En cykelinkluderande trip planner för den multimodale resekonstnären eftersökes

Man är rätt van att promenera delsträckor när man resor kollektivt.

Hur långa promenader det rör sig om visas, om man vill, tydligt i den digitala reseplanerare man använder sig av.

I bland får man vänta länge på en buss som ska ta en ett par fjuttiga kilomter till nästa byte, där man oftast blir ståendes ett tag till innan man kommer iväg. Tidsbeprövande och det finns risk för att, gud förbjude, folk drömmer sig bort i våta bildrömmar.

Men tänk en app som visar vad som händer om man blandar in en cykel som komplement till buss, tunnelbana, tåg och pendel. En sådan skulle kunna visa på hur man totalt skriver om regelboken för hållbart resande.

Eller ja, en vikcykel bör det ju vara med tanke på rådande situation i Sthlm stad då bara pendeltåg (med stränga tidsbegräsningar) tillåter medtagande av konventionell cykel. Ska också sägas att det inte är helt vanligt, även globalt sett, att tillåtas ta med vanlig cykel under rusning.

Tänk vilka tidsvinster som skulle kunna uppnås genom att kunna ersätta sträckor – både före, i mitten och i slutet av resan – med cykel då planeraren i fråga föreslår promenad; och i de fall det går fortare (rätt många) byter man till exempel även ut bussresor mot cykeln.

Det skulle kunna utmana invanda resvanor för en himla massa människor.

Om jag nu ser över min egen jobbpendling till att börja med.

Jag cyklar såklart hela vägen till Solna kulturskola då det bara är 4 km, men om jag av någon anledning skulle få för mig att åka kollektivt skulle resan ta ungefär 27 minuter.

Jag springer 4 km på 20 minuter.

Att en så kort resa tar en halvtimme med kollektivtrafik är både orimligt och bilfrämjande. Det ska bara inte vara så.

reseplaneraren i Google maps

Men vad händer om jag blandar in en cykel?

Istället för att gå den första sträckan (4 min) och hoppa på bussen vid Norrtull (8 min) cyklar jag direkt till Karolinska och tar bussen därifrån (6 min). Mot en 34 min lång resa med enbart kollektiva färdmedel kommer jag ner i 10-11 min om jag bara är villig att cykla en kort sträcka (o oj va villig ja ä!).

Cyklar även såklart hela vägen till mitt andra jobb på Granbackaskolan (4,6 km) – men ponera att jag av nån anledning tvingas använda mig av SL.

I skrivande stund (11:30) tar nästa avgång 44 min, det är 4,6 km – och om det förra exemplet var bilfrämjande och orimligt finns det inga ord som räcker till för att beskriva detta vansinnesalternativ (går ju fortare att gå på tå).

Men här uträttar den hopfällbara cykeln stordåd. Jag cyklar till Sveaplan (1 min istället för 4), viker ihop och hoppar på bussen (17 min), cyklar från Alby till Granbacka (5 min istället för 23) och därmed tar resan 23 min istället för de helt sjuka 44.

Och om jag vill längre ut då? till länets södra utkanter, kanske ända till Stora vika i närheten av Nynäshamn. Då tvingas jag till en promenad, i slutet, på 42 min då inga alternativ finns som tar mig ens nära hela vägen fram.

Jag skippar både promenad (3 min) och bussresan (11 min) till Solna station. Den biten cyklar jag (10 min istället för 14), tar pendeln till Östertälje (48 min) väntar in bussen (8 min) till Sorunda (48 min), skippar den pyttelilla bussresan till Fållnäs och cyklar direkt mot Stora vika (ca 13 min istället för 46). Med vikcykeln inblandad tar hela resan 1 tim 67 min istället för 2 tim 55 min cykelllös.
Vi kan redan nu konstatera att den som tvivlar på att kombinera resan med cykel skulle kunna göra upp med mångas uppfattningar om det kollektiva resandets begränsningar, lever i förnekelelse.
Finns det då ett digitalt reseverktyg som inkluderar cykeln?
Ja, har fått tips på ett: Trafiken.nu och som också finns som app.
En reseplanerare för Sthlm, Göteborg och skåne för cykel, kollektivt och bil.
Slår jag in min resa, motsvarande tid, till kulturskolan (Storg. 32) får jag upp det här förslaget.
 
Appen föreslår att jag först ska cykla till T-centralen, istället för Karolinska – och några tidsvinster värda att prata om (32 mot 34 min) jämfört med exemplet ovan utan cykel, uteblir.
 
Däremot visas tidsåtgång för att cykla hela sträckan. Lite som att den helt rimligt ställer frågan: Varför inte cykla hela vägen din ärthjärna, det går ju dubbelt så snabbt.
Intressant också att även kunna jämföra med bil.
 

Om Trafiken.nu är det slagkraftiga verktyg som den multimodala resekonstnären förtjänar, är tveksamt.

På FB-sidan Cykla i Stockholm skriver Frej Connolly att de flesta ruttförslagen Trafiken.nu ger förslag på innehåller fel:

Hur som, på en svensk kvalitetsapp som visar på tidsvinster vid cykling både före och efter tågresan, lär vi få vänta ett tag till på (eller? Nån som vet nån?)
 
Sålänge kan man roa sig med Portlands Trip planner som tar cykling som en naturlig del i resan på allra största allvar.
 
Visar bl.a. cykelvänlighetsgrad och låter dig ställa in hur långt du kan tänka dig cykla.
 
Kanske nåt att ta efter?
 
Tack Frej för tips och input! Finns all anledning att följa upp detta. Nu vill jag till Portland på studieresa.

/DS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att få en oinvigd att förstå varför man vintercyklar två mil är ungefär lika svårt som att lära en apa att prata spanska

”Du hade ju bara kunnat ringa så hade vi hämtat dig” sa en av mina kollegor med rakt igenom välmenande tonfall när jag kom till teatern i Vadstena för att börja repa en ny föreställning i lördags.

Nu ligger det ju till på det sättet att jag inte cyklar 2,3 mil, genom den östgötska vinterlandsbyggden, för att jag känner mig tvingad till det, utan för att jag vill.

I vagn 7 (SJ2000) finns plats så det räcker och bli över för en fullstor hopfällbar

Vad jag däremot inte vill, är att bli hämtad med bil.

Men att försöka sig på att förklara det, för en oinvigd som omöjligt kan se två mils vintercykling som annat än rent självplågeri, kan man lika gärna avstå; för det är ungefär lika svårt som att lära en apa att prata spanska.

Så jag lät bli.

En liten pik fick jag däremot för att jag ju faktiskt anlänt tidigare till repetitionen om jag bara låtit mig hämtas, eftersom vi behöver all reptid vi kan få innan premiären 20 mars.

Men då måste man fråga sig: Är det verkligen sant?

Att cykla sträckan tar ca 55 min (7-8 min längre i vinterväglag), att åka bil ca 20 min. Men då måste en fyraminuters promenad till parkeringsplatsen läggas till och kollegan måste ju åka både fram och tillbaka och därmed missa dyrbar reptid.

Jag har ju, genom strapatsen, också fixat mitt dagliga motionspass vilket innebär att jag kan vara kvar och repa längre än kollegan då hen måste iväg till sitt spinningpass.

Bjälbo kyrka

Kommer inte ställa upp massa uträkningar eller gå in på inkasserade eller bortslarvade miljöpoäng, men du fattar säkert min poäng.

Min resa såg iallafall ut såhär. Från hemmet till T-centralen på vikcykel (10 min), SJ2000 till Mjölby (1 tim 50 min) och slutligen ett pass härlig vintervikcykling mellan Mjölby och Vadstena (55 min).
 
Jag älskar att ha möjligheten att cykla både före och efter tågresan, det kommer jag att fortsätta att berätta igen och igen, för många verkar inte ha koll på det vackra med detta.
Ibland vill jag en ”riktig” touringcykel. Jag trånar till exempel efter en Pelago Stavanger lite då och då.
 
Men sen slår det mig att sålänge SJ fortsätter med sin kallsinnighet mot cyklister är en långfärdcykel man inte kan ta med på tåget inte heller speciellt användbar för cykelsemesterändamålet.
 
En begränsning jag inte vill utsätta mig för. Därför håller jag mig till hopfällbara (och låd…).
Väglaget på de små landsortsvägarna från Mjölby, via Bjälbo, till Vadstena kan närmast beskrivas som hårdpackad snö men gick hur bra som helst att cykla på med ett styck Schwalbe (30*622) winter där fram.
 
Lite som en blandning av att åka skidor och att cykla känns det som och det går verkligen upp för en hur onödigt och urbota puckat det är att begränsa cykling till endast ena årshalvan.
För att kunna repa in i det sista på söndagen liftade jag och cykeln med en ensemblemedlem till Mjölby för att därifrån ta tåget tillbaka till Sthlm. Hon skulle ändå åt det hållet och då ser inte heller jag nåt fel i att åka med och placera cykeln i baksätet.

Hopfällbart är ju nåt man väljer för att just ha möjligheten att utöva konstarten multiflexibelt resande i alla dess former.

/DS

 

Det är så att man vill börja komponera hyllningssånger till cykeldubbdäckets ära

Dubbdäcksdimensionen 30 – 622 (Schwalbe) har varit svåråtkomlig i Stockholm stad den senaste tiden (väldigt populär). På min Montague är utrymmet från däck upp till framgaffel så snålt tilltaget att bara planetens? nättaste dubbdäck är det enda tänkbara.

Minimalt med utrymme för fetare däck

Men på Alviks cykel fick jag till slut tag i ett (räcker långt med ett fram) som jag mycket vältajmat satte på plats under gårdagskvällen.

En anledning till mitt köp av den fullstora vikcykeln var just behovet av en hopfällbar för tågresor även under vintern (Brompton ingen vinterhit).

Men skraj var jag över att inte hitta ett som passade när jag blev medveten om däckdimensionsbegränsningarna.

Det var då.

Nu sitter det som sagt på plats, det passar fint, och oj vilken härlig känsla – det är så mäktigt när man med hjälp av dubbarna tar makten över det usla underlaget.

Jag var så uppåt när jag kom fram till min arbetsplats på kulturskolan idag att jag ville sätta mig vid pianot och komponera hyllningssånger till cykeldubbdäckets ära, vilket borde vara okej att sysselsätta sig med på arbetstid pga den stora samhällsnyttan med åretruntcykling.

Jag ropade ut min entusiasm till trötta kollegor med vinterleda: ”Jag älskar vintern och jag älskar dubbdäck”

De smittades inte ens delvis av min nyfödda dubbdäcksentusiasm.

Tråkmånsar.

På lördag ska jag till teatern i Vadstena och börja repa en ny föreställning.

Tåg till Mjölby och sedan två härliga mils vintercykling med min, fullt tillräckligt på-tåg-ta-med-vänliga, Montague – utrustad med mitt nya superdubbdäck.

Att komma igång att börja repa ska bli kul men inte riktigt lika lustfyllt som de där två cykelmilen genom den vackra östgötabyggden i vinterskrud.

Är det nåt fel på mig eller är jag bara onormalt lyckat ihopfuntad?

Finns ju de som tycker att vintercykling är en pina.

Jag bara njuter.

/DS

 

 

”Världen upplever just nu en stilla revolution på två hjul”

Det handlade Antikmagasinet om i torsdags.

”Allt fler ställer bilen till förmån för cykeln.” (Yes, folk vill leva bilfritt?!)

Och den sjätte mars har Fredrik Gerttens Bikes VS Cars biopremiär. (Ser inte lite fram emot det).

Less cars more love.

Hypen handlar inte om cykelsport utan om cykeln som transportmedel.

Och om att när städer förtätas så blir en cykelrenässans det enda rationella.

Många förutsätter fortfarande att det är racing jag håller på med när jag berättar att jag driver en cykelblogg. Men tiderna förändras. Det är inte längre lika ovanligt att använda cykel som sitt primära verktyg för att förverkliga drömmen om en bilfri livsstil.

Cykelrevolutionen kommer att slå till med stor kraft. Vem ska få politikerna att förstå att cykelrevolten är på allvar?

Till 2030 siktar Stockholm stad på att 15% av stadens invånare ska cykla till jobb och skola (10% idag). Att säga att det är blygsamma ambitioner är en stark underdrift. Det är vansinne.

Samtidigt planeras Nya slussen för mysåkande cyklister i glatt sällskap med livsnjutande flanörer. Precis som vanligt. Inget nytt. Skiljelinjen mellan de båda skulle lika gärna kunnat dragits med en skolkrita.

Den explosionsartade utbredningen av cykelkultur är fantastisk. Att beslutsfattare och trafikplanerare fortätter i samma hjulspår och vägrar inse att den existerar är en tragedi.

/DS

 

Värsta julklappen – ett nattlinne med små fula bilar

Syrran drygade sig med mig och gav min dotter Bella ett nattlinne fullt med små fula bilar i olika färger, på julafton.

Jag ”råkade” visst glömma det hemma hos föräldrarna i Småland där vi firade jul.

Men något som jag däremot tog med mig, som jag fick i kompensation för det smaklösa bilnattlinnet, var en cykel-lunchlåda.

Frågan blir då: Kan man kompensera upp ett vedervärdigt bilnattlinne med en lunchlåda med cykelmotiv? Väger det upp systers nidingsdåd? Ska hon få gå ostraffad?

Spörsmålen skall noga begrundas under kvällen.

/DS

 

Egentligen är alla intresserade av cykling – vissa vet bara inte om det

Bloggen fyller snart fem år.

Anledningen till uppstarten var bland annat att jag var alldeles lyckorusig efter att, genom att pussla ihop mina resor med Brompton + kollektivtrafik till mitt jobb strax utanför Uppsala, ha kommit ner i restider motsvarande bilens.

Utan Brompton, med endast kollektiva färdmedel, såg resan, från Svedmyra söder om Sthlm till Upps. Ekebybruk (ca 8 mil) t/r ut såhär: 10 min promenad till T-banan, 5 min väntan, 18 min T-bana till T-Ce, 10 min vänta, 45 min SJ-pendel, 10 min vänta på buss, 20 min bussresa jobbar vänta på buss 15 min, 20 min busstur mot Upps. C, missar tåget till Sthlm precis 60 min vänta, 45 min SJ-pendel, 10 min innan jag sitter på T-banan hem, 18 min T-bana och slutligen 10 min promenad.

Ungefär 4 tim 50 min fram och tillbaka – mer än en halv arbetsdag och såklart totalt ohållbart i längden.

Samma resa med bil tog bara 2 tim och 10 min. Jag köpte såklart en, och det var underbart att bilpendla, speciellt i kontrast mot det bilfria, sjukt dryga, kollektivtrafikalternativet.

Men bilen gick sönder så allvarligt att den snabbt blev dödförklarad. Jag blev sur, tänkte säga upp mig och söka ett mer närliggande jobb men köpte istället en hopfällbar cykel, löste pendlarproblemen bilfritt, blev velocipedfrälst och startade blogg.

Med min nya fina ultraportabla och snabba vikcykel kunde jag till exempel skippa bussen i Uppsala och cykla de sista fyra kilometrarna (spara massa tid), och inte minst hinna med (som jag förut hade missat pga av otajmad anslutande buss) pendeln till Stockholm och undvika den dryga väntetimmen på Uppsala central.

wpid-Photo-20140815152300.jpg

Otroliga men fullt sanna 2 tim och 30 min t/r kom jag ner i med hjälp av cykeln.

En tidsbesparing på 2 tim och 20 min.

Bara 20 min mer än med bil, men då var tiden det tog att leta parkering i Svedmyra vid niotiden på kvällen då jag kom hem INTE medräknat. Plussar man på den på sammanlagda bilpendligstiden vinner multiflexvikcykelsättet med hyfsad marginal och tar hem priset för snabbaste, billigaste, elegantaste, smartaste, roligaste, hälsosammaste och mest klimatsnälla alternativet.

En historia värd att berätta.

Tänkte blogga nåt drygt år, för att liksom säga ”såhär kan man pendla” och sen lägga ner, men då visste jag inte att cykling egentligen är någonting mer än livet i sig själv och att cykelämnet äro outtömligt.

Eller som min vän, också velocipedfundamentalist, Demi Barbanousse brukar säga: ”Vad man än snackar om så kan det ALLTID härledas till cykling”..

För cykling handlar om: miljö, livsstil, hållbarhet, motion, frihet, funktion, lycka, ekonomi, kärlek, samhälle, omgivning, kultur, resa, ökade livschanser och inte minst politik.

Är det då för kaxigt att hävda att ALLA egentligen är intresserade av cykling? Näpp.

Vissa vet bara inte om det (rätt många) – än.

Och det är skälet till att jag fortfarande, efter snart fem år, bloggar.

För att cykling handlar om ALLT.

Därför är det inte så dumt att vara cykelbloggare och rätt lätt att motivera sig att skriva ett bra tag till.

/DS

Håll en tyst minut för de bilister i Högsby som tvingas avstå hela fem decimeter till förmån för cyklister och gående

Min dotter Bella och jag åkte under helgen ut i naturen, jag med lådcykeln och hon på sig egen, för att tända en eld; så att vi i andakt kunde hålla en tyst minut för de stackars bilister i småländska Högsby som kommer få släppa till hela fem decimeter till förmån för gående och cyklister när gamla Tingebron renoveras senare i vår.

IMG_4926

Att det idag är rent livsfarligt för de som väljer att ta sig över bron med ren muskelkraft verkar väga rätt lätt för kritikerna.

Se inslaget på svt här.

/DS

 

Är detta sveriges bredaste cykelfält?

På Norra stationsgatan finns de.

Tre meter brett – samma som på andra sidan.

Existerar någon konkurrenskraftig motsvarighet bland cykelfält i detta land? Tror inte det.

Går jag igång? Nej, endast rätt-planerade cykelbanor (separerade från övrig trafik) kan få mig på fall.

Därmed inte sagt att detta inte är välkommet, tvärtom. Det är mäktigt och storslaget att cyklisterna, för en gångs skull, på ett endaste ställe i stan, tilldelats samma tilltagna yta som bilisterna.

De breda cykelfälten varar några hundra meter. Att cykelinfrastrukturen dramatiskt smalnar av med ca 75% – båda (alla) håll, ska vi inte gå in på denna dag.

IMG_4924

 

 

När ickecyklisterna blivit så tjocka att de nästan inte kan släpa sig in och ur sina bilar, då slår vi tillbaka med alla medel

Igår förmiddag blev mitt frusna vårlängtande cykelhjärta för en kort stund upptinat.

Bakom skridskouthyrningsboden i Kungsträdgården fick jag syn på dessa vackra skapelser stå på rad likt symboler av hopp i den ledsamma trafikmaktordning som, särskilt denna tid på året, totaldomineras av fossilåkare.

IMG_4911

Tack till er som lådcyklar er genom vintern även om det biter lite i kinden. Och till er som med era fantastiska fordon visar att det finns en väg, oavsett dagistransport- och storhandlingsbehov, bort från bilberoendets fasta grepp.

Idag står vi cyklister, trots storord i många år av människor med makt, fortfarande långt ifrån den status det innebär att anses vara en riktig trafikant.

Men de sista skola bliva de första och när ickecyklisterna blivit så tjocka att de nästan inte kan släpa sig in och ur sina bilar, då slår vi tillbaka med alla medel.

/DS

 

Om varför en lådcykel är bättre än en smartcar och varför Car2Go känns rätt onödigt

 

Häromdan stötte jag på en granne, och några andra; de stod och snackade entusiastiskt bredvid en hyr-smartcar. 

Grannen kunde absolut se sig hyra en, berättade han, och var förtjust i enkelheten i biltillgängligheten och berättade att han trodde stenhårt på Car2Go:s koncept som gör biluthyrning smidigare än smidigast. 

En smartphone-app visar var bilarna står parkerade runt om i innerstan, sen hyr man bara med appen, låser upp den med sitt mobila bank-id och är fri att parkera den var man vill innanför tullarna när man inte längre behöver den. 

Att ta sig till B utan att sen behöva ta sig tillbaka till A kan vara en fördel. 

Jag tyckte också att det verkade smidigt och var på väg att dras med i entusiasmen då detta för många kanske kan leda till än färre skäl att äga bil i innerstan. 

Men så tänker jag till, vänder och slänger istället ut en fråga: Hur ofta finns behovet av en smartcar i Stockholms innerstad? 

Det finns ju faktiskt både cykel och kollektivtrafik som är bättre, billigare, miljövänligare och mer utrymmeseffektivt. 

En annan i grannens sällskap säger att det kan vara ett bra att snabbt få loss en bil när man till exempel ska till Ikea. 

”Men hur mycket får man egentligen med sig hem i en smartcar?” svarar jag och känner att jag ju mer jag funderar, ju mindre nytta ser jag med Car2go-konceptet. 

Något egentligt användningsområde var det heller ingen annan i sällskapet som riktigt kunde ge nåt exempel på, hur smidigt systemet nu än var, men detta skulle de resonera vidare om och säkert komma på nåt, sa de. 

Jag tänker cykelproletäriskt att i kampen packmöjligheter lådcykel vs smartcar, gör ju den förstnämnda fullkomligt mos av den andra. 

Car2Go känns onekligen som, med tanke på uteblivna packmöjligheter, ett bil-i-innerstan-projekt. Jag kanske fortfarande är seg i skallen efter nyårsfesten, men jag kommer faktiskt inte på ett enda skäl till att välja en smartcar, framför cykel eller kollektivtrafik, som innerstadsfärdmedel. 

Det verkar dock finnas de som uppskattar initiativet; hittade de här fina lovorden från en användare på Car2Go:s hemsida:

”Som det ser ut för vår lilla familj just nu är det inte aktuellt med en till bil. Men har man barn blir det lätt krångligt utan bil. Tack vare car2go kan jag snabbt skjutsa min dotter till och från skolan. Till slut blir det en hel del körning. Det är en enorm fördel att det fungerar så bra att reservera en bil med kort varsel med car2go-appen. Jag gillar också det låga minutpriset för parkering om jag behöver handla – det är otroligt praktiskt.”

Men det här med att vi istället borde minska biltransporter till skolorna och hitta alternativa lösningar då det är ohållbart att alla ska skjutsa sina barn i varsin bil (mardröm), vad hände med det?

Det är uppenbart att LÅDCYKEL ÄR MYCKET BÄTTRE, särskilt om man är en ”liten” familj (stor också förresten) som i exemplet. 

Verkar Car2Go bidra till minskat bilägande? kanske. Kommer det att leda till minskat bilåkande? tveksamt. Andra, lite bekväma, som istället hade cyklat eller åkt kollektivt kanske istället kommer välja en smartcar=kontraproduktivt. 

Här nedan är bara ett exempel på vad man inte riktigt fixar med en smartcar men som går utmärkt med lådcykel; bortfraktande av gran, leder onekligen till rätt mycket barr ända ner i kalsipperna om man är tillräckligt pantad att ge sig på motsvarande uppgift med en Car2go-bil.

Lådcykelns elegans, mångsidighet och potential till samhällsförändring kan inte belysas tillräckligt många gånger.

Idag träffade jag grannen igen och frågade om han tänkt ut något egentligt behov av hyrminibil i stan. Det hade han inte. 

Nån annan som kanske kan ge exempel på nåt tro?

/DS