Hur många ser på elcykeln är för mig ganska trångsynt och fördomsfullt

Elcykeln är het.

Inte minst efter den statliga subventionen på 25% och efter att den blivit utsedd till årets julklapp.

Vissa blir irriterade på att det är elcykeln som premieras och inte den traditionella.

Min kollega brast ut ”Alla lata jävlar, varför inte bara trampa själv?!” när hon fick reda på att skattemedel gick till att göra tröskeln mindre för ett eventuellt elcykelinköp.

Och så här uttrycker sig Özz Nujen i Expressen 22/11:

”Vad blev Årets julklapp? Svaret från marknaden blev återigen konsumtion och något onödigt. Elcykeln… och det mest pinsamma i det hela? Jo, att försöka paketera det i ett ”miljövänligt” resonemang. Är det inte både billigare och miljövänligare att bara trampa? Alltså att använda pedalerna och trampa, på riktigt.”

Hur många ser på elcykeln (som till exempel Özz) är för mig ganska trångsynt och fördomsfullt. Att man köper en för att man är lat och inte orkar trampa själv. Punkt.

En elcykel är i sin idé en sund hybrid mellan kropp och motor som ”förlänger” cykelviljan.

Om vi säger att det genomsnittsliga avståndet för att kunna tänka sig att cykelpendla till jobbet, på en vanlig cykel, är ungefär 16 kilometer fram och tillbaka, så blir den minst 32 kilometer med elcykel.

Känner man att man har för långt till jobbet för att realisera pendlingscyklandet med en traditionell cykel, men att elcykeln skulle göra underverk, så införskaffa en bums. Svårare än så är det egentligen inte och för varje person som byter bilpendling mot cykelpendling så är det en fet miljö, hälso och samhällsvinst – elcykel eller inte.

För min egen del så uppfyller inte en elcykel något behov för tillfället (kanske undantag för lådcykeln). Jag behöver motionen fullt ut och bara för att elcykeln nu är en trend, så kommer jag inte falla för grupptrycket.

Som i allt annat så är en elcykel ingen bra affär (eller miljövänlig) om man inte har behov av en.

Men en väldigt bra affär om den skulle hjälpa till att bryta dåliga och invanda mönster. black-friday

But good if you really need it. 

DS

SUP + LÅDCYKEL=SANT

Sup-säsongen är inte över. Fick en våtdräkt i 40-års present av mina syskon. Den gör det möjligt att SUP:a ända in i vintermånaderna.

IMG_8682

Under mysbyxorna och den stickade tröjan sitter min 40-års present 

Att förlänga säsongen för aktiviteter som traditionellt utförs på sommaren passar mig perfekt. En solig novemberdag (7 grader) som denna var som skapt för en SUP-tur på Brunnsviken, strax norr om stan.

Sannolikheten för att man ramlar i vid det här laget (nu när man fått koll) är ungefär lika stor som att trilla med cykeln.

Jag sa ändå till min tjej och paddelsällskap efter en stunds paddlande, att det hade ju varit lite spännande att få reda på vad våtdräkten skulle stå pall för i det kalla vattnet.

Jag behövde inte undra så värst länge. Efter en paus vid Brunnsvikens kanotklubb så paddlade jag, av omständigheter jag inte kommer att gå in på, för nära land och fenan som sitter under brädan tog i en sten och jag dratta i.

Det var ingen direkt skräckupplevelse (mer förvåning eftersom det så sällan händer) och våtdräkten utförde sin uppgift, med att hålla mig hyfsat varm, med beröm godkänt.

Men sen stod vi båda på land, ganska så långt hemifrån, och en av oss var dyngsur och hade en viktig vecka med föreställningar framför sig.

Nu hade det börjat att blåsa upp och jag höll på att bli kall. Att paddla hem skulle ta för lång tid (förkylningsrisken skulle öka markant).

Vi släppte ut luften ur brädorna, vek ihop dem, började springa hemåt bärandes på de båda SUParna. Men utan tillhörande ryggsäckar, som vi lämnat kvar vid en brygga i närheten av Stallmästaregården, blev det alltför otympligt och vi tog oss fram sakta.

Emma föreslog att vi skulle gömma brädorna och hämta dem senare. Efter en stund gick jag med på det (trots att de är värda en hel del och stöldrisken uppenbar). Vi hittade ett buskage som kändes hyfsat säkert, sprang hem och jag tog ett hett, hett bad för att eliminera eventuella sjukdomsrisker.

Att först hämta SUParna på en plats samt de båda ryggsäckarna plus pumpar på en annan – skulle bli tidskrävande, tråkigt och träligt.

Åtminstone om man inte har en lådcykel.

Men nu är det ju lyckligtvis så att vi råkar vara lyckliga ägare (håll i hatten) av en sådan.

IMG_8683

Att hämta upp alltsammans blev därför smidigt, småroligt och snillrikt istället för tidskrävande, tråkigt och träligt.

Lådcykel + SUP har en en gång visat sig vara en strålande kombination.

Ungefär så lyder dagens vittnesmål.

/DS

Att lånecyklarna går att cykla utan el-assist är viktigt

 

Skärmavbild 2017-10-06 kl. 13.20.13

Skärmavbild 2017-10-06 kl. 13.20.34

Klippte ut det här från SVT. Var för lat idag för att ta det från början. Till att börja med en efterlängtad nyhet (eller två). De går att använda 24h och året om.

Otroligt frustrerande att man till exempel, som idag, bara kunnat ta en City bike till nio-bion, men inte hem eftersom systemet stängt kl 22. Tror det varit nån dum förmyndargrej om att cyklarna inte ska användas av berusade som byggts på fördomar.

Och året runt. Det är himla bra. Många vintrar är ju nuförtiden milda och att plocka in cyklarna (som nu) sista oktober, är pessimistiskt och onödigt.

1500 ska bli 5000 och de ska ha el-assist. Inte dåligt. Var aningens skeptisk när jag började tänka på motsvarande elcyklar i Köpenhamn med en stor iPad-liknande sak på styret. De känns fel. Onödigt komplicerade. Fula.

Men stockholmscyklarna ska kunna framföras likt en vanlig 7-vxl cykel, utan el-ass, om man vill. Och det är ju inte alltid man har behov av hjälp.

Har hört att när man i samma veva som köper ett säsongskort får ett batteri. Batteriet har man själv hand om och tar med (laddat såklart), vid elbehov, till cyklarna. Men bara för att man kanske glömt sitt hemma, det råkar va urladdat så betyder inte det (tack gud) att man inte kan använda cyklarna.

Tycker det här känns bra på förhand. Har svårt att se, så länge cyklarna och systemet fungerar tillfredställande, att det här inte skulle få många att lämna bilen hemma (helst göra sig av med).

Hurra för STHLM. Längtar till våren.

En hardcore-lastcykel-helg

Under helgen har jag firat triumfer med hjälp av den eminenta lådcykeln. En kompis, som ska resa till Australien, behövde desperat bli av med sin gästsäng innan avresa.

Jag har ingen bil men en fantastisk lastcykeln skapad för situationer som denna. Och jag kunde se ett användningsområde för sängen. Så ut på självaste fredagskvällen for vi för att befria honom från bördan.

IMG_8438

Den som kommer på ett bättre fredagsnöje än att frakta en säng på en cykel vinner ett fint pris.

Men vänner, det slutar inte där. Håll i hatten för det kommer mera.

Efter monteringen av mina nya fina vikbara sängben (se tidigare inlägg) behövde jag inte längre den gamla indiska sängramen som tidigare burit upp de båda madrasserna. Efter att de legat ute på Blocket i några veckor för nästan inga pengar alls, utan nåt visat intresse från nån endaste, så var det lika bra att det hela fick göra sitt som bränsle istället.

Iväg till Roslagstulls återbruk for jag. Även om det hela kändes tryggt och stabilt så ska här erkännas att jag snuddade vid cykelns lastkapacitetsgränser.

IMG_8445

En riktigt lyckad helg!

DS

Tillbaka i stan. Mycket har hänt. Har köpt en SUP och plötsligt finns en e-Brompton

Har varit i vårt ställe på smålandskusten (Påskallavik) i 2 veckor. Har kört mycket bil (ni vet på landet…SÅ SMIDIGT), köpt en SUP och käkat kött. 

Det sista är inte helt sant. Jag är vegetarian. Men det lät bra att skriva. Jag åt en 3 grams bit av en kyckling en kompis som kom på besök hade med sig – mer köttätare än så blir inte jag.

Har ju av ovannämnda skäl inte skrivit på bloggen på ett tag och har egentligen massor att berätta. Så mycket bortom-bilen-relaterat händer ju precis hela tiden.

Jag bara måste till exempel nämna är att jag och min tjej har köpt ett par ultraportabla vattenfarkoster. Fantastiskt för meditativa kvällsturer i stilla vatten. Och om man vill kan man spänna fast en Brompton i fören.

IMG_8299

It´s a SUP (stand up paddleboard).

Det (Brompton i fören) kanske inte var mitt kraftigaste köpargument. Även om man faktiskt på så vis kan utöka den multimodala konstarten att sig fram, inte bara på land utan också till sjöss (om man släpper ut luften, viker ihop den i sin rygga och hittar på ett sätt att ta SUPen med sig på vikcykeln).

Hur som är tanken eggande. 

Jag älskar egentligen allt som man kan reducera storleken på. Allt som är lätt att ta med. En vikcykel fäller man ihop, en uppblåsbar SUP tömmes eller pumpas och kan vara 3 eller 0,5 meter lång (eller nåt). Man kan ta den på bussen, söka sig till nya oupptäckta paddelvatten utan att behöva, håll i hatten, ÄGA NÅGON BIL. Kollektivtrafik går bra. Lastcykel fungerar också utmärkt. Och att gå nån kilometer.

Det handlar med andra ord om en fantastiskt aktivitet som inte kräver bil (enda gemensamt den har med bil är att uppblåst blir den ungefär lika hård som ett bildäck) och därför förtjänar sin plats på denna blogg.

IMG_8298

Inte undra på att man blir förälskad.

Min bästa vän hånar mig för att jag har 40-årskris och att det är en hipsterbräda jag köpt. Men om det nu skulle vara så (fyller 40 i sep) så är en 40-årskris något som jag välkomnar med öppna armar. Själv köpte han, när 40-årskrisen bultade som mest i kroppen, ett hus i skogen på 300 kvm, 3 h från Sthlm, där det senare visade sig att han inte ville bosätta sig. Då föredrar jag min egen SUP-40 årskris, hipsterbräda eller inte.

OCH så måste jag också nämna, innan jag avslutar, att det kommer en e-Brompton (har just lanserats i London) som de jobbat på sjukt länge. Den var på väg att släppas för flera år sedan men de ställde in allt för att de inte var nöjda med slutresultatet. Men nu är den här. Ca 25-30 tusen ska den kosta, beroende på vilka tillval man gör. Batteriet sitter i påhängsväska (framför styret).

Skriver mer om denna högintressanta produkt en annan gång. Finns mycket att fråga sig, till exempel om den är värd pengarna?

Nu ska jag ut och SUPa i Brunnsviken. Det är en himla fin kväll.

Kram

That´s why I love my front rack

Vissa ägnar sig åt golf, andra tycker det är kul att spela fotboll och en tredje försöker fördjupa sig i hur börsen egentligen fungerar.

Mitt intresse är inget av ovannämnda men däremot uppskattar jag att lasta på cykel.

DET ÄR BARA SÅ KUL. 

Lådcykeln är guld att ha för att få utlopp för min lilla hobby.

Till exempel när man ska transportera ett trasigt (totalt) skoskåp till tippen utan bil som på bilden nedan.

IMG_7958

Hur många gånger har jag inte utnyttjat potentialen i detta fantastiska fordon för liknande utmaningar (eller utmaningar förresten, det är ju lätt som en plätt)?

Nog om lådcykel för nu. Det är inte vad detta inlägg ska handla om fortsättningsvis.

Snarare om standard-cyklars lastkapacitet.

Till exempel ett front rack tänjer på gränserna för vad många säkert tror att man kan lasta på en vanlig cykel.

Jag har ett front rack XL på min Pelago Hanko. Det sattes på prov igår när jag cyklade en resväska (och min kånken) från Vasastan till Kärrtorp (ca 1 mil).


IMG_7993 IMG_7994Är man medveten om vad som är möjligt så kanske man inte alltid behöver en lådcykel för att utmana bilbehovet.

Om det finns nån ängslig där ute, som tycker sig att det hela ser instabilt och farligt ut, så kan jag lugna vederbörande och lugnt säga att med ett par spännband blev ekipaget hur stadigt som helst.

På landet är det inte ovanligt att man tar bilen till affären, även om det bara är 1-2 km dit, det regnar inte och man endast behöver införskaffa till exempel mjölk, socker, mjöl, frukt och glass.

Jag är inte alltid bättre själv för jag har gjort likadant. När vi befinner oss i sommarstugan utanför Oskarshamn, i det lilla kustsamhället Påskallavik, då har jag själv tagit bilen till Konsum ibland – trots att det bara är någon dryg kilometer dit.

Försvar? Det finns liksom ingen bra cykelkorg (har skaffat nu) och jag cyklar ju så mycket i Stockholm.

Men det duger inte. Att köra den här korta typen av sträckor är rent bilmissbruk och inget annat. Åtminstone om man är en frisk människa som kan och mår bra av att röra på sig.

Enligt På egna ben så är hälften hälften av alla bilresor i Sverige kortare än 3 km. Och de flesta känner väl till att en bil släpper ut mest vid varje tillfälle den startas upp – innan den blivit varm vill säga. Detta ska göras så få många gånger som möjligt om man vill va snäll mot vår planet.

Att investera i ett ordentligt rack, pakethållare eller cykelkorg kan vara ett viktigt första steg för att komma till bukt med sitt bilmissbruk.

Det är varken dyrt eller svårt.

/DS

 

 

 

Om bilist i cykelfält som hindrade kollektivtrafik och om podden Andra sätt

Cyklade Sveavägen söderut igår. Jag var på väg till Södermalm för att medverka i podden Andra sätt. Kommer snart att gå in närmare på det men känner att jag bara måste snacka lite om en bil som ställt sig i cykelfältet ungefär i höjd med hötorgsskraporna på sveavägen.

”Vadå bil i cykelfältet? Varför berätta om det? Det händer ju hela tiden!” Ja men den här gången påverkade det felstående fordonet inte bara cyklister (de flesta trampande valde för övrigt att klämma sig igenom glipan mellan den felstående och den röda bilen…bilden) till en off grid-väg, utan problematiserade tillvaron också för andra transportslag, vilket kanske inte hör till vanligheterna.

FullSizeRender

Du ser själv. Bussen kan inte komma någonstans. Verkade ha tutat ett tag för att locka fram ogärningsmannen men busschauffören såg ganska uppgiven ut och verkade ha gett upp, när jag passerade.

För någon vecka kunde man läsa följande i lokalbladet (Mitti tror jag).

 

böter cykelfält parkering

Och det är verkligen på tiden. Lapplisor verkar ha haft totaltolerans mot fordon som parkerar eller stannar i cykelfält/banor hittills. Vi kan ju hoppas att det förändras nu. Att runda en bil (eller informera när man orkar ta diskussionen) är nåt man som cyklist är så sjukt trött på i den här stan.

Jag har fått den äran att vara gäst i podden Andra sätt. Jag blev inbjuden för bära vittnesmål om cykelns potential att förändra ens tillvaro – så som den gjort för mig. Cykeln kan ju vara en avgörande pusselbit för downshifting – vilket har varit ett återkommande tema i podden. För några år sedan räknade jag ut att jag själv skulle kunna jobba 1 till 1,5 dag mindre i veckan, och ändå ha samma ekonomiska marginaler, bara jag skippar bilägandet (vilket jag ju såklart gör:).

Poddavsnitttet är nu inspelat och så fort jag vet när det ska publiceras ropar jag till. Det är så obeskrivligt kul att prata cykling helt obehindrat i en dryg timme.

Har lyssnat på podden och kan verkligen rekommendera den. Patrik Andersson gör ett strålande jobb i mötet med människor som på ena eller andra sättet brutit med rådande normer (särskilt avsnittet med Oskar Lindberg ”Fantastiska farbror fri” är inspirerande). Du hittar den HÄR.

/DS

 

Om ekonomiska fördelar kring uteblivet bilinnehav #rikutanbil

Den intrikata uträkning jag gav mig på att göra för några år sedan om vad det kostar att ha bil, har blivit uppskattad och jag verkar ha tagit hänsyn till de flesta faktorer kring vad bilägande innebär rent ekonomiskt.

Men jag påstår inte att den är perfekt och jag fått en del kommentarer om vissa brister och annat man skulle kunna inkludera för att få en ännu mer verklighetsförankrad ekonomisk konsekvensanalys av bilägande.

Här om dagen damp en intressant synpunkt ner i uträknings-inläggets kommentarsfält rörande vad man kan göra med de pengar som blir över om man nu (s)väljer att avstå bil.

Hej, funderar nu på om vi ska klara oss utan bil och hittade din blogg. 
Bra genomgång! Man skulle dessutom kunna räkna med alternativkostnaden. Alltså skillnaden mellan att lägga pengarna på en bil jämfört med att spara dem i någon form och få avkastning. Man kan räkna alternativkostnaden med att ha pengarna i en aktiefond. Antag 8 procent per år. Det är en vanlig uppskattning. för att köpa volvon för 77.300kr blir det då ca 20.000kr på tre år (8 % per år i en ISK) eller nästan 7.000 per år. 
För den som köper ny bil för 295.000kr blir det ca 75.000kr eller 25.000kr per år. 
Aktiemarknaden går ju upp och ner kan man invända. Men å andra sidan kan man säga att den här alternativkostnden är oundviklig, den är något som alla har som köper bil. Någon mekar själv o har då minimal underhållskostnad, någon kan dra av soppan på sin firma och får då lite mindre kostnad där, någon har gratis parkering, någon cyklar mest och slitr minimalt på bilen… Min alternativkostnad som bilägare i 20 år är enorm, även om vi kört med billga bilar. Torkel.

Blir såklart inspirerad att göra en ny uträkning och ta med faktorer som ovannämnda.

DS

Om så små hål att de är för små för att kallas hål och om det fina med vuxentransport i lådcykel.

Fick ett sånt där irriterande hål.

Ett sånt som är för litet för att egentligen definieras som hål. Badade slangen i badkaret, tryckte och pressade, men inga bubblor.

Tydligt var däremot att däcket successivt, men väldigt sakta, blev mjukare. Det kunde ta ett dygn innan man kände någon skillnad när man tryckte på det. Fick fylla på med luft inför var och varannan cykeltur.

Om man inte vet varför man mår dåligt, och om svedan inte är uppenbar, tar det längre tid att bli frisk igen.

Precis likadant med cykelslangar, tydligen.

Därför tog det 4-5 veckor innan jag fick tummen ur och tog tag i problemet. Tog med den sjuka slangen till min lokala cykelreparatör.

– Inget hål i den här! svarade han utan att tveka.

Men jag köpte ändå en ny slang och sen var problemet löst. Nu håller det sig hårt och fint. Men så små hål borde inte få finnas. Har varit med om det tidigare.

Det känns som miljövidrigt slöseri att kasta bort en i övrigt helt olappad slang.

Nog om det, nu om något mycket roligare.

Ett skäl att behålla sin lådcykel, även när barnen vuxit börjat cykla själva, är bland många andra vuxentransport.

Min tjej är cellist.

När vi ska mötas upp har hon ofta med sig sitt vackra men oj så skrymmande instrument.

Både hon och cellon får plats i lådan. Såklart.

Här om dagen, när det var så soligt, hämtade jag upp henne med Bakfietsen och vi tog oss ut till de turistglesa delarna av Djurgården för en picknick där landsortskänslan är total.

IMG_7380

I Köpenhamn är det en vanligare syn. Att se vuxna sitta i lådan.

Det är ett kärleksfullt sätt att skjutsa, även en fullvuxen, medmänniska på och det vore vackert om man fick se mer av det även i den här stan.

Hur skulle man annars cykel-skjutsa en person som till exempel har med sig ett stort instrument menar jag. 

Mer om porten till Roslagstulls Återbruk som inte öppnas upp för lådcyklar

Är väl medveten om att det här med porten till återvinningscentralen vid Roslagstull, som bara öppnas för bilar och sällan för lådcyklar, inte berör jätte många.
Men om den fixas är det ändå ett litet steg mot ett mer cykel-vänligt samhälle.
Så jag skrev ett mail och har dessutom kontaktat en lokaltidning och hoppas förändring är inom räckhåll genom det.
 wpid-Photo-20160712133929663.jpg
Så här lyder mailkonversationen hittills:
Mail från mig till stockholmvatten.se 19/3 2017
Älskar roslagstulls återbruk men problemet är att man kanske inte blir insläppt (eller utsläppt) på Roslagstulls återbruk. Med bil – ja. Alltid. Med lådcykel – inte alltid. Eller långt ifrån alltid. Under ungefär 2 av 3 besök i snitt har den stora porten som ska öppnas automatiskt, inte öppnats för att släppa in eller ut mig och min cykel.
 
De lådcyklar ni själva (fantastiskt bra) lånar ut, den bredare trehjuliga varianten, skulle aldrig kunna komma in dörrvägen då sensorn till porten sviker (mindre bra).
 
Anmälde problemet i dec 2015 till er.
 
Men ni verkar inte bry er?
 
Synd tycker jag.
 
Med vänlig hälsning, David
Svar 21/3 2017

Hej David!

Vi ska försöka få cyklarna att samverka bättre med magnetslingorna i marken.

Helst skulle det göras något radikalt så att inga tveksamheter fanns om funktionen.
Tyvärr är det lite komplicerat med ansvar och kostnader för tillfället, eftersom
Vanadisberget byter ägare nu i september. Vi kommer inte att glömma bort det
hela i alla fall. Roligt förstås att du gillar återbruket också.

Med vänliga hälsningar / Stockholm Vatten och Avfall

För mig är det fortfarande svårt att förstå, även om jag försöker hårt, att problemet ska vara så svårt att lösa.

/DS