SJ kundtjänst: ”…glada att vi snart kan erbjuda kunden detta.” #tamedcykelSJ

Jag har flera gånger varit i kontakt med project managern Jakob Åhgren angående ombyggnaden av samtliga X2000-tåg, och huruvida det kommer att bli några utrymmen för cykel eller inte.

Även om jag inte fått ett bestämt NEJ på frågan har alla svar pekat i den riktningen. Eller vad är undertexten annars i ”Hopfällbara cyklar kommer även i fortsättningen att vara tillåtet” eller ”det är många utmaningar kring cykeln som rör säkerhet, utrymme och nödutrymningsvägar, framkomlighet etc.”?

Inga direkt öppningar för medhavd vanlig cykel på tåg. I detta hopplösa läge har jag, via bloggen och Twitter uppmanat cyklister att mejla Jakob Åhgren för att sätta press, vilket jag också vet att många har gjort. Tack för detta.

Ska erkänna att jag ändå inte varit direkt hoppfull inför det slutgiltiga ställningstagandet av SJ.

Men igår kväll får jag se på FB (Vakna SJ – Sverige cyklar) att Per Eric Rosén (tack Per Eric!) mejlat (vanliga) SJ kundtjänst, som för övrigt aldrig någonsin gett mig ett endaste cykelvänligt svar genom alla år på mina cykelrelateradefrågor.

Han har lagt ut och delat svaret, och det är i sammanhanget för mig så häpnadsväckande att jag nästan brummar ner mig till på köpet.

En del är oklart ja. Men plötsligt, såvida Daniel på kundtjänst inte har missuppfattat det hela totalt, verkar det som att man på ena eller andra sättet ändå kommer få ta med sin fullstora cykel på SJs nya snabbtågsflotta. Mot alla odds.

Kanske har påtryckningar ändå gett resultat.

Undrens tid kanske inte är förbi.

Nu idag, snart, ska jag iallafall ta med min hopfällbara på tåget för att ta mig till jobbet. Kanske kan man göra detsamma med en ohopfällbar i framtiden.

/DS

 

Konsekvensanalys av att vara cykellös i Vadstena

Har varit och spelat teater i Vadstena i helgen. Den här gången utan medhavd hopfällbar cykel. Det skulle såklart straffa sig.

Vaför tog jag inte med den då? Jo, behövde barnvakt åt min dotter under helgen, så åkte till Ekenässjön i Småland och lämnade henne hos mina föräldrar, sedan samåkte jag bil med min bror vidare mot Vadstena. Han skulle av en tillfällighet åt samma håll. Jag prioriterade bort cykeln av nån dum och ologisk mindre-att-släpa-på-anledning.

Straffet för min dumhet att oförse mig med en av mina vikcyklar blev följande när jag nu i skrivande stund är på väg tillbaka till Ekenässjön för att hämta dottern.

Resan utan cykel inblandad Vadstena-Nässjö (sedan hämtning med bil sista 3 milen till E-sjön)

Avgång Vadstena 10:10 ankomst Nässjö 12:51

Sträcka: 12 mil

Tidsåtgång: 2 tim 41 min, 2 byten (i Motala och Mjölby)

Väntetider: 25 min i Motala, 56 min i Mjölby (flerfaldigt utnämnd till sveriges minst sexiga stad) sammanlagt 1 tim och 21 min i väntetid. Nästan exakt halva resan.

Med cykel inblandad

Cyklar från Vadstena mot Mjölby 11:15 (2 mil), 50 min motion. Framme i Mjölby 11:05. 10 min marginal innan avgång av snabbtåg mot Nässjö 12:15. Framme i Nässjö 12:51

Tidsåtgång: 1 tim och 36 min

Väntetider: 10 min i Mjölby

Vinster med cykel inblandad: lång sovmorgon med frukostbuffé på hotellet efter en night out in Vadstena. Motionspass avklarat. Slippa vänta 1 tim och 21 min i dödstråkiga Motala och Mjölby.

Men som sagt så valde jag bort cykeln denna gång och har därmed 45 minuter kvar att vänta i staden med den stora potatisen i rondellen.

Solen skiner och det suger i vikcykelluffartarmen

Vill ut. Åka runt med tåg i europa. Och cykla.

Har skrivit en artikel om just vikcykelluffning i cykelfrämjandets senaste nummer av Cykling (s 32).

Interrail + hopfällbart=bästa semestersättet på den här planeten.

Bra nummer i övrigt också. Läs och njut.

Artikeln beskriver en rutt innehållandes Berlin, Wien, Budapest, Hamburg och Köpenhamn med chans till en avstickare längs Donau.

Vill luffa och cykla runt i Spanien i sommar och passa på att öva min spanska, den här gången. Kanske Norra delen då det ofta att tenderar bli aningen för svettigt i södern. Bilbao och San Sebastian lär vara najs.

Vill du läsa mer om att tågluffa med hopfällbar cykel? läs som sagt senaste numret av Cykling och kolla också in Dagbok från en hopfällbar cykel här på bloggen.

Hörs!

/DS

 

Och vips så har avskummet lagt vantarna på din dyra fina älskling

Hej bloggen! Här följer en motbjudande historia om vad cykeltjuvarna i London sysslar med.

Har en airbnb-gäst, Frank från Skottland, som hyr mitt sovrum några dar.

När han checkade in igår fick han syn på min Brompton ståendes mellan en byrå och en tamburmajor. Han sken upp och berättade förtjust:

”I have one of those as well, they are really brilliant”

Han berättade att han ALLTID tar med sin Brompton in överallt amen.

Jag föredrar att kunna ha möjligheten att låsa min vid en stolpe eller cykelställ utomhus, därför har jag alltid med ett litet Abus U-lock.

Men i London, där min gäst numera bor, är tydligen det nya cykelstöldstricket så naaasty att man mår illa bara man tänker på det. En av anledningarna till att Frank aldrig gör som jag och lämnar sin cykel utomhus, berättade han, är att man riskerar återfinna sin hoj fastlåst med ett extra bygellås som någon så eländigt förtappad och ondsint ögärningsman har satt i dit.

Efter att man svurit en halvtimme och tagit tunnelbanan hem, passar cykeltjuven på att under de timmar på dygnet platsen i fråga är som mest folktom, i lugn och ro knäcka ditt egna lås. Och vips så har avskummet lagt vantarna på din dyra fina älskling. Ju mer pengar du lagt ut på din cykel ju större är sannolikheten att detta faktiskt händer.

Inte svårt att förstå att Brompton är så oerhört populär i sin egna hemstad där sånt här förkommer (aldrig hört talas om det i Sthlm?). Fördelarna med ett vikcykelägandeskap är ju långt fler än multimodalitet.

Usch! Det var den historian. Nu vill jag tänka på nåt annat.

/DS

 

Mitt multimodala hjärta tar ett glädjeskutt

Har varit och röstcoachat ett gäng anställda på tolk- och översättningsbyrån Semantix, i Uppsala.

Jag frågar min kontakt, ett par dagar innan jag ska vara på plats, om företaget huserar i centrala eller i utkanten av Uppsala – och hoppas såklart på det sistnämnda.

– Det ligger 3 – 4 km från centrum, får jag som svar, och mitt multimodala hjärta tar ett glädjeskutt. Åker du bil dit?

– Nej, jag tar med mig en hopfällbar cykel på tåget, så jag cyklar.

– Jaha, bra, det tar bara en kvart att cykla.

Och det är så härligt när ens vikcykel får verka i sitt rätta element. Mot T-Centralen från hemmet, vika ihop, sätta sig på tåget, ta det lugnt en stund, kliva av tåget, folda ut, sätta mobilen på styret, slå in adressen på google maps och be om snabbaste cykelvägvalet till slutdestination.

Åtminstone försök förstå smidighetstillfredställelsen!

Inte behöva bekymra sig om kollektivtrafik och bli ståendes. Bara dra iväg. Hade haft svårt att hinna tillbaka till dagis i Vasastan och hämta dottern om det inte vore för min Brompton.

Det är inte som för några år sedan, då jag veckovis kombinerade mig fram och tillbaka till mina jobb. Cykel, tåg, cykel, tåg, buss, cykel, tåg…Men jag blev just påmind om hur oerhört viktigt det är att förse sig själv med möjligheten att kunna cykla både före och efter tågresan.

Och nu börjar mitt nystartade projekt snackasunt.se få luft under vingarna. Det finns ett ouppfyllt behov av röstcoaching (så att rösten håller och låter bra) i näringsliv, media och skola – som jag kan hjälpa till att fylla.

Jag längtar till nästa gång, då jag med min hopfällbara cykel till hjälp, får tillfälle att multimodla mig fram till nästa uppdragsgivare.

/DS