Inte en cyklad meter under barcasemestern men har lite otippat överlevt ändå

Just hemkommen från Barcelona.

Har jag då cyklat en endaste meter? Icke.

För att jag rest med en vän som inte är lika het på att upptäcka en stad från cykelsadeln som jag själv.

Eftersom jag på samtliga semesterresor de fem senaste åren haft med mig min Brompton så var jag skraj för att gripas av panik nu när jag var cykellös. Rädsla för en eventuell cellskräck som skulle våldföra sig på mig och göra mig sur och frihetsberövad.

Men nu vet jag.

Jag KAN anpassa mig och måste inte cykla; och det är rätt skönt att känna att man kan ha trevligt utan cykel med människor som inte är lika cykelfrälsta som en själv.

Vi har gått sjukt mycket, besökt många fina krogar, hängt på stranden, rört oss i Gaudis fotspår och varit och sett ett uruselt Barcelona förlora mot Malaga på Camp nou i lördags.

På Camp nou strax innan matchstart

Jag har, efter att ha övat spanska ca 10-15 min om dagen via appen/siten Duolingo i 1,5 år, praktiserat språket i verkligheten för första gången och oj vad jag kan. Inspirerande att man kan lära sig att göra sig förstådd på ett nytt språk om man bara med tjurig envishet gör sitt korta dagspass under en längre tid.

Väldigt skön, varm och välbehövd semester i en fantastisk stad (förutom turistkänsla i en hel del kvarter, säkert värre på sommarn) men ärligt hur mycket har vi hunnit med på fyra dagar?

Jag var i Berlin, som är en större stad, i fyra dagar, cyklade som attan, och även om en del säkert ifrågasätter trovärdigheten i detta så vill jag påstå att jag på riktigt lärde känna staden under denna korta tid.

Det är såklart inte ett självändamål att tokcykla i en ny stad för att på det mest tidseffektiva sättet se och göra så mycket som möjligt; men det talar sitt tydliga språk. Cykeln är så ohotat grymt snabb och effektiv i storstadskulturen att det nästan är läskigt när man får perspektiv på det.

I Barcelona är Brompton (och vikcyklar i största allmänhet) väldigt populära, och ägarna till den förstnämnda verkar vara galet stolta. Att skåda malliga machospanjorer på sina små bromptons ger framtidshopp och är en välkommen kontrast till motsvarande manskultur där det mer handlar om hästkrafter.

Det finns cykelvägar, rätt bra, i Barcelona men som hastigt och lustigt ofta tar slut och då får man välja på trottoaren eller att åka ut och kriga med de skapligt aggressiva motoristerna istället.

Cyklar så det räcker

Hyrcykelsystemet är utvecklat och omfattande men endast till för katalanerna. Man ska fylla i formulär och få en bekräftelse på posten, eller nåt liknande, för att få nyttja lånecyklarna. Inget för turister, staden vill troligen inte konkurrera ut de privata cykeluthyrningsalternativen som det verkar finnas rätt många av.

På tunnelbanan får man ta med cykeln med följande begränsningar:

Saturdays, Sundays and public holidays (all day)

Working days (July and August): all day

Working days (rest of the year): from 5 to 7am, from 9.30am to 5pm and

from 8.30pm until the end of service

Bicycles are not allowed on the bus.

Efter fyra cykellösa dagar kan jag bara säga att jag nosat lite på staden.

Gott nog och ett ibland helt rätt semestersätt även för mig; men utrustad med cykel hade jag haft möjlighet till en ny världsmetropol-bekantskap, det går inte att förneka.

/DS

 

 

När till och med SJ verkar tycka att man är en idiot om man väljer tåget utrikes kapitulerar även jag

SJ kundtjänst 09:20 11/2

”Hej, jag skulle vilja köpa en tågbiljett till Barcelona, hur gör jag då?”

”Ja, det är ju så att vi inte har hand om det längre”

”Hur då inte har hand om det?” Spelar som att jag inte redan vet.

”Ja vi säljer alltså inte utlandsbiljetter längre”

”Ok, då får jag ta flyget istället” säger jag med en gnutta tjurighet i rösten och lägger på.

Och det ska jag göra. Ta flyget alltså. När till och med SJ verkar tycka att man är en idiot om man ämnar åka tåg ända till Barcelona vill jag inte vara med längre. Så jag väljer att resa som alla andra – uppe i luften.

Får jag välja på att anlända till klassiskt vackra tågstationer i hjärtat av en stad, mot vräkiga flygplatser, belägna i utkanterna och som ofta påminner om stora köpcentrum, väljer jag det förstnämnda.

Den här gången kan jag inte välja. Puckade SJ. Ni gör det för komplicerat.

Jag har resesällskap denna gången. En kollega. Min Brompton blir hemma. Har inte två – än.

Otäckt då jag hört att Barcelonas hyrcykelsystem bara är till för katalanerna. Man ska få nåt papper i brevlådan som ska fyllas i innan man kan få sitt lånecykelkort. Komplicerat och ungefär så oturistvänligt det kan bli. Men man vill inte konkurrera med de vanliga cykeluthyrarna om jag fattat rätt och det är väl ”fint”.

Att fälla ut sin cykel och låta sig guidas av sin digitala ciceron, så som jag rest de senaste åren, kommer inte vara fallet denna gång.

Hur kommer det kännas? Behöva sätta sig in i kollektivtrafik eller lägga halva dagar på promenera till attraktioner?

Förhoppningsvis finns det cyklar att få tag i nånstans. Att tänka bort cykeln som fortskaffningsverktyg för att upptäcka en ny stad känns orealistiskt och plågsamt.

/DS

 

Så svarar Stockholm stad på att långtradarna regerar på sveriges bredaste cykelfält

Svar från Stockholm stad ang. föregående inlägg:

Hej David!

Tack för din synpunkt.

Det är redan förbjudet att parkera i cykelfält och det bör alla trafikanter känna till. Därför är det inget vi skyltar extra om så tyvärr kan vi inte tillmötesgå det önskemålet. Jag har skickat ditt brev vidare till det parkeringsbolag som övervakar området och jag hoppas att de kan vara där lite extra ofta och lappa felparkerarna.

Norra Stationsgatan kommer att byggas om efter hand som husen på norra sidan blir färdiga. Då kommer det bli angöring och cykelfält eller cykelbana. Husen byggs med ca 9 månaders mellanrum från Torsplan till Sankt Eriksgatan med start på första huset i år så på sikt blir det bättre.

Med vänlig hälsning

Elisabet

Elisabet Andersson

Kommunikatör

elisabet.k.andersson@nullstockholm.se

Vanliga frågor och svar om trafiksäkerhet: http://www.stockholm.se/TrafikStadsplanering/Trafik-och-resor-/Trafiksakerhet-/Fragor-och-svar-/

www.stockholm.se

Långtradarna regerar på sveriges bredaste cykelfält och lägger beslag på varenda centimeter

Vissa dagar cyklar jag hem från jobbet via Norra stationsgatan, delvis på sveriges mest tilltagna cykelfält.

De är tre meter breda och stod klara för bara några månader sedan. Att cyklister på en enda plats i stan fått samma mängd yta som bilister får räknas som något helt unikt för Sthlms trafikplanering.

Första gången jag såg en långtradare parkerad på ena sidan och dess släp parkerat på den andra, göra beslag på varje centimeter av cykelfältens bredd, tänkte jag att det rörde sig om en tillfällighet.

Andra gången tänkte jag att det rörde sig om ännu en tillfällighet.

Tredje gången och gångerna därefter har jag fått konstaterat att det inte handlar om något annat än ett ruttet och ofta återkommande beteende.

Långtradarchaufförerna tycker att de nya XL-cykelfälten lämpar sig utmärkt till parkeringsplatser.

Ska det behövas en stor fet skylt ”Parkera inte på cykelfältet?”

Det vore att kapitulera och erkänna cykeln som ett trafikslag på undantag inte värt att ta på allvar. Eller?

Vad mer att göra än att rapportera genom appen Tyck till?

Man kan inte ge sig in i verbala tvåmansfajter med vart och vartannat cykelbaneblokerande pucko.

/DS

 

Baksidan med cykelpendling – finns inga trovärdiga undanflykter när man kommer för sent

Jag borde ha förstått att jag var riktigt sjuk när jag för första gången sedan jag började på kulturskolan 2010 valde kollektivtrafik före cykel i måndags.

Det skulle nån dag senare visa sig vara influensa. Så det är bara att bekänna. Influensa kan (och bör…) hålla mig från cykelsadeln.

När jag i fortsättningen känner mig för dålig för att cykla till jobbet kommer jag ta det som ett tecken på att jag inte ska jobba alls. Det har jag lärt mig nu.

Jag ser mycket hellre att förbifarten ställs in och att pengarna går till utbyggnad av kollektivtrafik istället, men shit vad mycket dålig det-mulnar-på-stämning man slipper om man håller sig borta från SL och cyklar istället.

Cykel är en bättre start på dagen än att mötas av likgiltiga, tomma och morgontrötta blickar och bli ståendes att vänta på nån försenad buss som inte vill dyka upp.

För mig, som jag tidigare nämnt, tar en cykeltur till jobbet ca 10-12 min (3,8 km) och kollektivalternativet dryga 35. Inte konstigt att man är cykelberoende. Man vet precis när man behöver börja cykla för att vara framme i tid och att hamna i något tidsfördröjande motsvarande en trafikstockning, finnes ej.

Största nackdelen med att cykelpendla är att det är svårt att hittta nåt att skylla på då man faktiskt har snoozat för länge och råkar komma lite sent. Åker man tunnelbana är det lättare, dra till med ”signalfel” och inte en käft kommer ifrågasätta. Alla ursäkter rörande sen ankomst med bil behöver vi inte ens gå in på.

Att ljuga om att man fick punka känns inte bra, då måste man olja ner händerna för att framstå som trovärdig. Det gör man inte frivilligt. Sen vet den som cyklar om att punktering är ytterst ovanligt, speciellt om man gjort ett medvetet däckval.

Det är cykelpendlingen som håller mig någorlunda i form. Jag gillar att löpa också, men att bibehålla nån slags stabilitet där är så mycket svårare än att morgon efter morgon välja cykel till jobbet. Sen har det ju visat sig att motionsrutiner som utförs dagligen vid samma tid och i samma mängd kan göra underverk för hälsan.

Det är säkert cyklingen man har att tacka för att man inte redan vid 37 rör sig och ser ut som en gammal halvfet förtidsåldring.

Inte att ta för givet och värt en stunds reflektion och där kom det jag ville ha sagt.

/DS

 

 

Jodå, en Brompton får åka med – men utöver den inte mycket mer än en tandborste

För att följa upp förra inlägget. Med maxmåtten för kostnadsfritt handbagage på mtrexpress var det tveksamt om ens en Brompton får följa med till götet och tillbaks.

Mejlade och fick svar.

Kan ju vara en idé, om man överväger att resa med mtrexpress mellan Sthlm-Göteborg med sin Brompton, att spara denna länk eller göra en screenshot av fotot på mejlet för vid behov visa mtr-personalen (eller mejla själv).

När regler är öppna för tolkning kan man aldrig vara säker.

En annan grej, som för en del kan bli ett problem, är att när man fyllt upp sin kvot med en Brompton, får man utöver den inte lov att ta med mycket mer än tandborste och tandkräm.

Riktlinjer för vad som avses med handbagage av skäligt omfång är 1 bagage med måtten max 80 x 50 x 35 cm som inte väger mer än cirka 20 kg. I tillägg till detta en mindre väska (handväska, laptopväska etc.

/DS

 

Tveksamt om ens en Brompton är välkommen på mtrexpress Sthlm-Göteb. – får SJ att framstå som riktigt cykeltrevliga

 
Det var nån som sa, kommer inte på vem, att mtrexpress – som ska konkurrera med SJ på sträckan Sthlm-Göteborg fr. 21/3 – kommer att tillåta medtagande av cykel på deras tåg.
 
Ivrigt surfade jag till deras sida för att kolla vad som gällde. Idag är det ju omöjligt att ta med sig cykeln på sveriges mest populära sträcka (med undantag för vikcyklar och superotympliga cykelväskor XXXXL).
 
Men nej, det står mycket tydligt att nån cykel får du inte ta med. Det finns tyvärr till och med mått angivna för största tillåtna handbagage (80*50*35 cm).
 
Min fullstora hopfällbara Montague (70h*90b*25t cm) skulle till exempel inte vara välkommen.
 
 
Och jämfört med MTR framstår SJ som inte helt genomgående cykelfientliga ändå. Hos SJ finns inga maxmått. Sålänge du kan bära ditt bagage själv, utan assistans, så är det välkommet ombord.
 
En Brompton (56,5*54,5*27 cm) klarar sig förhoppningsvis på mtrexpress även om mittmåttet överskrids med 4,5 cm. Den har ju tillgodo på de båda andra måtten.
 
Men tänk om det är så att inte ens en Brompton kvalar in? Då är de inte bara världens mest cykelkallsinniga på mtrexpress, de är onda också.
 
Vill också passa på att tipsa om ett tröstetext från Hållplats Hådén där det skrivs intressant om hur du blir miljonär i samband med bilens kostnader.
 

Kostnaden för alternativen med kollektivtrafik, cykel, tåg, buss, taxi och bilpool eller hyra av bil när du verkligen behöver det, blir högt räknat inte ens en miljon för hela ditt vuxna liv. Du sparar med andra ord i snitt över tre miljoner på att aldrig köpa bil om du är ung idag.

Länge leve det bilfria livet. Vissa företag besitter god potential att underlätta det, men istället håller de på med dumheter.

/DS