Sthlms stads app ”Tyck till” funkar, suggan i cykelfältet på väg bort

Betongsuggan i cykelfältet (Hammarby sjöstad tidigare inlägg) är på väg bort/flyttad.

Efter att i onsdags avreagerat mig, fotat, uppgett position och klagat i Sthlms stads app ”Tyck till” kom igår (torsdag) ett svar.

Hej David,

Tack för din synpunkt!

Har varit i kontakt med entreprenörer som lovade se till att den flyttas.

Det är definitivt inte en bra placering.

Med vänlig hälsning

Nina

SIGNATUR:

Nina Åström

Trafikingenjör

Se där! Det verkar hjälpa att använda sig av appen. Gör det du med! Och om nån passerar platsen (Hammarby allé) med betongsuggan, bekräfta gärna (genom kommentar) att den verkligen är flyttad.

/DS

 

Om att cykelfält oftast suger – särskilt de med betongsuggor i

Cyklade genom Hammarby Sjöstad tidigare idag. Sällan tidigare har jag under så kort tid bevittnat så många bud, transport och privatbilar ståendes i cykelfälten.

Är det konstigt? Nix.

För om alla som ska lämna, lasta, göra kortärenden etc. skulle ställa sig utanför cykelfältet (som man ska) skulle de stoppa upp hela den hammarbyska trafikapparaten (utom de tvåhjuliga). Så vad ska de göra? Första gången jag tar fordon som blockerar…i försvar.

Ofta finns plats över att lämna en tillräckligt stor yta för förbipasserande trots dubbelparkering (lagriktigt) utanför cykelfält, men långt ifrån alltid och definitivt inte här:

Därför cyklade jag runt alla bilar med en irriterad (på ansv. trafikplanerare) men förlåtande inställning.

Jag tänkte att det hade varit bättre om cykelfälten inte fanns, varken cyklister eller bilister verkar ju ändå inte ta dem på allvar. Bilar parkerar/stannar där, ibland skräp och andra föremål och cyklister visar sällan sitt missnöje utan bara rundar…Lapplisor är heller inte pigga på att lappa.

Att sen ofta förpassas till utkanterna, att cykla längs rader av parkerade bilar där de flesta fält dras, och där risken är stor att krocka med en på nolltid uppslängd bildörr, känns sådär.

Det förstärker min uppfattning om att (inte alltid men oftast) cykelfält är skräp. Billig låtsasinfrastruktur om man ska krydda lite. Det ska vara riktiga cykelbanor separerade från annan trafik. Breda, sammanhängande och tydliga.

Nåväl, min ödmjuka och förlåtande, men lätt irriterade inställning varade tills…

…Och då rann det över och allt blev svart. Den friska höstluften förorenade jag snabbt med ett så giftigt vokabulär att mor min skulle gråta om hon hört.

Det kändes lite bättre när jag anmält, klagat och begärt återkoppling i stadens egen app ”Tyck till”.

MP till verket NU amen.

/DS

 

 

 

Cyklistens största i-landsproblem

Cyklistens största materiella i-landsproblem av idag vill jag påstå handlar om lås och lyse.

Det är lätt hänt att romantisera om hur det var förr. Lyset satt alltid på plats och den pålitliga dynamon fanns inga skäl att ifrågasätta. Låset likaså, och att använda ett kompletterande, utöver cykelns eget, var det få som besvärade sig med (var cykelstölderna färre?).

(Lyset är redan avhandlat här.)

Det finns, och detta har jag varit inne på tidigare, folk som menar att är man vikcyklist – behöver man heller inget lås: ”man tar ju med cykeln in för sjutton, det är ju det den är gjord för!”.

Det var också ett av de argument försäljaren använde sig av för att putta mig över den valet och kvalets kant jag ett kort ögonblick balanserade på innan jag slog till och köpte min Brompton.

Men med facit i hand, efter fem år av vikcykelbruk, utbrister jag i ett starkt och klart ICKE. Många är skälen att köpa en Brompton men åk-utan-lås är inte ett av dem. För som vikcyklist skall du lyxa till det med att förse dig med båda möjligheterna: att låsa utanför eller ta med.

Att alltid tvingas ta med cykeln in för minsta lilla ärende kan i värsta fall göra den vanligtvis så frihetsfrämjande uppfinningen till ett ok.

Lösningen ligger såklart, för både vikcykeln, gramjägaren och minimalisten att investera i ett smidigt, lätt, men ändå fullt godkänt och högkvalitativt, lås. Så man håller smidighetskänslan intakt menar jag.

Finns det då?

Yep, det finns. Flera stycken. Kryptonite Evolution Mini-5 är ett superbehändigt godkänt bygellås som passar i bakfickan (obs! ragg-springa-varning på sistnämnda).

Endast 14 cm långt, 8 cm brett och strax under kilot.

Har använt mig av detta några år nu och det ligger alltid supertillgängligt i min manbags sidoficka.

En annan modell (en gnutta fetare, men samma vikt) är Abus U mini som jag också äger och har bra erfarenhet av. Känslan är att det står pall för lite mer än Kryptoniten, men som sagt, det är bara en känsla.

Även om jag inte skulle vara helt trygg med att lämna någon av mina dyrare cyklar utomhus över natten, med något av nämnda lås, så har de ändå fyllt den för mig så viktiga funktionen: möjligheten att både låsa sin ihopfällbara cykel utanför- eller att ta med den in. Ibland orkar man inte leta ledig cykelparkering (finns ju på tok för få i Sthlm), andra gånger uppskattar man att just slippa bära runt på cykeln. Att använda sig av ett fullstort bygellås känns bara fel och udda i sin multi-transport-flexibla livsstil. Hela kitet måste genomsyras av nätthet och lätthet. Därför ska man satsa på ett mini-U-lås.

Har också använt låsen som komplement till lådcykelns eget, samt fetkättingen, de gånger vi tagit tåget från T-centralen och låtit Bakfietsen stå över helgen.

Ett annat liknande, i den lite dyrare ligan, är Abus granit futura mini (21×12 cm 700g). Har ingen erfarenhet av detta själv men en kompis använder det och han är väldigt nöjd.

Hur som helst, smidiga lås som tas med av bara farten, är grymma.

Jag hittade dessa cykellås på Bikester, varifrån prisexemplen ovan också kommer ifrån.

Nån som kanske känner till fler modeller i samma genre? Vilka har jag missat?

Dela isåfall helst med dig av dessa i kommentatorsfältet!

/DS

 

 

 

 

 

 

Om Folkhälsoinstitutet ska förbjuda utomhusrökning måste de även förbjuda fossildrivna bilar

Få har väl missat att Folkhälsoinstitutet vill förbjuda rökning utomhus. På uteserveringar, lekplatser, utanför krogar och nattklubbar etc.

Varför? Jo, för även om man täljer utomhus så utsätter man sina medmänniskor för hälsorisker, eller rättare sagt, man kan iallafall inte bevisa motsatsen.

Och jag med min astma borde göra glädjepiruetter över Folkhälsoinstitutets bedömning men…nej.

Skulle jag själv sjunga med i förbjud-det-mesta-kören, så hade ett hundförbud i offentliga miljöer inte heller varit så dumt varken för min egen eller många andras del heller.

Vovvar får nämligen mina luftrör att svälla upp på nolltid och antingen måste jag dra i mig rekommenderad dos gånger tre av luftrörsutvidgande Bricanyl eller lämna platsen i fråga där hunduslingen gjort entré. Men nej, jag tycker inte man ska förbjuda hundar. Trots att de likt rökning utgör en hälsorisk för ganska många. Precis som med jordnötter. Det rimligaste är att vi allergiker får anpassa oss efter rådande situation helt enkelt. Man kan inte bara förbjuda allt som är farligt.

Men svenska myndigheter blir så ivriga och glädjerusiga så fort de får chansen att förbjuda eller instifta en ny regel att det kan jämföras med en form av – beroendemissbruk.

Det borde för varje vuxen svensk vid det här laget vara helt uppenbart. För trots den perfekt ljusa och nästan tropiskt ljumma sommarkvällen så ska rosévinet bestämt tas med in klockan 22:00, för då stänger uteserveringen, så är det bestämt och det får förbudsbeslutsfattarna att gnugga händerna och dra på smilbanden av ren skadeglädje.

Så även om jag, med mina överkänsliga luftrör, kanske skulle kunna förlänga min livslängd med minst 12 minuter genom ett utomhusrökförbud, ställer jag mig skeptisk.

Eller kanske ändå inte förresten. För funderar man vidare öppnas ett ganska rimligt resonemang gällande en helt annan sorts giftig rök, som i ärlighetens namn är ett mycket allvarligare problem än den luftförorening de nikotinberoende bär skuld till.

Nämligen den som bolmar ut från bilarna.

För pratar vi generellt om hot mot folkhälsa, och de oskyldiga som passivt utsätts för hälsorisker någon annan bär skuld till; så blir ju ett rent (i relation till ett ev. utomhusrökningsförbud) totalstopp mot att framföra sin fossildrivna bil plötsligt högaktuellt. Om man ska vara konsekvent menar jag.

Speciellt i övertrafikerade storstadskärnor.

Jag kan inte se rimligheten i att ett förverkligande av utomhusrökningsregeln inte skulle leda vidare till ett ifrågasättande av onödig privatbilism i åtminstone större städer med taskiga luftvärden.

Och bara en liten reflektion så här i slutet av inlägget. Det är ett obestridbart faktum att ytterst få människor genom historien har blivit ihjälglödgade genom att krocka med en cigg; men flera tusen skadas och flera hundra dör i vårt land varje år på grund av biltrafiken.

/DS

 

Magnic light kan vara ett hett alternativ till Reelight

Fick ett tips via kommentatorsfältet om ett tyskt, enligt tipsaren, högkvalitativt alternativ till danska Reelight.

Magnic light är namnet på den batteribefriade cykellyse-konkurrenten.

Dyrare? Ja. Bättre produkt? Kanske. Oftast gäller ju: Du får vad du betalar för.

Nån med erfarenheter av tyskalternativet?

Mina Reelight City fungerar, efter ca tre månader, tillfredställande – men känslan av kvalité vid enbart kännande och klämmande, uteblir.

Jag ska snart införskaffa ytterligare ett par batterifria och min nya enkla cykellyse-filosofi lyder: Jag nöjer mig med det bästa.

Den är ett resultat efter att många år varit fast i det batteridrivna lös-cykel-lamps-träsket.

/DS

 

Om batterifria (och nu även magnetfria) Reelight, och om cykling har en säsong eller inte?

Läste för ett tag sen, på nåt cykelforum (kanske Cyklistbubblan), att en person nyligen gått in i en butik och frågat efter cykellysen och fått svaret: ”Några sådana har vi inte hemma eftersom cykelsäsongen är slut”.

Och det är ju bara helt galna människor som påstår att cykling har en säsong.

Men jag själv då? Det är onekligen glesare mellan blogginläggen och besöksräknaren talar även den sitt tydliga språk. Det tål att reflekteras över. Är jag en av de där galna?

Nej, ICKE, för jag kan jag stolt konstatera att det inte finns några väder som förpassar mig till alternativa transportmedel. Jag är och förblir en året-runt-cyklist.

Men det ska erkännas att nöjescyklingen uteblir under årets 4-5 mörkmånader, det handlar nästan enbart om att ta mig från A till B då.

Tillbaka till cykellysen och problematiken kring detta.

Oj vad jag förbrukat små batteridrivna lågkvalitativa LED-varianter under åren som gått. Mitt miljösamvete är alldeles förkolnat.

På lådcykeln finns den gamla klassiska platsinstallerade dynamosorten, som alltid sitter där och bara funkar och funkar och funkar.

Jag hittar inte ord för att tillräckligt kraftfullt uttrycka hur skönt det är att slippa fippla och mecka med små, ofta borttappade och/eller ickefungerande, kinesiska plastlampor.

Omsättningen av dåliga cykellysen (har inte hittat några hållbara och oslarvbara trots att jag sökt med ljus och lykta) har varit min överlägset största löpande cykeldriftskostnad. Inte minst p.g.a. en miljödålig överkonsumtion av batterier (man glömmer dem på:().

Det har fått mig att skaffa Reelights batterifria för-bra-för-att-vara-sant-lysen.

De drivs genom magnetism. Man har hittills tvingats pilla in/fästa magneter mellan ekrarna för att det ska fungera; men sen i våras finns det en annan sort (Reeligth City) som (fråga mig inte hur – förklara hur) fungerar med enbart cykelns fälgar till hjälp.

Det ska vara 3-4 mm mellan lyset och fälgen. Sitter det för nära börjar lampan med jämna mellanrum ”gläfsa” mot fälgen – magnetismen blir för stark, särkilt när man bromsar (om man har fälgbromsar).

Jag ska erkänna att jag var skeptisk i början. Lysena, som gick på närmare 400:- med frakt, var plastiga och det kändes sådär med själva grejen att fästa dem i bromsarna. Om man har skivbromsar på sin cykel ingår även annan variant av fästanordning i form buntband. Jag gissar att skivbromsar är att föredra framför fälgbromsar för optimal användning av Reelight City.

Man får pilla och justera ett tag för att få till en bra placering där lyset inte smackar ihop med fälgen samtidigt som man uppnåt tillfredställd ljusrespons. Ju större mellanrum desto mer svårantända – såklart.

Ja, jag är medveten om tvättbehov.

Men det positiva är att de sitter där (går att ta av), lyser jämnt (dock ej vid stillastående) och man är batteribefriad (mycket paranteser idag). Det är värt en hel del.

Min skepsis har, efter några månaders användande, vänt.

Trots att de inkräktar något på bromseffektiviteten (vid fälgbromsmontering) så ångrar jag inte mitt köp. Fördelarna överväger helt enkelt nackdelarna. Det medför bra karma att synas batterifritt och att slippa leta efter små plastiga, fula, batterislukande, lättbortslarvade kineslysen gör helt enkelt livet lättare att leva.

Nu sitter de på min Montague Boston, men har även haft dem på min Brompton där de små hjulen med sitt höga varvtal bidrar positivt till ljusstyrka och snabb respons (längre startsträcka med fullstl). Hopfällningen påverkas inte.

Jag tror jag kommer fortsätta med Reelight. Känner mig lite frälst. Så, farväl batterier. Hoppas vi aldrig ses igen.

/DS

 

 

Förenkla livspusslandet genom lådvikcykelmetoden

Ni som läst min blogg ett tag är säkert bekanta med den fantastiska ”lådvikcykelmetoden”.

Och jag fortsätter att predika den; för genom ägandet av två cykelytterligheter i båda ändarna, möjliggör detta: vacker, klok och miljösnäll superfunktionalism när den är som bäst.

Speciellt för oss särboende har metoden ett tomrum att fylla då hämta och lämna barn utgör en stor del av vardagen.

Vikcykeln blir till den nödvändiga länk för att kunna cykla hela sträckan men ändå låta lådcykeln stå kvar.

Tidskrävande och kostsamt vore också att hela tiden tvingas till kollektiva alternativ när man till exempel möts upp i stan för hämtning/lämning.

Att vikcykelförse en eller två ledsna och cykellösa, och dessutom med möjligheten att ta en massa packning i lådan, ger förutsättningar till eleganta och humörsupplyftande transporter, även av vuxna.

Kombinationen av dessa briljanta former funktionsvelocipeder utgör således ett mycket lyckligt äktenskap.

/DS