Så skyddar jag min älskling från tjuven

Var inne och läste på folksams sida om vad som gäller om någon av mina cyklar blir stulna.

Hur mycket täcker egentligen hemförsäkringen?

Anledningen till att jag valde Folksam var att deras hemförsäkring täckte upp till ett cykelvärde av tjugo tusen. Ganska konkurrenskraftigt.

Men är den till exempel mer än fem år gammal får man bara 20% tillbaka på cykelns ursprungliga inköpspris. Och bara för att man får en större ersättning inom denna femårs-ram betyder det ju inte på något sätt att man vill bli av med sin fina.

Många sa: ”Snygg cykel men den kommer snart bli snodd” om min Pelago Hanko när jag köpte den för nästan exakt ett år sedan.

10_pelago_hanko

Den känns som en såndär tidslös härlig hållbar hoj man gärna behåller tills livets ände (då får nån ärva den). Trots att den vissa nätter parkerats utomhus långt ut i Söderort, så har jag har den fortfarande i min ägo. Jag har tänkt att låser man fast den, med godkänt lås i något hållbart, är sannolikheten stor att jag får behålla cykeln.

Även om min taktik funkat perfekt hittills har jag bestämt mig för att öka sannolikheten att hålla ogärningsmän på avstånd ett par snäpp till. Mitt tidigare resonemang (att det räckt med godkänd kätting) kan vara aningens naivt då jag hört historier, till och med från min egen lilla cykel-vänskaps-krets, som anammat samma taktik men straffats hårt och brutalt blivit av med sin käresta.

IMG_8658

Hittills har jag i stort sett nöjt mig med en låskätting (Abus 8900).

Men nu har jag valt att köpa ett klassiskt fast ramlås (ABUS PRO SHIELD 5850 449:-)

OCH komplettarat med en extra kätting (från Abus 349:-) som man fäster i själva ramlåset.

Känn på den. Extrakättingen träs till exempel genom sadel (min kära insuttna Brooks B17 måste ju också säkras) alternativt runt stolpe/cykelställ. Jag har snabbfästen på hjulen så de kan verkligen behöva låsas fast. Låskättingen (min gamla fetare) tar hand om ram och framhjul.

IMG_8660

Om den ändå skulle bli stulen kan iallafall ingen säga att man inte gjorde sitt bästa för att förhindra det.

D.S

That´s why I love my front rack

Vissa ägnar sig åt golf, andra tycker det är kul att spela fotboll och en tredje försöker fördjupa sig i hur börsen egentligen fungerar.

Mitt intresse är inget av ovannämnda men däremot uppskattar jag att lasta på cykel.

DET ÄR BARA SÅ KUL. 

Lådcykeln är guld att ha för att få utlopp för min lilla hobby.

Till exempel när man ska transportera ett trasigt (totalt) skoskåp till tippen utan bil som på bilden nedan.

IMG_7958

Hur många gånger har jag inte utnyttjat potentialen i detta fantastiska fordon för liknande utmaningar (eller utmaningar förresten, det är ju lätt som en plätt)?

Nog om lådcykel för nu. Det är inte vad detta inlägg ska handla om fortsättningsvis.

Snarare om standard-cyklars lastkapacitet.

Till exempel ett front rack tänjer på gränserna för vad många säkert tror att man kan lasta på en vanlig cykel.

Jag har ett front rack XL på min Pelago Hanko. Det sattes på prov igår när jag cyklade en resväska (och min kånken) från Vasastan till Kärrtorp (ca 1 mil).


IMG_7993 IMG_7994Är man medveten om vad som är möjligt så kanske man inte alltid behöver en lådcykel för att utmana bilbehovet.

Om det finns nån ängslig där ute, som tycker sig att det hela ser instabilt och farligt ut, så kan jag lugna vederbörande och lugnt säga att med ett par spännband blev ekipaget hur stadigt som helst.

På landet är det inte ovanligt att man tar bilen till affären, även om det bara är 1-2 km dit, det regnar inte och man endast behöver införskaffa till exempel mjölk, socker, mjöl, frukt och glass.

Jag är inte alltid bättre själv för jag har gjort likadant. När vi befinner oss i sommarstugan utanför Oskarshamn, i det lilla kustsamhället Påskallavik, då har jag själv tagit bilen till Konsum ibland – trots att det bara är någon dryg kilometer dit.

Försvar? Det finns liksom ingen bra cykelkorg (har skaffat nu) och jag cyklar ju så mycket i Stockholm.

Men det duger inte. Att köra den här korta typen av sträckor är rent bilmissbruk och inget annat. Åtminstone om man är en frisk människa som kan och mår bra av att röra på sig.

Enligt På egna ben så är hälften hälften av alla bilresor i Sverige kortare än 3 km. Och de flesta känner väl till att en bil släpper ut mest vid varje tillfälle den startas upp – innan den blivit varm vill säga. Detta ska göras så få många gånger som möjligt om man vill va snäll mot vår planet.

Att investera i ett ordentligt rack, pakethållare eller cykelkorg kan vara ett viktigt första steg för att komma till bukt med sitt bilmissbruk.

Det är varken dyrt eller svårt.

/DS

 

 

 

Så slutade min Black Friday

Black Friday. Egentligen borde jag bara ta en sömntablett eller två och sova bort denna hemska dag. För jag avskyr den. Folk blir som besatta.

MEN det är svårt när den cykel man sneglat på, lite då och då under flera år, men avstått för att jag tyckt den varit aningens överprissatt plötsligt, under en endaste dag, står tillgänglig med hela 20% rabatt på Gamla stans cykel.

Trots denna näst intill obeskrivligt kraftfulla frestelse så bestämmer jag mig för att avstå.

Istället väljer jag att dela ett budskap från Green peace på min FB-sida:

black-friday

Men sen, ironiskt nog, smyger det sig på nåt slags ”avstår jag det stora är jag åtminstone värd nåt litet” – känsla.

Hörlurar. Med brusreducering. Gör att man kan stänga av ljudet från omgivningen, gå in i sin bubbla, bara höra och vara i sin egen musik. Perfekt som tröst. Visst är jag värd ett par sådana, för en tusing (300:- BF-rabatt) efter att ha avstått en cykel för 9700:-?!

Jag cyklar bort till närmaste Elgiganten och köper ett par Philips som lite senare skulle visa sig inte vara alls lika fantastiska som testerna utlovat.

Jag börjar må dåligt över att jag beter mig så karaktärslöst; att jag ena stunden delar ett tydligt klimatbudskap på FB och i den andra själv beblandar mig med de fyndkåta hemelektroniksjägarna.

Försöker släppa. Klockan är halv fyra, dags att hämta dottern. Tar lådcykeln eftersom vi ska handla en del. Inne på hemköp, i kön lite senare, börjar det plinga frenetiskt i min telefon. Det är en polare som befinner sig på Gamla stans cykel. Jag har tidigare bett honom att kolla om de har en Pelago Hanko i min storlek om han ändå skulle dit och kolla läget. Jag får reda på att den finns i min storlek.

Den starka känslan av köplust börjar smyga sig på igen. Har inte köpt en cykel på 3-4 år. Jag är cykelbloggare och cykling (och allt det för med sig) utgör en stor del av min identitet och hur jag ser på mig själv. 2500:- i BF-rabatt. Jag kanske ändå skulle…Ungefär så går tankeströmmarna.

Jag bestämmer mig för att åtminstone åka dit för att utsätta mig och mitt förhållningssätt till Black Friday för lite prövning…eller jag vet inte. Men jag köper iallafall en glass till Bellla, sätter henne i lådcykeln tillsammans med matvarorna och rullar bort mot Gamla Stan. Självklart ångrar jag mig på vägen, tänker mest att det var en rätt dålig idé, men väljer ändå att fortsätta och ungefär 30 min senare har jag blivit ägare till en Pelago Hanko:

10_pelago_hanko

Pelago Hanko is a multipurpose bicycle that sets the standards for versatile city riding. It’s the Pelago translation of the popular hybrid bicycle: urban classic with no compromise on the design and technical performance. Hanko can be equipped for commuting, touring and all-around urban riding regardless the weather conditions.

Jag tycker att den är helt sjukt tilltalande. Funkar till allt.

När jag skriver detta faller ett tätt snöfall utanför mitt fönster. Och jag är i skriande behov av ”en riktig” vintercykel, vilket det här onekligen verkar vara, även om det svider att börja cykla i vinterväglag med en ny cykel. Men den ska användas. Det ligger i dess natur.

Ungefär så. Ska hämta den på tisdag. Inser nu, efter att ha reflekterat vidare, att jag behöver den i mitt stall. Ett välbehövt komplement till mina två vikcyklar och lådcykeln. Ångrar mig inte en centimeter. Än så länge.

Så slutade min Black Friday. Gick jag från skeptiker till inbiten hard core-medlem i BF-klubben?

Får försvara mig med: ”It´s a good deal if you need it.” Och det gör jag. Hörlurarna lämnade jag däremot kvickt tillbaka.

DS

Det materiella begäret börjar att trycka på inifrån

I höstas inledde jag projekt: sälja-av-sånt-som-inte-används.

Och visst fanns det en hel del att plocka av och då speciellt cyklar.

En gammal vacker farfarscykel, en minicykel från 70-talet och nu sist min touringcykel Koga Miyata -87 med utslitna (svåra att få tag i) ovala drev.

Helt plöstligt är den enda cykeln som till 100% tillhör bara bara mig, min fyra år gamla Brompton M3L.

I veckan har jag kännt ett tryck mot bröstet i form av genuint och äkta materiellt begär.

Det var rätt längesen och det är jag värd tänker jag.

Inte blev det bättre av, när jag via bloggen Velonavia, blev upplyst om den här finska snyggingen:

En Pelago Stavanger. Perfekt för långfärd och en massa annat – tidlös vacker och hållbar design som aldrig går ur tiden.

Nästa fredag drar jag till Berlin och förutom historielektion tänkte jag kolla in en hel del vackra cyklar. Och lyckans mig ser på Pelagos hemsida att de tydligen har ett tillfälligt showroom där och jag hinner precis dit innan slutdatum 5/7.

Då ska jag testa och se om jag blir kär.

En annan intressant och tilldragande cykelproducent är supertyska, ultralätta och remdrivna Schindelhauer…

…som producerar snuskigt vackra cyklar från fixie/singel till 18 vxl. Lättaste oväxlade väger bara 8,2 kg.

Men remdrift? Jag vet inte…

Sen kollar jag även in engelska Singular Peregrine. Man beställer ram och väljer komponenter själv. Just modellen Peregrine lär vara väldigt flexibel då den kan byggas som allt mellan touring och fixie.

Singular Peregrine

Vapnen för ett bilfritt liv tror jag är heligt treenig: låd-, vik-, och ?

/DS