Vilken är den perfekta vintercykeln? Finns den ens? En av livets stora frågor.

Det kan snart, kanske redan om nån dryg månad, vara dags att kränga på dubbdäcken och förbereda sig för en ny säsong av vintercykling.

Därför tänkte jag gå in på en av livets stora frågor.

Vilken är den perfekta vintercykeln?

Jag köpte för ett par år sedan en så kallad multi-purpose-bike – delvis med tanke på att äga nåt robust med plats för rejäla dubbdäck som fixar alla underlag.

Och jag diggar min Pelago Hanko och anser den både mångsidig och vacker. Men nån utmärkt vintercykel, som den bland annat marknadsförs som, är den inte.

Pelago Hanko – Vacker och bra men inte helt lyckad som vintercykel

Kedja, drev och komponenter är helt blottade och därmed fullständigt försvarslösa mot vägsalt, väta och annat sånt jox som hör vinterväglaget till. Utanpåliggande växlar är, och det hävdar jag bestämt, inte lyckat om du vill slippa byta hela paketet efter bara en halv vinter (alternativt daglig rengöring). Och det är ju både dyrt och omiljövänligt. I det avseendet är faktiskt min Bakfiets bättre, där det allt känsligt skyddas i form av ett heltäckande kedjeskydd.

Heltäckande kedjeskydd. Inte dumt mot snö, salt och väta.

Bakfietsen har dessutom navväxlar som ju också är långt mer skyddade än utanpåliggande. Men å andra sidan är heldragna vajerhöljen på navväxlar (till ex. 3, 7, 8 vxl) mer köldkänsliga eftersom kondens ansamlas och inte släpps ut, och vips har du en oönskad single speed, det vill säga fastfryst växel, hoppas inte den högsta (eller lägsta).

Blev uppmärksammad på, genom kommentar på FB, att detta går (kanske?) att råda bot på med en T-koppling med smörjventli som monteras strax ovanför vevpartiet. (Det kanske leder till att jag fixar en sån till min Bakfiets och använder den som vintercykel.)

Annat vinteralternativ är helt enkelt en gammal billig enväxlad skrutt? Särskilt trist för en cykelentusiast att ta sig runt på. Men skönt att slippa slita på finåket och kanske minst dåliga alternativet?

Som sagt, det här är en komplicerad fråga, men remdrift då? Är det kanske svaret? Remen rostar knappast. Men hur reagerar till exempel Gates belt drive på snö och kyla? Jag har inga erfarenheter rörande detta, men är himla nyfiken.

Jag har gett mig själv uppdraget att fortsätta söka efter en bra vintercykel. Och det sägs ju att den som söker den skall till slut finna.

/d.sennerstrand@nullgmail.com

 

 

”Water bike in a backpack” – nåt för en cykel och SUP-nörd?

Jag har ju skrivit en del om att suppa (ståpaddling) och om alla härligheter det medför. Det har blivit till en otroligt skön, meditativ och lättillgänglig hobby (man kommer ju på havet lätt) och såklart även motionsform.

Mer om att suppa HÄR. 

Mina vänner känner till mitt vurmande för både cyklar och suppar vid det här laget. Och en av dom tyckte av förståeliga skäl att följande koncept skulle passa mig som handen i handsken:

Mer info HÄR Och så kan du också titta på en FILM om hur det hela går till.

Det bästa av två världar? Bara den där pumpen, driven av cykelkraft, får mig på kroken. Det är nämligen rätt jobbigt att med handkraft fylla supparna med de 15 PSI en behaglig, trygg och stabil tur kräver.

Portabilitet, minimalism, hav och cykel. Vad mer behövs för att bli en lycklig människa?

/DS

Min stand-up-föreläsning bokar på!

Glädjande nog är temat hållbart resande hett och det märks bland annat genom hög efterfrågan på min stand-up-föreläsning: Om konsten att leva utan bil.

Detta är väl så långt ifrån en traditionell power point-föreläsning man kan komma och innehåller en del komiska inslag när jag berättar om mina egna ambitioner (och fadäser) kring hållbart resande.

För en dryg vecka sedan var jag i Kungsör för att göra mitt framförande under arrangemanget Europeiska trafikantveckan. Inom kort ska jag besöka Energiting i Blomstermåla på Energikontor sydost OCH Cykelforum Luleå 2018 med min monolog.

Detta är så himla kul och jag njuter varje gång jag får möjlighet att ta vikcykeln och tåget till mina olika uppdragsgivare. Roligt att också responsen har varit superfin efter varje framförande.

Sammanfattning:

Som många andra storstadsbor klarade sig David utmärkt utan bil med den i Stockholm väl utbyggda kollektivtrafiken. Men efter sin hög skoleexamen fick han två eftertraktade jobb – ett strax norr om Uppsala och det andra i Vadstena. Arbetsplatserna där han skulle jobba låg båda en bra bit från närmaste järnvägsstation. Trots det bestämde sig David för att inte skaffa bil och istället försöka jobbpendla med kollektiva färdmedel. Något som skulle visa sig vara långt mer besvärligt och tidsödande än han någonsin kunnat föreställa sig. 
”Om konsten att leva utan bil” är en underhållande stand-up-föreläsning där skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln.