En klassisk damcykel till mor – men den ska vara lätt

Ska köpa en cykel till mamma.

En klassisk damvariant, inga konstigheter, gärna ett antal växlar och mellanprisklass.

Hennes sjukgymnast har rekommenderat henne att börja cykla på grund av artros i ena knäet och hon har inte ägt en vettig cykel på många år och dar, så det är liksom dags nu.

Man kan hitta en hel del estetiskt tilltalande modeller, inga svårigheter där. Problemet när det kommer till klassiska cyklar (både dam och herr) i mellanprisklass är vikten. De är ofta ganska trögtrampade och således också ett hot mot själva lusten att cykla.

Det är inte bra.

Något sådant vill jag inte förse min mor med och det sista jag vill är att den blir ståendes oanvänd i garaget. Helst inte tyngre än 13-14 kg och halvupprätt position, istället för helupprätt, så att den även inbjuder till lite högre hastigheter.

Den ska vara rolig att cykla på och lättrampad, samt ha en rejäl cykelkorg så att alla skäl att inte använda den till affären istället för bilen (2,5 km) effektfullt undanröjes.

Men vad finns det att tillgå enligt angivna önskemål?

Finska Pelago förstås, som producerar just klassiska vackra och lätta stålcyklar. En Brooklyn skulle passa henne perfekt och uppfylla alla önskningar och mer därtill, men prislappen för en treväxlad (7500:-) är något för hög för mig just nu.

Uteslutet är en tung Sjösala, Rex eller Skeppshult.

Kollade runt lite på Bikesters utbud och hittade något som kan passa. En Kona (coco standardcykel) till rimligt pris, aluminium, 9 vxl och under 13 kg.

Kona_Coco_Standardcykel_dam_turkos_01[1470x849]

Ingen sportcykel men aningen mer aggressiv än de flesta andra standard-damcykelmodellerna med helt upprätt körposition.

Med en rejäl cykelkorg till blir den perfekt.

KlickFix_UniKorb_Main4_schwarz[554x320]

Att hitta vackra cyklar i denna kategori är inte svårt, men att hitta en som känns pigg och lustfylld att framföra, är lite trixigare.

/DS

 

 

 

 

Nej, man får inte stå och Food trucka vid cykelbanan, bekräftat från flera håll nu

Fått bekräftelse från flera håll nu att de Food truck entreprenörer som påstår att de får sälja käk vid cykelbanan, helt enkelt ljuger.

Här följer kommentarer på mitt förra inlägg angående Food trucken vid sveavägen häromdan:

Cykelexpert Krister Isaksson:

Detta har jag fått från Trafikkontoret:
Food trucks får inte stå så att de hindrar eller stör trafiken, här avser vi all trafik dvs även cyklister.
Vad gäller detta har vi bett samtliga parkeringsvaktsområden om hjälp med extra övervakning på platser där det är cykelbanor. Står truckarna fel riskerar de parkeringsanmärkning. Just Sveavägen är ett av de ställen där det är helt olämpligt att stå på detta sätt.

Villkor kan givetvis ses över och ändras, vi tar till oss detta och tackar för dina synpunkter.

Med vänlig hälsning
Karin Hebel, enhetschef, bitr avd.chef

Och här en bild från en diskussion på FB om samma sak jag fått, också som kommentar på föregående inlägg, från PerT Eriksson. 
11053227_10153286801630631_4914672315727400680_n

 

Och svar till min fråga om vad som gäller till Stockholm stad via appen ”Tyck till”:

Hej,

Angående din fråga om foodtruck på Sveavägen. Nej, det finns inget tillstånd och man kan inte heller få ett tillstånd på Sveavägen.

Vänligen

Cathrin Leach
Trafikkontoret

www.stockholm.se

Tydligare kan det inte bli.

Men personligen känns det ganska surt att behöva stanna till och hacka på dessa Food trucks, som jag (och många) råkar tycka är ett schysst inslag i stadsmiljön.

Men de måste lära sig att cykelbanan är till för cyklister och inte matbilar.

Lisbeth Gunnarsson, systemansvarig/utredare (suddiga fotot) tar gärna emot uppgifter vilken Food truck det är som syndar och menar att alla har blivit informerade men att hon gärna även vänder sig direkt till berörande matbil.

lisebeth.gunnarson@nullstockholm.se

Låt oss ta henne på orden.

/DS

 

Midsommarfest tillsammans med 90-årig tandem och nytt cykeltält

Har varit på en tvådagars midsommarfest ett par mil utanför Nora.

För att ta sig dit kollektivt krävs just ett par mils cykling efter tågresan. Med andra ord möjligheten att multimodala sig dit. Den har jag.

Jag har samlat ihop till ett ultraportabelt bo och res-kit genom åren, för bland annat såna här tillfällen, bestående av: ett supersmidigt liggunderlag (Exped), en kompakt sovsäck (Haglöfs), en hopfällbar solenergiladdare och min senaste investering, ett enmanstält på bara 1,7 kg med bromptonparkering (Marmot tungsten).

Lättviktsenmanstält har attraherat mig ett bra tag, men jag har inte hittat något tidigare (för rimligt pris) som inte känts klaustrofobiskt. Förrän nu.FullSizeRender

Packutrymme där min Brompton glimtar fram, 85 cm brett sovutrymme och solenergiladdarn hängande till höger, lär vara perfekt till cykel och kajakutfärder. 

Med en takhöjd på hela 95 cm och med packutrymme (inte helt vanligt för enmans…) så slog jag till.

Festen var kanon toppad med två höjdpunkter.

– En kompis och jag hittade en fantastisk nittio år gammal engelsktillverkad tandemcykel i en lada. Den funkade kanon och förgyllde midsommarfesten för både oss och de andra (ca 40 gäster).

FullSizeRender

Engelsktillverkad tandem med helt okej livslängd

– På midsommardagskvällen fick jag behov av att vara för mig själv en stund efter en lång period av ihärdigt festande, så jag tog en cykeltur till en närliggande sjö. Där fanns en gammal kanot som jag fick lov att låna. Sjön var helt spegelblank och sommarens hittills vackraste ögonblick var ett faktum.

FullSizeRender

Mer spegelblankt kan det inte bli

På tal om kanot. Imorrn ska jag och en kompis på kajakkurs på Gräddö en bit utanför Norrtälje. Jag behöver ett nytt intresse och det känns som kajak är aningens besläktat med cykling. Inga förbränningsmotorer där heller, drivs av överkroppskraft, och det finns sjukt många klubbar där man kan hyra sig en för en överkomlig summa.

Förhoppningvis nåt att bredda bloggen med.

/DS

 

 

Gillar food trucks, men får dom verkligen stå och foodtrucka vid cykelbanan?

Åkte för en stund sedan förbi en food truck ståendes vid cykelbanan strax efter korsningen Kungsgatans på Sveavägen.

Eller rättare sagt, åkte INTE förbi. Jag stannade såklart och ställde dem till svars:

– Får ni verkligen stå här?

En i folksamlingen som väntade på sin lunch gick blixtsnabbt till food truckens försvar:

– Vadå, vart ska dom stå då?! det är ju bra med food trucks i Stockholm, blir lite mer som utomlands ju.

Han tyckte väl jag var värsta surgubben, så jag förklarade att jag inte alls var emot food trucks, tvärtom, men gjorde jämförelsen med körbanan, och frågade om han var lika sugen på att handla lunch tvärsöver den?

Det kunde han inte riktigt svara på.

Sen hänvisade matförsäljarna mig till en man jag kunde prata med som förmodligen var ansvarig för bilen.

– Vi varnar alla som köper mat om cykelbanan och säger att ingen ska stå och lunchvänta i den.

Han påstod att det är okej att foodtrucka där men jag är himla tveksam, så jag skickade en fråga och en bifogad bild genom den praktiska appen ”Tyck till” och väntar nu på svar.

Inte första gången det står food trucks på denna plats, ska tilläggas.

Nån som vet vad som gäller?

/DS

 

Det vackra med lådvikcykelmetoden

En vän hade hyrt ut sitt hem via Airbnb och skulle därför sova över hemma hos mig.

Det var högsommarvärme så vi hade bestämt oss för att ta en båt ut till Fjäderholmarna. Han hade en hel del packning med sig från sin uthyrda lägenhet som han helt enkelt fick bära med sig under hela utfärden.

När vi kom tillbaka till bryggan vid Strandvägen några timmar senare var han inställd på att konka med sig halva hans bohag till närmsta tunnelbana, Östermalmstorg, som låg en bra bit bort; rätt jobbigt i värmen.

Men såklart hade jag, omtänksam som jag är, redan tänkt på att denna oangelägenhet skulle inträffa och bokstavligt tagit med mig en lösning.

Min lådcykel står, utan vännens vetskap, parkerad strax intill bryggan, men inte bara den utan även mitt hopfällbara underverk som i vikläge sitter fastkedjad i lådcykelns robusta ram.

Utmaningen bestod inte bara i att frakta hem hans packning utan även tillhandahålla med en extra cykel (han är en sån där cykellös…typ).

Jag fäller och låser upp, förser honom med vikcykeln, lägger hans packning i lådan, sätter mig själv bakom lådcykelstyret och på mindre än två minuter är vi på väg.

Superlativen om att leva denna form av superfunktionellt cykelliv haglar från min, dittills cykelOfrälsta, kamrats trut hela vägen till Norrtull.

Lådvikcykelmetoden ligger för de flesta, trots dess kraftfullhet att lösa, underlätta och roliggöra komplicerade transportsituationer, gömd i det fördolda och är därför värd att med jämna mellanrum ge vittnesmål om.

/DS

Det lilla kriget mot den cykelkallsinniga hissen i Mjölby del 4 (sista delen)

Kriget är över. Följetången slutar här.

Ni som sörjer att finalen skulle komma så här tidigt, utan några större konfliktupptrappningar att tala om, kan istället glädja er åt att ni snart kan ta med cykeln i hissen, vid Mjölby resecentrum, helt lagligt.

Det finns starka krafter i ledande maktpositioner i det här landet som är väldigt förtjusta i förbud, men när ingen logik finns bakom, ens om man anstränger sig till högsta grad för att hitta den, och när personen i fråga man ställt till svars inte ens kan hosta upp den mest usla av motiveringar; då ska förbudet I fråga banne mig bort.

Och det är precis det som hänt i kampen mot kanske ett av det mest märkliga av förbud i hela Östergötland: förbudet att ta med cykeln i hissen upp till spår 2 och 3 vid tågstationen.

Vid min senaste fråga till stationsförvaltaren (hissansvarige), över anledningen av hisscykelförbudet upp till spår 2 och 3, fick jag till svar: ”Anledningen är att det finns ramp upp från gångtunnel till plattform, spår 1.” (se tidigare inlägg).

Såklart nöjde jag mig inte med detta totalt verklighetsfrånvända svar och skrev tillbaka att jag inte förstått kopplingen. Stationsförvaltaren svarade då att han tyckte jag var otydlig i mitt första mejl men skrev, kortfattat men glädjande, att cykelförbudsskylten på hissen ska tas ner inom några dagar”.

Och helt plötsligt närmade sig sverige det cykelvänliga land det fötjänar att bli med en hel nanometer (nästan).

Jag blev ju såklart glad över att den fula lilla skylten ska bort eftersom jag, även om jag inte haft något direkt hisscykelbehov, stört mig en hel del på den genom åren varje gång jag spenderat tid på Mjölby resecentrum (hamnar typ alltid där när jag ska byta tåg eller cykla vidare mot teatern i Vadstena).

Kunde inte låta bli, efter mina vilda spekulationer, att fråga om stationsförvaltaren visste varför förbudet uppkommit från allra första början. ”Nej” svarade han kort och la till att ärendet nu var avslutat och att han inget mer hade att tillägga i saken.

Nästa gång (vet ej när) ska jag såklart kolla upp att den motbjudande och lilla cykelföraktsfulla skylten är borttagen (om nån är i närheten så kontrollera gäna att beslutet praktiserats och hör av er).

Minsta lilla oförklarliga cykelorättvishet är värd att bekämpas. Det här gick faktiskt mycket lättare än jag kunnat ana.

Upp till kamp, cykelaktivister!

/DS

 

Det lilla kriget mot den cykelkallsinniga hissen i Mjölby Del 3 – äntligen svar

Det tog ett tag, men nu har jag äntligen fått svar (inte) från trafikverkets plattformshissansvariga person.

Läs och njut.

Hej! Jag undrar varför det är förbjudet att ta med cykeln i plattformshissen vid Mjölby resecentrum?

Hej!

Tack för ditt mail.

Anledningen är att det finns ramp upp från gångtunnel till plattform, spår 1.

Det var det hela.

Anledningen till att det är förbjudet att ta med sig cykeln i hissen till spår 2 och 3 vid Mjölby resecentrum är alltså att det finns en ramp upp från gångtunneln till spår 1!?

Så nu vet man det.

Så har man alltså resonerat: ”Låt oss förbjuda cyklar i hissen till spår 2 och 3 för att det finns en ramp från gångtunneln till spår 1.”

Man läser det igen och igen för att försöka begripa, få ihop frågan med svaret, hitta kopplingen, logiken – men det hjälper inte.

Om jag föreställer mig att jag är på långfärdscykelsemester med min fullpackade cykel och ska ta ett tåg (cykeltillåtande tågkompaniet) som avgår från spår 3, och att jag då inte är välkommen att använda hissen, skulle jag då finna tröst, när jag bemödar mig kånka cykelväskor, cykel och annat i trappan, genom att tänka ”hade tåget avgått från spår 1 hade jag kunnat använda rampen”?

Nja.

Såklart väntar jag redan nu på ett något mer begripligt och omfattande svar.

/DS

 

 

Det lilla kriget mot den cykelkallsinniga hissen i Mjölby Del 2

Efter att ha fått svar från Mjölby kommun att det inte alls är de som är ansvariga för den lilla irriterande cykelförbudskylten vid plattformshissen, så har jag nu efter vidarehänvisning kontaktat trafikverket.

Och fått ett namn.

Är verkligen han den ansvariga? personen som kan svara på varför det just vid Mjölby resecentrum, och ingen annanstans, anses vara ett problem att ta med cykeln i hissen? frågade jag.

Ja, han är personen du söker och ingen annan, fick jag till svar.

Nu har jag mejlat honom och väntar tålmodigt på att det ska klinga till i mailboxen. Han torterar mig genom att dra ut på det. Jag kan ju ringa – men vill ha det skriftligt, så att det inte kan förnekas då han ställs till svars i cykeldiskrimineringsdomstolen inom kort.

För visst borde det vara olagligt att, när ingen anledning finns, exkommunicera planetens mest sympatiska fortskaffningsmedel.

På Malmö centralstation är man, helt tvärtom, hänvisad till hiss om man vill ta med sin cykel till plattformarna. Det blir säkrast så menar man. Däremot vill man inte att folk använder rulltrappan för cykeltransport och så gäller också i många av centralstationerna nedåt kontinenten.

Men inte i Mjölby.

Jag frågade pappa om han kunde komma på nån anledning till det märkliga förbudet. Han resonerade högt om det möjligen kunde finnas nån risk att cykelhjulen kunde fastna i hissdörren, men la ner omgående då han fick se på fotot att det inte var en liten, utan ovanligt rymlig hiss, det handlade om.

Om man av någon anledning vill trötta ut sig själv kan man ställa sig frågan: Fanns det en tid då folk fritt kunde ta med cykeln i hissen men att det blev problematiskt och ohållbart och därmed tillkom förbudet av naturliga skäl? Kanske i en tid då var och varannan mjölbybo fann det underhållande att nöjesåka hiss med cykel och i brist på andra aktiviteter i kommunen blev detta ett mycket populärt tidsfördriv? För att resenärer utomsocknes skulle kunna ha användning av hissen, till exempel vid tågbyte, för tilltänkta behov: handikapp, barnvagn, tungt bagage etc. blev hisscykelförbjudet en realitet och en nödvändighet och det blev därför ett måste att hålla bort cyklarna från hissen med ett hisscykelförbud.

Även om Mjölby flera gånger blivit utsett till sveriges tråkigaste stad så får det betraktas som orimligt att mjölbyborna skulle visa så dåligt omdöme i konsten att hitta en meningsfull fritidssysselsättning. Kanske kan det uppfattas som ett hån mot landsbyggdsbor att ens spekulera i detta, så jag slutar omdelbart utifall att – och fortsätter vänta på ett svar.

/DS

 

Jag har startat ett litet krig mot en cykelkallsinnig hiss i Mjölby

En kamp mot en cykelfientlig hiss vid Mjölby resecentrum kommer härmed att inledas.

Att kämpa för att SJ ska tillåta cykel på sina tåg, har ungefär känts lika hopplöst som om man skulle få för sig att vifta med en flugsmälla mot en asteroid; men den här lilla fajten mot något så ovanligt, konstigt och udda som ett cykelförbud i en plattformshiss, borde man väl ändå kunna ta hem.

Uppe i högra hörnet sitter den, usch så ful!

Vid närliggande tågstationer, Skänninge och Linköping, finns inga tecken som kan härledas till något cykelförbud i liknande hissar upp till plattform. Och även om jag inte vet säkert att fallet skulle vara likadant i övervägande delen av landets tågstationshissar, så hoppas jag iallafall det innerligt.

Men ingen cykelförbudsskylt i Linköping

Varför då denna märkliga skylt i Mjölby? Jag vet inte.

Man misstänker såklart Östgötatrafiken (som kan vara den mest cykelogästvänliga länstrafikoperatören i Europa) ligga bakom – men jag har redan mejlat och frågat, hissen har de inget att göra med, det är Mjölby kommun som är ansvariga för den, hävdar de.

Jag har mejlat kommunen och väntar med stor nyfikenhet på svar.

Låt mig spekulera lite i vad det kan bli bara för nöjes skull, för vad ska dom hitta på? att förbjuda cyklar i en stor och skrymmande hiss är helt oförsvarbart.

Inte kan de väl komma att använda sig av den gamla utslitna och ologiska SL-retoriken: Kedjan kan olja ner andra medresenärer (hissåkare)? Det skulle va om man trycker sig in med sin cykel då hissen redan är full, men om kommunen skulle ha så låga tankar om människors folkvett i största allmänhet vore det isåfall djupt tragiskt.

Att cykeln är en säkerhetsrisk? I en hiss? Nej, en person som hävdar det ska inte tas på allvar, hen ska skrivas in.

Förbjuda för förbjudandets skull? Man ska inte förbjuda nåt för nån tycker det är trevligt med förbud i största allmänhet (en tjänsteman med ett litet kallt hjärta som har en udda avikelse och går igång på att förbjuda?) utan förbudet ska tillkomma i sista hand då individansvar inte räcker till och det finns ett tydligt problem kopplat till…vad det nu rör sig om.

Eller resonerar de som så att man ju ändå inte får ta med cykeln på tågen och då är det lika bra att förbjuda cyklar i hissen också? Ändå inget direkt rimligt förbudsskäl och man får faktiskt ta med sig cyklar på vissa tågavgångar från Mjölby, nämligen tågkompaniets. Så ponera att du står där med cykeln fullastad för långfärd i sommar och ska använda ett av de få tågbolagen i det här landet som valt att inte bryta den europeiska normen. Då blir det där hisscykelförbjudet plötsligt väldigt irriterande – även om det är högst sannolikt att du väljer trotsa det.

Spelar ingen roll hur många mail eller samtal det kostar, förbudet ska bort, för det bara måste vara ett misstag. Man sätter bara inte upp nej-till-cykel-skyltar bara sådär helt utan anledning.

/DS