SUP + LÅDCYKEL=SANT

Sup-säsongen är inte över. Fick en våtdräkt i 40-års present av mina syskon. Den gör det möjligt att SUP:a ända in i vintermånaderna.

IMG_8682

Under mysbyxorna och den stickade tröjan sitter min 40-års present 

Att förlänga säsongen för aktiviteter som traditionellt utförs på sommaren passar mig perfekt. En solig novemberdag (7 grader) som denna var som skapt för en SUP-tur på Brunnsviken, strax norr om stan.

Sannolikheten för att man ramlar i vid det här laget (nu när man fått koll) är ungefär lika stor som att trilla med cykeln.

Jag sa ändå till min tjej och paddelsällskap efter en stunds paddlande, att det hade ju varit lite spännande att få reda på vad våtdräkten skulle stå pall för i det kalla vattnet.

Jag behövde inte undra så värst länge. Efter en paus vid Brunnsvikens kanotklubb så paddlade jag, av omständigheter jag inte kommer att gå in på, för nära land och fenan som sitter under brädan tog i en sten och jag dratta i.

Det var ingen direkt skräckupplevelse (mer förvåning eftersom det så sällan händer) och våtdräkten utförde sin uppgift, med att hålla mig hyfsat varm, med beröm godkänt.

Men sen stod vi båda på land, ganska så långt hemifrån, och en av oss var dyngsur och hade en viktig vecka med föreställningar framför sig.

Nu hade det börjat att blåsa upp och jag höll på att bli kall. Att paddla hem skulle ta för lång tid (förkylningsrisken skulle öka markant).

Vi släppte ut luften ur brädorna, vek ihop dem, började springa hemåt bärandes på de båda SUParna. Men utan tillhörande ryggsäckar, som vi lämnat kvar vid en brygga i närheten av Stallmästaregården, blev det alltför otympligt och vi tog oss fram sakta.

Emma föreslog att vi skulle gömma brädorna och hämta dem senare. Efter en stund gick jag med på det (trots att de är värda en hel del och stöldrisken uppenbar). Vi hittade ett buskage som kändes hyfsat säkert, sprang hem och jag tog ett hett, hett bad för att eliminera eventuella sjukdomsrisker.

Att först hämta SUParna på en plats samt de båda ryggsäckarna plus pumpar på en annan – skulle bli tidskrävande, tråkigt och träligt.

Åtminstone om man inte har en lådcykel.

Men nu är det ju lyckligtvis så att vi råkar vara lyckliga ägare (håll i hatten) av en sådan.

IMG_8683

Att hämta upp alltsammans blev därför smidigt, småroligt och snillrikt istället för tidskrävande, tråkigt och träligt.

Lådcykel + SUP har en en gång visat sig vara en strålande kombination.

Ungefär så lyder dagens vittnesmål.

/DS

Mer om Compact living, lite om elcykel boom och STHLM cykelkarneval

Kollar just nu på morgonnyheterna. De pratar om en elcykel-boom. Och snart verkar en statlig subventionering, likt det som gällt vid elbilsköp, också gälla elcyklar. Då förväntas det smälla till rejält. Och det smäller högt redan – utan subvention. Personligen applåderar jag såklart. De som väljer elcyklar verkar vara de som inte kan tänka sig att pendla på traditionell cykel. Alltså tillkommer ytterligare en grupp cyklister som i sin tur ökar behovet av att fördela utrymmet radikalt till fördel för de som trampar sig fram. Om inget görs så blir det kaos. Och då blir det ännu mer tydligt hur konstig trafikplaneringen ser ut idag.

Men det var inte det jag skulle snöa in på idag. Tänkte än en gång glida in på compact-living temat och på min kombinerade invigning av det multifunktionella sovrummet med 40-års middag för mina bästisar. Det blev nämligen himla bra.

IMG_8508

Jag känner mig manad att dra det igen. Ett rum som bara fungerat som sovrum är nu till exempel även en festlokal. Vi dukade till 17 pers här inne och det blev en lyckad fest.

IMG_8487

Det tändes tomtebloss till och med. Och det gör det bara när allt är på topp ska du veta. Menyn var helt igenom vegetarisk och inte ens de som menar att de vanligtvis har ett stort behov av kött för att vara glada klagade inte det minsta på käket.

Idag ska jag transportera de lånade borden och stolarna till jobbet med lådcykeln. Jobbigt kanske vissa tycker. Inte jag. Det är kul att lasta på cykel.

Igår var det dags för den fantastiska cykelkarnevalen igen. Vilken cykelfest det har blivit. Lite som cyklisternas egen pride. IMG_0172Det var så himla kul att se att åldersspannet har vidgats rejält neråt. Ganska många i 4-5 års åldern var med och trampade. Det är viktigt att de är med också och visar folk och fä att vi måste ha en mer civiliserad cykelinfra i den här stan.

DS

 

 

Tillbaka till kärnbudskapet

Förbereder inför min 40-års middag och även också invigning av mitt multifunktionella sovrum. Imorgon blir det en festlokal och det ska dukas upp för 17 pers. I ett rum som för bara lite sen enbart användes för sömn, klädförvaring och inte mycket mer.

Och nu känns det bra, att efter ha skrivit en del om fällbara sängben och uppblåsbara paddelbrädor, återgå till ett av den här bloggens kärnbudskap: OFTA BEHÖVS INGEN BIL.

Jag har lånat bord, stolar och lite annat från min arbetsplats. Har fraktat hem lite i taget.

IMG_8473 (1)

Att få hem fyra fällstolar på min Hanko var inga problem.

 

 

 

IMG_8480

De här borden är vansinnigt tunga, under har jag packat köksredskap och ett par till fällstolar. Det blir ett rejält lass men det går så bra. 

Vill också påminna om att på söndag kl 14:00 är det den fantastiska Cykelkarnevalen här i Sthlm. Den blir bara bättre och bättre för varje år – så missa inte!

DS

En hardcore-lastcykel-helg

Under helgen har jag firat triumfer med hjälp av den eminenta lådcykeln. En kompis, som ska resa till Australien, behövde desperat bli av med sin gästsäng innan avresa.

Jag har ingen bil men en fantastisk lastcykeln skapad för situationer som denna. Och jag kunde se ett användningsområde för sängen. Så ut på självaste fredagskvällen for vi för att befria honom från bördan.

IMG_8438

Den som kommer på ett bättre fredagsnöje än att frakta en säng på en cykel vinner ett fint pris.

Men vänner, det slutar inte där. Håll i hatten för det kommer mera.

Efter monteringen av mina nya fina vikbara sängben (se tidigare inlägg) behövde jag inte längre den gamla indiska sängramen som tidigare burit upp de båda madrasserna. Efter att de legat ute på Blocket i några veckor för nästan inga pengar alls, utan nåt visat intresse från nån endaste, så var det lika bra att det hela fick göra sitt som bränsle istället.

Iväg till Roslagstulls återbruk for jag. Även om det hela kändes tryggt och stabilt så ska här erkännas att jag snuddade vid cykelns lastkapacitetsgränser.

IMG_8445

En riktigt lyckad helg!

DS

Jag är besatt av det mesta man kan reducera storleken på

Jag älskar prylar som man kan fälla ihop. Vet inte riktigt varför. Kanske är det något flyktigt i mig, att man liksom smidigt ska kunna dra när man vill. Men hur som helst så ska det oftast vara väldigt behändigt att ta med sig för att väcka mitt intresse på allvar.

Detta har kommit att genomsyra mitt liv på flera sätt. Vikcykel-fixeringen, är för den som varit inne och tittat här nån gång, ganska uppenbar. Men det kommer mera.

För nån vecka sedan, blev det en SUP också. Attraktionen ligger såklart till stor del i att den är lätt att ta med. Man kan paddla en bra bit bort och sen ta bussen hem. Inte behöva paddla tillbaka. Det är är ofta mindre kul på tillbakavägen. Det vet väl alla?

IMG_8323

Ska hålla detta inlägg kort. Det är nämligen väder för SUP. Tar lådcykeln med SUPar till Brunnsviksbadet bara. Förra gången skjutsade jag Emma och 2 brädor. Gick jätte bra. Idag ska både Emma och dottern Bella med. Kanske får sistnämnda cykla själv. Men det är nog ingen omöjlighet att få med henne i lådan också, om man skulle vilja.

IMG_8309

Emma, Kånken, 2 SUPar (packade i dess ryggsäckar)i lådan. 

IMG_8318

Före tur på Brunnsviken i kvällningen

En sista grej. Senaste tecknet på min besatthet av hopfällbart är ett gäng sängben. Men inte vilka som helst. De är svensktillverkade och kallas Sesam Lyx. Med hjälp av dessa kan man FÄLLA UPP SÄNGEN! mot väggen och få massa användbar yta när man vill och behöver.

Jag har köpt tre satser. Två nya och en på Blocket. Min förhoppning är att de ska komplettera min hopfällbara livsstil ytterligare.

image1

Passar mig perfekt!

Dagens visdomsord: Prisa det ihopfällbara!

DS

 

 

That´s why I love my front rack

Vissa ägnar sig åt golf, andra tycker det är kul att spela fotboll och en tredje försöker fördjupa sig i hur börsen egentligen fungerar.

Mitt intresse är inget av ovannämnda men däremot uppskattar jag att lasta på cykel.

DET ÄR BARA SÅ KUL. 

Lådcykeln är guld att ha för att få utlopp för min lilla hobby.

Till exempel när man ska transportera ett trasigt (totalt) skoskåp till tippen utan bil som på bilden nedan.

IMG_7958

Hur många gånger har jag inte utnyttjat potentialen i detta fantastiska fordon för liknande utmaningar (eller utmaningar förresten, det är ju lätt som en plätt)?

Nog om lådcykel för nu. Det är inte vad detta inlägg ska handla om fortsättningsvis.

Snarare om standard-cyklars lastkapacitet.

Till exempel ett front rack tänjer på gränserna för vad många säkert tror att man kan lasta på en vanlig cykel.

Jag har ett front rack XL på min Pelago Hanko. Det sattes på prov igår när jag cyklade en resväska (och min kånken) från Vasastan till Kärrtorp (ca 1 mil).


IMG_7993 IMG_7994Är man medveten om vad som är möjligt så kanske man inte alltid behöver en lådcykel för att utmana bilbehovet.

Om det finns nån ängslig där ute, som tycker sig att det hela ser instabilt och farligt ut, så kan jag lugna vederbörande och lugnt säga att med ett par spännband blev ekipaget hur stadigt som helst.

På landet är det inte ovanligt att man tar bilen till affären, även om det bara är 1-2 km dit, det regnar inte och man endast behöver införskaffa till exempel mjölk, socker, mjöl, frukt och glass.

Jag är inte alltid bättre själv för jag har gjort likadant. När vi befinner oss i sommarstugan utanför Oskarshamn, i det lilla kustsamhället Påskallavik, då har jag själv tagit bilen till Konsum ibland – trots att det bara är någon dryg kilometer dit.

Försvar? Det finns liksom ingen bra cykelkorg (har skaffat nu) och jag cyklar ju så mycket i Stockholm.

Men det duger inte. Att köra den här korta typen av sträckor är rent bilmissbruk och inget annat. Åtminstone om man är en frisk människa som kan och mår bra av att röra på sig.

Enligt På egna ben så är hälften hälften av alla bilresor i Sverige kortare än 3 km. Och de flesta känner väl till att en bil släpper ut mest vid varje tillfälle den startas upp – innan den blivit varm vill säga. Detta ska göras så få många gånger som möjligt om man vill va snäll mot vår planet.

Att investera i ett ordentligt rack, pakethållare eller cykelkorg kan vara ett viktigt första steg för att komma till bukt med sitt bilmissbruk.

Det är varken dyrt eller svårt.

/DS

 

 

 

Om så små hål att de är för små för att kallas hål och om det fina med vuxentransport i lådcykel.

Fick ett sånt där irriterande hål.

Ett sånt som är för litet för att egentligen definieras som hål. Badade slangen i badkaret, tryckte och pressade, men inga bubblor.

Tydligt var däremot att däcket successivt, men väldigt sakta, blev mjukare. Det kunde ta ett dygn innan man kände någon skillnad när man tryckte på det. Fick fylla på med luft inför var och varannan cykeltur.

Om man inte vet varför man mår dåligt, och om svedan inte är uppenbar, tar det längre tid att bli frisk igen.

Precis likadant med cykelslangar, tydligen.

Därför tog det 4-5 veckor innan jag fick tummen ur och tog tag i problemet. Tog med den sjuka slangen till min lokala cykelreparatör.

– Inget hål i den här! svarade han utan att tveka.

Men jag köpte ändå en ny slang och sen var problemet löst. Nu håller det sig hårt och fint. Men så små hål borde inte få finnas. Har varit med om det tidigare.

Det känns som miljövidrigt slöseri att kasta bort en i övrigt helt olappad slang.

Nog om det, nu om något mycket roligare.

Ett skäl att behålla sin lådcykel, även när barnen vuxit börjat cykla själva, är bland många andra vuxentransport.

Min tjej är cellist.

När vi ska mötas upp har hon ofta med sig sitt vackra men oj så skrymmande instrument.

Både hon och cellon får plats i lådan. Såklart.

Här om dagen, när det var så soligt, hämtade jag upp henne med Bakfietsen och vi tog oss ut till de turistglesa delarna av Djurgården för en picknick där landsortskänslan är total.

IMG_7380

I Köpenhamn är det en vanligare syn. Att se vuxna sitta i lådan.

Det är ett kärleksfullt sätt att skjutsa, även en fullvuxen, medmänniska på och det vore vackert om man fick se mer av det även i den här stan.

Hur skulle man annars cykel-skjutsa en person som till exempel har med sig ett stort instrument menar jag. 

En låda på en cykel har en synnerligen magisk dragningskraft på barn

Lördag.

Skulle tillbaka med ett instrument jag lånat av en kompis på andra sidan stan i hjärtat av SoFo, och sedan på tillbakavägen besöka Sthlms kulturfestival med femåriga dottern i området kring Gustav Adolfs torg.

Det är naturliga transportmedlet för saken var såklart lastcykeln.

Efter att ha återlämnat instrumentet hos polarn, sett dockteater samt knåpat ihop en mus (som blev ett troll) tillsammans med en (ganska) entusiastisk Bella i ett pysseltält på Kulturfestivalen, så drog vi vidare.

Närmare bestämt mot kvällsgrillning i Hagaparken.

Men våra vänner ville ogärna kånka sin webergrill från Hagalund i Solna, ca 1,5 km från favoritstället i Hagaparken, vilket alls inte skulle innebära något olösbart problem. För har man bara försett sig, vilket de varit kloka och gjort, med godhjärtade lådcykelvänner som anser att oangelägenheter i den genren vara en livskrydda att lösa, undanröjes kvickt de flesta logistiska transportproblem.

Vi slog oss senare ner i närheten av Ekotemplet, inte så långt från ett pågående bröllop, och våra egna ungar beblandades snart med bröllopsfolkets.

Och det dröjde såklart inte länge förrän alla de här ungarna ville ta plats i lådan. Jag har skrivit om det förr och nu skriver jag om det igen, och det får bli slutpoängen med dagens inlägg. En låda på en cykel har en synnerligen magisk dragningskraft på barn.

Och vad ska man då dra för slutsatser av detta? Såklart inga andra än att kommande generationer med hela sitt väsen suktar och längtar efter hållbara sätt att ta sig fram på. Budskapet kan egentligen inte bli tydligare.

/DS

 

Ännu ett lådcykelspörsmål

Lådcykelfrågorna har tagit snurr så vi fortsätter med en till!

Hej David!

Hoppas allting är bra med dig. Skulle vilja ställa ett ”lådcykelspörsmål”. Till skillnad från t.ex. Köpenhamn, så använder en del här i Sverige en cykelkärra för att skjutsa barn i som alternativ till lådcykel.

Fördelar med cykelkärran:

– man behöver inte köpa en ny cykel

– cykelkärran kan tas av när den inte behövs, (så att det inte blir så tungt att cykla)

– billigare

Nackdelar:

– ingen ögonkontakt/konversation med barn

– begränsad möjlighet att transportera tunga eller klumpiga saker (typ fönster)

Kan du sammanfatta varför man ska välja lådcykel framför cykelkärra, eller lämna din synpunkt om detta?

Tack!

Davide

Tjäna Davide!

Intressant att många verkar brottas med precis samma frågeställningar som jag själv gjorde innan jag fick tummen ur och slog till.

Det här är intressant och relevant: Varför köpa en dyr lådcykel när man kan koppla på en cykelvagn på sin standardcykel?

En vagn kan man ju även, som du säger, lätt montera av när man inte har behov av den och cykeln blir inte låst till enbart ett syfte. Jag är nog inte ensam om att, sällan eller aldrig, välja lådcykeln som transportmedel när det inte finns något lastbehov.

Lådcykeln är, jämfört med en cykelvagnsinvestering, svindyr – så det kan ju tyckas vara ett mindre intelligent sätt att spendera sina pengar på.

Men här slutar hastigt cykelvagnsargumenten och nu kommer istället en flod argument som talar till lådcykelns fördelar.

– Det här med att barnen, i lådcykeln, sitter framför en så att man har koll på dem och kan snacka lite, istället för att långt där bak nånstans – är inte endast ett av argumenten i mängden, utan av fetaste möjliga grad. Kanske helt avgörande för i vilken utsträckning man kommer använda cykeln. En lådcykel är ett roligt, inbjudande fordon som barn älskar. Lådans placering är av stor betydelse för detta.

– Lastkapaciteten är sällan mer än ca 35 kg i en standardcykelkärra (finns såklart varianter) och lådcykelns ofta uppåt 100 – samt lastvänligare.

Stil, kultur, god karma och elegans är inte att underskatta och något jag inte riktigt kan se i en cykelvagn. Enligt mig är en lådcykel också ett oerhört vackert fordon (särskilt när lådan är av trä) utan nån egentlig konkurrensvärdig motsvarighet.

– En cykelvagn ska monteras av/på. Lådcykeln står ständigt beredd att utföra sitt syfte. Människan är en bekväm varelse och använder helst det mest tillgängliga.

– När man ska köpa en ny cykel – kolla entusiastgrupper och forum. Den rådande lådcykelentusiasmen visar hur stor betydelse cykeln visat sig ha i människors liv.

– Hållbarhet. En kvalitetslådcykel kan hålla i generationer. Hur dyr är den egentligen med tanke på dess livslängd? Något som är byggt för att hålla är en raritet nuförtiden och värt att betala en hel del för.

– Kombinerar man lådcykelägarskapet med ett par behändiga vikcyklar (kontentan av min egen cykelevangelism) kan man till ex. hämta upp en tvåbarnsfamilj på centralstationen enligt lådvikcykelmetoden.

Hoppas du blev något mer övertygad.

Kommentatorsfältet står såklart öppet till att fortsätta för/nackdelar-listan rörande cykelvagn VS lådcykel.

/DS

 

 

 

 

Nya Lådcykelspörsmål

Nya lådcykelfrågor! Och istället för att svaren ska ligga och skräpa i min inkorg publicerar jag dem som inlägg istället – för fler undrande att ta del av. Krydda gärna i kommentatorsfältet vet ja.

Tjena!

Hamnade i tankar att en lådcykel skulle göra mitt liv rikare och hamnade på din blogg som jag uppskattat mycket. Bra jobbat.

Har 2 barn åldrar 3 och 4 och bor i lägenhet omsvärmad av ligister, varför 2 hjulig det måste bli och bakfiets long känns hittils rätt. Om inte annat, så för att det förefaller vara den som nu finns till buds i gbg (workcykles cr8 skall börja säljas i juli, men den förefaller vara ett oprövat kort och därmed lite gris-i-säck varning). Dessutom verkar bakfietsen vara en pålitlig maskin att nyttja. Några frågor som jag brottas med och som jag tänkte att du om någon kunde svara på om du hade tiden till det.

1. Hur bred är bakfiets long där den är som bredast (över låda eller styre antar jag)? Jag har 70 cm för att ta in cykeln i ett cykelrum och med tanke på att ett fanskap skar av bältena i vår cykelkärra förra året, för att remmar kan man ha till mycket, känns det som att den måste få sova inomhus.

2. Hur tung är och upplever du cykeln? Jag har läst mellan 31 och 41 kg på olika sidor och kanske är de +-10 kg skit samma. Det är känslan i en backe jag funderar över. En amerikan (”word on the street”, we tried bakfiets hette bloggen tror jag på en höft) menade att cykeln kan ej ta sig upp för backar och får man väl upp den, är bromsarna för klena för att få ner den på ett säkert sätt. Kändes orimligt efter att ha läst om dina eskapader. Jag bor på en höjd, ca 4% stigning sista kilometern hem från stan och sista 200 m är det väl 7-8% stigning. Inga mördarbackar, men lite sega ändock. Förra sommaren drog jag runt bägge barnen i en biltemakärra bakom min enväxlade herrcykel (32 mm standarddäck) och veckohandling på det. Det blev väl 80 (jag)+13(hoj)+17*2(barn)+10(kärra)+25(mat)=162 kg och det gick ju bra utan växlar, så jag tror ju inte att detta skall vara ett problem. Men hur upplever du det (det är ju gött om man inte måste maxa viljan varje dag i 3-4 år utan är lite behagligare än i fjol)?

3. Hur tror du att en mindre cyklande sambo skulle uppleva bördan?

Tror mest jag kommer använda den och därför ej sugen på elassist då jag vill ha motionen och elen väger runt 10 kan jag tro vilket skulle bli dödvikt.

Sist kan jag tipsa på ett (tyvärr muppigt, men sjukt praktiskt!) komplement i den ”multimodala bilfria kulturen” som kompletterar låd-vikcykel. Bärramen (Fjällräv, 70-tal, aluminium). Tog med barnen till stockholm och bar på bärramen 2 resesängar och en fastlindad 35 l galonbag utan problem. Likadant kan 2 ihoprullade madrasser, några hyllplan och ett par kassar från stormarknaden tas på bussen med en så lastad bärram. Händerna har man då fria att köra en syskonvagn med. Kan dock tro att du får fler leenden på stan med en lådcykel än en bärram…

Hur som, om du ville maila en bredd på cykeln din vore jag sjukt tacksam!

Ha det gott och lycka till med cykelkampen!

/Emanuel i Göteborg

Hej Emanuel! Ska svara så bra jag förmår. Kanske kan andra fylla på ytterligare i kommentatorsfältet.

Till att börja med vill jag säga att en lådcykel gör livet så mycket rikare. Vi lever separerade och de (få) gånger lådyckeln, av nån anledning, inte finns där barnet för tillfället bor, märks det hur mycket den betyder. Väljer att kort och gott sammanfatta det så här: Man kommer iväg på grejor och transporten blir en del av helheten istället för ett nödvändigt ont (bil).

Till dina frågor:

1. Azors Bakfiets long är drygt 60 cm bred (innermått) strax över bänken där den är som bredast, 50 där fram och lådan är nästan en meter lång (mätt upptill). Vi har haft stor nytta av lådans väl tilltagna längd när vi kört möbler och när dottern somnat. Ett avklippt liggunderlag finns ständigt i lådan så det blir mjukt att slagga/sitta på golvet.

2. Tyngd ja. Funderade himla mycket på det där innan jag själv slog till. Jag klagar ju redan på vikten när jag kör farsans 19 kg tunga Skeppshult. Men sanningen är ju ändå att det funkar att cykla förvånande långt på en fyrtiokilos cykel. Speciellt om man är cykelvan. Ergonomin är viktigare än vikten vad gäller lådcyklar. Anledningen till att du läst både 31 och 41 kg på olika siter handlar nog om att det ena gäller utan lådan och det andra med. Kan tänka mig att lådan väger ca 10 kg. Det ligger inte mycket i vad amerikanen, i ditt exempel, påstår – mer än att jag kan hålla med om att bromsarna kanske kunde vara något kraftfullare. Backarna kommer vara lite sega i början men det kommer gå bättre och bättre. Jag är verkligen ingen atlet (mer lönnfet kulturnisse) och jag fixade ju ändå Sthlm-Nynäshamn t/r med viss möda och skittungt lass (jag är envis) Läs här.

3. Om din sambo gillar att cykla kommer hon säkert att gilla att lådcykla också. Många blir förvånade, som testar vår, hur lätt det går. Min syrra däremot, skulle tokvägra. Det ska tilläggas att gångerna hon använder sin standardcykel per år, kan räknas med ena handen. Vad ska jag göra med henne?

Elassist gör ju cykeln än mer mångsidig och har man en daglig längre kuperad sträcka att avverka skulle i varje fall inte jag tveka.

Tack för tipset med bärramen till ryggsäcken. Att klara sig bilfritt behöver ju inte alltid innebära ett cykelalternativ. Fötterna är underskattade. Nåt för sommarstugan där det råder lådcykeltorka.

Lycka till och återkom gärna med vilka val du gjorde.

/DS