”Att cykla i Sthlm var problematiskt, att cykla i Amsterdam det värsta jag har gjort”

Om man är intresserad av cykelkultur och utvecklade cykelstäder är det underförstått att man diggar Köpenhamn och Amsterdam.

I den lysande podcasten Staden, avhandlade man Köpenhamn för ett tag sedan, nu har turen kommit till Amsterdam och såklart pratar man även här om Amsterdam från cykelperspektiv; och jag kan avslöja att kärleksförklaringarna uteblir den här gången.

…att cykla i Stockholm var en ganska problematisk upplevelse, att cykla i Amsterdam var det värsta jag har gjort…det kändes otroligt farligt..

Intressanta reflektioner kring att i Köpenhamn är cykelkulturen knyten till en cykelinfrastruktur, i Amsterdam finns den i kroppen hos folk. De beskriver det som att komma in på en skridskobana utan att kunna åka skridskor, man känner sig klumpig och är i vägen medan alla andra har det kroppen.

…iden om cykelstaden är också väldigt insåld via statliga fonder och så vidare, som hela tiden visar upp bilden av Amsterdam som en fantastisk cykelstad, en idé som jag delvis skulle vilja punktera.

Man är inte van att höra så tuff kritik av en vanligtvis så rosad cykelstad.

Personligen har även jag mycket bättre erfarenheter av att cykla i Köpenhamn, men fick heller ingen nära-döden-upplevelse av att cykla i Amsterdam som Dan Hallemar och Håkan Forsell från podcasten verkar ha fått.

Hur som, intressant diskussion. Framställs Amsterdam som en bättre cykelstad än den faktiskt förtjänar?

/DS

 

Vad är egentligen att cykla? Jo…

Att cykla är att färdas med måttlig fart

Att cykla är att tända ett ljus i skymningen

Att cykla är hälsosamt det ökar syresättningen

av hjärnans blodkärl och skärper sinnena

Att cykla är att tänka

Att cykla är att vägra

Lämna sitt bidrag till luftförskämningen

Att cykla är att avstå från kravet på nya dyrbara trafikleder och parkeringshus

Att cykla är att inte i onödan tära

På jordens knappa tillgångar

Att cykla är att lätta på vår skuldbörda

Att cykla är därför nödvändigt

av M.A Numminen insp. av Eric Sandströms förträffliga och fortfarande högaktuella bok ”Att cykla är nödvändigt”

/DS

 

Ekologiska biokorkhandtag ska det va

Fyra dagars användning av mina nya fina ekobiokorkar har bidragit till att jag helt förändrat uppfattning om betydelsen av cykelhandtag.

De sladdriga av lågprisgummi som satt där innan var ingen höjdare så förbättringen är total.

Stödet för handlederna gör större skillnad än man kan tro och korken (verkar) bidra till en mjukare gång.

Tycker också om designen och min cykel drar aningens mer åt det klassiska hållet med handtagen på. Den har varit lite för svart och sportig för min smak, så krom som bryter av är välkommet och kommer säkert bli mer av.

Min cykelindentitet är rotad i den underskattade genren gubbfunk(tion) men jag har alltid uppskattat det ungpiggkvicka i min Montague.

Balansen mellan fläkt och tidlöshet är inte alltid ett helt enkelt recept, men jag är på god väg.

Har även gjort en mindre uppgradering i form av en ringklocka med kompass. Kommer kanske väl till hands nån gång, kanske inte. Småkul pryl iallafall.

Men sammanfattningsvis, tummen spikrak upp för Ergon Biokork.

/DS

 

Recension Copenhagen Wheel

Om man är nyfiken på Copenhagen wheel kan man kolla på denna video-recension av ”Electric bike review” . Den finns också i skriven version här.

På grund av hög efterfrågan får man vänta på sitt köpenhamnshjul till våren nästa år om man beställer idag.

Förmodligen kan man hitta många fler reviews inom kort när de som lagt förbeställningar till sist nu får sina el-hjul. Spännande tider!

/DS

Äntligen dubbdäck

Under tiden jag gjorde som flest multimodala resor med min Brompton för ett par år sedan, till mina jobb norr om Uppsala och till teatern i Vadstena, var allt harmoni och fröjd ända till vintern kom.

Jag var mer eller mindre tvungen att, för att få till rimliga jobbpendlingstider utan bil, kombinera hopfällbart cyklande med tåg och lite buss, och det behovet försvann ju inte bara för att det blev vinter.

Och det finns två problem med Brompton och vinterväderlek: 1. På isigt underlag känns de små 16″ hjulen minst sagt sliriga. 2. När den komponenten som kallas ”chain tensioner”, och som har till uppgift att hålla kedjan sträckt i både utfällt och hopfällt läge, får snö/smuts/slask på sig klarar den inte av sin uppgift och kedjan börjar slira över dreven och man kommer ingenstans.

Skrev massor av inlägg om det här när mitt vintervikcykelbehov var som störst och det var oerhört frustrerande. Försökte lösa det hela med en del desperata åtgärder som hemmagjorda kedjeskydd till exempel, men icke.

Har sen dess hört att den 3 vxl versionen är som mest känslig och att det funkar något bättre med 6 vxl och den 2 vxl. Kan vara bra att veta…

Idag har jag iallafall min fullstora Montague som fällbart (om än ganska mycket mindre smidigt) vintervikcykelalternativ.

Och nu var det ju vinterdäck till Brompton, som jag också googlat med ljus och lykta efter, som det här inlägget var menat att handla om.

Det finns nu (kanske funnits ett tag?).

Igår annonserade Gamla stans cykel ut nyheten via deras facebooksida.

Det löser inte det ena problemet men det andra.

/DS

 

Hur kan folk bli så lyriska över ett par cykelhandtag av kork?

Ergon GP1 Biokork – cykelhandtag av ekologisk kork som användare skriver oerhört gott om.

Hur upphetsande kan ett par cykelhandtag egentligen bli? kan man fråga sig.

Jag har personligen inga problem att erkänna att jag själv går igång på dessa.

Ergon GP1 Biokork

Ekologisk kork får mig i fällan, det är ett oerhört tilltalande material att förgylla sin cykel med. Skulle inte banga på en matchande sadel gjord av det samma. Korksadlar är en raritet men det togs fram en av ett par studenter på Konstfack (industridesign) förra året. Vet ej hur det gick med den men rätt tilltalande…

Tillbaka till Ergons sexiga korkhandtag.

Många har satt såna på sina Bromptons och skrivit omfattande recensioner och varit totalt sålda. För mig tar det emot att sätta något så tungt som 150-200 gram! (beroende på stl S/L) på min ultrakompakta vikcykel, trots att jag inte skulle beskriva mig själv som nån ”hardcore-gramjägare”.

Men jag har ju en fullstor, mindre viktpåläggskänslig, hopfällbar Montague Boston 8 med usla handtag av billigt gummi som gärna vill kränga av hela tiden. Där finns ett berättigat behov; det är bra härligt med köpbehov, det fyller upp själens tomma hål nästan skrämmande effektivt ibland.

Men med en Nexus 8 shifter på ena sidan skulle jag behöva köpa två par (ca 400:-/par) biokorkshandtag för att få ut en lång (vänstra handtaget) och en kort (Nexus reglage handtaget) så att det passar.

Trodde jag. Länge.

Men NU har jag fått veta att Ergon även tänkt på oss som gillar växelhandtagsreglage och erbjuder en lång och en kort i samma paket.

Det räckte för att få mig över kanten och beställa ett par. NU är de på väg och på måndag får jag se om jag blir lika frälst.

/DS

 

En nära döden upplevelse när hyresvärden var på väg att ta min cykel

Måste bara skriva av mig. Sitter här vid köksbordet alldeles kallsvettig.

Det ringde på dörren för ungefär en kvart sedan. Jag var iklädd endast kalsonger så det tog ett tag innan jag fick på mig brallor och kunde öppna.

Jag såg ryggen på hyresvärden, hon hade tröttnat på att vänta och var på väg bort, jag hojtar till, hon vänder sig om och säger

”Vi rensar cykelrummet på omärkta cyklar, du har fått en lapp om det” Jag har väl inte fått någon lapp om att de ska märkas tänker jag och svarar ängsligt

”Men ni slänger inte nyare cyklar va?” med min fina mattsvarta Montague i tankarna.

”Jo, ALLA som inte är märkta”

Hjälp, tänk om jag inte varit hemma, eller öppnat dörren någon sekund senare när värden varit utom synhåll.

Då hade de transporterat bort min fina cykel till nån enslig läskig soptipp (eller skänkt bort den) och resten av året hade varit förstört.

Ibland har man marginalerna med sig.

Jag rusade såklart ner och märkte den direkt; så situationen är nu under kontroll. Pust.

/DS

Vill du ta tåget nånstans söder om Köpenhamn får du köpa biljetten i ett annat land – dags att ta SJ i örat politiker

Det är snart 2015 och vi är i större behov av en fungerande infrastruktur som uppmuntrar och främjar hållbart och modernt resande än någonsin.

Men faktum är att i Sverige så har väldigt många, helt förståeligt, tappat förtroendet för SJ – och väljer hellre andra miljövidriga alternativ som till exempel flyg och bil.

Det är inte direkt några plåster på såren att det numer (sedan aug 2014) är omöjligt att köpa biljett/interrail om man vill nånstans söder om Köpenhamn. Man är hänvisad att köpa biljetterna via det land man ska till. Staliga SJ anser det onlönsamt att erbjuda sina kunder den servicen, och allt som inte bidrar till företagets vinstmaximering ska tydligen bort. Samhällsnytta är ett ord som inte verkar brukats av SJ-topparna sedan åttiotalet; numer verkar ingen av dem ens veta vad ordet betyder.

Och så har vi ju den här ”lilla detaljen” med att SJ har totalstopp mot medtagande av (vanlig) cykel på samtliga avgångar.

Om man nu inte har en hopfällbar så omöjliggör SJ möjligheten att cykla både före och efter tågresan; eller att till exempel ta sig och sin cykel med tåg till någon av landets vackra cykelleder.

Nej, man får minsann cykla hela vägen eller ta cykeln på bilen menar miljövänliga-svanen-märkta-SJ.

Men var det bättre förr? Yep. Det fanns inget trådlöst nätverk men på åttiotalet kunde man både ta med cykeln på tåget och åka direkttåg till både Rom, Paris och Berlin. Idag kan man inte ens köpa tågbiljetten i Sverige.

Vad sjutton är det som håller på att hända SJ?! Varför blir det bara sämre och sämre?

Det som för mig är mest beklämmande och det jag hela tiden återkommer till när det gäller SJ är deras nonchalanta, så extremt omoderna och för EU helt unika förhållningssätt till cykel på tåg.

Hade denna blogg istället varit ett enfrågeparti hade jag drivit den frågan stenhårt. Varför? Jo, för jag vet hur stor nytta man kan ha av kombinationen tåg och cykel. Cykeln och tåget är ämnade för varann. Så många bilfria utmaningar jag löst genom åren med min hopfällbara cykel (som ingen kan neka sin plats) har gjort mig medveten vilken potential konceptet har.

Project manager Jacob Åhgren (SJ), mannen som besitter möjligheten att öppna upp (eller stänga…) för multiflexibla utrymmen (bl.a. för cyklar) efter SJs megaomfattande renovering av hela sin SJ2000-flotta, har jag varit i kontakt med. Läs hans respons här.

Med ingressen, i hans svar, om att det även i fortsättningen kommer att vara tillåtet att ta med hopfällbara cyklar, ska vi nog inte hoppas på för mycket. Man får väl snarare hoppas att den promille av alla svenskar som äger en bra vikcykel – ökar drastiskt, så folk fattar poängen med grejen menar jag.

Svaret ska i varje fall komma under 2015.

Men politiker då? Borde de inte kunna träda in och ta denna project manager i örat, nu när vi fått skifte och allt?

I cykelfrämjandets tidning Cykling (nr 3) har man ställt frågor till partierna för att kolla cykelvänlighetsgraden inför val 2014. En av de frågorna handlar om hur partierna ställer sig till en mer liberal cykel-på-tåg-inställning (fjärrtåg=långfärdståg).

Ur Cykelfrämjandets medlemstidning Cykling nr 3 2014

Herr Fridolin, infrastrukturminister Anna Johansson och alla andra som snackat er varma om järnvägen och hållbart resande, det är dags att göra något radikalt åt förfallet – NU.

/DS

 

 

Nietzsche sa att livet inte är värt nåt utan motstånd, det får hela el-cykelkonceptet att falla platt – men Copenhagen Wheel är ändå ett rätt spännande projekt

Nietzsche sa något om att livet inte är värt något utan motstånd, stämmer det så faller hela elcykel-konceptet platt, och jag ställer mig tveksam till om pizzan efter ett sjumilapass med elcykel smakar lika gott som att ha besegrat sträckan genom konventionellt cykelbruk.

Men ibland vinner min eldiga nyfikenhet på teknisk innovation över mitt förnuft byggt på livsefarenhet och gamla dammiga böcker.

Därför har jag fortsatt hålla ögonen på Copenhagen Wheel-projektet.

Detta hjul, som man på några minuter förvandlar sin vanliga cykel till en smartphone-navigerad superelcykel med, har hållt mitt intresse uppe flera år, trots att releasen gång på gång skjutits upp. Ibland har man trott att projektet varit nedlagt, tills nytt releasedatum annonserats, som i sin tur skjutits upp igen…flera gånger…suck.

Men NU är det bara tre månader kvar på detta år och att de första köpenhamnshjulen ska börja skeppas i slutet av 2014 ligger fortfarande fast på projektets sida.

Är det äntligen dags? Hoppas.

Även om jag inte på något sätt blivit elcykelfrälst (än) så är jag inte dummare än att jag kan räkna ut att många fler skulle tänka sig att börja cykla med lite draghjälp. Det är egentligen fullt tillräckligt för att jag ska börja älska el-cyklar – och att jag med stor förväntan ser fram emot mottagandet av det ”magiska” e-hjulet.

Funderar bl.a. på:

– Kommer cykeln vara okej att cykla utan el-assisten påslagen (ovanligt för andra e-bikes)? Många elcyklar är dubbelt så tunga som vanliga, vilket gör dem värdelösa att cykla utan ass. men ett C-Wheel väger bara 5,9 kg vilket borde göra sitt. Mitt egna montague-bakhjul med 8 navvxl. väger ca. 2-3 kg – med andra ord minimalt viktpåslag för en el-cykelkonvertering.

För en bra el-cykel ska vara schysst att cykla på även när batteriet är slut, annars vill jag inte vara med. Så lyder dagens budskap.

Obs! Fick reda på att kommentatorsfältet varit defekt, men nu ska det vara ordnat.

Hep