Utan lådcykel är man hjälplöst utelämnad till bilen när man ska frakta en barncykel i Sthlm

Låset till lådcykeln har krånglat. Inte cykelns eget utan Abus klass 3, hänglåset, till kättingen. Varken låsspray eller olja har hjälpt och jag har suttit sammanlagt minst en timme och lirkat och förgiftat vårluften med fulord, men inget har hjälpt.

Bella fyller fem på fredag. Hon behöver en ny cykel. Hittade en fin Crescent på Blocket (Hammarby Sjöstad), ett år gammal, superskick för hälften av nypriset.

Men hur får man hem en barncykel utan lådcykel?

– Cykla hem den? Visserligen har den 16″ hjul precis som min Brompton, men man behöver inte resonera särskilt länge för att, en smula generad för sin egen omdömesförmåga, inse dumheten i att man ens tänkt tanken.

– Gå eller leda den hem? Det är 7 km dit och jag har varken lust, tid eller ork.

– Åka tvär och tunnelbana? Det mest naturliga alternativet (efter lådcykel) men det är FÖRBJUDET och det känns förnedrande att man ska behöva smussla och täcka över med plast när en nätt barncykel borde vara den mest naturliga saken i världen att få ta med. SLs barncykelförbud grundar de på Stockholmska mammors och pappors ohejdbara begär att olja ner sina medresenärer med cykelkedjan. Begäret, enligt SL, är så starkt att föräldrarna skulle bemöda sig montera av kedjeskyddet innan de går ombord.

– Hyra bil? Skulle inte tro det, några vidare utvecklingar äro överflödiga.

Det som återstod var alltså att lösa problemet med låset till lådcykeln – så jag fick till sist en anledning att besöka den lokala låssmeden.

Enligt honom var det enda alternativet att med vinkelslip såga sönder låset, vilket de kunde hjälpa mig med för 800:-, men att innan jag övervägde detta radikala beslut skulle prova låsa upp det med en annan nyckel (den jag visade dem var lite krokig).

Och oj så lätt låset gav med sig med dubletten. Sjukt lycklig man blev när man plötsligt fick tillgång till detta fantastiska fordon igen, efter att varit utan ett tag, och åtta hundra hade jag sparat och allt.

Så igår hämtade jag Bellas födelsedagspresent, en Crescent Svava, i Hammarby sjöstad.

Ville ha en med bara lite rosa på, som väger rimligt (många billiga barncyklar är oerhört tunga) och som jag tror hon kommer att gilla.

Var inne på Specialized Hot rock (bara 8 kg) eller ännu hellre en Frog 16 (6,9 !! kg) – men den jag slog till på är utrustad med nödvändiga funktionaliteter så som pakethållare, korg, stöd och stänkskärmar och väger, med utrustning inräknad, ansenliga 10 kg. Eftersom få av de andra nämnda modeller dykt upp på Blocket så fick det blir den här.

Idag har jag tvättat den på innergården och den ser rätt schysst ut. Inte för mycket ”prinsessa” men förhoppningsvis tillräckligt med rosa för att hon ska bli nöjd.

/DS

 

Sorgligt. Låd och vikcykel stulna på en och samma gång

Jag lider med den drabbade. Att förlora två av de mest fantastiska fordon som finns på en och samma gång svider nog rejält.

Blocket 2/3

Hoppas de hittar hem igen.

/DS

 

En lådcykel är ett väldigt billigt fordon med magisk dragningskraft på barn

När fyraåriga dottern Bella åker bil tar det ungefär 47 sekunder innan hon suckar: ”Hur långt är det kvar?”

I lådcykeln har hon aldrig frågat. Hon är istället upptagen med att sjunga.

Aldrig annars sjunger hon så som hon gör i lådcykeln.

Inte ens under lådcykelsemestern till Gotland förra sommarn mellan Sthlm och Nynäshamn; lådcykling flera timmar i sträck men aldrig ”hur långt är det kvar” bara sång, sång och sång.

En fyraåring ska man aldrig underskatta att själv komma med en analys och ett varför?

Så jag frågade rakt ut: ”Varför frågar du aldrig hur långt det är kvar när vi åker lådcykel men alltid i bil?”

”Det är för att man får frisk luft på cykeln, i bilen är man instängd” svarade hon som att det var den mest självklara saken i världen.

Och kanske är det just så enkelt. Barn har ofta rätt och ser sånt som ens avtrubbade vuxenhet inte alltid kan ta in.

På väg mot Nynäs…

Igår var vi på barnkalas.

Efter ett tag var cykeln belägrad med barn i, på, vid sidan, baktill samt alla andra klängbara ställen.

Det är inte första gången.

Något med cykeln har en extrem dragningskraft på barn.

Barnkalas igår

Lådcykellivet är fantastiskt.

På FB la jag märke till en diskussion rörande nån mamma som ville ha en, men tyckte den var för dyr.

Man har ju lärt sig vad en cykel får kosta. Högst sextusen för en ny.

Många där jag bor har lagt femtontusen på en barnvagn. Populära Bugaboo bee med tillbehör kommer ungefär upp i den kostnaden. Bara för att få lite perspektiv.

Bugaboo

En lådcykel är inte dyr – det är dagens budskap. Den kostar knappt någonting i försäkring och drift.

Köper man en med välkänt och bra fabrikat (ska man), är dessutom andrahandsvärdet högt.

Så, har du/ni turen att ha ett lådcykelbehov? Förgyll livet med en. Lägg inte ner planerna för att den är för dyr, för det är den inte.

Kan man göra sig av med bilen på kuppen och leva bilpools, tåg och cykelliv istället blir kostnadsdiskussionen både löjlig och onödig.

Hur som helst: för bara femton till tjugotusen får man en extremt stor dos av både lycka och funktion i många många år framöver.

/DS

 

 

Ännu ett lådcykelspörsmål

Lådcykelfrågorna har tagit snurr så vi fortsätter med en till!

Hej David!

Hoppas allting är bra med dig. Skulle vilja ställa ett ”lådcykelspörsmål”. Till skillnad från t.ex. Köpenhamn, så använder en del här i Sverige en cykelkärra för att skjutsa barn i som alternativ till lådcykel.

Fördelar med cykelkärran:

– man behöver inte köpa en ny cykel

– cykelkärran kan tas av när den inte behövs, (så att det inte blir så tungt att cykla)

– billigare

Nackdelar:

– ingen ögonkontakt/konversation med barn

– begränsad möjlighet att transportera tunga eller klumpiga saker (typ fönster)

Kan du sammanfatta varför man ska välja lådcykel framför cykelkärra, eller lämna din synpunkt om detta?

Tack!

Davide

Tjäna Davide!

Intressant att många verkar brottas med precis samma frågeställningar som jag själv gjorde innan jag fick tummen ur och slog till.

Det här är intressant och relevant: Varför köpa en dyr lådcykel när man kan koppla på en cykelvagn på sin standardcykel?

En vagn kan man ju även, som du säger, lätt montera av när man inte har behov av den och cykeln blir inte låst till enbart ett syfte. Jag är nog inte ensam om att, sällan eller aldrig, välja lådcykeln som transportmedel när det inte finns något lastbehov.

Lådcykeln är, jämfört med en cykelvagnsinvestering, svindyr – så det kan ju tyckas vara ett mindre intelligent sätt att spendera sina pengar på.

Men här slutar hastigt cykelvagnsargumenten och nu kommer istället en flod argument som talar till lådcykelns fördelar.

– Det här med att barnen, i lådcykeln, sitter framför en så att man har koll på dem och kan snacka lite, istället för att långt där bak nånstans – är inte endast ett av argumenten i mängden, utan av fetaste möjliga grad. Kanske helt avgörande för i vilken utsträckning man kommer använda cykeln. En lådcykel är ett roligt, inbjudande fordon som barn älskar. Lådans placering är av stor betydelse för detta.

– Lastkapaciteten är sällan mer än ca 35 kg i en standardcykelkärra (finns såklart varianter) och lådcykelns ofta uppåt 100 – samt lastvänligare.

Stil, kultur, god karma och elegans är inte att underskatta och något jag inte riktigt kan se i en cykelvagn. Enligt mig är en lådcykel också ett oerhört vackert fordon (särskilt när lådan är av trä) utan nån egentlig konkurrensvärdig motsvarighet.

– En cykelvagn ska monteras av/på. Lådcykeln står ständigt beredd att utföra sitt syfte. Människan är en bekväm varelse och använder helst det mest tillgängliga.

– När man ska köpa en ny cykel – kolla entusiastgrupper och forum. Den rådande lådcykelentusiasmen visar hur stor betydelse cykeln visat sig ha i människors liv.

– Hållbarhet. En kvalitetslådcykel kan hålla i generationer. Hur dyr är den egentligen med tanke på dess livslängd? Något som är byggt för att hålla är en raritet nuförtiden och värt att betala en hel del för.

– Kombinerar man lådcykelägarskapet med ett par behändiga vikcyklar (kontentan av min egen cykelevangelism) kan man till ex. hämta upp en tvåbarnsfamilj på centralstationen enligt lådvikcykelmetoden.

Hoppas du blev något mer övertygad.

Kommentatorsfältet står såklart öppet till att fortsätta för/nackdelar-listan rörande cykelvagn VS lådcykel.

/DS

 

 

 

 

Nya Lådcykelspörsmål

Nya lådcykelfrågor! Och istället för att svaren ska ligga och skräpa i min inkorg publicerar jag dem som inlägg istället – för fler undrande att ta del av. Krydda gärna i kommentatorsfältet vet ja.

Tjena!

Hamnade i tankar att en lådcykel skulle göra mitt liv rikare och hamnade på din blogg som jag uppskattat mycket. Bra jobbat.

Har 2 barn åldrar 3 och 4 och bor i lägenhet omsvärmad av ligister, varför 2 hjulig det måste bli och bakfiets long känns hittils rätt. Om inte annat, så för att det förefaller vara den som nu finns till buds i gbg (workcykles cr8 skall börja säljas i juli, men den förefaller vara ett oprövat kort och därmed lite gris-i-säck varning). Dessutom verkar bakfietsen vara en pålitlig maskin att nyttja. Några frågor som jag brottas med och som jag tänkte att du om någon kunde svara på om du hade tiden till det.

1. Hur bred är bakfiets long där den är som bredast (över låda eller styre antar jag)? Jag har 70 cm för att ta in cykeln i ett cykelrum och med tanke på att ett fanskap skar av bältena i vår cykelkärra förra året, för att remmar kan man ha till mycket, känns det som att den måste få sova inomhus.

2. Hur tung är och upplever du cykeln? Jag har läst mellan 31 och 41 kg på olika sidor och kanske är de +-10 kg skit samma. Det är känslan i en backe jag funderar över. En amerikan (”word on the street”, we tried bakfiets hette bloggen tror jag på en höft) menade att cykeln kan ej ta sig upp för backar och får man väl upp den, är bromsarna för klena för att få ner den på ett säkert sätt. Kändes orimligt efter att ha läst om dina eskapader. Jag bor på en höjd, ca 4% stigning sista kilometern hem från stan och sista 200 m är det väl 7-8% stigning. Inga mördarbackar, men lite sega ändock. Förra sommaren drog jag runt bägge barnen i en biltemakärra bakom min enväxlade herrcykel (32 mm standarddäck) och veckohandling på det. Det blev väl 80 (jag)+13(hoj)+17*2(barn)+10(kärra)+25(mat)=162 kg och det gick ju bra utan växlar, så jag tror ju inte att detta skall vara ett problem. Men hur upplever du det (det är ju gött om man inte måste maxa viljan varje dag i 3-4 år utan är lite behagligare än i fjol)?

3. Hur tror du att en mindre cyklande sambo skulle uppleva bördan?

Tror mest jag kommer använda den och därför ej sugen på elassist då jag vill ha motionen och elen väger runt 10 kan jag tro vilket skulle bli dödvikt.

Sist kan jag tipsa på ett (tyvärr muppigt, men sjukt praktiskt!) komplement i den ”multimodala bilfria kulturen” som kompletterar låd-vikcykel. Bärramen (Fjällräv, 70-tal, aluminium). Tog med barnen till stockholm och bar på bärramen 2 resesängar och en fastlindad 35 l galonbag utan problem. Likadant kan 2 ihoprullade madrasser, några hyllplan och ett par kassar från stormarknaden tas på bussen med en så lastad bärram. Händerna har man då fria att köra en syskonvagn med. Kan dock tro att du får fler leenden på stan med en lådcykel än en bärram…

Hur som, om du ville maila en bredd på cykeln din vore jag sjukt tacksam!

Ha det gott och lycka till med cykelkampen!

/Emanuel i Göteborg

Hej Emanuel! Ska svara så bra jag förmår. Kanske kan andra fylla på ytterligare i kommentatorsfältet.

Till att börja med vill jag säga att en lådcykel gör livet så mycket rikare. Vi lever separerade och de (få) gånger lådyckeln, av nån anledning, inte finns där barnet för tillfället bor, märks det hur mycket den betyder. Väljer att kort och gott sammanfatta det så här: Man kommer iväg på grejor och transporten blir en del av helheten istället för ett nödvändigt ont (bil).

Till dina frågor:

1. Azors Bakfiets long är drygt 60 cm bred (innermått) strax över bänken där den är som bredast, 50 där fram och lådan är nästan en meter lång (mätt upptill). Vi har haft stor nytta av lådans väl tilltagna längd när vi kört möbler och när dottern somnat. Ett avklippt liggunderlag finns ständigt i lådan så det blir mjukt att slagga/sitta på golvet.

2. Tyngd ja. Funderade himla mycket på det där innan jag själv slog till. Jag klagar ju redan på vikten när jag kör farsans 19 kg tunga Skeppshult. Men sanningen är ju ändå att det funkar att cykla förvånande långt på en fyrtiokilos cykel. Speciellt om man är cykelvan. Ergonomin är viktigare än vikten vad gäller lådcyklar. Anledningen till att du läst både 31 och 41 kg på olika siter handlar nog om att det ena gäller utan lådan och det andra med. Kan tänka mig att lådan väger ca 10 kg. Det ligger inte mycket i vad amerikanen, i ditt exempel, påstår – mer än att jag kan hålla med om att bromsarna kanske kunde vara något kraftfullare. Backarna kommer vara lite sega i början men det kommer gå bättre och bättre. Jag är verkligen ingen atlet (mer lönnfet kulturnisse) och jag fixade ju ändå Sthlm-Nynäshamn t/r med viss möda och skittungt lass (jag är envis) Läs här.

3. Om din sambo gillar att cykla kommer hon säkert att gilla att lådcykla också. Många blir förvånade, som testar vår, hur lätt det går. Min syrra däremot, skulle tokvägra. Det ska tilläggas att gångerna hon använder sin standardcykel per år, kan räknas med ena handen. Vad ska jag göra med henne?

Elassist gör ju cykeln än mer mångsidig och har man en daglig längre kuperad sträcka att avverka skulle i varje fall inte jag tveka.

Tack för tipset med bärramen till ryggsäcken. Att klara sig bilfritt behöver ju inte alltid innebära ett cykelalternativ. Fötterna är underskattade. Nåt för sommarstugan där det råder lådcykeltorka.

Lycka till och återkom gärna med vilka val du gjorde.

/DS

 

Snickarn ser inte ljuset trots att jag visar honom

Skriver angående mitt tidigare inlägg om min vän snickarn som blivit påkörd av en dam från öfre Östermalm – och därmed fått sin firmabil kvaddad.

Försäkringsbolaget anser att den har så omfattande skador att den ska skrotas och inte lagas.

Med hjälp av de länkar och förslag många av er läsare bifogat, via kommentarsfält och mail, har jag av hela mitt ALLT försökt övertyga honom om det vettiga i att konvertera från bil- till lådcykelsnickare.

Men trots flertal övertalningsförsök och pepprande med de mest slagkraftiga argument man kan tänka sig, väljer han ändå att sluta sig och vända sig bort.

Jag har, då hans lilla företagsamhet står och balancerar på ruinens brant, försökt att visa honom vägen, sanningen och ljuset.

Men han avfärdar mig, slår bara ifrån sig och väljer envist jämmerdal och bilberoende.

”Det skulle aldrig att gå! Och vem ska betala för det, extra tiden det tar? Och om kunden vill ha nåt från en levernatör i Barkaby, ska jag cykla dit då eller?” suckar han irriterat.

Jag föreslår stor El-lådcykel med trailer, att det går fort att cykla inom stan där han jobbar till 90%, skickar länkar och bilder på hantverkare och cykelflyttfirmor som kör allt från sängar till pianon på cykelvagnar, att han ska anpassa verksamheten… – men han vill inte se.

Han vill bara ha en ny bil och kallar mig för ”naiv cykelromantiker”. Sån som målar ut det så att det låter fint, men egentligen bara är verklighetsbortvänd.

Skulle jag vara en sån?

Inte en chans.

Även om jag inser att cykeln inte är lösningen på världens alla problem, så har jag förstått att den är lösningen på så många fler än de flesta ens kan fantisera om.

Det är ett problem att folk generellt sett är så himla omedvetna om cykelns potential att förändra.

Snickarvännen vill/vågar inte ta chansen att bli unik, få en massa gratis uppmärksamhet och PR, utan fortsätter hellre i (o)trygga mönster och investerar i en ny skrutthög för tjugofemtusen.

En tickande bomb för hans sårbara enmansföretag.

Eller för att citera en kommentar på senaste inlägget:

”…problemet med parkering slipper man ju också. det är förövrigt ett jävla aber för hantverkare i stan… lådan kan ha ett lock som då kan användas för arbete. monteringshål för kapsåg. fan nu går man igång! kanske borde dra igenom min egen ide!”

Nån annan får ta tillfället att göra verklighet av det här.

Nån med förmågan att se möjligheten i begränsningen.

/DS

 

Lådcykel istället för bil i hantverkaryrket – är det möjligt?

Fick just ett samtal från en knäckt vän.

Han är snickare. Enskild liten firma som drivs i stort sett av bara han själv.

Han blev påkörd igår. Bakifrån. En kvinna från Östermalm råkade…

Gick bra med honom men bilen kostar sextiotusen att reparera, och eftersom den bara är värd ungefär trettio, säger försäkringsbolaget att den inte är nån idé att laga, det är skrotning som gäller.

Han kommer att få ut ca tjugotusen i ersättning.

Det vara bara det att den här bilen han använde funkade väldigt bra, trots sina elva år på nacken. En sån där pålitlig sak som bara går och går.

Så sorgen är stor.

Hans lilla verksamhet har tidigare varit nära att gå under p.g.a. reparationer på skruttiga bilar han haft sen tidigare. Trasiga växellådor och sånt där oerhört kostsamt, sånt som man drömmer mardrömmar om.

Det finns inte riktigt ekonomi att köpa en nyare bil, så han funderar på att chansa på en skrutt, än en gång.

Han kan inte sova och mår skit.

”Men det är ju nu du ska ställa om och bli en äkta lådcykelsnickare” peppar jag.

”Hur sjutton ska jag köra stora mdf-skivor med en cykel” svarar han irriterat.

”Gör om verksamheten så det passar med cykel, du fattar inte vad vilken lastkapacitet en stor ellådcykel har, tänk vilken lättnad i kostnader, frihet, den ekologiske lådcykelsnickarn liksom, skulle ju få uppmärksamhet som attan”

Han grymtar till och tar mig inte riktigt på allvar. Blir mest sur.

Men visst borde man kunna…

Komplettera med en trailer ibland när det behövs, bara.

Göra sig kvitt den enorma ekonomiska börda, som bilen drar med sig för en liten bräcklig småföretagare.

Jag ska få honom att inse att det går. Nya försök imorrn när han lugnat sig. En dag kommer han att tacka mig.

/DS

 

Fördolda möjligheter med skitstor lådcykel och några vikcyklar

Lånade ut min Brompton till en kompis under helgen.

Den blev hämtad med en riktig feting till lådcykel.

En Defiets Fabriek supersize.

Bella, som är lådcykeluppväxt ville såklart också följa med ut och kolla.

Min skalle börjar sukta efter möjligheter med en låda av den här kalibern.

Vad ska man ha den till?

Finns hur många situationer som helst då större lastkapacitet skulle komma väl till hands – men det är när vi slänger i vikcykeln jag känner att jag inte skulle ha nåt alls emot, att hämta upp minst fem vuxna med packning vid T-Centralen.
 

För fem Brompton skulle lätt få plats.

Packningen? Skulle gå, så länge det inte rör sig om såna där weekendmaximalister som ska ta med halva bohaget i groteskt stora resväskor, så fort de ska åka nånstans.

För att hämta fem vuxna plus chaufför krävs normalt en minibuss.

Eller den magiska men sällan använda kombinationen av: Fem superkompakta vikcyklar samt en skitstor lådcykel.

Man riskerar att fastna i ett flertal former av laster här i livet: alkohol, kokain, spliff, hasch, socker och fett.

Om ”hämta-folk-utan-bil” vore en dagligvana i mitt liv, skulle jag lätt fastna för den ”lasten”. Gåshud varje dag – och helt utan kemiska substanser.

/DS

 

2,5 km på springcykel

Bella har precis gjort 2,5 km med sin springcykel och envist sparkat sig igenom halva Hagaparken. Många drar på smilbanden när de får syn på oss. Jag på stora lådcykeln och Bella bredvid med sin lilla röda springcykel.

Hon har blivit himla stark i benen, snart dags att byta till en med trampor.

Sovstunden i lådan på vägen hem är välförtjänt.

/DS

 

Mormor

Min mormor är gammal, stel och medtagen och det var inte det lättaste att få in henne i bilen utanför ålderdomshemmet för att hon skulle kunna möta upp släkten i mitt barndomshem, ca 3 km därifrån, i julas.

När vi med största varsamhet flyttade över henne från rullstolen till passagerarframsätet i bilen och hon klagade och gnällde över smärta i både armar, ben och höft – tänkte jag något i stil med: ”Bra att det ändå finns bil så att man kan lösa såna här situationer, hur skulle man annars bära sig för att transportera gamla och skröpliga människor?”

Ja hur skulle man annars göra? I min egen dumhet underskattade jag cykelns potential och sorterade bort det alternativet utan att ens överväga det. I den här situationen funkar bara bil, tänkte jag.

Men sedan började hjärncellerna att fungera igen och någonstans i minnesbanken fanns bilden av en cykellösning, även i den här situationen.

Närmare bestämt en Nihola Flex gjorde sig påmind och den hade funkat utmärkt för min gamla mormor. Den tar varje rullstol med en bredd på max 68 cm.

Det hade gått!

Till och med smidigare än bilen eftersom det bara hade varit att enkelt köra upp rullstolen på rampen. Mormor skulle ha sluppit den jobbigaste biten, att ta sig från rullstolen och in i bilen t/r, och vi hade besparat henne en massa onödigt lidande.

En annan utmaning, som är svårt att bortse ifrån, skulle isåfall vara att få mormodern att gå med på att transporteras på detta, mer klimatsmarta och moderna sätt.

Men vem vet? Kanske skulle det bara vara uppfriskande och lite spännande att vara med om på ålderns gråa höst.

En anekdot värd att berättas för de andra på hennes avdelning. Historien skulle ju onekligen pigga upp både den ena och den tredje, oavsett ålder och skröplighetsgrad.

Dagens budord: Det finns alltid ett cykelalternativ.

/DS