Ett gyllene tillfälle att utöva konstarten multimodalt resande

På fredag ska jag hålla en föreläsning på en konferens i Täby.

Ett företag ska få lite coaching i röstteknik. Vad ska man tänka på om man vill att rösten ska hålla i situationer där man utsätter den för prövningar, som att prata inför en större grupp folk utan mick till exempel.

Röst och sångteknik är en av mina stora passioner, och det ska bli kul att coacha, men vad som är minst lika intressant är resan dit.

Konferensgården ligger lite avsides. Ungefär 3 km från närmsta busshållplats.

Med andra ord ett tillfälle att utöva konstarten multimodalt resande.

Det är en njutbar konstart som bara växer ju mer man praktiserar den. Den hopfällbara cykeln blir till ett oumbärligt verktyg när det kommer till att pussla ihop cykling med kommunala transporter för lösa situationer där annars bil hade varit att föredra.

Först 7 km cykling till Mörby, sedan en tjugo minuter lång bussresa, och därefter ytterligare 3 km cykling.

Lika mycket som jag ser fram emot själva föreläsningen, ser jag fram emot resan dit. Undrar hur normalt det egentligen är?

Men å andra sidan, couldn’t care less about it.

/DS

 

Ett cykelparty som man för allt i världen inte vill missa

Imorgon är det en stor dag.

Cykelkarnevalen. Väldigt många kommer att trampa sig fram genom Stockholm Stad i en härlig mångfald av fantastiska velocipeder i alla dess former.

Bilfri dag också genom kampanjen ”En dag utan min bil”.

Och lådcykelmässa.

Ett enda stort och fett efterlängtat uttryck för en längtan till en annorlunda stad. En stad som helt enkelt INTE sätter hållbara trafikslag på undantag, utan prioriterar dem. En stad som förstått ordet ”yta” och hur den bör fördelas för att full potential till högsta möjliga livskvalité ska uppnås.

Med andra ord ett cykelparty som man för allt i världen inte vill missa.

Men det är just det jag kommer göra.

Är just nu, i skrivande stund, på väg till Vadstena. Ska spela föreställning ikväll och imorrn. Föreställningsdatumen planerades in i ett tidigt skede.

För tidigt.

Men du din lyckliga jäkel som har möjlighet att vara med. Se till att ta vara på den chansen.

All information hittar du här.

/en ledsen David

 

Cykelparkering endast för Sollévi-husets besökare

Åker man bil, är det inte ovanligt att stöta på parkeringsplatser som är reserverade på detta sätt.

Men för cyklar? har jag aldrig tidigare sett.

De är måna om att sina cyklande besökare ska få en p-plats på Sollévi-huset, Kungstensgatan.

Men undertexten förmedlar ett kraftfullt och otvetydigt budskap: det råder stor brist på cykelparkeringar i stockholms innerstad.

Är nästa steg att ta betalt, installera automater för cykelparkeringsbiljetter?

Hoppas inte.

Det vore en mardröm, till och med för en trampande marknadsliberalist.

/DS

 

80 liv skulle räddas i Sthlm om de som bor nära sin arbetsplats skulle cykla istället för att ta bilen #cyklaiP1

Har blivit riktigt intresserad av vilka enorma hälsofördelar en ökad cykelpendling skulle leda till. Tidigare (längesen nu) har jag spekulerat ”ja cykling är ju motion, men man kan ju också till exempel gymma eller jogga och leva en minst lika sund livsstil genom det”

Men cykelns hälsofördelar ligger, av nån anledning, gömda i det fördolda. Vad många inte vet är att det är den dagliga motionsrutinen som är så kraftfull, och det är ju just den som cykelpendling till jobbet inbjuder till.

Det räcker med 30 min cykling per dag (15 dit och 15 hem samma tid på dan) för att man ska minska riskerna att dö i förtid av nån läskig välfärdssjukdom med hela 40% (The copenhagen heart study)..

Professor Peter Schantz berättar att om alla Stockholmare som bor nära sin arbetsplats och kör bil till jobbet istället skulle cykla, skulle 80 liv kunna räddas varje år.

Därför är en hjälmlag, som kommer leda till minskat cyklande, en så usel idé. Det gäller istället att lyfta fram de oerhört kraftfulla hälsofördelarna med att cykelpendla, med eller utan hjälm, och få så många det nånsin går att svinga sig upp i sadeln – istället för att skrämma in folk i bilar på grund av rädsla.

Om du inte redan gjort det, lyssna på  Cykla i P1 Hälsan-Cykeln som medicin. Handlar bland annat om en man som var totalt nedgången, men upptäckte cykling, använde det som terapi och hittade tillbaka till livsglädjen.

Hur intressant som helst!

/DS

Några sköna cykelprylar att lysa upp annalkande höstmörker med

Artikeln jag skrev om NTF vs Stillasittande häromdan, blev glädjande nog rejält spridd.

Det sista är (tyvärr) säkerligen inte sagt i debatten, och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande kommer sannolikt inte se några skäl att göra avkall på sina krav om obligatoriskt hjälmkrav för alla, trots att det kan leda till både mer bilism och hälsoeffekter som går förlorade.

Nog om det nu.

Tänkte istället berätta om några nya cykelprylar jag införskaffat.

Är löjligt förtjust i Bromptons packsystem där det bara är att klicka på/av sin väska (finns ett gäng) på anordningen framför styret. Ibland väljer jag den cykeln, framför mina andra, just bara för packanvändarvänlighetens skull.

Men nu har jag köpt in en cykelkorg, ryggsäck och tillhörande fästen till min Montague av ett tyskt system, Klickfix – för att få liknande möjligheter som med min Brompton.

Korgen, Alumino, kan man låsa fast med en enkel låsanordning i fästet.

Svarta väskan baktill, Matchpack, är på 25l och man kan lätt klicka av och bära den som en ryggsäck.

Kollade om jag fick plats med tält, sovsäck och liggunderlag och samtidigt ha plats kvar för kläder och lite annat. Det var inga problem, så i en handvändning funkar min fullstora vikcykel också som en lighttourer, vilket passar mig perfekt.

Vill förse mig med så få motstånd som möjligt, att övervinna, för att till exempel komma iväg med tåget och dra ett varv runt Siljan över en weekend.

Korgen kommer sitta på för det mesta. Tar med den in i affären när jag handlar och även upp i lägenheten så slipper jag plastkassar.

Och till sist ett finskt gummiband, Finn mount.

Har länge tänkt att ”nåt sånt borde finnas” och för ett tag sen hittade jag mycket riktigt produkten på Pelagos sida.

Man fäster helt enkelt sin smartphone på styret med ett anpassat gummiband. Superenkelt och lär funka med så gott som alla telefoner.

Mobben sitter tillräckligt stadigt, och fästet är så behändigt (också bortslarvningsbart;( att det alltid kan ligga redo i något fack i väskan.

Bästa är att man slipper köpa nytt fäste när man byter telefon.

Ett gäng sköna cykelprylar att lysa upp annalkande höstmörker med.

/DS

 

”Att cykla är idag nästan det farligaste man kan göra i trafiken” Gasen i botten mot en stillasittande nation #NTF

Fokus vänt åt helt fel håll. Igen. Hade uppfattningen om att cykling i media åtminstone delvis dragit åt en mer nyanserad riktning än hur farligt det är att trampa sig fram. Men nu är vi där. Tillbaka på ruta ett.

Det är tydligt att NTF gör vad de kan för att få ner antalet cyklande i det här landet.

”Att cykla är idag nästan det farligaste man kan göra i trafiken.” skriver de på sin hemsida och trampar gaspedalen i botten mot ett land med ännu fler orörliga invånare, när just det är det sista vi behöver i vår bekvämlighetskultur med alla välfärdssjukdomar till följd.

Att hela 12 000 cyklister skadades i trafiken 2014 är de noga att påpeka i sin hjämlagsargumentation; att 80% av dessa rör sig om arm och benskador och hur hjälmen ska kunna hjälpa mot den typen av olycksfall avstår NTF att ge en förklaring på.

Huvudskador står för 10% och i 6% av fallen har hjälmen en positiv effekt.

Överlägset flest (70%) av alla cykelolyckor är singelolyckor och i hälften av dessa finns ett tydligt samband med farlig och dåligt underhållen cykelinfrastruktur.

Men det här med att förbättra infrastruktur för cyklister syns bara i periferin av NTFs budskap, huvudfokus är som vanligt på hjälm, hjälm och åter hjälm.

Och ja, hjälm är ett skydd som ibland förhindrar allvarliga skallskador, ingen tvekan om det, men i det här landet har man lyckats få folk att tro att ”har du bara hjälm är du safe” och skapat en väldigt olycklig övertro på dess effekt. Den övertron är farlig och leder i värsta fall till oövervägda riskbedömningar ute i trafiken.

Ramlar du på huvudet skyddar hjälmen i 6 av 10 fall. Blir du påkörd av en bil hjälper den förmodligen inte ett skit. 

Min poäng är att man ska vara medveten om att man som cyklist tillhör en skör trafikantgrupp, med eller utan hjälm, och bör förse sig med en verklighetsförankrad och balanserad uppfattning om hjälmens betydelse för att inte bedöva sin anpassningsförmåga till rådande trafiksituation.

Eller ta hjälmlagslandet Australien som exempel för en fingervisning om vad som är viktigt på riktigt.

Wikipedia: ”En studie från Australien, utförd vid tiden direkt före och efter 1990 års införande av hjälmlag, visade att hjälmbruket ökade starkt i samband med införandet av hjälmlagen, runt 40 procentenheter. Risken för huvudskador bland cyklister i denna studie minskade inte mer än för andra trafikanter utan hjälm, som till exempel fotgängare och bilister. Den generellt minskade risken för huvudskador bland alla trafikantgrupper tillskrevs allmänna förbättringar i trafiksäkerheten.”

Flytta fokus från att sprida ljuget om hur himla farligt det är att cykla (som allt hjälmlagstjafsande bidrar till) och sätt in snabba, kraftfulla och effektiva åtgärder för att förbättra landets cykelvägar. Satsa på att få folk att börja cykla istället för att sluta. På så sätt räddar man många fler liv än med en hjälmlag, som i värsta fall får somliga att sluta cykla helt, tar livet av hela lånecykelsystemet (hur många vill bära runt på en hjälm?) och förstärker föreställningen om att man allra helst bör avstå cykling om livet är en kärt. Det vore en ren tragedi med totalt motsatt önskad effekt. För hur man än vrider och vänder på det så kan man inte blunda för de fantastiska hälso- (och miljö)effekter som ökad cykling leder till – som NTF nu valt att göra.

Ur Car sick av Lynn Sloman: ”The copenhagen heart study” gjorde hälsoundersökningar på mer än 30 000 människor. De som regelbundet cyklade till jobbet, med en genomsnittssträcka t/r på 30 min, löpte 40% mindre risk att dö under tiden studien pågick än de som inte cyklade regelbundet. Resultatet förblev oförändrat även när forskarna inkluderade andra faktorer som träning på fritiden.

Aftonbladets Fredrik Virtanen är en man som (likt NTF) jobbar i motsatt riktning och gör det han kan för att sprida myten om hur farligt det är att cykla och om hur oerhört farliga cyklister är för sin omgivning.

”Själv avskyr jag cyklister enbart av privata skäl. Jag är rädd för dem. Jag ogillar att de försöker köra ihjäl mig och mina barn.”

Men du behöver inte vara rädd. Försök googla fram någon som dött till följd av att ha blivit påkörd av en cyklist. Inte så lätt. Varför? Jo för att det ungefär händer en gång vart fjärde år, att till exempel jämföras med att 2-3 personer varje år dör av getingstick.

Men Fredrik Virtanen är så rädd att han vill förbjuda alla som cyklar inne i stan med ett högre antal växlar än tre, som vår åttaväxlade supersnabba 45 kg tunga lådcykel med helt upprätt körposition till exempel.

Att tro att antal växlar på en cykel är synonymt med bilhästkrafter och att man på så sätt skulle kunna utrota de snabbcyklande innanför tullarna, tyder på ett visst mått av ickekunnande i ämnet, och då formulerar jag mig extremt ödmjukt.

Fredrik Virtanen är inte ett så värst bra exempel på en djupt granskande journalist, däremot är han ett gott exempel på en effektsökande skribent som bygger sina slutsatser på okunskap och fördomar istället för fakta, när det kommer till cykling. Såna journalister finns det tyvärr gott om men med Patrik Kronqvist, Expressen som ett minst sagt välbehövligt undantag.

Lyssna inte på rädda människor och ängsliga organisationer som sprider ogrundade och ensidiga farlighetsmyter om cykling som till slut bara resulterar i en ännu mer stillasittande ilandskultur. Det är just den kulturen som är det folkhälsofarligaste i det här landet och måste därför bekämpas, inte främjas.

/DS