Om bilist i cykelfält som hindrade kollektivtrafik och om podden Andra sätt

Cyklade Sveavägen söderut igår. Jag var på väg till Södermalm för att medverka i podden Andra sätt. Kommer snart att gå in närmare på det men känner att jag bara måste snacka lite om en bil som ställt sig i cykelfältet ungefär i höjd med hötorgsskraporna på sveavägen.

”Vadå bil i cykelfältet? Varför berätta om det? Det händer ju hela tiden!” Ja men den här gången påverkade det felstående fordonet inte bara cyklister (de flesta trampande valde för övrigt att klämma sig igenom glipan mellan den felstående och den röda bilen…bilden) till en off grid-väg, utan problematiserade tillvaron också för andra transportslag, vilket kanske inte hör till vanligheterna.

FullSizeRender

Du ser själv. Bussen kan inte komma någonstans. Verkade ha tutat ett tag för att locka fram ogärningsmannen men busschauffören såg ganska uppgiven ut och verkade ha gett upp, när jag passerade.

För någon vecka kunde man läsa följande i lokalbladet (Mitti tror jag).

 

böter cykelfält parkering

Och det är verkligen på tiden. Lapplisor verkar ha haft totaltolerans mot fordon som parkerar eller stannar i cykelfält/banor hittills. Vi kan ju hoppas att det förändras nu. Att runda en bil (eller informera när man orkar ta diskussionen) är nåt man som cyklist är så sjukt trött på i den här stan.

Jag har fått den äran att vara gäst i podden Andra sätt. Jag blev inbjuden för bära vittnesmål om cykelns potential att förändra ens tillvaro – så som den gjort för mig. Cykeln kan ju vara en avgörande pusselbit för downshifting – vilket har varit ett återkommande tema i podden. För några år sedan räknade jag ut att jag själv skulle kunna jobba 1 till 1,5 dag mindre i veckan, och ändå ha samma ekonomiska marginaler, bara jag skippar bilägandet (vilket jag ju såklart gör:).

Poddavsnitttet är nu inspelat och så fort jag vet när det ska publiceras ropar jag till. Det är så obeskrivligt kul att prata cykling helt obehindrat i en dryg timme.

Har lyssnat på podden och kan verkligen rekommendera den. Patrik Andersson gör ett strålande jobb i mötet med människor som på ena eller andra sättet brutit med rådande normer (särskilt avsnittet med Oskar Lindberg ”Fantastiska farbror fri” är inspirerande). Du hittar den HÄR.

/DS

 

Lite om att checka in en Brompton och lite om Dantes åklåda

Inlägg två dar i rad. Det var ett tag sedan. Jag känner att lusten till att skriva är på väg tillbaka. Lusten till att skriva om cyklar. Och lite annat.

Det som är cykel-relaterat motsvarar en så stor del av det jag lägger min uppmärksamhet på, och inte konstigt att man vill dela med sig. Saker att skriva om dyker ju upp hela tiden. Och även om det ibland varit glest mellan inläggen senaste året, så har jag ändå haft en hel del att skriva om sen denna bloggen föddes i juni 2010. Den fyller med andra ord sju år i dagarna. Grattis blogg.

Igår lånade jag ut min Brompton-väska (Carradice) till en kille som jobbar för MOVEBYBIKE.

De skulle dra till Holland på lådcykelmässa och behövde ha möjlighet att checka in en Brompton.

wpid-Photo-27-mar-2012-1022.jpg

Den variant jag har från engelska Carradice är inte onödigt skrymmande, vilket jag anser att Bromptons egen vadderade flygväska är. Denna är inte vadderad men det har jag fixat själv med kartong och små bitar av liggunderlag jag lägger i hörnen. Haft haft i fler år nu och är supernöjd med köpet.

wpid-Photo-26-mar-2012-1710.jpg

Inte heller dumt att kunna bära den som en ryggsäck (bild fr 2012, vad ung jag var!!). Då är händer fria för övrigt bagage och man kan ha väskan på ryggen för att cykla till hotellet (eller vart man nu är på väg).

Blir lite avis och sugen på att själv dra iväg med min Brompton. Men tillfälle kommer senare i sommar.

På tal om lådcyklar så såg jag här om dagen den minsta jag sett. Ett hemmabygge. Den stod parkerad utanför stadsteatern.

IMG_7953

Det känns nog rätt ballt för Dante att åka i den där. Hur säkert det är avstår jag från att kommentera.

DS

Med hjälp av lådcykeln kan min sjuåriga dotter tänka sig att cykla själv

Min dotter Bella (snart 7) har visat skrämmande lite intresse för att cykla. Trots att hon lärde sig redan när hon var tre.

Några stödhjul behövdes aldrig, att balansera hade hon redan lärt sig med hjälp av en springcykel som hon började använda efter att hon fyllt två.

Allt pekade mot att cykeln var det transportmedel hon skulle föredra under en överskådlig framtid.

För att krydda cykellusten ytterligare fick hon en vacker Crescent i nyskick på hennes fjärde födelsedag. Var övertygad om att hon skulle älska den och vilja cykla på den varje dag.

Så blev det inte. Den blev mest ståendes. Hon ville hellre sparkcykla, men framförallt föredrog hon att få skjuts i lådan. Jag har pushat henne (nån gång tvingat) upp i sadeln, men hon har inte tyckt det varit roligt så jag har helt och fullt lagt ner den sortens taktik.

Ibland har jag tänkt att lådcykeln kanske varit en aning kontraproduktiv i relation till hennes eget cyklande. Kanske har den gjort henne lat, men den är ju så smidig och enkel. Bella blir glad, pappa får motion och man får nästan med sig vad som helst dit man ska.

Men nu har det vänt. Hon vill cykla igen. 

Vändpunkten kom när jag föreslog att hon skulle cykla så mycket hon orkade, från vasastan mot Solna, men med möjligheten att ta upp på både henne och cykeln i lådan när hon blivit trött.

IMG_7430 IMG_7433

Hon cyklade minst halva sträckan och har själv föreslagit modellen till flera andra utflyktsmål sedan dess.

Man märker att cykelkonditionen snabbt blir bättre och det är inte tråkigt att se hur cykeln successivt håller på att bli hennes eget första val för att ta sig till platser i våra omgivningar. Ibland med lådcykelkomplement, ibland utan.

/DS

Om så små hål att de är för små för att kallas hål och om det fina med vuxentransport i lådcykel.

Fick ett sånt där irriterande hål.

Ett sånt som är för litet för att egentligen definieras som hål. Badade slangen i badkaret, tryckte och pressade, men inga bubblor.

Tydligt var däremot att däcket successivt, men väldigt sakta, blev mjukare. Det kunde ta ett dygn innan man kände någon skillnad när man tryckte på det. Fick fylla på med luft inför var och varannan cykeltur.

Om man inte vet varför man mår dåligt, och om svedan inte är uppenbar, tar det längre tid att bli frisk igen.

Precis likadant med cykelslangar, tydligen.

Därför tog det 4-5 veckor innan jag fick tummen ur och tog tag i problemet. Tog med den sjuka slangen till min lokala cykelreparatör.

– Inget hål i den här! svarade han utan att tveka.

Men jag köpte ändå en ny slang och sen var problemet löst. Nu håller det sig hårt och fint. Men så små hål borde inte få finnas. Har varit med om det tidigare.

Det känns som miljövidrigt slöseri att kasta bort en i övrigt helt olappad slang.

Nog om det, nu om något mycket roligare.

Ett skäl att behålla sin lådcykel, även när barnen vuxit börjat cykla själva, är bland många andra vuxentransport.

Min tjej är cellist.

När vi ska mötas upp har hon ofta med sig sitt vackra men oj så skrymmande instrument.

Både hon och cellon får plats i lådan. Såklart.

Här om dagen, när det var så soligt, hämtade jag upp henne med Bakfietsen och vi tog oss ut till de turistglesa delarna av Djurgården för en picknick där landsortskänslan är total.

IMG_7380

I Köpenhamn är det en vanligare syn. Att se vuxna sitta i lådan.

Det är ett kärleksfullt sätt att skjutsa, även en fullvuxen, medmänniska på och det vore vackert om man fick se mer av det även i den här stan.

Hur skulle man annars cykel-skjutsa en person som till exempel har med sig ett stort instrument menar jag. 

Mer om porten till Roslagstulls Återbruk som inte öppnas upp för lådcyklar

Är väl medveten om att det här med porten till återvinningscentralen vid Roslagstull, som bara öppnas för bilar och sällan för lådcyklar, inte berör jätte många.
Men om den fixas är det ändå ett litet steg mot ett mer cykel-vänligt samhälle.
Så jag skrev ett mail och har dessutom kontaktat en lokaltidning och hoppas förändring är inom räckhåll genom det.
 wpid-Photo-20160712133929663.jpg
Så här lyder mailkonversationen hittills:
Mail från mig till stockholmvatten.se 19/3 2017
Älskar roslagstulls återbruk men problemet är att man kanske inte blir insläppt (eller utsläppt) på Roslagstulls återbruk. Med bil – ja. Alltid. Med lådcykel – inte alltid. Eller långt ifrån alltid. Under ungefär 2 av 3 besök i snitt har den stora porten som ska öppnas automatiskt, inte öppnats för att släppa in eller ut mig och min cykel.
 
De lådcyklar ni själva (fantastiskt bra) lånar ut, den bredare trehjuliga varianten, skulle aldrig kunna komma in dörrvägen då sensorn till porten sviker (mindre bra).
 
Anmälde problemet i dec 2015 till er.
 
Men ni verkar inte bry er?
 
Synd tycker jag.
 
Med vänlig hälsning, David
Svar 21/3 2017

Hej David!

Vi ska försöka få cyklarna att samverka bättre med magnetslingorna i marken.

Helst skulle det göras något radikalt så att inga tveksamheter fanns om funktionen.
Tyvärr är det lite komplicerat med ansvar och kostnader för tillfället, eftersom
Vanadisberget byter ägare nu i september. Vi kommer inte att glömma bort det
hela i alla fall. Roligt förstås att du gillar återbruket också.

Med vänliga hälsningar / Stockholm Vatten och Avfall

För mig är det fortfarande svårt att förstå, även om jag försöker hårt, att problemet ska vara så svårt att lösa.

/DS

Har tagit väl hand om två av mina älsklingar under helgen

Har ägnat två av mina cyklar en del tid under helgen. Lådcykeln har servats. Rullbromsen där bak tog inte ett smack, bara hackade liksom. Thomas på Solna Cykelkök hjälpte mig med besväret och det blev fixat på 5 min.

För den som inte vet är Solna cykelkök en trevlig plats i Hagalund där man får meka och serva sin cykel (alla nödvändiga verktyg finns) eller sätta ihop en hel och fin cykel genom att plocka delar från diverse donerade skrutt-hojar – och dessutom få hjälp av kunniga om man kör fast. Bra grej.

Var rädd att bromsen på imm Bakfiets gjort sitt och behövde bytas ut, men det var bara en mutter (som satt väldigt diskret, till mitt försvar) som behövdes dras åt.

IMG_7335

Min Pelago Hanko har äntligen fått sitt front rack. Det var lite som att cykeln blev sig själv fullt ut efter monteringen. Är så himla nöjd med den nu, work cycle-egenskaper men ändå riktigt snabb.

Vissa påstår att man i sitt stall bland annat bör ha en funktionscykel, utan krav på design och utseende, samt en svinsnygg sexy bike.

Vill påstå att Hankon uppfyller båda de önskningarna i en och samma cykel.

Det nya breda racket bjuder till exempel upp till möjligheten att transportera en Brompton till en cykellös vän på stan. Vad är funktionellt om inte det? Är ju så drygt att möta upp cykellösa vänner som tvingar en att leda cykeln bredvid sig på väg till…nåt? Och få kan förneka att den ser rätt bra ut också.
IMG_7339

För att slippa bry mig om att ta med lös-lysen, som försvinner och som kräver batteribyten vid jämna mellanrum, har jag investerat i ett par skivbromsanpassade Reelights. De drivs av magneter som monteras i ekrarna. Man behöver inte tänka på på/av-stängning. De kickar igång så fort man börjar rulla. Grymt skönt att äntligen ha lyckats eliminera ett av mina största i-lands-problem, batteribyten suger.

IMG_7337

Fjädern ser till att styret inte vrider sig så att cykeln välter, när den står på stöden, efter att man lastat något på racket. En liten enkel pryl som kan bespara en mycket frustration och många mjölkpaket.

Det är viktigt att vårda de sina. Min princip är att inte äga fler cyklar än jag har tid att ta hand om. Jag har med viss möda knappt levt upp till den principen. Tänkte gå med i Solna Cykelkök, som dess bättre ligger på vägen till mitt jobb, för att klara av det bättre i framtiden.

/DS

 

Sugen på EL

Har haft nån tanke, nån gång, att när mitt barn cyklar tryggt och säkert själv, då kommer lådcykeln mest stå oanvänd.

Nu är Bella snart sju och cyklar tryggt och säkert själv. Men lådcykeln används nästan lika mycket nu som när hon var liten.

Vi använder den bland annat till Eriksdalsbadet (7 km), Tekniska museet (6 km), Junibacken (5 km).

Det är sträckor som är för mastiga och opraktiska för en sjuåring.

Ibland när jag känner mig lite trött och putt använder vi kollektivtrafiken.

Det vill inte jag. Jag vill egentligen alltid cykla.

Lösningen för att alltid orka cykla är nästan löjligt uppenbar. Att konvertera min Bakfiets till en el-lådcykel.

wpid-Photo-20140330114810.jpg

Bör bli elifierad snarast!

Men hur gör man? Vilket kit är bäst för en lådcykel? Fixar man det själv eller behöver man hjälp?

Alla fördelar med en lådcykel med el-assistans har plötsligt uppenbarat sig för mig.

Förutom barntransport vill jag även kunna hämta upp och skjutsa en vuxen. En vuxen människa sitter som en kung i min långa fina låda.

Användningsområdena som öppnas upp påminner om bilens.

Jag måste göra nåt åt saken. Snart.

/DS

Vinterparkering av lådcykel – ställa av eller använda?

Fick ett mail med en fråga igår. Publicerar svaret här.

Hej David,

En kort undran bara, jag gör mitt första år med lådcykel och nu undrar jag om vinterförvaring. Vad gör du? Står den inomhus under snöperiod eller är den helt enkelt så tålig att den uthärdar det mesta?

Allt gott, Peter
Hej Peter
Hade precis samma funderingar själv inför första vintern med lådcykel. Var ska den stå under vintern? Ett alternativ var i husets cykelrum, men då skulle den behöva kånkas ner för några trappsteg, samt ställas långt inne i ett hörn för att inte vara i vägen och göra anspråk på orimligt stort utrymme. I cykelrummet skulle den med andra ord bli avställd (fult ord) och det var ju såklart inget alternativ för en vintercyklare. Lådcykeln är fullt användbar även på vintern, inte minst att ta barn och pulka till skidbacken. Nu vet jag såklart att det inte är absolut ultimat att ha den ståendes utomhus under den här delen av året, men det är precis det alternativet vi valt under de snart sex år vi varit lådcykelägare. Att den står så tillgänglig och beredd som möjligt är en filosofi vi även tillämpar den här årstiden framför att ”ställa av” som vi hade kunnat göra. Hur har den fixat det? Bra. Väldigt bra. Trälådan kan man tänka sig är nedgången vid det här laget, men icke. Den håller sig fortfarande imponerande fin. Stora problemet är nav-växlarna när det blir kallt. De fryser och det bli omöjligt att skifta växel innan det börjar töa. Vi har löst det genom att ta in lådcykeln innanför porten nån timma innan utfärd, så att växlarna tinar. Annars får man lämna den med nån mittväxel i och köra singelspeed när kylan börjar bråka. Lycka till med din lådcykelvinter och se till att använda din fantastiska cykel fullt ut.
Ha det fint, David

Tack Gud för den fantastiska lådvikcykelmetoden

Brukar ju mest skriva om min cykelpendling till mina olika jobb. Men inte idag.

Ska istället skriva om när jag skjutsade Bella till dansen i fredags. Man måste ju variera sig lite.

Det var sista danslektionen för terminen och således uppvisning för föräldrar.

Vi har delad vårdnad, både om vårt barn och lådcykeln.

Lådcykeln ska vara med den förälder som har Bella. Vi skulle byta efter dansuppvisningen. Bella och lådcykeln skulle alltså till Bellas mamma.

Och då blir det ju problem för mig. Jag blir strandsatt, cykellös och utelämnad till kollektivtrafik. Och då ska tilläggas att det tar 35 min att ta bussen hem från platsen där jag befinner mig och bara 10 min med cykel.

Så cykellös är där med andra ord inget man vill bli.

Och det behövde jag inte heller, för såklart ligger min Brompton i lådan; jag behöver bara veckla ut och trampa iväg och problemet är löst.

Lådvikcykelmetoden är ovärderlig. Jag använder den igen och igen och igen för att lösa olika transportsituationer. Min vän i cykelkampen Demi Barbanousse har också tagit den till sitt hjärta. Han har inga barn, men ändå dyker det hela tiden upp situationer där det är guld att ta med sig en cykel på en cykel.

Finns det fler än oss som använder sig av den fantastiska lådvikcykelmetoden där ute?!

/DS

 

Den totalt oberömda lådvikcykelmetoden har än en gång gjort sig nyttig

I fredags tänkte jag glida med i cykelfrämjandets slörull med avgång 17:30.

Fnulade på hur jag skulle hinna lämna över dottern och lådcykeln till hennes mor vid Odenplan 17:15, sedan gå hem (7 min), hämta min cykel och cykla till stadshuset (2,5 km) och lyckas med bedriften att komma i tid.

Aningens tidsoptimistiskt kan tyckas.

Men den totalt oberömda lådvikcykelmetoden hade av nån anledning gjort sig så anonym att inte ens jag, som är en av få som använder den, hade förstånd att inkludera den i mitt livspusslande.

Tills den i sista stund av en händelse gjorde sig påmind vill säga.

Så Bella och Brompton i lådan, avlämning av Bella och Bakfiets vid Odenplan, utvecklande av medtaget färdmaterial – och jag lyckades ta mig till Slow rollen med god tidsmarginal.

Himla roligt det som händer i cykelfrämjandet nu.

Det är en schysst energi, nya krafter som ansluter sig och fler och fler börjar få upp ögonen för att cykling handlar om så mycket mer än att bara ta sig fram miljövänligt, lustfyllt, snabbt och billigt.

Det är en revolution och inget annat. Om hur vi vill att det moderna samhället ska ta sig form.

Vi var ca 60 pers i fredags.

Politiker och trafikkunniga som cyklande med och bl.a. stadsplaneringskonsult Linda Kummel berättade om vad som görs, vad som inte görs och vad som borde gjorts/göras för stadens cyklister vid utvalda platser längs turen.

Det hela avslutades med några after-slow roll på Piren vid Hornstullsstrand och cykelsamtalen gick på högvarv. Så det ska va.

Häng med på nästa om du kan!

/DS