Låt staden bjussa på cykeldubbdäck till alla som vill ha

Vi hade lite samkväm hos mig nån vecka före jul. Julmys helt enkelt. Tillsammans med människor med extremt eller jätte stort intresse av att trampa sig fram, och således också att få andra att göra detsamma.

vintercykling

Hur ska man öka antalet cyklister under vinterhalvåret? blev kvällens stora spörsmål.

Även om vi som cyklar på alla slags underlag blir fler och fler, är det onödigt många som inte förstår att klassa cykeln som ett året-runt-fordon. Tyvärr.

Och fina förslag kom såklart upp. Ofta rörande förbättringar av underhåll på diverse cykelinfrastruktur vintertid.

Även om jag nu cyklar varje dag på min utmärkta allväderscykel Pelago Hanko, så har jag såklart inte alltid varit vintercyklist. Om sanningen ska fram blev jag inte frälst förrän så sent som vintern 2012.

Varför så sent?

Jag trodde helt enkelt inte på cykeldubbdäckets kapacitet. Insåg inte vilken skillnad det kunde det kunde bidra till. Vandrade i ovetskap och tvivel i så sorgligt, och så onödigt, många år.

Istället för att upprepa mig och redogöra vittnesmål om något som jag har redan vittnat om här på bloggen klistrar jag in ett avsnitt från min text: Tack vare mina dubbdäck.

Inför annalkande snö och kyla 2012 hade jag, sedan ha hört många påstå att cykeldubbdäck funkar bättre än man tror, bestämt mig för att själv testa.

Efter att ha slagit till på ett par Schwalbe marathon winter nästan längtade jag efter att det skulle frysa till på cykelbanorna så att jag själv fick möjlighet att hissa eller dissa.

Dagen kom då det ihärdiga tövädret äntligen fick kapitulera för ett par minusgrader och vinterns första snöfall. Jag konstaterade snart att jag inte längre kunde identifiera mig enbart som säsongscyklist, snarare som fullblodig medlem i cykla-året-runt-klubben. För när dubbarna tryggt greppade tag i snö och is var känslan av att när som helst kunna dratta i gatan som bortblåst; en annars välbekant förnimmelse med vanliga däck på vinterväglag.

Jag var totalt såld, och det var en seger att konstatera att rådande väderlek i fortsättningen inte skulle få bestämma om huruvida jag skulle cykla eller åka kollektivt till jobbet.

Det var så det gick till.

Jag behövde helt enkelt bara prova. Och hade jag inte gjort det hade jag fortfarande åkt kollektivt till jobbet under sisådär 3-5 månader.

Därför är jag övertygad om att det mest effektiva, för att öka antalet vintercyklister, är att få så många som möjligt att prova cykla med dubbdäck.

Hur ska det gå till?

Jo. Kommunalt friskvårdsbidrag kan man få. Ofta relativt mycket pengar som bland annat gör det möjligt att cykla – inomhus (spinning). Men några ekonomiska incitament för att cykla på riktigt är det ont om.

För varje individ som börjar cykla finns ett mångbottnat mervärde. Både för samhället i stort och för den enskilde. Det handlar om hälsoeffekter, miljöeffekter, yteffektivitet samt att det lämnar plats över i kollektivtrafiken till folk som verkligen behöver den. Det vet vi nu.

Vore det inte då ett synnerligen begåvat intiativ att låta kommunen bjussa på ett par cykeldubbdäck till alla som vill ha?

Tänk vilken oerhört välsmakande reform.

Då skulle många fler åtminstone testa vintercykling, och jag är övertygad om att antalet åretruntcyklister skulle växa dramatiskt.

För att möta vinterunderlaget med dubbdäck är inget annat än ren och skär magi.

Det är bara att smaka och se.

/DS

Klimatångest över matsvinn och annat svinn

Har just kommit hem från Teneriffa. Har varit fantastiskt skönt. Ungefär 20-25 grader hela veckan. Roliga utflykter och mycket bad.

Får ändå lite mycket klimatångest av en del grejor jag upplevt där nere. Flyget är en sak i sig som jag inte tänker gå in på nu, men som jag såklart är medveten om.

Ångesten kommer den här gången av mat och svinn.

Hur skandinaver och engelsmän tar för sig av orimligt stora mängder all-inclusive-mat, äter upp sisådär  20-25% och slänger resten.

”Varför inte? Det kostar ju inget extra och man har ju rätt till det eftersom man betalt för det.”

Ett snuskigt, groteskt, poänglöst och miljövidrigt beteende som borde förbjudas är vad det är.

Och hur oerhört omedvetna är inte spanjorerna (Barcelona ett undantag) om köttets klimatpåverkan och hur viktigt det är minska ner på köttätandet. Ber man om nåt vegetariskt alternativ får man nöja sig med potatis och vitt bröd. Men sen ska de såklart berätta för en hur korkat man är som avstår kött också – som enligt många där verkar vara livets högsta och ädlaste mening.

Var i San Sebastian i början av sommaren. Nästan ännu värre där. Man bokstavligen förolämpade folk om man bemödade sig fråga om en veg-tapas på barerna. Det är sorgligt att se hur de häminngslöst lever ut sin köttkultur och väljer att envist blunda för sanningen.

På flygresan hem (och dit) med Tui förklarar flygvärdinnan att vill man se filmen de visar måste man betala 30 spänn för ett par hörlurar, och klargör tydligt att man INTE får använda sina egna för ändamålet. De vill med andra ord att man ska konsumera den billigaste slit och släng-hemelektroniken man kan föreställa sig för att dra in högst en femhundring per flygning (nej inte jättemånga köper som tur är).

Vad är helt meningslös miljöpåverkan om inte det?

Ska det inte slängas mat är det hemelektronik. Och massa annat. Som asiatiska plastprodukter och engångsförpackningar till exempel.

Jag tänkte ta ett stort steg i motsatt riktning 2017. De grejor jag köper ska jag ha länge.

Som den här snygga kånken-ryggsäcken till exempel. 25 år gammal.

img_7115

Men nu har blixtlåset svikit. Det har börjat kärva och öppnar upp sig lite här och var.

Den har åldrats med värdighet. Det är en välsignelse att omge sig med saker som slits snyggt.

Därför har jag har skrivit till Fjällrävens kundservice. Berättat att jag vill fortsätta använda den i 25 år till och de har skickat ett nytt blixtlås helt gratis (t.h bild). De blir ju stolta såklart när man vittnar om att deras produkter håller i många år. Har lämnat in den hos skomakarn idag och på onsdag ska det vara klart.

Det får räcka som sammanfattning för mitt nyårslöfte, hoppas det smittar av sig.

Gott nytt!

#slängamindremat #lagagrejor #tidslösdesign #veg