Om så små hål att de är för små för att kallas hål och om det fina med vuxentransport i lådcykel.

Fick ett sånt där irriterande hål.

Ett sånt som är för litet för att egentligen definieras som hål. Badade slangen i badkaret, tryckte och pressade, men inga bubblor.

Tydligt var däremot att däcket successivt, men väldigt sakta, blev mjukare. Det kunde ta ett dygn innan man kände någon skillnad när man tryckte på det. Fick fylla på med luft inför var och varannan cykeltur.

Om man inte vet varför man mår dåligt, och om svedan inte är uppenbar, tar det längre tid att bli frisk igen.

Precis likadant med cykelslangar, tydligen.

Därför tog det 4-5 veckor innan jag fick tummen ur och tog tag i problemet. Tog med den sjuka slangen till min lokala cykelreparatör.

– Inget hål i den här! svarade han utan att tveka.

Men jag köpte ändå en ny slang och sen var problemet löst. Nu håller det sig hårt och fint. Men så små hål borde inte få finnas. Har varit med om det tidigare.

Det känns som miljövidrigt slöseri att kasta bort en i övrigt helt olappad slang.

Nog om det, nu om något mycket roligare.

Ett skäl att behålla sin lådcykel, även när barnen vuxit börjat cykla själva, är bland många andra vuxentransport.

Min tjej är cellist.

När vi ska mötas upp har hon ofta med sig sitt vackra men oj så skrymmande instrument.

Både hon och cellon får plats i lådan. Såklart.

Här om dagen, när det var så soligt, hämtade jag upp henne med Bakfietsen och vi tog oss ut till de turistglesa delarna av Djurgården för en picknick där landsortskänslan är total.

IMG_7380

I Köpenhamn är det en vanligare syn. Att se vuxna sitta i lådan.

Det är ett kärleksfullt sätt att skjutsa, även en fullvuxen, medmänniska på och det vore vackert om man fick se mer av det även i den här stan.

Hur skulle man annars cykel-skjutsa en person som till exempel har med sig ett stort instrument menar jag. 

Tänk vad symboliskt vackert det skulle bli med en SL-anställd som försöker tvinga dig och din cykel tillbaka in i tåget igen #odenplanpendel

Inte mer om porten till Roslagstulls återbruk som bara öppnas för bilar och inte lådcyklar nu. Är trött på den. Ingen verkar bry sig ändå. Inga läsare av denna blogg (om det nu finns några kvar?) eller någon lokal-blaska heller för den delen har visat minsta lilla lust att ge porten någon uppmärksamhet.

Och när det är så funkar bara en sak. Släppa och gå vidare.

Så det gör jag nu.

Skriver om min lördag istället.

Jag sprang. I city-tunneln. Väldigt snabbt. 2 km ovan mark och ytterligare 6 km genom tunneln.

– Ska man springa på rälsen då eller? har en del frågat.

Och ja, tunneln är ju till för tågtrafik (inte bilar, tack gud för det) så även jag funderade på hur de hade löst detta med rälsen.

Med facit i hand sprang man inte ens i samma tunnel som tågen ska köra igenom utan i den tunnel bredvid, alltså service/arbets-tunneln som går längs med den stora. Åtminstone vad jag kan förstå.

Ungefär lika bred som en enfilig landsortsväg, perfekt till…cykelbana.

bigOriginal

Bild: DN maj 2015

Och vad hände med det? Det var ju just det den skulle bli! Det läste jag här redan 2015. ”Världens längsta cykeltunnel”.

Från Södra station på Södermalm till Tomteboda i Solna på ca tio minuter genom tunneln. Snacka om supercykelväg. Och den är ju så gott som klar.

Men Trafikverket som skulle göra en utredning har väl valt att se omöjligheter istället för möjligheter med cykelprojektet och tjurigt avfärdat förslaget.

Varför blir jag inte förvånad?

Vem är det som bromsar hela tiden när såna här fina visioner dyker upp?

Frustrerande.

Kul att springa loppet iallafall.

Men när jag passerade Odenplans pendelstation (man fick veta var man befann sig under hela loppet) kunde jag ju omöjligt hålla tankarna borta på att man velat förbjuda av/på-stigning med cykel därifrån.

Har du missat detta? Läs här. 

Odenplans pendelstation öppnar i början av juli. Misstänker att de inte heller då har bestämt sig i saken.

Men med tanke på SLs traditionellt cykelfientliga inställning så kan ju det där om att man inte får gå av med sin cykel bli hur roligt som helst.

Tänk vad symboliskt vackert det skulle bli med en SL-anställd som försöker tvinga dig och din cykel tillbaka in i tåget igen. Om än något förvirrande för påtvingaren som skolats i ett ytterst restriktivt förhållningssätt till cyklar i SL-trafiken.

/DS

 

 

Mer om porten till Roslagstulls Återbruk som inte öppnas upp för lådcyklar

Är väl medveten om att det här med porten till återvinningscentralen vid Roslagstull, som bara öppnas för bilar och sällan för lådcyklar, inte berör jätte många.
Men om den fixas är det ändå ett litet steg mot ett mer cykel-vänligt samhälle.
Så jag skrev ett mail och har dessutom kontaktat en lokaltidning och hoppas förändring är inom räckhåll genom det.
 wpid-Photo-20160712133929663.jpg
Så här lyder mailkonversationen hittills:
Mail från mig till stockholmvatten.se 19/3 2017
Älskar roslagstulls återbruk men problemet är att man kanske inte blir insläppt (eller utsläppt) på Roslagstulls återbruk. Med bil – ja. Alltid. Med lådcykel – inte alltid. Eller långt ifrån alltid. Under ungefär 2 av 3 besök i snitt har den stora porten som ska öppnas automatiskt, inte öppnats för att släppa in eller ut mig och min cykel.
 
De lådcyklar ni själva (fantastiskt bra) lånar ut, den bredare trehjuliga varianten, skulle aldrig kunna komma in dörrvägen då sensorn till porten sviker (mindre bra).
 
Anmälde problemet i dec 2015 till er.
 
Men ni verkar inte bry er?
 
Synd tycker jag.
 
Med vänlig hälsning, David
Svar 21/3 2017

Hej David!

Vi ska försöka få cyklarna att samverka bättre med magnetslingorna i marken.

Helst skulle det göras något radikalt så att inga tveksamheter fanns om funktionen.
Tyvärr är det lite komplicerat med ansvar och kostnader för tillfället, eftersom
Vanadisberget byter ägare nu i september. Vi kommer inte att glömma bort det
hela i alla fall. Roligt förstås att du gillar återbruket också.

Med vänliga hälsningar / Stockholm Vatten och Avfall

För mig är det fortfarande svårt att förstå, även om jag försöker hårt, att problemet ska vara så svårt att lösa.

/DS

Har tagit väl hand om två av mina älsklingar under helgen

Har ägnat två av mina cyklar en del tid under helgen. Lådcykeln har servats. Rullbromsen där bak tog inte ett smack, bara hackade liksom. Thomas på Solna Cykelkök hjälpte mig med besväret och det blev fixat på 5 min.

För den som inte vet är Solna cykelkök en trevlig plats i Hagalund där man får meka och serva sin cykel (alla nödvändiga verktyg finns) eller sätta ihop en hel och fin cykel genom att plocka delar från diverse donerade skrutt-hojar – och dessutom få hjälp av kunniga om man kör fast. Bra grej.

Var rädd att bromsen på imm Bakfiets gjort sitt och behövde bytas ut, men det var bara en mutter (som satt väldigt diskret, till mitt försvar) som behövdes dras åt.

IMG_7335

Min Pelago Hanko har äntligen fått sitt front rack. Det var lite som att cykeln blev sig själv fullt ut efter monteringen. Är så himla nöjd med den nu, work cycle-egenskaper men ändå riktigt snabb.

Vissa påstår att man i sitt stall bland annat bör ha en funktionscykel, utan krav på design och utseende, samt en svinsnygg sexy bike.

Vill påstå att Hankon uppfyller båda de önskningarna i en och samma cykel.

Det nya breda racket bjuder till exempel upp till möjligheten att transportera en Brompton till en cykellös vän på stan. Vad är funktionellt om inte det? Är ju så drygt att möta upp cykellösa vänner som tvingar en att leda cykeln bredvid sig på väg till…nåt? Och få kan förneka att den ser rätt bra ut också.
IMG_7339

För att slippa bry mig om att ta med lös-lysen, som försvinner och som kräver batteribyten vid jämna mellanrum, har jag investerat i ett par skivbromsanpassade Reelights. De drivs av magneter som monteras i ekrarna. Man behöver inte tänka på på/av-stängning. De kickar igång så fort man börjar rulla. Grymt skönt att äntligen ha lyckats eliminera ett av mina största i-lands-problem, batteribyten suger.

IMG_7337

Fjädern ser till att styret inte vrider sig så att cykeln välter, när den står på stöden, efter att man lastat något på racket. En liten enkel pryl som kan bespara en mycket frustration och många mjölkpaket.

Det är viktigt att vårda de sina. Min princip är att inte äga fler cyklar än jag har tid att ta hand om. Jag har med viss möda knappt levt upp till den principen. Tänkte gå med i Solna Cykelkök, som dess bättre ligger på vägen till mitt jobb, för att klara av det bättre i framtiden.

/DS

 

Älska roslagstulls återbruk – men på lastcykel känns man sådär välkommen. Del 2

Min dotter Bella och jag var på Roslagstulls återbruk för ett par dagar sen.

En stor återvinningscentral med ”återbruk” inne i vanadisberget.  Allt med nåt som helst andrahandsvärde tas om hand och slussas ut till nån av Second Hand-butikerna.

Ett fantastiskt ställe, bara fem minuter med lådcykel från där vi bor. Och de lådcykellösa behöver inte hyra bil för att bli av med skräp och det återbrukspotentiella.

Man erbjuds nämligen att helt kostnadsfritt (max 2 tim) låna en fet trehjulig Bakfiets för att utföra sina behov. Inte dumt.

Men det är en sak som grämer mig. En ledsamhet i allt det fina, som återigen måste tas upp (har gjort det förr, dec 2015). Ett mörkt moln skymmer nämligen solen – åtminstone delvis.

Problemet är att man kanske inte blir insläppt (eller utsläppt) på Roslagstulls återbruk. Med bil – ja. Alltid. Med lådcykel – inte alltid. Eller långt ifrån alltid. Under ungefär 2 av 3 besök i snitt har den stora porten, som ska öppnas automatiskt, inte öppnats för att släppa in eller ut mig och min cykel.

IMG_5702

Irriterande att porten inte öppnas för lådcyklar – bara för bilar.

Den opålitliga porten har för mig kommit att utgöra en ful symbol för den så hjärtskärandes orättvisa trafikmaktordningen i denna stad.

Jag och min dotter har istället fått tråckla vår lådcykel med lass genom den trånga dörren.

Om man vill underkasta sig nåt av de ”viktigare fordonen”, kan man tyst och snällt vänta in ett och följa efter likt nån som försöker haka på en kändis förbi dörrvakterna till Spybar.

Men hur kul känns det? Ska det behövas 2017? Tycker inte det.

De lådcyklar som finns för utlån är trehjuliga och på tok för breda för dörrvägen. Så det här borde vara ett uppenbart problem. Det är en gåta att det inte fixats. Anmälde det som sagt i december 2015, men det är ännu inte löst. Ska det vara så svårt?

IMG_5705

Här kommer man knappast igenom med trehjulig lastcykel.

”Är det många av de som lånar lådcyklar som klagar på att dörrarna inte öppnas för dem” frågar jag killen bakom disken som går igenom lasten för sånt som möjligen kan tillvaratas.

”Ja ibland, kanske varannan ungefär, säger till om det” svarar han och beklagar det hela.

Det är tydligen väldigt svårt och komplicerat att ställa in sensorerna rätt?

Det ger en bitter eftersmak till ett i övrigt så utmärkt initiativ.

DS

Läs också: Älska roslagstulls återbruk – men på lastcykel känns man sådär välkommen Del 1

Sugen på EL

Har haft nån tanke, nån gång, att när mitt barn cyklar tryggt och säkert själv, då kommer lådcykeln mest stå oanvänd.

Nu är Bella snart sju och cyklar tryggt och säkert själv. Men lådcykeln används nästan lika mycket nu som när hon var liten.

Vi använder den bland annat till Eriksdalsbadet (7 km), Tekniska museet (6 km), Junibacken (5 km).

Det är sträckor som är för mastiga och opraktiska för en sjuåring.

Ibland när jag känner mig lite trött och putt använder vi kollektivtrafiken.

Det vill inte jag. Jag vill egentligen alltid cykla.

Lösningen för att alltid orka cykla är nästan löjligt uppenbar. Att konvertera min Bakfiets till en el-lådcykel.

wpid-Photo-20140330114810.jpg

Bör bli elifierad snarast!

Men hur gör man? Vilket kit är bäst för en lådcykel? Fixar man det själv eller behöver man hjälp?

Alla fördelar med en lådcykel med el-assistans har plötsligt uppenbarat sig för mig.

Förutom barntransport vill jag även kunna hämta upp och skjutsa en vuxen. En vuxen människa sitter som en kung i min långa fina låda.

Användningsområdena som öppnas upp påminner om bilens.

Jag måste göra nåt åt saken. Snart.

/DS

Är detta det perfekta låset?

Det här med lås har alltid varit ett litet skavande problem för mig.

Har hittills använt mig av lilla Abus mini U samt Kryptonite mini-5.

Varför så himla mini då?

Jo, tycker att det ofta ser ganska illa ut att montera en låshållare på ramen och har föredragit att ha dem i fickan eller väskan. Små lås=större portabilitet.

Har också använt låsen som kompletteringslås till lådcykeln när jag lämnat den under helgen vid T-centralen. Lätta att få med!

Det negativa med små bygellås är att stolpen man använder för att låsa fast cykeln i inte får vara för tjock, då räcker inte låset till. Och ibland har man inte med sig väska/ryggsäck att förvara låset i, och kanske inte heller tillräckligt stor jackficka. Då får man sätta låset om styret dinglandes under cykelturen. Ingen hit.

Nu har jag som sagt en ny cykel, Pelago Hanko, och kände att jag ville ha ett större lås, lite mer robust, och så att jag slipper jaga stolpar med rätt tjocklek. Och även gärna också kunna låsa fast ena hjulet i något (har snabbfästen så rätt lätt att sno annars).

Ofta använder jag min hopfällbara där man faktiskt har alternativet att ta med den in, om man inte hittar parkering eller lämplig stolpe, men den lyxen försvinner ju med en fullstor.

Har man en snygg cykel är det lätt hänt att man förfular den genom att sätta fast plasttillbehör som låshållare eller, som jag gjorde, en väskhållare på sadelstolpen.

IMG_7195

Väldigt praktiskt men har man gjort ett medvetet val och skaffat en stilig hoj får man också behandla den därefter och bespara den plastattiraljer. Så väskfästet monterades av illa kvickt. Skönhet framför funktion i det här fallet.

Tillbaka till lås. Jag hittade till slut den här fina låskättingen.

d095757_3

Abus lonus 8900

Kanske tänker någon en smula omoget: ”Okej, och var hade du tänkt att förvara det där åbäket under cykelturen, i röven eller?”

Nix. Man virar den bara runt sadelstolpen. Och eftersom det inte är av plast behåller också cykeln sin karaktär och elegans.

Det är tillräckligt långt för att också låsa fast bakhjulet och känns säkrare än mina gamla bygellås.

Det enda negativa hittills är att det inte passar i den sorts cykelställ jag hittills diggat. De med en kedja man drar ut till önskad längd som man förtöjer i sitt bygellås. Det funkar inte med mitt nya tyvärr. Det är för stort i ändarna för att man ska kunna trä in låset. Öglan är för liten.

IMG_7207

Förutom det problemet är låset en höjdare som jag känner mig ganska trygg med. Lämnar man cykeln ute under natten väljer jag att kombinera med något av mina små U-lås.

IMG_7296Låset lindat kring sadelstolpen. Man behöver inte bemöda sig linda av vid låsning. 

IMG_7297

Och ett träd funkar numera som cykelställ. 

A keeper helt enkelt.

/DS