Cykeln ska fällas ihop innan man passerar spärrarna anser SL – Varför!? Det är en väldigt onödig och orimlig regel.

Fick berättat för mig att en kvinna med en Brompton blivit tillsagd av SL-spärrvakten att fälla ihop den, när hon försökt leda den igenom spärrarna mot tunnelbanan.

Hon berättade för spärrvakten att den är tung att bära ihopfälld, särskilt tillsammans med övrig packning (väskan sitter ju så fiffigt under styret), och att det skulle vara till stor hjälp om hon kunde få leda den in i hissen, sen över perrongen och fälla ihop den först innan ombordstigning.

Men icke. Den skulle minsann fällas ihop innan. Vakten berättade att det inte var för att jävlas med kvinnan han sa till, utan helt enkelt för att det var enligt SLs regler och att han bara gjorde sitt jobb.

Med andra ord var han inget annat än en vanlig paragrafryttare.

Trots att det inte finns något som helst problem som avhjälps av ”puckoregeln”, ska personen ifråga envisas med att säga till och markera, bara för att göra sitt jobb?

Precis som ett exempel i ett tidigare inlägg med: mamman, den till två tredjedelar tomma bussen, tolvtumscykeln och en trött och hungrig fyraåring.

Fyraåringen har glatt cyklat iväg, lite för långt, tappat humöret och orken för att cykla hem igen. Mamman ser en mindre smärtsam utväg än att bära både barnet och cykeln hela vägen hem, genom att ”bara ta bussen” istället.

Inget konstigt med det.

Åtminstone inte innan busschauffören vid påstigningsögonblicket barskt förbjudit henne att ta med cykeln. INTE TILLÅTET – FÖRBJUDET.

Trots att det finns plats, trots att den omöjligt kan olja ner medresenärer då hela kedjan är gömd i ett heltäckande kedjeskydd, och trots att cykeln är – skitliten.

Det är så sorgligt, mossigt, surt och ledsamt.

Bara för att det finns en regel. En regel som säger att bara remdrivna (finns det?) barncyklar får tas med på SL-buss.

Remdrivna barncyklar, som kanske knappt finns, oljar ju inte ner medresenärer så dem har SL inget emot. Så generöst. Tack SL. Bussigt.

Busschauffören, som trots att det i situationen inte finns nåt som helst problem av medtagandet av cykeln överhuvudtaget, väljer blindhet och dövhet. Varför? Jo för att följa föreskrifterna.

Med andra ord, ännu ett praktexemplar av en typisk paragrafryttare med oroväckande taskig situationskänsla.

Tillbaka till vikcykel-genom-spärrar-eller-inte.

Det är inte meningen att man överhuvudtaget ska gå runt några betydande avstånd konkande på en hopfällbar cykel i hopfällt läge. Det ligger inte i dess natur. Citat Cykelguiden rörande hopfällbara cyklar:

Trots lättheten bär man dem ogärna längre sträckor. Det är alltså en fördel om det går lätt och snabbt fälla ihop dem och veckla ut dem. Man ska inte bära minicyklar utan bara lyfta dem in och ut ur tåg respektive in i och ur bilkofferten. Men då får ju inte cykeln vara tyngre än att man orkar lyfta upp den.

Finns det verkligen då en sån idiotisk regel? Har inte spärrvakten bara fattat fel? Varför skulle man inte få fälla ihop cykeln precis innan man kliver på tåget. Föraren är ju ändå där och kollar så att man inte försöker smygåka med den utfälld. Om man nu skulle falla för den frestelsen!?

Så jag kontaktade SLs kundtjänst via mejl, berättade om exemplet med kvinnan som blev tillsagd och även att det absolut inte funkar för vissa att kånka på en hopfälld vikcykel så långt.

Så här svarar SL:

Man får inte ha med sig cykeln i tunnelbanetrafiken, och med det menas även inne på stationerna innanför spärrarna. Generellt får man ju inte ha med sig cykel i SL-trafiken, men när du har fällt ihop din cykel och lagt den i en väska så räknas den inte längre som en cykel utan som handbaggage.

SL Kundtjänst

Spärrvakten hade alltså rätt. Det finns en sån urpuckad regel. Men inte nog med det. Kundtjänst tror fortfarande att man måste ha en vikcykel i en förbannad väska.

Väska?!

Det var över ett och ett halvt år sedan SL, efter massor av mejl och telefonsamtal från mig själv, insåg att det var en orimlighet och tog bort väsktvånget. Se SL tar bort väsktvånget.

Att man inte får leda vikcykeln på perrongen, beror såklart på nån slags säkerhetsrisk? Det brukar ju låta så.

Men när man åker pendeltåg, där det (vissa tider) är tillåtet att ta med en vanlig cykel, är det plötsligt inget problem. Ingen säkerhetsrisk då inte.

Hur hänger det här inte ihop?

Bara måste gå vidare med detta. Hur tänker man? Eller rättare sagt: Hur tänker man inte?

Fortsättning följer…

/DS

 

 

Inte farligt med cykel i rulltrappan längre?

I var och varannan tidning senaste tiden. Det är snart tillåtet. Känns så overkligt. Bara sådär liksom, och farligt-med-cykel-i-rulltrappan hörs inte mer. Bra, det var ett riktigt sunkigt argument.

Inga fler såna här tongångar från kundtjänst?:)

Ur Vi i vasastan

Ska nog banne mig använda Stockholms stads Tyck till-app och ge lite beröm för en gångs skull. Det här är bra.

Drömmen om att få ta med sin cykel under rusningstrafik kommer nog att stanna vid just en dröm, men det här är ett steg i rätt riktning, det kan bara inte förnekas. Jubel och fröjd!

/DS

 

Mitt nöt – glömde ju uppmärksamma ”vikcykelns dag” i lördags

Hur kunde jag glömma?

Måste ju påminna om att det i lördags var ett årsen SL tog bort sitt väsktvång för vikcyklar.

Såhär lät det på bloggen:

Nu är det fritt fram – 1 mars vikcykelns dag

Då är det ett faktum.

Nu får du ta med hopfällbara cyklar i SL-trafiken punkt.

Du får också ta med sparkcykel och hopfällbar cykel.”, för att citera rakt av från SLs hemsida.

1 mars 2013 är den historiska dagen då regelförändringen trädde i kraft – och gjorde livet lite, lite lättare för Stockholms alla vikcyklister. Och från denna Dag tvingas vi inte längre skyla våra vackra och superfunktionella skönheter. Med stolthet och elegans visar vi upp ett alternativt sätt att färdas: genom, i, till- och från vår sköna huvudstad. Det här är förändringens dag. Dagen då vi får komma till – utan skydd. Ett litet steg för SL men ett stort för den som valt att arbetspendla på detta bilköbefriade, hållbara, supersnabba och helt magnifika färdsätt.

Jag hade feeling och kände ett väl avvägt storhetsvansinne blandat med en stor portion ödmjukhet – efter att ha besegrat SL och Landstinget som tillsammans stod i andra ringhörnan och lyckades hålla upp garden ett bra tag innan de gav sig.

Men nu till en dålig nyhet.

Har hört, från säkra källor, att vissa chaufförer, på buss och tunnelbana, fortfarande är förblindade av oupplysthet och fortsätter bråka med vikcyklister som reser fritt, klokt och skyddslöst.

Det gör mig ledsen och förbannad.

Nån stackars bromptonit hade satt sig på tunnelbanan och vägrat att gå av då chauffören ropat ut att cyklar minsann var förbjudet att ha med sig och att han inte tänkte åka innan den stackars multimodala hjälten själv valt att avlägsna sig.

Vikcyklisten visste sina rättigheter och stannade kvar ett bra tag innan han till slut gav upp.

Det här ska de inte komma undan med.

Det är tjänstefel och man måste, för allas bästa, göra en deal med den okunniga tjänstemannen:

”Jag går inte av förrän du har gett mig ditt namn”

Sen ringer man helt enkelt till SLs huvudkontor och/eller kundtjänst och anger den slusken.

/DS

 

Räddad av en hopfällbar cykel

Möjligheten att ta med sin cykel på tåg, buss och kollektivtrafik är en angelägenhet som intresserar mig till allra högsta grad.

Varför? Sättet att kombinera de olika färdmedeln blev min/vår frälsning från ett gråtrist, påtvingat, bilbundet och i synnerhet fattigare liv.

Under hösten 2009 såg jag ett bilköp som definitivt oundvikligt.

Vi bodde i Enskede utanför Stockholm. Jag skulle börja ett liv som långvägspendlare. 25 mil sydvästerut till teatern i Vadstena varannan helg, och 8 mil norrut till sångpedagogjobbet på en kulturskola i Uppsalas utkanter, tre dagar i veckan.

Och ett barn var på väg.

Resan till Vadstena tog 4-5 timmar med tåg, och att pendla till Uppsala, för att sen vänta in lokalbussen, tog långt över den restid för motsvarande sträcka med bil. Att lägga så mycket tid på resor till/från jobbet blir orimligt när man har barn.

Att ha med sig en cykel på tåget, för att delvis cykla, skulle innebära enorma tidsvinster, genom att hinna med tågavgångar via stambanan, som transport med den sällan avgående länsbussen omöjliggjorde.

Från 4-5 timmars restid skulle jag på så sätt komma ner mot 2,5 (samma som med bil).

Resor till och från kulturskolan skulle även dem, med hjälp av cykeln, komma ner mot ”biltider” (en timma). Att förlita sig helt och fullt till kollektivtrafiken skulle ta dubbelt så lång tid.

Ett problem bara. SJ förbjuder medhavd cykel på samtliga avgångar och så även på Uppsalapendeln.

Tanken på en hopfällbar (som tillåts överallt) fanns där, men hela mitt väsen var besudlat av fördomar mot dessa låghjulingar. Det var säkert inte rimligt att cykla mer än ett par kilometer med dem, resonerade jag, och dessutom hade jag bara sett fula, som jag tyckte gav nåt slags infantilt intryck.

Men jag gjorde min research och hittade EN jag gillade. Det var inga problem att cykla de två milen mellan Vadstena och Mjölby med min nya ”snygga” Brompton och hopplöshet vändes till hoppfullhet om ett bilfritt leverne.

När Bella kom kompletterades vikcykeln med, dess motsats och ytterlighet, en lådcykel och sen dess har jag ägnat några timmar i veckan att dela det bilfria glädjebudskapet genom denna blogg.

MEN jag anser ändå att man såklart ska få ta med sig sin vanliga cykel på tåget. Att det 2013 oftast är en omöjlighet, i allmänhet i lågtrafik, i synnerhet i rusningstrafik, är ren och skär tragedi. Speciellt för oss, utan bil, som vet vilka möjligheter cyklande kombinerat med tågåkande öppnar upp.

Vet inte om det är en tröst eller en sorg att veta att arbetspendling kombinerat med allt annat än en hopfällbar cykel, är en orimlighet även i många andra länder.

I det annars så cykelliberala Amsterdam kostar det till exempel 6€/dag att ta med sin fullstora cykel på tåget. Och tidbegränsningar när det är tillåtet eller inte, råder även där.

Amsterdam

Har man förmånen att kunna ta sig till jobbet före eller efter rusningen, så behöver man inte tänka länge innan man inser att 6€/dag kommer att ruinera dig om ditt efternamn nu inte råkar vara Kamprad.

Min föreställning om att hopfällbara cyklar säljer lika bra som sand i Sahara i Nederländerna, p.g.a. möjligheten att få sin vanliga cykel övervakad i ett Cykel-P-hus samt att kunna kombinera cyklandet med tåg, slogs snabbt i spillror när jag var där förra sommarn. Såg de vikbara överallt.

Inom SL får man ta med sin fullstora cykel på pendeltåg, i tider av lågtrafik, helt gratis. Att vi på åtminstone en punkt är mer cykelvänliga i Stockholm än i Amsterdam, är väl ungefär lika otippat som fantastiskt.

SL

Fick ett mail och en bild av en bloggbesökare häromdan om hur det ligger till i London. Även om man är lite mer tillåtande där än i Stockholm – råder ändå en hel del begränsningar. Och visst känner man igen dem vid det här laget.

London. Foto: Arnav Jain

Utopin om ett samhälle där du avgiftsfritt kan ta med din konventionella cykel när och var du vill, ligger tyvärr långt långt borta.

Så om du har behovet är det nästan lite puckat att avstå en vikcykelinvestering.

Apple brukar på sina event skryta om att den mest populära kameran som används till bilder som läggs ut på flickr, är iphone. ”Den bästa kameran är den du har med dig”, är deras paroll.

Samma sak med cykel: ”Den bästa cykeln är den du har med dig”

Med andra ord ett starkt köpargument för en bra hopfällbar cykel.

Vikcykelguide

/DS

 

På cykel i Berlin Dag 2

Dag 2

Tog igen den sömnlösa natten på tåget inatt, efter att ha farit runt i bohemiska Prenzlauer berg med vännerna Roger och Lena igårkväll. Trevligt med lite sällskap ibland för en ensamresenär.

Av en tillfällighet åkte jag senare rakt på Pelagos tillfälliga showroom. Himla fina cyklar de gör.

Det är 10% rabatt nu sista veckan innan de stängerigen och fri frakt. Lägg till att euron är svag mot kronan och du kan dra av ca 12% till. Det har stängt idag och imorrn men på tisdag ska jag prova en och kanske kanske blir det ett spontanköp. Stavanger heter modellen som lockar.

Efter att ha kollat skyltfönstret en stund åt jag en spartansk frukost och drog vidare till DDR museet.

Nu vet jag en hel del om hur folk hade det öster om muren och även hur det känns att sitta i förarsätet i en Trabant.

Sen cyklade jag vidare längs Karl Marx Alle som var kantad av miljonprogrammsbyggen (fast större). Kommunisterna var tydligen väldigt stolta över dessa groteska byggnader.

Karl Marx Alle

Efter nån halv mils, intressant men planlöst cyklande, fick jag syn på East side gallery som jag så passande ändå tänkt att besöka. Det är en 1,3 km lång sektion av Berlinmuren som man lämnat kvar som ett minnesmärke och låtit ett helt gäng artister och konstnärer gå lös på.

Några smakprov:

 

Väldigt intressant. Kanske åker tillbaka senare för ett återbesök.

På söndagar är det jättestor loppis i Mauerpark. Även om jag inte vanligtvis tycker det är så väligt lattjo att strosa runt på loppmarknader, utan mål- och mening, hade jag svårt att lämna den här. Väldigt speciellt och underhållande.

Vänlig atmosfär, massa god mat och öl och här säljs ALLT.

Hittade den här fina lastcykeln med en lastkapacitet utan motstycke.
Men en detalj man bör uppmärksamma (innan man slår till) är att den inte verkar gå att svänga med. Och det är ju i ärlighetens namn en rätt viktig detalj på en cykel.
 
Med risk för att framstå som tjatig: det är såå skönt att hela tiden ha tillgång till cykel. Att resa så här slår allt. Kommer alltid att vilja ha en hopfällbar cykel med mig när jag är på tripp. Hur klarade man sig någonsin utan?
 
Att åka kollektivt mellan alla de platser jag hittills varit på, hade inte varit hälften så lustfullt och tjuvat massor av tid (och lite pengar).
Det är guld värt, även om man kan vika ihop cykeln och ta med den in, att ha med sig ett smidigt och bra lås.

Ett köpargument som används vid vikcykelköp, är just att man inte behöver nåt lås. Det är ett svagt argument. Då måste man ju hela tiden ta med den – vilket skulle vara skitjobbigt. Det fina med en hopfällbar (om man nu har ett lås till den) är att den ger en möjlighet att välja.

De lås vi använder, Abus mini U och Kryptonite mini, är väldigt smidiga men ändå godkända. Passar bra till vikcyklar.

Senare såg jag Man of steel på biografen vid Potzdamer platz, i 3D och imax-format. Ganska medioker och inget att rekommendera. Det hjälpte inte med 3D-effekter och snorstor skärm.

Min entusiasm över Berlins cykelinfrastruktur har dock lagt sig något. Oftast funkar det bra, men ibland täcker en cykeltaxi upp hela den smala cykelbanan. Ganska irriterande men inte taxicyklisternas fel utan de styrandes. Viktigt att skilja på det.

Nu är klockan 01:00 och imorgon blir det intensivt med massa cykling, museer och nya upptäckter.

Dags för bingen.

/DS

 

SL verkar ha koll på gällande regler för hopfällbara…

Har åkt några gånger utan skydd nu. Gjorde ju det förr också men då var det annorlunda. Väsktvånget gällde och jag mer eller mindre smög med min cykel, för att slippa konfronteras av nån argsint.

Valde alltid spärren längst bort från båset och klev in i sista vagnen, för att undvika chaufförernas hökögon.

Nu är det annorlunda. Vid spärrararna har jag lyft cykeln högt, för att tydligt visa att det är en hopfällbar cykel utan skydd, jag tar med mig ner i tunnlarna.

Har ofast tagit en vända mot förarvagnen för att få möjlighet att snudd på stryka cykeln mot chauffören, innan jag tagit plats i nån av de främre vagnarna.

Allt för att testa hur upplysta de faktiskt är om gällande regler.

Men inte ett missnöjt läte nånstans, och att jag alltid haft en skärmdump lätt tillgängling i mobben, med SLs förhållningsregler angående hopfällbara cyklar, har än så länge varit helt onödigt.

Nästan lite tråkigt att inte ens nån gång stolt få upplysa nån olärd på SL hur det nuförtiden ser ut i reglementet för vikcyklar och att väskregeln numer är ungefär lika passé som det gamla västkustbandet TOTO.

Men det är ett ilandsproblem så pass obetydligt att jag inte kommer spinna vidare mer på detta.

Jag fantiserar istället belåtet om hur det kan ha sett ut när huvudkontoret kallat till möte, för att informera om att väsktvånget nu är borta och vikcyklisterna äntligen släppts helt fria.

/DS

 

Andra tongångar från kundtjänst nu

Fick häromdan detta mejl från SLs kundtjänst:

Glädjebudskapet verkar ha landat även hos kundtjänst.

Efter alla fruktlösa samtal dit, innan jag fattat att det var huvudkontoret jag skulle ge mig på, känns den här sista bekräftelsen rätt bra.

Noterbart är att de lyckats klämma dit nåt särskilt förbud om fullstora vikcyklar. Kan alltså inte ta med våran Montague Bostonvilket jag trodde var problemfritt. Synd. Tur att man har en ”vanlig” också.

Fullstora vikbara – förbjudet

Förhoppningsvis kommer man iallafall inte bli ifrågasatt av nån oupplyst SL-anställd när man åker låghjuligt- och skyddslöst i fortsättningen.

Kommer ändå ha en skärmdump lätt tillgänglig i min mobil med gällande regler – om nån ovetande skulle börja bråka.

/DS

 

Nu är det fritt fram – 1 mars vikcykelns dag

Då är det ett faktum.

Nu får du ta med hopfällbara cyklar i SL-trafiken punkt.

”Du får också ta med sparkcykel och hopfällbar cykel.”, för att citera rakt av från SLs hemsida.

1 mars 2013 är den historiska dagen då regelförändringen trädde i kraft – och gjorde livet lite, lite lättare för Stockholms alla vikcyklister. Och från denna Dag tvingas vi inte längre skyla våra vackra och superfunktionella skönheter. Med stolthet och elegans visar vi upp ett alternativt sätt att färdas: genom, i, till- och från vår sköna huvudstad. Det här är förändringens dag. Dagen då vi får komma till – utan skydd. Ett litet steg för SL men ett stort för den som valt att arbetspendla på detta bilköbefriade, hållbara, supersnabba och helt magnifika färdsätt.

1 mars varje år firar vi, från- och med idag, Vikcykelns dag. Det kommer kanske ta tid innan en ny högtidsdag, av detta slag, hunnit etablera sig och blivit folklig. Det kanske kommer ta tid, innan dagen blir rödfärgad i kalendern och svensk högtidsdag. Men nu finns den för nu har det skrivits om den. Dagen för att jubla, triumfera och hedra denna fantastiska uppfinning. För den bästa cykeln, är dock alltid den du har med dig.

/DS

 

Vikcykelfajten är vunnen – SL tar bort väsktvånget

Det lite käcka men diskreta du-har-mail-ljudet från paddan skvallrade om att det rörde sig om ett glädjebud. Det lät på nåt märkligt vis både hopfullt och upplyftande. Kanske ett genombrott i fällcykelkampen, tänkte jag. Som tur var stämde mina föraningar till punkt- och pricka.

Läs och njut:

”Hej David!

Det är beklagligt vi inte har uppmärksammat beslutet, men vi har efter ditt samtal fört ett resonemang här hos oss och vi kommer att ändra villkoren avseende medtagande av hopfällbar cykel. Information till kund kommer att läggas ut på sl.se med en del förhållningsregler (visa hänsyn till andra resenärer, cykeln förvaras vid barnvagnsutrymmet på buss (som övrigt medtaget bagage) och får medtagas i mån av plats (gäller även resenärer med barnvagn). Cykeln får inte placeras i gångar i tunnelbana eller pendeltåg (av utrymningsskäl, gäller även resenärer med barnvagn)). Information kommer även att gå ut till trafikpersonalen. Min förhoppning är att vi får det klart till den 1 mars när den riktiga cykelsäsongen drar igång!

Tack för att du belyste den här frågan. Har du flera synpunkter är du välkommen att återkomma!

Med vänlig hälsning Sandra Benngård”

Ungefär samma regler som för barnvagn. Inget skydd eller väsktvång. Man får helt enkelt lita till vikcyklistens omdömesförmåga att inte gå omkring och skita ner sina medresenärer i fortsättningen. Har man fått in en endaste rapport inom tio år, att detta skulle hänt – blir jag mycket förvånad.

Sandra Benngård fortsätter att berätta att frågan verkligen ”tagit skruv” hos SL, vilket hon tycker är skoj, och tackar mig än en gång för att jag uppmärksammade dem på den.

Alltså vidare diskussion på huvudkontoret. Det ja! Jag lyfter på hatten och glädjer mig åt att ha förgyllt SL-tjänstemännens tillvaro med givande och samhällsnyttiga samtalsämnen rörande hopfällbara cyklar.

Hon ber mig även att upplysa mina läsare om att nämnda förhållningsregler i detta inlägg, kan komma att behöva kompletteras en aning.

Jag var nära att ge upp. Har ringt och mejlat så himla mycket om det här. Känns grymt att det här gick vägen och jag har banne mig fått blodad tand – trots att det bara är ett litet, litet steg i rätt riktning mot cykelutopin.

Det fina med denna regelförändring är även att nu kommer folk se- och bli medvetna om att man kan kombinera cykel- och tåg på detta sätt. Gömmer man den i en väska så förblir ju folk oupplysta.

Ett litet sidospår. Vår fina dyra pump, Joe Blow, som vi ställt i cykelrummet, har varit borta ungefär sen jag drog igång detta fällcykelkrig. Stulen trodde vi, men idag när jag kom hem från jobbet, ledande min cykel ner mot cykelrummet, hade en städare just låst upp en intilliggande förrådsdörr som nu stod på glänt. Av en händelse tittade jag in, och där stod den. Den fina gula pumpen. Återfunnen. Nästan samma timma som jag via mejlet fått reda på att SL kapitulerat och kampen var vunnen.

Det väljer jag att se som ett symboliskt tecken på att det här är startskottet på en cykelrenässans utan historisk motsvarighet.

Nu öppnar jag en kall för att fira…

God natt alla trampande hjältar därute.

/DS

 

Jaa! Svar från Stella Fare

Svar via mail från Stella Fare, som varit drivande i frågan. Har säkert haft fel mailadress tidigare…

Hon menar att det ska va tillåtet att åka utan skydd:

”Inga begränsningar skrevs in i texten och vi har därför kontaktat SL och påpekat att hemsidans text uppfattas som ett försök att sätta krokben för vårt beslut. Hoppas att vi snart får en återkoppling.”

Skriver Stella i sitt svar.

Jag hoppas också att vi snart får en återkoppling så den här utdragna frågan får ett slut. Detta eviga dattandet om skydd- eller inte, kanske för en del verkar obetydligt. Jag menar att beslut är beslut och varje nanometer mot ett mer cykelliberalt samhälle är värt att kämpa för.

/DS