tåg-och-cykel-passion ändå menar jag.

Har planerat två större utfärder i sommar och båda inkluderar både cykel och tåg. Jag är pappa och har inte tid (eller lust) att först cykla till den region/stad/plats där jag vill cykla. Jag vill både cykla och åka tåg. Så att jag får tid till att cykla DÄR jag vill.

På åttiotalet gick det direkttåg från Stockholm till Berlin, Paris och Rom. Idag är det knappt man tror på att det nånsin varit möjligt. Känns overkligt. Nu har det blivit skitdyrt och så tråkigt komplicerat. Folk tycker man är konstig om man ens besvärar sig med att kolla upp tågalternativ innan man bokar lågprisflyget när man ska utomlands. Ska det vara så 2014? Det är så sorgligt omodernt.

Men jag tänker iallafall, även om folk tycker man är pucko, åka på interrail den toflte juli. Tänkte åka till Barcelona men det blir för hett och trångt, så jag har inte riktigt bestämt mig. Vill tillbaka till Berlin men det blir nog nåt annat eftersom jag var där förra sommarn. Kanske först ekoutopin Freiburg i Tyskland och sen cykla en sväng längs Donau och göra ett uppehåll i Bratislava. Vi får se. Ett angenämt problem att välja, som man säger.

Jag har två vapen att använda mig av som SJ inte kan säga nåt om. Min Brompton och min Montague Boston. Sistnämnda är nu modifierad för långfärd. Men jag mådde skit ett tag.

Pengarna på cykeltillbehörskontot var slut men jag behövde köpa cykelväskor. Jag visste att det fanns vattentäta budgetalternativ på Biltema som alternativ till dyra Thule och Ortlieb. Biltema är för övrigt är ett ställe där jag föredrar att spendera så lite tid som möjligt av min livstid på. Men några dyrare alternativ var inte aktuellt denna gång så jag tog min Brompton på Ikeabussen mot Kungens kurva, cyklade 7 km till Biltema Botkyrka och slog till på en svart för trehundrakronor.

När jag tagit mig hem, via tunnelbanan från Alby, mådde jag dåligt över Biltemas logga som syntes tydligt nere i väskans högra hörn. Biltema är ett ord klingar ganska taskigt – prova själv och säg det.

Driver man en blogg som heter livutanbil kan man bara inte cykla runt med ett tygmärke där det står BILTEMA på sin väska – så jag tog en kniv för att försöka göra mig kvitt det. Att det gick enkelt att ta bort fick mig att må lite bättre och jag måste säga att kvalitetsmässigt känns tjugofyralitersväskan helt okej.

Min Montague ska jag nu börja använda till:

– Långfärd (tågkombination såklart)

– Vintercykling

– Jobbpendling

– I stan

Och min Brompton som vanligt till:

– Tågluff

– Ta med på flyg (nån gång)

– Till krogen

– I stan

Kompletterat med lådcykeln känns det som att jag nu uppfyller de flesta cykelbehoven. Men jag kommer säkert alltid på nåt skäl att köpa en till (nåt med el)?, det är ju tråkigt att vara nöjd med sitt cykelstall och konsumtionssamhället bygger trots allt lite tragiskt på att man aldrig ska bli riktigt nöjd.

Men det är ett annat inlägg nån annan gång.

/DS

 

Äntligen svar från SJ – ”Man kommer även i fortsättningen få ta med sin hopfällbara…”

Då har jag äntligen fått respons. Efter mitt regelbundna mejlande, sen februari i år, för att få svar på vartåt det lutar rörande framtida möjligheter att få ta med sin cykel på SJs nyrenoverade tåg, fick mitt inlägg i tisdags önskad effekt och Jakob Åhgren svarade – äntligen.

När viss information tar fart på sociala medier, kan det om man har tur, höras ända till beslutsfattarna i de öfvre skikten.

Vet att en del andra som nyligen mejlat Jakob har fått samma svar. Så här lyder det.

Hej David,

Tack för ditt engagemang i frågan! Först vill jag klarlägga att man redan idag får ta med hopfällbara cyklar på alla SJs tåg. Denna möjlighet kommer även att finnas i framtiden.Utöver detta pågår tex ett projekt med låne-cykel i Uppsala.Beträffande frågan om upprustningen av våra SJ 2000 snabbtåg och huruvida det i framtiden kommer att vara möjligt att medta en vanlig cykel ombord på dessa tåg eller inte, så är detta ännu inte helt bestämt.

Processen med att bestämma hur utrymmet ombord skall disponeras och vilka förmågor som byggs in i ett snabbtåg är ett komplext arbete som innebär en avvägning mellan en stor mängd krav och faktorer. Som exempel kan nämnas att det skall skapas plats för vanliga sittplatser, rullstolar, bagage, plats för djur, barnvagnar et cetera, samtidigt som allting som byggs in ombord skall underlätta hög punktlighet, smidig ombordstigning och god framkomlighet ombord, samt följa standarder inom säkerhet, brandkrav, nödutrymning, arbetsmiljö etc.

Hur de upprustade SJ2000 tågen kommer att utformas kommer att presenteras allra tidigast under 2015, inte innan dess.

Med vänliga hälsningar

Jakob

Jakob Åhgren

Produkt & Konceptansvarig SJ Snabbtåg”

Och det är ju oerhört trevligt att man även i fortsättningen kommer att få ta med sin Brompton. Men SJ, förhoppningarna är större än så och det hade ju varit en smula tragiskt om man, istället för ett glatt besked om att det kommer skapas multifunktionella utrymmen med cykelplats på tågen, hade fått ett strängt svar om att det blir inget med det och dessutom kommer inte heller hopfällbara cyklar att vara tillåtet i framtiden.

Usch, får rysningar bara jag tänker på det.

Inget ont om deras lånecykelprojekt i Uppsala, som SJ flitigt berättar om för att framstå som cykelvänliga, men det är ju självklart en helt annan diskussion och kan verkligen inte, hur gärna de än önskar, ses som nåt man gör istället för att tillåta medhavd cykel på tåg.

Tyvärr klingar resten av svaret negativt. Från ”Processen med att bestämma…” och vidare. Om jag ska ge mig på en tolkning vartåt det i nuläget lutar, för det måste ju åtminstone luta åt något håll vid det här laget, så känns det tyvärr som åt nej-hållet.

Ett framtida beslut och motivering (tidigast 2015) till varför SJ valt att inte bereda plats för cyklar på deras totalrenoverade-största-i-historien-mångmiljardsatsning skulle i värsta fall låta såhär:

SJ har valt att inte tillåta cyklar ombord för att det istället skall skapas plats för vanliga sittplatser, rullstolar, bagage, plats för djur, barnvagnar samtidigt som allting som byggs in ombord skall underlätta hög punktlighet, smidig ombordstigning och god framkomlighet ombord, samt följa standarder inom säkerhet, brandkrav, nödutrymning och arbetsmiljö.

En säkert isåfall, i europeiska mått mätt, alldeles unik motivering till varför man väljer att inte öppna upp för ökade möjligheter till hållbart resande.

Men som tidigare nämnt är (förhoppningsvis) inget beslut ännu taget och det finns fortfarande tid att påverka.

/DS

 

 

 

 

 

”Tåg och cykel är lika med hållbart resande” ur senaste nr av Kupé?!

Sitter på ett SJ2000-tåg på väg mot Småland. Blir aningens förvånad när jag läser följande, med tanke på tidigare inlägg, i senaste numret av Kupé.

20140626-101557-36957207.jpg

20140626-101615-36975952.jpgÄven om det låter som att SJ numer är positivt inställda till cyklar på deras tåg, fattar man snabbt, om man läser artikeln i sin helhet, att det endast rör sig om några hyrcyklar i anslutning till centralstationen i Uppsala. Ett samarbete med Uppsala kommun.

Om SJ tycker att 2014 är ”cykelns år”, och menar allvar med detta – underlätta då för sjutton för folk att cykla både före och efter tågresan och öppna upp för medhavd egen cykel.

/DS från mobilen

 

SJ vägrar svara på om man kommer få ta med cykeln på deras nyrenoverade tåg

SJ gick för nåt drygt halvårsen ut med att man ska totalrenovera hela deras SJ2000-flotta till en kostnad av 3,5 miljarder. Eftersom det finns direktiv från EU (fr 2007) att tågbolag inom unionen SKA tillåta transport av cykel och att SJ, i och med renoveringen, får en helt ny gyllene chans att leva upp till detta, blev jag såklart intresserad av att få detta bekräftat (jag vet – väldigt optimistiskt tänk).

Så i januari, tidigare i år, kontaktade jag kundtjänst. De skrev att det tyvärr ej heller i framtiden kommer vara möjligt att ta med sig sin cykel på tågresan. Men sen, efter många samtal och mail till SJs huvudkontor för en eventuell motivering, fick jag till slut tag i Jacob Åhgren, project manager för renoveringen, vilket visade sig vara precis rätt person att tala med om saken.

Han sa att det inte alls ännu var beslutat, när jag frågade varför multifunktionella utrymmen för större bagage som till exempel cykel inte kunde komma på fråga.

Vi hade ett bra samtal och Jacob sa att de faktiskt överväger att inreda för cykelutrymmen och att de är väl medvetna om EU-direktiven (ungefär). Hoppet började spritta omkring inne i kroppen på mig som små pilska vårrusiga gråsparvar. Han tyckte också att det till och med var bra att jag ringde och sa vad jag tyckte och lovade väga in detta i beslutsunderlaget. Vet att även en del läsare hörde av sig och framförde sin åsikter. Tack för det!

Nu har det gått ungefär sex månader och det är lätt att tro att jag sen nöjde mig och släppte detta. Men icke. Tio mail, med jämna mellanrum från februari fram tills nu, har jag skickat till Jacob Åhgren, för att höra mig för vartåt det lutar. Har jag fått en enda liten futtig rad tillbaka som svar? Nej, inte ett ord.

Till slut tröttnade jag på detta ständiga ignorerande och hörde av mig till hans kollega Susanne Rymell (SJ division fordon) och bad henne uppmärksamma honom på mina mail så att jag äntligen skulle kunna få ett svar.

Jag mejlade återigen Jacob Åhgren. Fortfarande inget svar – så jag vände mig ännu en gång till Susanne Rymell. Hon skriver då bl.a. att ”Arbetet med de interiöra delarna är i ett mycket tidigt skede och vi kan därför inte i dagsläget uttala oss om omfattning av upprustningen eller tidsplanen.” Hon hänvisar även i fortsättningen till den ickesvarande Jacob.

Jag blir förvånad över att man inte kommit längre då de första tågen ska sättas i trafik redan 2016. Vi pratar ju trots allt, enligt SJs egna ord, om största renoveringen på 150 år!

Jag är inte så naiv att jag inte tror att det inte skulle finnas några anledningar för SJ att i nuläget avstå från att dela eventuell information, om de nu redan har svaret vill säga.

Tills vidare så lever jag mitt cykelliv enligt de, i EU-mått mätt, alldeles unikt mossiga och miljövidriga regler SJ valt att hålla sig till vad gäller cykel, det vill säga: merparten av familjemedlemmarna är vikbara.

Den dagen SJ väljer att bli miljövänliga på riktigt, och öppna upp för cyklande både före- och efter tågresan, då ska jag fira med att köpa en sprillans ny helt och fullt ovikbar cykel.

Men om det nu är så att det fortfarande inte finns ett taget beslut – betyder det att det fortfarande finns tid att påverka. Mina erfarenheter är att relativt få människor kan uträtta stordåd.

Telefonnummer SJs huvudkontor: 010-751 60 00 (Be att få tala med nån med insyn i cykel-på-tåg-frågan, till exempel Jacob Åhgren.

Mail: Jakob.Ahgren@nullsj.se, Susanne.Rymell@nullsj.se (obs! Susanne kommer att hänvisa till Jacob men är å andra sidan den jag hittills fått flest svar av)

Kampen för ett cykelvänligare samhälle lever.

/DS

 

 

 

På Götgatan Södermalm ligger nu lilla Köpenhamn

Det här känns lite science fiction. Ett bilkörfält i vardera riktning har slaktats till förmån för cyklister. I Stockholm! Nu är det så gott som färdigt. Okej, bara på prov ett år men har svårt att tänka mig att det här inte uppskattas till den grad, inte bara av cyklister utan även av människor som gillar trottoarhäng, som krävs för att ordet ”pilot” ska raderas från ”projekt”.

För där den gamla underdimensionerade cykelbanan fortfarande gör sig påmind (och så lär det va så länge detta kallas pilotprojekt – sen blir det trottar?) finns nu gula, för Sthlm ovanligt roliga, platser att sätta sig ner med en kopp kaffe eller en tidning och slappa en stund.

Det är kanske det som gör mest intryck på mig. När man omfördelar felfördelat utrymme, som Pilotplats cykel är ett utmärkt exempel på, blir resultatet inte bara förbättrade och konfliktreducerande ytor mellan olika trafikslag – utan bidrar också till en långt mer mänsklig och modern stad. Platser där människor vill va får potential att poppa upp lite här och var.

Omvandlingen till cykelstad är minst sagt även positivt för människor som önskar ta sig fram på annat sätt än cykel. Räcker inte det för att ett sånt här smakfullt initiativ ska inspirera och få stöd för att sprida sig över resten av stan också?

På alla platser där det är möjligt?

Cykelturister på Bike fridays verkar uppskatta de väl tilltagna cykelbanorna

Följderna, klagomålen från arga bilister som känner sig berövade på deras rättmätiga plats, lär göra sig hörda; men förhoppningsvis överväger de positiva synpunkterna de negativa. Har just använt mig av Stockholms stads app Tyck till och lovordat projektet. Hoppas många gör likadant och visar att varje litet steg mot en människovänligare stad – är något stockholmarna faktiskt uppskattar.

Många av mina airbnb-gäster från när och fjärran har kommenterat antalet cyklister i Sthlm – och att det här verkar vara en riktig cykelstad. Även under vårt besök i Tallin (Tallin Bicycle Week) förra veckan, berättande många tallinbor om att de önskar sig en cykelstad i klass med Köpenhamn, Amsterdam och…Stockholm?

Gröna vågen-timer för cyklister. Cyklister som håller en jämn hastighet ska få grönt i flera korsningar. Timern räknar ner till nästa grönljus.

Jag vill ju så gärna att min hemstad ska vara en riktig cykelstad – så jag håller käften, instämmer till och med en aning, men vet ju såklart att jag håller inne med en helt annan sanning. Men med fler initiativ som Pilotplats cykel kommer jag slippa att ljuga för mig själv och mina gäster. Så mer sånt här. Fort. Gör mig till en stoltare stockholmare amen.

/DS

 

 

Ibland får man passa sig i kampen om rätten till sina marker

Var på väg hem från jobbet. Hade lite bråttom till dagishämtningen, vilket var tur och skulle några minuter senare visa sig bli min räddning.

Lite längre fram på ser jag en storflådig BMW blockera varenda centimeter av cykelbanan – och lite till. Blir irriterad på att ett par cyklister framför mig finner sig i det och bara cyklar förbi, och därmed okejar att cykelbanan används till parkeringsplats när, hur, och av vad och vem som helst.

Sen ett par år tillbaka är jag en sån som, om nu syndaren är på plats, stannar till för att, så pedagogiskt jag kan, förklara för dem som inte förstått problematiken med att blockera ett annat trafikslags körfält.

Och denna gången var inget undantag för att åtminstone göra en markering om att det här inte var okej. Jag glider förbi till vänster om bilen och ser att det finns ogärningsmän på plats, en hel bunt, dessutom har de öppnat upp både bak och framrutan så det är med andra ord fritt fram att leverera sitt budskap.

Men i samma stund jag får impulsen att säga vad jag kommit för att säga får jag en riktigt dålig känsla. Utan att gå in på några närmare beskrivningar kan jag säga att männen i bilen såg ”rätt” välpumpade ut, ungefär samma stil som karaktären Mrado i filmerna Snabba cash – inga killar man leker med helt enkelt.

Men det är redan försent. Impulsen att säga det jag kom för att säga är redan så långt på väg att den är ostoppbar. Så det kommer helt enkelt ut, alldeles för snabbt för att minsta försök till en mer situationsanpassad och välavvägd version hinner fram i tid: ”Det här är faktiskt ingen parkeringsplats”, ropar jag bestämt samtidigt som jag sakta cyklar förbi.

Det här kommer utan tvekan att leda till konsekvenser tänker jag samtidigt som nån av dem börjar skrika, eller inte skrika, mer growla, som en besatt death metal-sångare: ”Din jävla idiot! din jävla idiot! din jävla idiot…”, om och om igen som om han fått spel – ett nästan helt obeskrivbart illvettstillstånd.

Jag upptäcker att det står en annan bil strax framför BMWn, tror det var en Mercedes och det råder ingen tvekan om att de båda bilarna är en del av samma sällskap, men den här föraren har haft vänligheten att bara parkera över halva cykelbanan. Vad sämre är, han står utanför bilen och verkar ha snappat upp situationen, tror säkert att jag fällt en spydig kommentar till hans polare eller nåt. Han ser helt ursinnig, hämndlysten och urfarlig ut.

Ett par sekunder efter att jag passerat honom börjar han sätta fart. Han springer efter mig för att hugga tag i min nymonterade thulepakethållare och dra omkull mig. Herregud, han har bestämt sig för att plocka mig, tänker jag och lägger i en högre växel och trycker till för allt vad jag är värd. Han vrålar högt men har inte en chans att hinna ikapp mig. Mina lådcykelbenmuskler har växt sig alltför stora genom åren och avståndet blir snabbt ointagligt. ”Din jävla idiot” hörs fortfarande repetitivt svagt i bakgrunden.

Jag saktar ner och vänder mig om. Den arge mannen har gett upp jakten men visar tecken på att han vill att jag skall komma tillbaka. Då han inte direkt ger intrycket av att han lugnt och sansat vill prata om det som hänt på ett konstruktivt sätt så slår jag ut med armarna, försöker med kroppsspråk visa att jag anser reaktionen, från deras sida, är totalt orimlig i förhållande till vad jag sagt och gjort. Jag är rädd att de ska börja följa efter mig med sina stora farliga bilar så jag börjar pinna på så fort jag bara kan och vänder mig inte om igen.

Ibland händer det att man utbyter ett par mindre trevliga ord med en och annan taxichaufför som ställt sig på cykelbanor. Det brukar kännas okej. Lite käftande bara. Det här var nåt helt annat. Hade jag inte haft bråttom kanske jag hade gått av cykeln, vilket jag inte sällan gör, för att säga min mening. Med facit i hand är jag glad att jag inte gjorde det. Vill knappt tänka på vad som hade kunnat hända.

Men vad säger man? Det är fortfarande inte okej att använda cykelbanor som parkeringsplatser.

/DS

 

 

 

Ännu ett lådcykelspörsmål

Lådcykelfrågorna har tagit snurr så vi fortsätter med en till!

Hej David!

Hoppas allting är bra med dig. Skulle vilja ställa ett ”lådcykelspörsmål”. Till skillnad från t.ex. Köpenhamn, så använder en del här i Sverige en cykelkärra för att skjutsa barn i som alternativ till lådcykel.

Fördelar med cykelkärran:

– man behöver inte köpa en ny cykel

– cykelkärran kan tas av när den inte behövs, (så att det inte blir så tungt att cykla)

– billigare

Nackdelar:

– ingen ögonkontakt/konversation med barn

– begränsad möjlighet att transportera tunga eller klumpiga saker (typ fönster)

Kan du sammanfatta varför man ska välja lådcykel framför cykelkärra, eller lämna din synpunkt om detta?

Tack!

Davide

Tjäna Davide!

Intressant att många verkar brottas med precis samma frågeställningar som jag själv gjorde innan jag fick tummen ur och slog till.

Det här är intressant och relevant: Varför köpa en dyr lådcykel när man kan koppla på en cykelvagn på sin standardcykel?

En vagn kan man ju även, som du säger, lätt montera av när man inte har behov av den och cykeln blir inte låst till enbart ett syfte. Jag är nog inte ensam om att, sällan eller aldrig, välja lådcykeln som transportmedel när det inte finns något lastbehov.

Lådcykeln är, jämfört med en cykelvagnsinvestering, svindyr – så det kan ju tyckas vara ett mindre intelligent sätt att spendera sina pengar på.

Men här slutar hastigt cykelvagnsargumenten och nu kommer istället en flod argument som talar till lådcykelns fördelar.

– Det här med att barnen, i lådcykeln, sitter framför en så att man har koll på dem och kan snacka lite, istället för att långt där bak nånstans – är inte endast ett av argumenten i mängden, utan av fetaste möjliga grad. Kanske helt avgörande för i vilken utsträckning man kommer använda cykeln. En lådcykel är ett roligt, inbjudande fordon som barn älskar. Lådans placering är av stor betydelse för detta.

– Lastkapaciteten är sällan mer än ca 35 kg i en standardcykelkärra (finns såklart varianter) och lådcykelns ofta uppåt 100 – samt lastvänligare.

Stil, kultur, god karma och elegans är inte att underskatta och något jag inte riktigt kan se i en cykelvagn. Enligt mig är en lådcykel också ett oerhört vackert fordon (särskilt när lådan är av trä) utan nån egentlig konkurrensvärdig motsvarighet.

– En cykelvagn ska monteras av/på. Lådcykeln står ständigt beredd att utföra sitt syfte. Människan är en bekväm varelse och använder helst det mest tillgängliga.

– När man ska köpa en ny cykel – kolla entusiastgrupper och forum. Den rådande lådcykelentusiasmen visar hur stor betydelse cykeln visat sig ha i människors liv.

– Hållbarhet. En kvalitetslådcykel kan hålla i generationer. Hur dyr är den egentligen med tanke på dess livslängd? Något som är byggt för att hålla är en raritet nuförtiden och värt att betala en hel del för.

– Kombinerar man lådcykelägarskapet med ett par behändiga vikcyklar (kontentan av min egen cykelevangelism) kan man till ex. hämta upp en tvåbarnsfamilj på centralstationen enligt lådvikcykelmetoden.

Hoppas du blev något mer övertygad.

Kommentatorsfältet står såklart öppet till att fortsätta för/nackdelar-listan rörande cykelvagn VS lådcykel.

/DS

 

 

 

 

Lådvikcykelmetoden – den är bra den

Alltså det här med att kunna hämta upp barn och vuxen och cykla från platsen, inte tvingas flanera för att sällskapet råkar va cykellöst, det är fint det.

Förse en cykellös med en cykel enligt lådvikcykelmetoden, så slipper du tvingas tråkgå.

20140615-124528-45928841.jpg

 

Nya Lådcykelspörsmål

Nya lådcykelfrågor! Och istället för att svaren ska ligga och skräpa i min inkorg publicerar jag dem som inlägg istället – för fler undrande att ta del av. Krydda gärna i kommentatorsfältet vet ja.

Tjena!

Hamnade i tankar att en lådcykel skulle göra mitt liv rikare och hamnade på din blogg som jag uppskattat mycket. Bra jobbat.

Har 2 barn åldrar 3 och 4 och bor i lägenhet omsvärmad av ligister, varför 2 hjulig det måste bli och bakfiets long känns hittils rätt. Om inte annat, så för att det förefaller vara den som nu finns till buds i gbg (workcykles cr8 skall börja säljas i juli, men den förefaller vara ett oprövat kort och därmed lite gris-i-säck varning). Dessutom verkar bakfietsen vara en pålitlig maskin att nyttja. Några frågor som jag brottas med och som jag tänkte att du om någon kunde svara på om du hade tiden till det.

1. Hur bred är bakfiets long där den är som bredast (över låda eller styre antar jag)? Jag har 70 cm för att ta in cykeln i ett cykelrum och med tanke på att ett fanskap skar av bältena i vår cykelkärra förra året, för att remmar kan man ha till mycket, känns det som att den måste få sova inomhus.

2. Hur tung är och upplever du cykeln? Jag har läst mellan 31 och 41 kg på olika sidor och kanske är de +-10 kg skit samma. Det är känslan i en backe jag funderar över. En amerikan (”word on the street”, we tried bakfiets hette bloggen tror jag på en höft) menade att cykeln kan ej ta sig upp för backar och får man väl upp den, är bromsarna för klena för att få ner den på ett säkert sätt. Kändes orimligt efter att ha läst om dina eskapader. Jag bor på en höjd, ca 4% stigning sista kilometern hem från stan och sista 200 m är det väl 7-8% stigning. Inga mördarbackar, men lite sega ändock. Förra sommaren drog jag runt bägge barnen i en biltemakärra bakom min enväxlade herrcykel (32 mm standarddäck) och veckohandling på det. Det blev väl 80 (jag)+13(hoj)+17*2(barn)+10(kärra)+25(mat)=162 kg och det gick ju bra utan växlar, så jag tror ju inte att detta skall vara ett problem. Men hur upplever du det (det är ju gött om man inte måste maxa viljan varje dag i 3-4 år utan är lite behagligare än i fjol)?

3. Hur tror du att en mindre cyklande sambo skulle uppleva bördan?

Tror mest jag kommer använda den och därför ej sugen på elassist då jag vill ha motionen och elen väger runt 10 kan jag tro vilket skulle bli dödvikt.

Sist kan jag tipsa på ett (tyvärr muppigt, men sjukt praktiskt!) komplement i den ”multimodala bilfria kulturen” som kompletterar låd-vikcykel. Bärramen (Fjällräv, 70-tal, aluminium). Tog med barnen till stockholm och bar på bärramen 2 resesängar och en fastlindad 35 l galonbag utan problem. Likadant kan 2 ihoprullade madrasser, några hyllplan och ett par kassar från stormarknaden tas på bussen med en så lastad bärram. Händerna har man då fria att köra en syskonvagn med. Kan dock tro att du får fler leenden på stan med en lådcykel än en bärram…

Hur som, om du ville maila en bredd på cykeln din vore jag sjukt tacksam!

Ha det gott och lycka till med cykelkampen!

/Emanuel i Göteborg

Hej Emanuel! Ska svara så bra jag förmår. Kanske kan andra fylla på ytterligare i kommentatorsfältet.

Till att börja med vill jag säga att en lådcykel gör livet så mycket rikare. Vi lever separerade och de (få) gånger lådyckeln, av nån anledning, inte finns där barnet för tillfället bor, märks det hur mycket den betyder. Väljer att kort och gott sammanfatta det så här: Man kommer iväg på grejor och transporten blir en del av helheten istället för ett nödvändigt ont (bil).

Till dina frågor:

1. Azors Bakfiets long är drygt 60 cm bred (innermått) strax över bänken där den är som bredast, 50 där fram och lådan är nästan en meter lång (mätt upptill). Vi har haft stor nytta av lådans väl tilltagna längd när vi kört möbler och när dottern somnat. Ett avklippt liggunderlag finns ständigt i lådan så det blir mjukt att slagga/sitta på golvet.

2. Tyngd ja. Funderade himla mycket på det där innan jag själv slog till. Jag klagar ju redan på vikten när jag kör farsans 19 kg tunga Skeppshult. Men sanningen är ju ändå att det funkar att cykla förvånande långt på en fyrtiokilos cykel. Speciellt om man är cykelvan. Ergonomin är viktigare än vikten vad gäller lådcyklar. Anledningen till att du läst både 31 och 41 kg på olika siter handlar nog om att det ena gäller utan lådan och det andra med. Kan tänka mig att lådan väger ca 10 kg. Det ligger inte mycket i vad amerikanen, i ditt exempel, påstår – mer än att jag kan hålla med om att bromsarna kanske kunde vara något kraftfullare. Backarna kommer vara lite sega i början men det kommer gå bättre och bättre. Jag är verkligen ingen atlet (mer lönnfet kulturnisse) och jag fixade ju ändå Sthlm-Nynäshamn t/r med viss möda och skittungt lass (jag är envis) Läs här.

3. Om din sambo gillar att cykla kommer hon säkert att gilla att lådcykla också. Många blir förvånade, som testar vår, hur lätt det går. Min syrra däremot, skulle tokvägra. Det ska tilläggas att gångerna hon använder sin standardcykel per år, kan räknas med ena handen. Vad ska jag göra med henne?

Elassist gör ju cykeln än mer mångsidig och har man en daglig längre kuperad sträcka att avverka skulle i varje fall inte jag tveka.

Tack för tipset med bärramen till ryggsäcken. Att klara sig bilfritt behöver ju inte alltid innebära ett cykelalternativ. Fötterna är underskattade. Nåt för sommarstugan där det råder lådcykeltorka.

Lycka till och återkom gärna med vilka val du gjorde.

/DS

 

Fem sekunder att fälla upp

Man slipper alltså fippla med styret, vilket möjliggör den vassa uppfällningstiden. En stålvajer, dragen genom ramen, spänns av sig självt så fort bakpartiet är på plats.

I mina ögon är en Bike friday attraktiv då man bl.a kan få den med Gates Carbon belt drive system (men har aldrig testat en).

Vem vill inte slippa underhållsbehovet en trad. kedja medför. För att inte tala om olja och smuts.

Och den här nya grejen med stålvajern får det ju att kittla till en aning.

Ingen återförsäljare i Sverige (vad jag vet) men väl värd att hålla ögonen på ändå. Bike Friday har, till skillnad från Brompton, en uppsjö av olika vikcykelmodeller med varierat antal växlar, ramar och hjulstorlekar för ett flertal skilda behov.

/DS