Så slutade min Black Friday

Black Friday. Egentligen borde jag bara ta en sömntablett eller två och sova bort denna hemska dag. För jag avskyr den. Folk blir som besatta.

MEN det är svårt när den cykel man sneglat på, lite då och då under flera år, men avstått för att jag tyckt den varit aningens överprissatt plötsligt, under en endaste dag, står tillgänglig med hela 20% rabatt på Gamla stans cykel.

Trots denna näst intill obeskrivligt kraftfulla frestelse så bestämmer jag mig för att avstå.

Istället väljer jag att dela ett budskap från Green peace på min FB-sida:

black-friday

Men sen, ironiskt nog, smyger det sig på nåt slags ”avstår jag det stora är jag åtminstone värd nåt litet” – känsla.

Hörlurar. Med brusreducering. Gör att man kan stänga av ljudet från omgivningen, gå in i sin bubbla, bara höra och vara i sin egen musik. Perfekt som tröst. Visst är jag värd ett par sådana, för en tusing (300:- BF-rabatt) efter att ha avstått en cykel för 9700:-?!

Jag cyklar bort till närmaste Elgiganten och köper ett par Philips som lite senare skulle visa sig inte vara alls lika fantastiska som testerna utlovat.

Jag börjar må dåligt över att jag beter mig så karaktärslöst; att jag ena stunden delar ett tydligt klimatbudskap på FB och i den andra själv beblandar mig med de fyndkåta hemelektroniksjägarna.

Försöker släppa. Klockan är halv fyra, dags att hämta dottern. Tar lådcykeln eftersom vi ska handla en del. Inne på hemköp, i kön lite senare, börjar det plinga frenetiskt i min telefon. Det är en polare som befinner sig på Gamla stans cykel. Jag har tidigare bett honom att kolla om de har en Pelago Hanko i min storlek om han ändå skulle dit och kolla läget. Jag får reda på att den finns i min storlek.

Den starka känslan av köplust börjar smyga sig på igen. Har inte köpt en cykel på 3-4 år. Jag är cykelbloggare och cykling (och allt det för med sig) utgör en stor del av min identitet och hur jag ser på mig själv. 2500:- i BF-rabatt. Jag kanske ändå skulle…Ungefär så går tankeströmmarna.

Jag bestämmer mig för att åtminstone åka dit för att utsätta mig och mitt förhållningssätt till Black Friday för lite prövning…eller jag vet inte. Men jag köper iallafall en glass till Bellla, sätter henne i lådcykeln tillsammans med matvarorna och rullar bort mot Gamla Stan. Självklart ångrar jag mig på vägen, tänker mest att det var en rätt dålig idé, men väljer ändå att fortsätta och ungefär 30 min senare har jag blivit ägare till en Pelago Hanko:

10_pelago_hanko

Pelago Hanko is a multipurpose bicycle that sets the standards for versatile city riding. It’s the Pelago translation of the popular hybrid bicycle: urban classic with no compromise on the design and technical performance. Hanko can be equipped for commuting, touring and all-around urban riding regardless the weather conditions.

Jag tycker att den är helt sjukt tilltalande. Funkar till allt.

När jag skriver detta faller ett tätt snöfall utanför mitt fönster. Och jag är i skriande behov av ”en riktig” vintercykel, vilket det här onekligen verkar vara, även om det svider att börja cykla i vinterväglag med en ny cykel. Men den ska användas. Det ligger i dess natur.

Ungefär så. Ska hämta den på tisdag. Inser nu, efter att ha reflekterat vidare, att jag behöver den i mitt stall. Ett välbehövt komplement till mina två vikcyklar och lådcykeln. Ångrar mig inte en centimeter. Än så länge.

Så slutade min Black Friday. Gick jag från skeptiker till inbiten hard core-medlem i BF-klubben?

Får försvara mig med: ”It´s a good deal if you need it.” Och det gör jag. Hörlurarna lämnade jag däremot kvickt tillbaka.

DS

Om längtan efter ett skäl att köpa en el-cykel

Enligt elcykelguiden.se så såldes det 30 000 elcyklar i Sverige 2014/2015 och 2015/2016 hela 45 000. Det innebär att av alla cyklar som säljs är 7,8% el-cyklar och det ökar förstås hela tiden. Vi har inte riktigt kommit upp i samma nivåer som Tyskland, Danmark och Nederländerna, där elcykelförsäljningen står för 15-20 procent av marknaden – men vi närmar oss med stormsteg.

Har då elcykelfebern även drabbat mig själv? Varför har det skrivits så lite om detta här, trots att det rapporteras mycket och ofta om elcyklarnas framfart i andra medier. El-cykeln är ju också i allra högsta grad ett fordon som i många fall kan ersätta bilen och borde vara synnerligen välmotiverat att skriva om i en blogg med liv utan bil-tema. För att inte tala om kombinationen el-lådcykel och/eller el-vikcykel.

Här kommer svaret.

Trots att jag längtat efter ett skäl att själv införskaffa en el-cykel har jag inte kunnat motivera det. Jag har knappt 5 km till jobbet, skulle det vara en sträcka som skulle motivera elektrisk support? Skulle inte tro det. Så även om jag har längtat efter ett behov, och jag är inte den som dras med bara för att elcykeln flugifierats, har det inte funnits något. HIttills.

Men nu har jag skaffat mig anledningar till att bege mig söderut, mot Johanneshov. Det är 10 km från mitt hem i Vasastan. Och nu när jag skriver det, smakar på det, går det upp för mig att 10 km kanske inte heller, för en fullblodscyklist, är tillräcklig anledning att investera i en ny elcykel?

Finns någon livlina? En snyggt motiverad formulering som kan få mig över kanten? Jag är inte den som köper prylar i onödan. Jag är minimalist. Vill inte ha mer prylar än jag behöver och det gäller, tro det eller ej, även cyklar.

Jag försöker mig på en motivering iallafall.

10 km var det. En svensk mil. Fram och tillbaka 2 mil. Ibland är man lat. Har jobbat hårt. Kanske man ställer in för att man inte riktigt orkar. Stannar hemma och spelar tv-spel istället (ja, jag gör det trots att jag är 40 om mindre än ett år och skäms inte för det). Kanske är väderleken motbjudande också. Man är helt enkelt för seg för cykling. För vanlig cykling alltså. På gammal traditionellt vis.

Men inte för el-cykling. Där kom den. Motiveringen. Inte godtagbar på kortare sträckor men på längre. Hurra. För det sämsta är ju att bli kvar hemma. Att inte komma iväg. Finns det något så deppigt och destruktivt som att bli kvar i soffan.

Då återstår bara en fråga. Vad ska man satsa på? Eller ska man inte satsa nu utan vänta. Utvecklingen går snabbt. Kommer ju nytt hela tiden.

Den här till exempel. Vello Bike ligger och lurar på Kickstarter. En 12 kilos självuppladdande vikcykel som beräknas releasas till sommaren!!

vello-bike

 

Weighs only 11,9 kg (26 lbs) ELECTRIC – CALIPER BRAKE, CHAIN Frame material: Double butted chromoly The first self-charging folding electric bike with 6 different pedal-assist levels, e.g. ”self-charging” mode for a boost only uphill – battery recharges downhill/braking. ”Turbo” mode: continuous pedal-assistance up to 15 mph/25km/h from the motor for 30-50km. Recharging easy. Free app for smartphone (iPhone & Android).

Lite för bra för att vara sann eller ett underverk för multimodalt pendlande återstår att se.

Men hur som så fattar man att utvecklingen skenar på just nu. Vad man märkt är att elcykeln får folk att cykla som vanligtivis inte skulle göra det. Och vad samhället behöver är just en ökning av antalet cyklande – el eller inte spelar kvitta.

/DS