Dagbok från en hopfällbar cykel Göta kanal Dag 3

Det suger att blogga från mobilen. Man skriver lätt fel, får ingen överblick och det är pilligt. Föll offer för min egen dragning till att packa så nätt det bara går och skippade paddan.

Men jag försöker ändå.

Den häftigaste slussen hittills var Bergs slussar utanför Linköping, och den vackraste sträckan längs kanalen var klart mellan Berg och Borensberg, åtminstone öster om Vättern.

I Borensberg, på kvällen, när jag varit och handlat mig en pizza, fick jag se nåt längs vägkanten som fick mitt cykelaktivisthjärta att göra glädjepiruetter.

En bilinrutad cykelparkering med alla de ytkonfliktssymboliska budskap som installationen kommunicerar. I Borensberg?!

Fick äta upp min egna fördomar om att sådana bara existerar i storstäder där man är mer medveten.

Pizzan åt jag lite senare i sällskap med seglare från världens alla hörn (åtminstone Danmark, Norge och Tyskland) samt en rad husbilsägare som ställt upp sig längs hamnen.

Husbilsfolket fick bråttom att ställa ut kampingbord, korka upp vinare, få igång grillarna eftersom solen bestämt sig för att hälsa på efter att ha varit frånvarande hela dan.

Jag kände mig ödmjuk när jag undrade om de någonsin njutit av nåt ätbart efter att ha ansträngt sig lite för att ta sig fram och inte bara suttit i bilen.

När de druckit så mycket öl, ätit så många ryggbiffar, snask och grillchips att de blivit så tjocka att de inte kan vältra sig in i sina dyra bilar – då finns ändå cykeln där som står och väntar som en tålmodig frälsare och sista utväg för syndaren.

Jag kände att min ödmjukhet förbytts till självgodhet så jag slutade resonera vidare om detta.

Efter pizzan åkte jag vidare mot Motala längs sjön Boren för att hitta en nattplats. Och jag hittade en världsklasstältplats igen, nästan i rang med den jag funnit föregående kväll.

Men när jag fått upp mitt tält klev jag i en hästskit. Min ärthjärna! Jag hade slått upp tältet i en hästhage.

Eftersom jag är jätte allergisk mot hästar och inte vill vakna av astma och att de sticker in skallen under förtältet och nafsar – så rev jag, packade ihop och letade vidare.

Träffade sprättar längs vägen som rekommenderade ett sommarstugeområde i närheten. Jag stack dit och hittade en fin avskild plats precis vid sjön.

När jag fått tältet på plats gick jag och åt kvällsmat på en brygga samtidigt som solen gick ner bakom det spegelblanka vattnet.

Jag satt där och glodde i över en timme och de tankeströmmar som brukar bråka med nuet hade tagit time out.

Helt plötsligt kändes det som sommar, solen stekte, vilket inte bara kändes bra för mig utan också min solcellsladdare som alltid hänger beredd baktill på cykeln för att slörpa i sig minsta lilla solflöde som kan tänkas sippra igenom molntäcket.

Packade ihop på förmiddan och begav mig av. Jag har visst lärt mig sova väldigt bra i tält, vilket inte alltid varit en självklarhet.

När jag kommit fram till Motala en dryg timme senare satte jag mig på ett lunchcafé i centrum och åt en halvbra laxpasta.

Sen åkte jag ner och kollade sista slussen för resan, cyklade sista biten längs kanalen före denna sida vättern och vek av mot Vadstena.

Nu sitter jag på en strand vid vättern, ett par kilometer från Vadstena, har badat och ska snart gå på föreställning.

DS från mobben

 

 

Det här inlägget postades i Dagbok från en hopfällbar cykel av david. Bokmärk permalänken.

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
  • Lars Erikson

    Väcker minnen från en regnig dag på Öland för tämligen många år se’n. Lämnade Ekerums Camping med regnställen nerpackade, men se’n blev det ställ på, ställ av, på , av …Blåste gjorde det oxå. Hittade inte ens en plats där vi kunde krypa i lä och värma oss lite välling. Då dök så småningom Sandviks Kvarn opp. Där utlovades bl a Lufsa, vad nu det var. Men det fanns mat, värme och tak. Beställde var sin Lufsa och Lättöl. Lufsan smakade alldeles utmärkt, så utmärkt att den fortfarande görs hemmavid då och då! Ock lättölen, ja, det var en av de godaste öl jag någonsin druckit! Tror inte en bilturist nå’nsin kan uppleva så underbara ting!

    • David Sennerstrand

      Lite det fina med cykelsemester. Hur djävligt det än känns vet man att belöningen kommer i det man oftast tar för givet. Mat och dryck.