Jag ska börja med hjälm.

Sålde min dotters sparkcykel igår på Blocket. Köparen frågade om jag möjligen var den David Sennerstrand som driver bloggen Liv utan bil. Och det är jag ju. Eller driver förresten, har inte skrivit sen mitten av januari så det är ju öppet för tolkning – vad det nu innebär att driva eller inte.

Hur som helst så fick jag inspiration att skriva av sparkcykelköparen. Det finns ju folk som faktiskt läser bloggen och tycker den inspirerar till ett bilfritt liv, blev jag påmind om. Så jag ska försöka skärpa mig och börja producera inlägg igen.

Vintern, har jag märkt, lägger för min egen del en liten sordin på cykelintresset. Såklart cyklar jag varje dag, och ingen snö eller kyla kan få mig att sluta, men det ska erkännas att lusten är större på sommarhalvåret än på vinterhalvåret.

En sak jag använder på vintern, mindre på sommaren hittills, är hjälm. Har motiverat det med ett lynnigare underlag under de här månaderna.

Av 100 fall från cykel så slår huvudet i ca 10 gånger. Hjälmen har en positiv effekt i hälften av de fallen som huvudet är inblandat. Jag är inte hjälm-motståndare men anser att man måste ha en realistisk uppfattning om hur skyddad, eller rättare sagt INTE skyddad, man är – för att cykla säkert.

I Stockholm har det blivit lite snett med detta, bland annat för att man fokuserat (NTF, Trafikverket…) mer på betydelsen av medborgarens hjälm-användande, som det viktigaste skyddet, än utformandet av en fungerande och sammanhängande cykelinfrastruktur.

Läs min artikel, för utförligare resonemang, riktad till NTF angående hjälmlag: ”Att cykla är idag är nästan det farligaste man kan göra i trafiken” – Gasen i botten mot en stillasittande nation. 

Men rubriken till detta inlägg lyder ju: ”Jag ska börja med hjälm.” Och då menar jag året om.

Varför detta?

För nån vecka sen glömde jag min hjälm på en restaurang. Jag har frågat efter den men den verkar vara borta. Så jag har cyklat utan de senaste dagarna. Det känns inte bra längre. Jag känner mig skör och oskyddad. Kanske är det mina 40 fyllda som tar ut sin rätt, eller så har jag väl bara blivit van – vintern har ju varit sällsynt lång. Men faktum är att jag vill ha hjälm för jämnan nu. Det ”KÄNNS” bäst.

En cykel-vän har berättat att han har hjälm enbart för att lugna de nära och kära som blivit nervösa när han inte haft hjälm. Inte för att han själv anser att det har någon större effekt.

Känner igen det där med oron från andra…kanske ett giltigt skäl?

Inser fortfarande att hjälmen är ett relativt litet skydd och vill man skydda sig på riktigt ska man nog satsa på krockkudde-konceptet Hövding istället, som i tester visat sig överlägsen hjälmen. Men jag är inte där. Än.

Jag är förtjust i saker som man reducera storleken på. Allt ifrån det klaffbord i köket som jag sitter vid i skrivande stund, till min uppblåsbara SUP – och vidare till mina älskade vikcyklar förstås.

Och det finns en hjälm med liknande egenskaper som jag sneglar på. En aning hopfällbar är den, ca 30% av dess storlek försvinner. Kanske tillräckligt för att den ska passa i väskan. Ska prova den vid tillfälle. Tycker den ser rätt bra ut och den lär vara flexibel och anpassa sig efter huvudformen. 

hjälm

Carrera foldable helmet

Ska åka och prova i dagarna. Sen får vi se, när våren nu är på väg, om jag fortfarande står fast vid min omvändning angående hjälmanvändande eller inte om ett par månader.

Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet. TACK!

DS

Några sköna cykelprylar att lysa upp annalkande höstmörker med

Artikeln jag skrev om NTF vs Stillasittande häromdan, blev glädjande nog rejält spridd.

Det sista är (tyvärr) säkerligen inte sagt i debatten, och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande kommer sannolikt inte se några skäl att göra avkall på sina krav om obligatoriskt hjälmkrav för alla, trots att det kan leda till både mer bilism och hälsoeffekter som går förlorade.

Nog om det nu.

Tänkte istället berätta om några nya cykelprylar jag införskaffat.

Är löjligt förtjust i Bromptons packsystem där det bara är att klicka på/av sin väska (finns ett gäng) på anordningen framför styret. Ibland väljer jag den cykeln, framför mina andra, just bara för packanvändarvänlighetens skull.

Men nu har jag köpt in en cykelkorg, ryggsäck och tillhörande fästen till min Montague av ett tyskt system, Klickfix – för att få liknande möjligheter som med min Brompton.

Korgen, Alumino, kan man låsa fast med en enkel låsanordning i fästet.

Svarta väskan baktill, Matchpack, är på 25l och man kan lätt klicka av och bära den som en ryggsäck.

Kollade om jag fick plats med tält, sovsäck och liggunderlag och samtidigt ha plats kvar för kläder och lite annat. Det var inga problem, så i en handvändning funkar min fullstora vikcykel också som en lighttourer, vilket passar mig perfekt.

Vill förse mig med så få motstånd som möjligt, att övervinna, för att till exempel komma iväg med tåget och dra ett varv runt Siljan över en weekend.

Korgen kommer sitta på för det mesta. Tar med den in i affären när jag handlar och även upp i lägenheten så slipper jag plastkassar.

Och till sist ett finskt gummiband, Finn mount.

Har länge tänkt att ”nåt sånt borde finnas” och för ett tag sen hittade jag mycket riktigt produkten på Pelagos sida.

Man fäster helt enkelt sin smartphone på styret med ett anpassat gummiband. Superenkelt och lär funka med så gott som alla telefoner.

Mobben sitter tillräckligt stadigt, och fästet är så behändigt (också bortslarvningsbart;( att det alltid kan ligga redo i något fack i väskan.

Bästa är att man slipper köpa nytt fäste när man byter telefon.

Ett gäng sköna cykelprylar att lysa upp annalkande höstmörker med.

/DS

 

”Att cykla är idag nästan det farligaste man kan göra i trafiken” Gasen i botten mot en stillasittande nation #NTF

Fokus vänt åt helt fel håll. Igen. Hade uppfattningen om att cykling i media åtminstone delvis dragit åt en mer nyanserad riktning än hur farligt det är att trampa sig fram. Men nu är vi där. Tillbaka på ruta ett.

Det är tydligt att NTF gör vad de kan för att få ner antalet cyklande i det här landet.

”Att cykla är idag nästan det farligaste man kan göra i trafiken.” skriver de på sin hemsida och trampar gaspedalen i botten mot ett land med ännu fler orörliga invånare, när just det är det sista vi behöver i vår bekvämlighetskultur med alla välfärdssjukdomar till följd.

Att hela 12 000 cyklister skadades i trafiken 2014 är de noga att påpeka i sin hjämlagsargumentation; att 80% av dessa rör sig om arm och benskador och hur hjälmen ska kunna hjälpa mot den typen av olycksfall avstår NTF att ge en förklaring på.

Huvudskador står för 10% och i 6% av fallen har hjälmen en positiv effekt.

Överlägset flest (70%) av alla cykelolyckor är singelolyckor och i hälften av dessa finns ett tydligt samband med farlig och dåligt underhållen cykelinfrastruktur.

Men det här med att förbättra infrastruktur för cyklister syns bara i periferin av NTFs budskap, huvudfokus är som vanligt på hjälm, hjälm och åter hjälm.

Och ja, hjälm är ett skydd som ibland förhindrar allvarliga skallskador, ingen tvekan om det, men i det här landet har man lyckats få folk att tro att ”har du bara hjälm är du safe” och skapat en väldigt olycklig övertro på dess effekt. Den övertron är farlig och leder i värsta fall till oövervägda riskbedömningar ute i trafiken.

Ramlar du på huvudet skyddar hjälmen i 6 av 10 fall. Blir du påkörd av en bil hjälper den förmodligen inte ett skit. 

Min poäng är att man ska vara medveten om att man som cyklist tillhör en skör trafikantgrupp, med eller utan hjälm, och bör förse sig med en verklighetsförankrad och balanserad uppfattning om hjälmens betydelse för att inte bedöva sin anpassningsförmåga till rådande trafiksituation.

Eller ta hjälmlagslandet Australien som exempel för en fingervisning om vad som är viktigt på riktigt.

Wikipedia: ”En studie från Australien, utförd vid tiden direkt före och efter 1990 års införande av hjälmlag, visade att hjälmbruket ökade starkt i samband med införandet av hjälmlagen, runt 40 procentenheter. Risken för huvudskador bland cyklister i denna studie minskade inte mer än för andra trafikanter utan hjälm, som till exempel fotgängare och bilister. Den generellt minskade risken för huvudskador bland alla trafikantgrupper tillskrevs allmänna förbättringar i trafiksäkerheten.”

Flytta fokus från att sprida ljuget om hur himla farligt det är att cykla (som allt hjälmlagstjafsande bidrar till) och sätt in snabba, kraftfulla och effektiva åtgärder för att förbättra landets cykelvägar. Satsa på att få folk att börja cykla istället för att sluta. På så sätt räddar man många fler liv än med en hjälmlag, som i värsta fall får somliga att sluta cykla helt, tar livet av hela lånecykelsystemet (hur många vill bära runt på en hjälm?) och förstärker föreställningen om att man allra helst bör avstå cykling om livet är en kärt. Det vore en ren tragedi med totalt motsatt önskad effekt. För hur man än vrider och vänder på det så kan man inte blunda för de fantastiska hälso- (och miljö)effekter som ökad cykling leder till – som NTF nu valt att göra.

Ur Car sick av Lynn Sloman: ”The copenhagen heart study” gjorde hälsoundersökningar på mer än 30 000 människor. De som regelbundet cyklade till jobbet, med en genomsnittssträcka t/r på 30 min, löpte 40% mindre risk att dö under tiden studien pågick än de som inte cyklade regelbundet. Resultatet förblev oförändrat även när forskarna inkluderade andra faktorer som träning på fritiden.

Aftonbladets Fredrik Virtanen är en man som (likt NTF) jobbar i motsatt riktning och gör det han kan för att sprida myten om hur farligt det är att cykla och om hur oerhört farliga cyklister är för sin omgivning.

”Själv avskyr jag cyklister enbart av privata skäl. Jag är rädd för dem. Jag ogillar att de försöker köra ihjäl mig och mina barn.”

Men du behöver inte vara rädd. Försök googla fram någon som dött till följd av att ha blivit påkörd av en cyklist. Inte så lätt. Varför? Jo för att det ungefär händer en gång vart fjärde år, att till exempel jämföras med att 2-3 personer varje år dör av getingstick.

Men Fredrik Virtanen är så rädd att han vill förbjuda alla som cyklar inne i stan med ett högre antal växlar än tre, som vår åttaväxlade supersnabba 45 kg tunga lådcykel med helt upprätt körposition till exempel.

Att tro att antal växlar på en cykel är synonymt med bilhästkrafter och att man på så sätt skulle kunna utrota de snabbcyklande innanför tullarna, tyder på ett visst mått av ickekunnande i ämnet, och då formulerar jag mig extremt ödmjukt.

Fredrik Virtanen är inte ett så värst bra exempel på en djupt granskande journalist, däremot är han ett gott exempel på en effektsökande skribent som bygger sina slutsatser på okunskap och fördomar istället för fakta, när det kommer till cykling. Såna journalister finns det tyvärr gott om men med Patrik Kronqvist, Expressen som ett minst sagt välbehövligt undantag.

Lyssna inte på rädda människor och ängsliga organisationer som sprider ogrundade och ensidiga farlighetsmyter om cykling som till slut bara resulterar i en ännu mer stillasittande ilandskultur. Det är just den kulturen som är det folkhälsofarligaste i det här landet och måste därför bekämpas, inte främjas.

/DS