Min kanske största lastcykel-utmaning hittills – över 2 meter lång garderob

Min passion som handlar om att tänja på gränserna på vad som anses möjligt att frakta på cykel, fortsätter. Det var en stor tillfredställelse att trampa denna garderob från Upplandsgatan till Norrtullsgatan häromdan.

Himla bra, som jag varit inne på tidigare, att lådan är rak så att man kan lägga föremål tvärs över den (finns ju varianter med rundade kanter). Nåt att tänka på om man avväger att bli med lastcykel och vill kunna frakta stort, åbäkigt och mycket.

Slutsnackat. Bild och film får tala för sig.

För fler lastcykel-triumfer, kolla HÄR. 

/DS

 

 

Min granne och hans nya super-el-cykel

I maj skrev jag om min käre vän och granne som blev totalt knockad efter att ha testat en alldeles speciell elcykel, närmare bestämt en lyx-glidar-modell för fyrtio tusen (30 med statlig rabatt) undertecknad Riese & Müller.

Begäret, efter provturen, blev så stort att han inte kunde föreställa sig ett liv utan den fantastiska cykeln. Det gick bara inte. Så han slog till och efter plågsamma veckor av väntan (den sätts ihop på beställning i Tyskland) har den nu kommit, och är bara hans och ingen anns och han är bara så himla glad. Nyfrälst liksom.

För ett par dagar sedan fick jag tillfälle att själv testa. Och det blev en lång härlig tur (eller två faktiskt) innehållandes osedvanligt många branta backar.

Tinker är en vacker skapelse smakfullt ihoplockad med helt sjukt attraktiva komponenter: Gates belt drive, steglös växel (NuVinci N380) mittdrevs-motor (Bosch PowerPack 400)  samt en framhjulsfjädring som bidrar till en mjukhet över ojämnheter som säkert är hur svår som helst att överleva utan när man väl vant sig. Det är ju nästan så att man börjar dregla lite. 
IMG_9582

Jag har aldrig ägt nån el-cykel men testat ett tiotal olika varianter. Tinker är sådär gött sammansatt och man känner att det är nåt extra (och svindyrt) redan vid första anblicken.

Graden av hjälp från elassisten sitter synkroniserad i den steglösa växeln. Funkar som ett gashandtag ungefär. Ju mer energiskt du trampar ju mer hjälp får du. Jämför man med många andra  el-cyklar då man ställer in grad av hjälp, till exempel i tre olika nivåer, så känns det här lite mer som ett automatväxlat fordon.

IMG_9575Efter några minuter under min provtur, efter att ha fått någorlunda koll på det hela, stänger jag av el-assisten helt. Jag resonerar som så att en el-cykel som känns alltför seg och dålig att cykla på utan motor är en undermåligt fordon som lämnar en fet känsla av olust efter sig. Det bästa sättet att skilja agnarna från vetet är därför att helt enkelt under ett tag trampa själv, som om det vore en vanlig cykel, och sanningen kommer snart att göra dig lite klokare i valet och kvalet (om du är på jakt vill säga).

Härligt är det att konstatera att Tinker funkar även utan assist. Visst, den är tyngre än en standard-cykel men eftersom det är mittdrevsmotor och att inte motorn sitter i bak eller framhjulet som onekligen kan utgöra ett sänke för cykeleganskaperna, klarar sig Tinkern bra. Om man förställer sig att det till exempel är 8 km kvar hem när batteriet ger sig så skulle inte det med andra ord inte leda till några värre panikångestattacker.

När man uppnåt 25 km/h stängs motorn av. Begränsningen finns ju på alla lagliga elcyklar. Detta kan i sammanhanget upplevas som att cykeln lägger på en broms. Det är ju så härligt att trampa upp lite fart och 25 km/h på grund av detta riskerar kännas lite som en glädjedödare. Men den här cykeln är mer av comfort än sport. Man sitter helt upprätt och den gör inte på något sätt anspråk på att framstå som ett fartvidunder. På en sport-el-cykel kan fartbegränsningen upplevas som lite tristare kan jag tänka mig.

Det roligaste är ju förstås backarna. Jag dras magnetiskt till Stockholms mördarbackar för att hämnas på dem var och en efter alla mödosamma kamper man haft med dem genom åren. På ungefär 50% assist, som jag ofta föredrar, känns det som om man delar på ansträngningen, och den känslan är oerhört harmonisk och får hela konceptet att kännas sunt på nåt sätt.

Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!

Om att cykla i Bordeaux, vinprovningar och om mina nu åtta år som lådcykelägare

Har mest befunnit mig nära havet och parkerat mig på min SUP för att inte torka ut i värmen under de senaste veckorna.

Men innan dess har vi bland annat hunnit med en resa med åtminstone en dags cykling i vindistrikten i närheten av Bordeaux.

Att cykla mellan svulstiga vinslott och genom vindruvsfält som aldrig tycks ta slut – är en exotisk upplevelse. En vidsträckt och vacker  landsbygd helt utan kossor, grisar och höns – för kreatur är ju inte speciellt nödvändigt vid vinproduktion vilket är det som det uteslutande handlar om här.

IMG_9342

IMG_9297Vinmuseet i Bordeaux

IMG_9572

Här kommer vi!

Enligt en rödvinsprofet i bekantskapskretsen produceras det bästa vinet kring den lilla staden Pauillac – så det var av förklarliga skäl i de krokarna vi höll till.

Att få inblick i hela produktionskedjan, testa, smaka och jämföra, att få förklarat för sig hur otroligt omsorgsfullt skogarna, som ligger till grund för virket till tunnorna där vinet lagras, valts ut; hur vindruvor som inte är helt runda förpassats raka vägen till b-produktionen – var ju precis hur intressant som helst att få koll på.

Den här sortens resa skulle man till exempel kunna göra med ett gäng vikcyklar. Det går att ta sig runt med tåg nästan överallt, och kombinera med cykel, så nån bil är egentligen inte nödvändig.

Vi flög till Bordeaux och för oss sex i resesällskapet var det ändå bekvämt med en minibuss (ska erkännas) som vi hyrde på flygplatsen. Men i mitt cykelhjärta (och tåghjärta) skulle en tåg-vik-cykel-luff vara eggande lustfylld i dessa omgivningar. Hoppas det dyker upp såna möjligheter framöver.

Nog om Frankrike och vinrankor. Jag vill nu istället passa på att slänga in en hyllning till ett födelsedagsbarn. Det är min lådcykel som fyller åtta. I så många år har den förgyllt min och många andras tillvaro. Vi har använt den dagligen när vi varit hemmavid under sommaren och tanken på ett liv utan den gör en nästan kallsvettig.

Dottern, min tjej och ofta nån kompis till dottern eller båda våra suppar kommer den fantastiska cykeln ofta lastad med. Och inte sällan nuförtiden går turen längs den snirkliga och somriga lilla vägen (o helt bilfria) längs Brunnsviken mot badplatsen.

För åtta år sedan var den helt nyimporterad från Amsterdam och den rullar fortfarande så fint och fyller så bra upp det tomrum ett bilfritt liv skulle kunna innebära. 
IMG_9279

1 vuxen och 2 förstaklassare i lådan – det går bra. 

IMG_8977

Ett Elpiano går också bra. 

Första turen med Bella

Så såg det ut för åtta år sedan. Premiärtur för Bella.

Och med den lådcykel-hyllningen avslutas dagens inlägg.

/DS