Börjar dan med magiskt vacker cykeltur genom den östgötska landsbyggden

I skrivande stund sitter jag på ett snabbtåg mot Stockholm med en välförtjänt kopp SJ-kaffe, införskaffat helt utan kostnad med mitt priokort av den åtrådda valören grå, som tillåter fri kaffetillgång, under hela resan.

Har just cyklat en magiskt vacker sträcka genom den frostbeklädda östgötska landsbyggden. Två härliga mil, mellan Vadstena och Mjölby, omgiven av tyst surrande vindkraftverk och öppna vinterlandskap. Klarblå himmel, smala bilfria landsortsvägar, nån minusgrad; tiden står stilla och nuet äro infångat.

Efter 50 minuter är jag framme i Mjölby.

Den östgötska landsbyggden, denna vackra lördagsmorgon. En ynnest att få cykla genom den.

Nästan framme i nordeuropas, om man inte räknar med Bollnäs, fulaste stad – Mjölby.

Det var nästan precis ett årsen jag var i Vadstena sist. Har saknat det mycket. Var rädd för att jag spelat min sista föreställning där, när jag i finalnummret, under sista föreställningen fick spel, sprang runt som en galning och min karaktärs mysbyxor åkte ner så att man kunde se ”springa”. Många gillade det, skrattade och gjorde tummen upp – men bland andra, äldre och mer nakenkonservativa i publiken, blev stämningen dålig och spred sig fort likt en odör från nåt illaluktande som katten släpat in.

Men det är glömt och förlåtet och jag är nu tillbaka i teaterverksamheten i denna lilla charmiga och pittoreska stad. Teatern kommer inte längre drivas av en enskild ledare utan av tio verksamma aktörer av hög kaliber. Kan bli hur bra som helst.

Vadstena Nya Teater kommer den gamla anrika och mycket centralt belägna teaterlokalen att kallas, när vi nu startar om i ny regi. Där kommer vi att bjuda på krogshower, konserter, musikaler och olika typer av föreställningar. Publiken serveras, mellan akterna, en trerätters supé.

Detta betyder att jag kommer få avnjuta den fantastiska cykelsträckan Vadstena-Mjölby, många gånger framöver.

Varför cyklar jag? Vadstena ligger lite off. Men genom att cykla de två milen till stambanan istället för att vänta på nån lokal sällan avgående anslutningsbuss, sparar jag en massa tid – och lite pengar. Med lokala färdmedel inblandade blir det en seg och långdragen resa – ofta upp emot 4,5 timmar. Men med min vikcykel, i kombination med ett snabbtåg, klarar jag sträckan på lite drygt två timmar och fyrtio minuter. Ungefär lika fort som med bil hela vägen Stockholm-Vadstena (utan paus).

Vadstena slott

Känns bra att återigen få använda sig av vikcykelns huvudsyfte, det är så här den ska användas, det är när man viker ihop, kliver ombord och får tillfälle att göra långnäsa åt cykelfientligt inställda SJ, som min Brompton är i sitt esse.

/DS

 

Att inte ha lås till sin vikcykel, är ungefär som långkalsonger när det är varmt

Det finns många köpargument för en hopfällbar cykel, men ett av de sämre är att man ”slipper kånka med sig ett tungt lås”.

En bra vikcykel löser många transportproblem och är och förblir ett oslagbart verktyg för ett bilfritt liv, men att begränsa dess möjligheter genom att vägra lås, är ingen bra idé.

Mången vikcykelförsäljare skulle argumentera emot detta med hopfällbar cykel och lås, men om du inte lyssnar på det här, riskerar du att hamna i långkalsongssyndromet, och det är inte kul.

Så här: Långkalsonger är skitbra för du slipper frysa om benen. Men vad gör du av dem när du inte längre behöver dem? Vad gör du av dem de dagar temperaturen stiger och det blir obehagligt svettkladdigt i byxan?

Har du ingen väska med dig, kan de bli rätt svåra att stoppa undan, om man uttrycker sig så.

Precis på pricken likadant är det med en hopfällbar cykel. Nästan.

Jättebra att smidigt kunna ta med den in i bostaden, jobbet, bussen, tåget etc, men vill du bara gå in en sväng i en butik blir den ett jobbigt bihang och ett ok.

Även om de ofta är hyfsat lätta så vill man inte alltid gå och bära runt på dem. Tro mig. Frågan är vad man gör av sin fällcykel när man inte längre behöver den?

Om man inte har ett lås med sig alltså.

Ibland har jag haft ett ganska otympligt lås med mig, som inte alls drar jämnt med min nätta Brompton. Eftersom det inte går att fästa en låshållare på cykeln, utan att påverka ihopfällning och vikt (när man väljer att ta in den), har jag ofta valt att konka runt på cykeln istället.

Men nu tror jag att jag hittat en lösning.

Ett Abus U-Mini. Passar perfekt i sidofacket i min lilla ipadväska som alltid är med. Och det bästa – det är godkänt av försäkringbolaget.

Det är fullt tillräckligt för att låsa vid en vanlig vägskyltsstolpe och mycket, mycket nättare än ett fullstort.

Att ha möjligheten att både låsa den med ett bra lås, eller ta med den in – är det bästa. Först då kommer vikcykeln till sin fulla rätt.

/DS

 

Sjukt udda cyklar

 

En del av dessa, ser verkligen helt sjuka ut.

Fällcykeln, åtminstone den småhjuliga, kan te sig något udda för en del (håller inte med) men här har de tagit i lite extra.

/DS

Inga problem

Inga problem

Det gick klockrent att få med sig cykeln på flyget. Vid incheckningen sa de: ”Det får bli specialbagage för den här”.

Jag fattade inte varför eftersom de omöjligt kunde veta innehållet. När jag frågade sa de att det handlade om ryggsäcksbanden på väskan. Det får tydligen inte hänga lösa band på väskan för att den ska gå med den ordinarie packningen.

Nu blev det en mjuk transport tillsammans med barnvagnar och annat ömtåligt. Mitt relativt omfattande jobb med att fixa idiotsäkert skydd, tedde sig en smula överdriven.

Väskan vägde sammanlagt 16,6 kg och gränsen är på 22, så det var aldrig några problem. 11,5 kg för cykeln och resten för väskan, skyddet, cykelvertyg och lite annat.

Har inte packat upp cykeln än men jag är helt säker på att den är oskadd. Dagen har varit hektisk med en lång resa från flygplatsen till Rouen samt besök på en stor arena för kulturella evenemang de har här. Festivalen är i full gång och snart ska vi åka och se en svensk kör.

Det är grymt skönt väder här. Ungefär som svensk högsommar.

Imorgon hoppas jag på lite mer cykling och lite mindre kultur.

Eller förresten, det är ju samma sak egentligen.

Cykling är kultur!

/DS

 

 

Cykeln på ryggen

Cykeln på ryggen

Då var man färdigpackad. Har förstärkt mitt skydd i väskan med bitar från ett liggunderlag. Det känns idiotsäkert. Cykeln går knappt att rubba, den sitter som gjutet. Sadeln och lite annat har jag tagit isär och lagt bredvid.

Flygbussen går 05:07 i morgon bitti. Tidigt som sjutton. Men cykeln sitter på ryggen och det ska bli fint väder hela vistelsen i Normandie. 15-20 grader och sol.

En hel del kulturella evenemang kommer det att bli, tillsammans med kollegor.

Hoppas man får tid till några cykelturer i omgivningarna också.

Annars tar jag mig tid!

/DS

 

Flyga med en Brompton

Flyga med en Brompton

Det börjar dra ihop sig. På onsdag, svintidigt, sticker jag till Frankrike. En inspiriationsresa för några av oss kulturpedagoger som jobbar på Solna kulturskola. Sponsrad till stor del av EU-pengar. Kul för mig.

Cykeln ska med. Ingen tvekan om det. Eller som min farfar alltid brukade säga: ”Ingen lyckad utlandsvistelse utan ihopfällbar med sig.”

Som jag tidigare berättat så är jag i behov av en lämplig väska för flygtransport till cykeln. Helst ville jag ha en begagnad, vanlig, resväska som skulle va tillräckligt stor för en Brompton, men efter att sökt med ljus och lykta kom jag idag fram till beslutet att – ge upp.

Cykeln ska med!

 

Brompton har ju – som sagt – sin egna ”B bag” för ändamålet, men jag har inte fastnat för den. Den är stor, bylsig och klumpig. Svår att få med sig om man vill cykla från flygplatsen. Det går inte riktigt ihop med min nya ”minimalistlivsstil”. Tyvärr var den det enda alternativet kvar, för att få med cykeln, så jag tänkte kränga en i helgen.

Men idag, vid fyratiden, surfade jag av en händelse in på Carradice hemsida (eng.cykelväskor) där jag hittade ett intressant alternativ som gick i minimalismens tecken. Jag har sett den förr men inte som ryggsäck.



61cm wide x 59cm high x 25cm deep

Mycket nättare än Bromptons egna. Väger bara 800 g jämfört med ett par kilo för B – bag. Baksidan är utebliven vaddering, men det tänkte jag lösa själv med bubbelplast och kartong. Väskan kan man ju sen ha på ryggen när man cyklar från flygplatser till resemålet. Perfekt!
Enda problemet. Den skulle aldrig hinna fram från England till Stockholm innan onsdag.
Jag kollade svenska återförsäljare och hittade Veloform i Göteborg. Ringde och frågade om de möjligen hade väskan för ihopfällbara cyklar hemma. Det hade de! Försäljaren han precis få med den med posten innan tömning och försäkrade mig om att jag skulle ha den på måndag. Allra senast tisdag. Har precis fått det bekräftat. 900:- med frakt jämfört med 1700:- för b – bag.
Rouen.
Det enda som kan sabba mina franska cykelplaner nu är att väskan skulle bli – försenad. Låt det inte hända! Jag vill inte vara i Rouen från onsdag till söndag nästa vecka utan hoj.
/DS

 

 

 

Stans bästa second hand

Stans bästa second hand

Idag har vi jagat en barnstol till Bella på Myrornas i Ropsten. Älskar att åka dit. Man hittar alltid grejor som är båda snygga och ”snorbilliga”. I Ropsten ligger vårt favoritställe. Det är som ett varuhus med flera plan med bl.a. avdelningar för elektronik, möbler, böcker, porslin, kläder, leksaker, sport…Helt fantastiskt! Rekommenderas starkt till den som bor i krokarna eller är i huvudstaden på besök.

Det är ca 5 km dit med cykel. Bella var hur glad som helst både dit och hem och sjöng ”Lille katt” och ”Det är roligt att Bella är här…” – sången.

Hittade vi det vi sökte? Såklart. Och mer därtill.

Jättefin barnstol för 160 spänn, en fin liten docksäng, solbrillor till Bella…Tyvärr dock ingen resväska till att transportera min fällcykel på flyget till Frankrike, i slutet av månaden. De är oftast inte tillräckligt djupa för att den ska få plats. Jag kanske köper Bromptons egna B-bag ändå. Ska kolla lite på Blocket också.

Solbrillor till Bella

Second hand är bra mycket trevligare än att spendera tid på nån av stans oändligt många och dödstrista gallerior. Att hitta det man söker på till exempel Myrornas eller Stadmissionen är en kick i sig självt. Mycket av det man behöver finns ju redan begagnat och ofta roligare och finare än att köpa nytt. Om folk, i ännu större utsträckning, hade skänkt eller sålt saker – som ändå inte används – på begagnat-marknaden, tänk vilken industri det hade kunnat bli. Lovar att man hade kunnat flytta in i gigantiska komplex och göra stor buisness av det hela. Eller varför inte hela stadsdelar med fokus på second hand. Det hade blivit hur populärt som helst, ingen tvekan om det. Alla köper på Blocket, Tradera och second hand nuförtiden. Fattig som rik. Förr var detta en fråga om klass; det är det inte längre. Alla köper inte begagnat bara för att det oftast är billigare, utan för att hitta något speciellt och unikt.

Myrornas i Ropsten är väldigt stort, bra och välsorterat. Bella älskar det för att det finns en spännande leksaksavdelning hon kan leka i.
Nu när Bella börjat sitta på bänken i cykeln, finns plötsligt massor av plats till annat. Att få med sig en barnstol och en docksäng hem, är självklart inget problem.

Att komma bort från tankesättet: ”den kan va bra att ha nån gång”, och istället tänker ”vi gör oss av med det nu, och om vi skulle behöva det igen så köper vi på second hand eller Blocket”. Då är man inne på minimalism igen vilket går stadigt hand i hand med en ”Second hand” – livsstil.

Man skapar ett slags kretsloppssystem för prylar. Lite som ett bibliotek. Man lånar en bok och när man läst ut den, behöver man den inte längre. Då lämnar man tillbaka den för någon annan att läsa. Om man blir sugen på att läsa den igen så vet man var den finns och lånar om den.

De prylar som man ”förälskar sig i” kan man självklart behålla. För de flesta är det nog fråga om ett mindre antal. Man kan åtminstone inte påstå, att man inte kan göra sig av med det som man inte ens visste om att man hade.

Den nya barnstolen. Snygg och billig.

Därför ska det bli spännande att, inom kort, gå igenom vårt totalt överfulla vindsförråd. När vi öppnar dörren kommer det säkert ramla ut saker som vi inte ens visste att vi hade.

/DS

 

Flyga med en cykel

Flyga med en cykel

I slutet av månaden åker jag till Roen i Frankrike, på kulturfestival med några kollegor. En såkallad inspirationsresa för några av oss kulturpedagoger som jobbar på Solna kulturskola.

Självklart vill jag ta med mig min hopfällbara cykel.

Tåg har jag åkt en hel del, med min fällcykel, utan några som helst problem. Man behöver inte ens ett överdrag som det egentligen är lag på. Jag misstänker att SJ och SL-personalen helt enkelt inte bryr sig eftersom en Brompton är så liten; en större isärtagbar cykel skulle troligtvis vara ett större problem.

På flyget, det ack så miljövidriga transportmedlet, har jag aldrig tagit med cykeln.

Nu tänkte jag att det skulle bli dax, så jag tog lådhojen mot Gamla stans cykelbutik (agentur för Brompton i Sverige) för att köpa en lämplig väska.

Jag har glömt hur lättcyklad lådcykeln är utan någon last. Det är så att man blir lite förvånad varje gång.

 

Jag frågade Martin inne på butiken om hans erfarenheter av transport med Brompton på flyg. Jag var nära att lägga ner hela projektet när han berättade att hans cykel blivit skev i bakpartiet, en gång, efter en flygresa. Då använde han den enda väska Brompton erbjuder för endamålet: B-bag.

Nu så lägger han in kläder och grejor emellan så att det inte ska hända igen. För övrigt så är det bara SAS som bråkat vid en Oslo-resa. De ansåg att en cykel, ihopfällbar eller inte, måste man minsann förboka och betala extra för. Inte ens Ryanair är så snikna. På British airlines har det funkat bättre, berättar han.

Nja, lite tveksamheter. Innan jag kränger väskan ska jag dubbelkolla med Air France om det kan bli några problem. Fem dagar i en ny oupptäckt fransk medeltidsstad utan cykel vore ju – tråkigt.

I butiken hittade jag för första gången en titaniumversion av en Brompton. Jag har länge varit nyfiken att känna hur stor skillnad det är på en motsvarande stålvariant VS titan. Jag lyfte och jämförde en M2L-X och en S2L. Den förstnämnda är ca. 6000:- dyrare och knappt ett kilo lättare. Skillnad att lyfta? Inte mycket att hänga i granen.

Absolut inte värt de 6000:- extra om man ska ha hela kittet med stänkskärmar och standard däck. Kanske, däremot, om man satsar järnet på en så lätt cykel som möjligt och skippar skärmar samt väljer lättviktsdäck. Då kommer man ner 500 g till och då kanske det kan va motiverat. Om man också, gud förbjude, skippar Brookssadeln och sätter på en lättviktssadel så blir det ytterligare 200-300g i viktminskning.

Bara om man är nörd skulle jag säga, som jag dessvärre har vissa tendenser till, spenderar man så mycket pengar på en sån grej.

Nu ska jag mejla Air France och kolla om jag får ta med hojen! Jag skulle föredra tåget, om det var möjligt.

/ DS

 

 

Projekt minimalism

Projekt minimalism

Som jag tidigare skrivit, så har vi börjat göra oss av med saker vi inte använder. Leva minimalistiskt, som enligt vissa ska göra en både lyckligare och mer harmonisk. Eftersom jag kan känna en viss stress över överfulla förråd och staplade grejor på varann, som man ändå inte använt på flera år, så inledes härmed ett ”göra-sig-av-med-grejor-man-inte-använder” – projekt.

För ett par dagar sedan la jag ut min fina minicykel på blocket. Den har precis blivit såld och jag är en cykel fattigare och 1600 kronor rikare.

Borta för alltid.

Det är en bra start och göra sig av med något som svider lite. Då blir det lättare med det som komma skall. Att inleda ”Projekt minimalism” med att göra sig av med just en minicykel kan verka en smula symptomatiskt men nu är jag igång iallafall. Det som gör lite ont är att det var den här cykeln som fick mig att ”gå igång” på idén med ihopfällbara cyklar och de möjlighter dem för med sig. Efter köpet, som då handlade mest om estetik, så började jag söka, (ska sluta använda googla efter att jag läst boken Google-koden) efter mer moderna ihopfällbara cyklar. Innan jag bestämde mig för Brompton, som enligt bloggar skulle vara flaggskeppet, provade jag en Dahon som var hälften så dyr. Den var förvånansvärt bra att cykla på men blev inte vidare liten ihopfälld och saknade kultur. Brompton visade sig vara mer klassisk och genuin och dessbättre superliten i hopfällt läge.

Sen blev det som det blev med stort intresse för portabelt, som jag förvisso alltid tyckt varit attraktivt men nu med cyklar och inte Portastudios och annat elektroniskt som jag lagt vantarna på tidigare.

Intresset för portabelt och minimalistiskt har verkat i andra former än cyklar

Portastudion(på bilden) sålde jag också när jag insåg att jag hade samma inspelningsmöjligheter på min smartphone. Att kunna göra ”allt” på en eller få prylar är också något som tilltalar mig. Miljövänligt? Javisst! Man slipper ju köpa massa andra prylar när man kan ha fler i en: kamera, filmkamera, mediaanläggning, spelkonsol m.m. Det borde leda till utebliven produktion av många produkter och således mindre påverkan på miljön. Att man alltid har med sig sin telefon och får tillgång till allt på resande fot gör ju inte saken sämre. Man slipper ha ”massa grejor” och så skapar vi en typ av minimalism.

Men nu tilbaks till ”Projekt minimalism”. Nästa grej som tackar för sig, är en väska jag inte använder. Bort med den till någon som behöver den. Rensa, rensa, rensa…

/DS

 

 

Att ta med så lite som det bara går

Att ta med så lite som det bara går

Det är onsdag och min längsta och mest påfrestande arbetsdag. En massa cykel och tågpendlande som jag, iofs, gillar. Det är över två mils cyklande och 14 mil t/r, med tåg. Till Solna – till centralen – till Uppsala – till arbetsplatsen…och så håller det på.

En sak som gör mitt pendlande så mycket enklare, går i minimalismens tecken. I höstas var jag tvungen att ta med mig tre stora, tunga, tjocka pärmar men nu – bara en liten messenger bag.

Receptet heter ipad. Nu kan jag ha flera tusen noter i plattan och den väger bara lite drygt ett halvt kilo och är ungefär lika stor som ett A4. Sannolikheten att jag kan snabbt kan få fram en låt, som eleven i fråga önskar sjunga, har ökat radikalt; dels genom tillgång till internet. Det är så himla smidigt. Jag behöver sällan kopiera noter till elever, med en enkel liten touch så skickar jag noten som pdf på mejlen. Många föredrar att få den på det sättet istället för ett papper som lätta slarvas bort.

Denna lilla, om jag får säga det själv, eleganta väska rymmer allt jag behöver. Ipad, telefon och matlåda.

Detta är möjligt genom en app som heter PDF Reader Pro. Jag fotar helt enkelt noter, direkt med paddan eller med en bättre kamera och konverterar, genom appen, till pdf-format. Det tar lite tid att fylla den med noter men att slippa ha med sig något annant än plattan är grymt skönt. Dessutom fotar jag alla elevlistor, scheman samt skriver in alla anteckningar i den.

Miljövänligt då? Ja, för sjutton. Åtminstone i mitt fall eftersom jag minskar ner extremt mycket på pappersförbrukningen och om man lägger till att jag läser böcker och tidningar på den också. Enligt en undersökning från KTH så ska man byta ut 35 traditionella böcker mot elektroniska för att det ska kunna kallas klimatsmart och kompensera mot den miljöpåverkan som själva produkten är skyldig till. Många ställer sig skeptiska till att en modern elektronisk produkt någonsin skulle kunna vara ett miljöval. Jag erkänner ödmjukt min ”vill-ha-nu”-attack när ipad 2 släpptes och att jag klimatmässigt gör vad jag kan för att motivera mitt köp. Personligen hoppas jag ändå på modern teknik framför ”tillbaka till naturen”- mentalitet för att rädda planeten. Det är roligare. Apple skulle ha stryk för hur de driver sina icloudservrar(kolkraft)men de hjälper en att kunna klara sig med lite. Eller åtminstone färre produkter.

Hela kittet.

Men tillbaka till minimalismen: att ta med sig lite till jobbet och att få känna sig portabel och fri, är fantastiskt.

/DS