Älska Roslagstulls Återbruk – men på lastcykel känns man sådär välkommen

Givetvis är jag mycket lycklig över att Vanadis superkompetenta återvinningscentral äntligen, efter 5 år långt omotiverat break, har återuppstått.

Mycket kan man återvinna runt husknuten genom en vanlig återvinningsstation. Men porslin, elavfall, glödlampor, farligt avfall och trä har hittills varit en svårare nöt att knäcka.

Till återvinningscentralen i Bromma har man som innerstadsbo, sedan Vanadis bommade igen, varit hänvisad. Som lådcyklist är det lätt hänt att man prioriterar bort en sådan resa, vilket jag själv gjort under dessa 5 år, som bland annat lett till att återvinningslådan under diskbänken stått överfull alltför länge.

Men nu är det alltså lyckligtvis öppet igen, i ny regi, och med ”återbruk” som bonus, vilket innebär att saker tas om hand som kan säljas på second hand istället för att slängas. Numera har det bytt namn till Roslagstulls återbruk och glad kan man va som bara har nån halv kilometer dit.

Perfekt att ta med både det ena eller andra med lastcykeln. För det är ju höjden av tillfredställelse att enkelt kunna göra sig av med överflöd av skräp och saker som inte längre används.

Igår kväll tog jag med mig dottern Bella för att tillsammans premiäråterbruka, återvinna och slänga – med vår älskade trotjänare Azor Bakfiets long, till hjälp.

Men antiklimax infann sig då den stora porten som leder in i berget där återvinningscentralen huserar inte ville öppna sig för oss. Porten ska öppnas automatiskt när en bil är på väg in, men detta gäller inte cykel eller va!?

Hittar en anställd som jag frågar om inte porten ska fungera även för cyklar. Det tycker han den borde, men då det inte funkar, trots justerande av vår position, får vi kånka in den genom en dörr för gående istället. Frustrationen är stor.

Men väl där inne funkar iallafall allt perfekt. Bella får en lektion i vad som ska till vilken container, hon blir faktiskt riktigt engagerad. Vi skänker bort en kakburk och ett memory till återbruket, vilket också känns tillfredställande och skönt.

Men sen när vi ska ta oss därifrån vägrar den automatiska porten att släppa ut oss. Nu blir vi riktigt arga. Det är nu helt uppenbart att den helt enkelt inte reagerar på cyklar, bara bilar.

Vad är detta för slags trafikslagsdiskriminering som utesluter planetens smartaste fortskaffningsmedel?!

Sedan ser vi en skylt på en dörr, som visar att det tydligen är den vägen man ska ta om man cyklar. För att göra det måste man först kånka upp sin lastcykel över en hög trottoarkant och sedan hoppas på att den inte är bredare än vår relativt smala modell, så att den får plats genom dörren. Stackars den som åker in med en trehjulig bredare lastcykelvariant (men det borde ju iofs va omöjligt att ens komma in med en sån).

Tur också att jag har sällskap. Att få ut en lådcykel ensam och samtidigt hålla upp dörren är minst sagt knepigt. Någon dörröppnare syns inte till.

Ska också tilläggas att porten fungerade strålade även för lådcyklar, då det var öppet sist för ungefär fem år sedan. 

Ett sådant här fint återbruk, som är som gjort för att miljövänligt med lastcykel frakta dit grejorna, får bara inte vara så otillgängligt.

Ska gå vidare med detta och höra mig för vad de egentligen menar. Man kan ju tro att de aldrig ens har hört talas om lastcyklar.

/DS

 

längre än till ”det är cyklisternas fel” är det tyvärr få som tänker

Det går inte ett nummer av lokaltidningen Mitt i utan att det är någon som genom en insändare hackar på stadens cyklister.

Aldrig ett gott ord om oss som tar oss fram miljövänligt, yteffektivt och bidrar till folkhälsan.

Men precis nyss damp det senaste numret ner genom brevinkastet, bland annat innehållandes rubriken: Tack för att du cyklar.

Äntligen…trodde jag.

Att ”medtrafikanten” förväntar sig att få ”…vid ett möte ta sig ut på cykelbanan” är ganska talande för den konfliktdesign för ickefossila trafikanter stockholmarna brottas med.

Men längre än till ”det är cyklisternas fel” är det tyvärr få som tänker.

/DS

 

Vinterparkering av lådcykel – ställa av eller använda?

Fick ett mail med en fråga igår. Publicerar svaret här.

Hej David,

En kort undran bara, jag gör mitt första år med lådcykel och nu undrar jag om vinterförvaring. Vad gör du? Står den inomhus under snöperiod eller är den helt enkelt så tålig att den uthärdar det mesta?

Allt gott, Peter
Hej Peter
Hade precis samma funderingar själv inför första vintern med lådcykel. Var ska den stå under vintern? Ett alternativ var i husets cykelrum, men då skulle den behöva kånkas ner för några trappsteg, samt ställas långt inne i ett hörn för att inte vara i vägen och göra anspråk på orimligt stort utrymme. I cykelrummet skulle den med andra ord bli avställd (fult ord) och det var ju såklart inget alternativ för en vintercyklare. Lådcykeln är fullt användbar även på vintern, inte minst att ta barn och pulka till skidbacken. Nu vet jag såklart att det inte är absolut ultimat att ha den ståendes utomhus under den här delen av året, men det är precis det alternativet vi valt under de snart sex år vi varit lådcykelägare. Att den står så tillgänglig och beredd som möjligt är en filosofi vi även tillämpar den här årstiden framför att ”ställa av” som vi hade kunnat göra. Hur har den fixat det? Bra. Väldigt bra. Trälådan kan man tänka sig är nedgången vid det här laget, men icke. Den håller sig fortfarande imponerande fin. Stora problemet är nav-växlarna när det blir kallt. De fryser och det bli omöjligt att skifta växel innan det börjar töa. Vi har löst det genom att ta in lådcykeln innanför porten nån timma innan utfärd, så att växlarna tinar. Annars får man lämna den med nån mittväxel i och köra singelspeed när kylan börjar bråka. Lycka till med din lådcykelvinter och se till att använda din fantastiska cykel fullt ut.
Ha det fint, David

Mall of scandinavia – sveriges mest cykelOgästvänliga plats?

Hade lite tid över innan jag skulle vara på plats på Solna gymnasium för rep av årets julföreställning med Solna kulturskolas elever i onsdags.

Så jag svängde av åt Mall of Scandinavia istället. Ville kolla läget och speciellt då cykeltillgängligheten.

Följde skyltarna. Försökte hitta cykelbanan. Hittade bara en trottoar för gående och en körbana. Valde körbanan. Mall of scandinavia till höger visade en skylt, så jag svängde av och kom ut på en ny körbana, utan trottoar för gående, där alternativen var två. Antingen ut på E4:an eller in i Mall of scandinavias garage med plats för 3700 bilar och 0 cyklar.

Jag valde motvilligt garaget, ville inte ut på motorvägen med min Brompton denna mörka decemberkväll. När jag cyklat in i garaget ändrade jag mig, hellre Hades än detta, inte en minut till i detta Sodom, så ut igen.

Det gick inte cykla tillbaka samma väg jag kom eftersom det var enkelriktat så det enda alternativet som återstod var motorvägen. Cyklade i riktning mot den. Hoppades att en lösning snart skulle dyka upp när arga bilister tutade för att förstärka min känsla av att jag befann mig i för mitt trafikslag otillåtna marker. Den känslan behövdes inte förstärkas alls när jag passerades av bilar som nästan krokade i mina kläder med deras sidospeglar.

Då såg jag min flyktväg och min chans till räddning. Trafikflödet avtar en för en kort stund och jag lyckas förmå mig själv att korsa körbanan och kasta mig in i ett utrymme mellan två höghus.

Jag och min cykel är oskadd.

Därifrån kunde jag senare gå till huvudentrén för icke bilburna. Jag hittade en rad cykelställ med plats för säkert 20 cyklar sammanlagt – här har Solna stad verkligen satsat på att tydligt kommunicera hur man vill att folk ska ta sig hit. 3700 mot 20 talar för sig självt. Finns kanske fler cykelplatser någon annanstans men utanför själva huvudentrén var detta vad jag kunde se.

Mall of scandinavia måste vara sveriges mest cykelOgästvänliga plats. Att man 2015 skapar ett sådant här ställe, så extremt otillgängligt för ett miljövänligt transportmedel som cykel är för mig en stor och fet tragedi.

/DS