Bortskämd med skjuts under inspelning av TV-serie i Göteborg – men vill ju helst cykla

Har varit i Göteborg och filmat. En mindre roll (men jättekul som småländsk TV-spelsnörd) i en TV-serie som heter Enkelstöten (andra säsongen). Produktionsbolaget har tagit väl hand om mig och varit supersnälla och skjutsat mig mellan hotell, kostym, inspelningsplats och tågstation.

Men att åka iväg med tåg för att jobba med nåt inom mina yrkeskompetenser är för mig också synonymt med att få möjlighet till att multimodala mig fram. 

Att multimodala betyder, för den oinvigde, att kombinera sig fram med olika transportmedel och då alltid med en cykel inblandad.

Jag hade min vikcykel med mig självklart. Och hade i vanlig ordning använt den från hemmet i Vasastan till T-centralen. Men under hela inspelningsdagen blev jag som sagt hämtad och lämnad lite här och där, vilket jag av logistiska anledningar fick acceptera.

Inte ens den mest cykelkallsinniga av konduktörer rår på min superkompakta cykel, den får ALLTID följa med. 

Jag fann tröst i tanken att jag ändå efterföljande morgon skulle få tillfälle att avnjuta en ca 20 minuter lång cykeltur från hotellet på Hisingen till Göteborg C, samt en liten extracykling för att kolla läget i stan (har ju inte varit där på säkert 5 år).

Men så får jag ett sms, sent på jobb-kvällen innan hemresa, att taxi är bokad för att plocka upp mig 45 min innan tågavgång. Trodde jag var tvungen att ta mig runt själv efter kontrakterad arbetsdag. Snällt – men skulle jag inte få cykla nu heller? Skulle min enda återstående cykelsträcka bli den pyttelilla 2,5 kilometer långa mellan centralen och Vasastan?

Inspelningen höll på långt in på natten så det är klart att tanken på att bli hämtad inte var helt motbjudande.

Men tvekan uppehöll sig inte mer än några sekunder. Jag bad dem vänligt men bestämt att avboka taxin och förklarade att jag faktiskt behöver morgoncyklingen för att råda bot på mitt usla morgonhumör.

Efter frukosten for jag iväg på min vikcykel och fick tillfälle att känna på den Göteborgska morgonrusningen (dock lite lugnare än Sthlms) mellan Avenyn och Kungsportplatsen. Har en dragning åt att få uppleva känslan när en stad vaknar upp. Det är nåt vackert med den.

Jag ångrade inte taxiavbokningen en millimeter. Mitt mindre trevliga morgontillstånd var som bortblåst; hade jag nappat på bilerbjudandet hade det suttit i ytterligare ett par timmar och en halv liter SJ-kaffe ytterligare.

/DS

Jag har testat VOi #elsparkcykel


Elsparkcyklar som står utspridda lite här och där, i huvudsak innanför Stockholms tullar, som man på några sekunder hyr med mobilen. Detta ska dagens inlägg handla om. Jag kunde inte låta bli att testa. Det är ju redan ganska populärt och man ser inte sällan folk, gammal som ung, elsparkcykla sig fram genom stan.

Man börjar (såklart) med att ladda ner en app, sen registrerar man kreditkort och mejl och så är det bara att söka upp närmsta scooter (företaget verkar vilja benämna dem så), via gps, – och köra iväg.

Det började inte bra. Bor i norra delen av stan och fick gå ungefär en och en halv kilometer för att hitta en med tillräcklig batteristyrka (batterinivå syns på var och en i appen). Men det fanns snopet nog ingen sparkcykel där det enligt appen skulle finnas en. Mejlade kundservice, berättade om problemet och fick svar på ungefär 5 sekunder och en förklaring på att den kan ha blivit intagen på innergård av nån kriminell. Så jag fick springa hem och lägga mig istället.

Gas till höger, broms till vänster, streckkod för registrering – rätt lätt.

Nästa dag fick jag tag i en med 66% batteri och jag använde den för att förflytta mig mellan Odenplan och Norrtull där jag bor. Det kostar 10:- varje gång man läser in streckkoden för att låsa upp en och därefter 1,50:- per minut. Inte jättebilligt men rätt rimligt.

Att få tillgång till ett elektriskt fordon sådär enkelt och kunna ta sig runt i 20 km/h utan att lyfta ett finger är ganska festligt. Många tunga investerare stöttar det här svenska företaget och verkar tro stenhårt på konceptet som kommer att etablera sig i flera europeiska storstäder inom kort.

Man lär även kunna bli en ”laddar-person”. Alltså en sån som underhåller maskinerna och tar hem dem för att ladda dem vid behov. Det behövs verkligen med tanke på att många fordon står med urladdade batterier, speciellt framåt kvällskvisten. Kanske man med lådcykel till exempel kan åka och samla ihop ett gäng för el-påfyllning. Det här ska man självklart få betalat för.

Men det är svårt att inte tänka: Vad är det för fel med att cykla (eller elcykla om man har en)? Är folk så himla lata?

Till exempel elcykelns fördelar gentemot en elsparkcykel är räckvidd, motion och bara det väger ganska tungt. Elcykelns hybridtanke, muskelkraft och elkraft är rätt svårslagen.

Men det är nåt med VOIs idé som känns lite roligt och väldigt lätt-tillgängligt, ett pojkleksaksbegär, det kan jag kosta på mig att erkänna. Och ibland kanske jag faller för frestelsen, annat kan jag inte lova.

En av svagheterna är att om man behöver en scooter även till kompisen så är det sällan det finns två på samma ställe. Och om man behöver ta en för pendling till jobbet ett exakt klockslag så kan man vad jag förstått inte boka en, utan måste chansa på att man får tag i en. Kanske en framtidsfunktion?

En kompis skjutsade sina två barn till skolan på en som såklart inte är tillåtet, men ganska yteffektivt får man säga. Och min tjej som har svårt att cykla med sin cello på ryggen kan ta sig fram på en scooter med sin gig-bag (det funkar om man står). Så kanske fyller VOI ett behov och är här för att stanna. De kan även få draghjälp av Uber som sägs vara intresserade av ett samarbete. 

/DS

 

Min stå-upp-föreläsning ”Konsten att leva utan bil” i Kungsör 18:e september

Snart är det dags för Europeiska trafikantveckan. Den kan sammanfattas som ett europeiskt uppslag för att öka lusten och sporra till hållbart resande.

Och hållbart resande är ju precis det jag bloggat om i ungefär nio år nu. Och så har jag ju, om jag får säga det själv, en underhållande och viktig föreläsning i ämnet på repertoaren.  Den handlar om min egen, ibland ganska prövande, kamp och envishet för att pussla ihop tillvaron utan bil.

Det hela ska framföras i Kungsörs bibliotek senare i september, vilket förstås är superkul.

Föreläsningen är öppen för allmänheten och gratis så det är bara att dyka upp!

En underhållande stand-up-föreställning där David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln.

Ett arrangemang under Europeiska trafikantveckan 16 – 22 september.

Entré: Fri.

Arrangör: Energi- och klimatrådgivaren i Kungsör, Arboga och Köping samt biblioteket.