De skulle bli djupt traumatiserade om de fick se hur det går till i Berlin #pendel #cykelförbudOdenplan #kristoffertamsons

Har varit på Mallorca några dar med min tjej. Ska inte säga så mycket mer om det än att det var riktigt trevligt. Men att nästa gång bara måste vi ha med oss vikcyklar.

Ja man kan hyra. Men då ska ju cykeln oftast tillbaks till det ställe man hyrde den på och sen har man sitt pick och pack som man kanske tvingas lämna på hotellet för att man inte kan packa på cykeln – vilket låser en ännu mer.

Läs: Dagbok från en hopfällbar cykel

Man vill helst vara så fri så att man kan stanna till där man vill. Att ha integrerat packsystem där man får med sig allt på cykeln är inte helt dum grej. Finns det överhuvudtaget ett annat rese-koncept som kan mäta sig i total mängd frihet?

Man kan byta till buss eller tåg när man känner för det. Och med rejäla väskor får man med sig hela sin packning på cykeln och kan i sin tur stanna var man vill utan att tänka på att man ska tillbaka.

Nu fick det bli mycket vandring istället mellan de super-pittoreska byarna: Soller, Deia och Valdemossa. Det var inte helt fel det heller ska tilläggas.

IMG_7826

På vägen hem blev det ca 9 timmar väntetid på Tegel i Berlin innan vi kunde ta flyget vidare mot Stockholm. Detta var inte tråkigt alls då vi köpte ett dagskort (€7) för nyttjande av berlins utmärkta kollektivtrafik och han med att besöka både Kreuzberg, Friedrichshain och Prenzlauer berg under dagen.

Jag älskar Berlin. Varje gång jag besöker staden frågar jag mig själv varför man överhuvudtaget envisas med att besöka andra platser. Där finns ju allt man kan önska sig och en helt genuin atmosfär. Och massa cyklar.

Tänkte avsluta det här inlägget med en reflektion jag fick med mig från Berlin. Den berör ämnet, som så många gånger förr: ”cykel på tåg”.

På berlins U-Bahn (tunnelbana) får man nämligen ta med sig cyklar även i rusningstid. Det får anses som maximal cykel-liberalism med få motsvarigheter i världen.

Det här fotot togs i förrgår 16:50 på Alexanderplatz som troligen är en av de trafikknutpunkter med flest resenärer i omlopp efter Hauptbahnhof (centralstationen).

IMG_7948

I Stockholm diskuterar landstinget, med moderaten Kristoffer Tamsons i spetsen, om det inte nog vore allra klokast med ett förbud mot att kliva av/på pendeltåget med sin cykel vid pendelstation Odenplan som öppnar 10 juli. Under rusningstrafik är cykel förbjudet att ta med överallt så det här eventuella förbudet skulle alltså va aktuellt när få personer reser under tider utanför ramarna 06-09, 15-18.

Detta gäller för cykel med SL

”Eftersom man även kommer åt tunnelbaneperrongen (där blotta tanken på cyklar är för dem som den otäckaste mardröm) som är placerad en rulltrappstur över pendeltågsperrongen – så skulle ju cyklister ges möjlighet att smita in i tunnelbanan med sina cyklar” resonerar man.
Därför övervägs det att helt bannlysa cyklar till och från Odenplan.

Om beslutsfattarna skulle vara medvetna om hur det går till i Berlin skulle de nog bli så traumatiserade att det skulle sätta djupa livslånga sår i dem av allvarligaste sort.

LÄS OCKSÅ: Ge vettigt argument till varför man inte kommer få ta med cykeln från Odenplans pendel och vinn fint pris

/DS

 

 

 

Skulle nån be mig lämna tåget på grund av min medhavda vikcykel skulle de behöva ett gäng oxar för att få mig därifrån.

Idag efter jobbet i Huvudsta tog jag min Brompton mot Kristinebergs tunnelbana. Jag var på väg tlll cykelbutiken Fix my bike för en bokad vikcykelvårservice. Butiken ligger i Hammarby sjöstad, vilket är ganska långt från Huvudsta, och eftersom jag inte hade tid att cykla hela vägen bestämde jag mig för att multimodala mig dit.

Jag gör det såklart utan skydd. Roligare så och då jag själv varit en påverkande faktor i SLs beslut att slopa väskkravet på vikcyklar, finns än mindre anledning att ta med något överdragsskydd.

Jag promenerar med cykeln i hand längs perrongen, föraren öppnar dörren till sin förarhytt, kommer ut samtidigt som resernärerna släpps på. Jag möter hennes blick samtidigt som jag kliver ombord, ser att hon ser att jag har en hopfällbar med mig och – ingen reaktion.

Kliver av i Alvik, byter till tvärbanan mot Hammarby sjöstad, konduktören börjar gå runt att kolla resekort strax efter avgång, min Brompton står framför mig vid min sittplats (väldigt rymligt mellan sätena på tvärbanan), hon kollar mitt kort, kastar en blick på min cykel – inga problem, hon går glatt vidare.

Vid Stora mossen, ett par hållplatser innan jag är framme, går jag av tåget, fäller ut och cyklar resten. Ville se om jag kunde komma fram före tvärbanan, vilket jag såklart kunde.

Och varför bemödar jag mig med att berätta om denna korta tur i konstarten flexibelt resandes tecken? Inget hände ju. Ingen cykelkallsinnnighet påträffad eller några problem överhuvudtaget.

Jo, just därför. Oftast skriver jag om när nåt gått snett, till exempel när man bemötts av oförstående tjänstemän inom tågtrafik som inte haft koll på regelsystemet.

Det finns en risk att det ger intryck av att förlägenheter ofta inträffar när man tar sig fram på det smakfulla och livsbejakande sättet: tåg kombinerat med cykel.

Men för det mesta händer inget alls.

Även om jag hört historier om folk som blivit ifrågasatta på grund av sina medhavda vikcyklar har det, inom SL, aldrig hänt mig under mina sex år som bromptonägare.

Skulle nån få för sig att be mig lämna tåget på grund av min medhavda vikcykel skulle de behöva ett gäng oxar för att få mig därifrån.

/DS

 

Cykeln ska fällas ihop innan man passerar spärrarna anser SL – Varför!? Det är en väldigt onödig och orimlig regel.

Fick berättat för mig att en kvinna med en Brompton blivit tillsagd av SL-spärrvakten att fälla ihop den, när hon försökt leda den igenom spärrarna mot tunnelbanan.

Hon berättade för spärrvakten att den är tung att bära ihopfälld, särskilt tillsammans med övrig packning (väskan sitter ju så fiffigt under styret), och att det skulle vara till stor hjälp om hon kunde få leda den in i hissen, sen över perrongen och fälla ihop den först innan ombordstigning.

Men icke. Den skulle minsann fällas ihop innan. Vakten berättade att det inte var för att jävlas med kvinnan han sa till, utan helt enkelt för att det var enligt SLs regler och att han bara gjorde sitt jobb.

Med andra ord var han inget annat än en vanlig paragrafryttare.

Trots att det inte finns något som helst problem som avhjälps av ”puckoregeln”, ska personen ifråga envisas med att säga till och markera, bara för att göra sitt jobb?

Precis som ett exempel i ett tidigare inlägg med: mamman, den till två tredjedelar tomma bussen, tolvtumscykeln och en trött och hungrig fyraåring.

Fyraåringen har glatt cyklat iväg, lite för långt, tappat humöret och orken för att cykla hem igen. Mamman ser en mindre smärtsam utväg än att bära både barnet och cykeln hela vägen hem, genom att ”bara ta bussen” istället.

Inget konstigt med det.

Åtminstone inte innan busschauffören vid påstigningsögonblicket barskt förbjudit henne att ta med cykeln. INTE TILLÅTET – FÖRBJUDET.

Trots att det finns plats, trots att den omöjligt kan olja ner medresenärer då hela kedjan är gömd i ett heltäckande kedjeskydd, och trots att cykeln är – skitliten.

Det är så sorgligt, mossigt, surt och ledsamt.

Bara för att det finns en regel. En regel som säger att bara remdrivna (finns det?) barncyklar får tas med på SL-buss.

Remdrivna barncyklar, som kanske knappt finns, oljar ju inte ner medresenärer så dem har SL inget emot. Så generöst. Tack SL. Bussigt.

Busschauffören, som trots att det i situationen inte finns nåt som helst problem av medtagandet av cykeln överhuvudtaget, väljer blindhet och dövhet. Varför? Jo för att följa föreskrifterna.

Med andra ord, ännu ett praktexemplar av en typisk paragrafryttare med oroväckande taskig situationskänsla.

Tillbaka till vikcykel-genom-spärrar-eller-inte.

Det är inte meningen att man överhuvudtaget ska gå runt några betydande avstånd konkande på en hopfällbar cykel i hopfällt läge. Det ligger inte i dess natur. Citat Cykelguiden rörande hopfällbara cyklar:

Trots lättheten bär man dem ogärna längre sträckor. Det är alltså en fördel om det går lätt och snabbt fälla ihop dem och veckla ut dem. Man ska inte bära minicyklar utan bara lyfta dem in och ut ur tåg respektive in i och ur bilkofferten. Men då får ju inte cykeln vara tyngre än att man orkar lyfta upp den.

Finns det verkligen då en sån idiotisk regel? Har inte spärrvakten bara fattat fel? Varför skulle man inte få fälla ihop cykeln precis innan man kliver på tåget. Föraren är ju ändå där och kollar så att man inte försöker smygåka med den utfälld. Om man nu skulle falla för den frestelsen!?

Så jag kontaktade SLs kundtjänst via mejl, berättade om exemplet med kvinnan som blev tillsagd och även att det absolut inte funkar för vissa att kånka på en hopfälld vikcykel så långt.

Så här svarar SL:

Man får inte ha med sig cykeln i tunnelbanetrafiken, och med det menas även inne på stationerna innanför spärrarna. Generellt får man ju inte ha med sig cykel i SL-trafiken, men när du har fällt ihop din cykel och lagt den i en väska så räknas den inte längre som en cykel utan som handbaggage.

SL Kundtjänst

Spärrvakten hade alltså rätt. Det finns en sån urpuckad regel. Men inte nog med det. Kundtjänst tror fortfarande att man måste ha en vikcykel i en förbannad väska.

Väska?!

Det var över ett och ett halvt år sedan SL, efter massor av mejl och telefonsamtal från mig själv, insåg att det var en orimlighet och tog bort väsktvånget. Se SL tar bort väsktvånget.

Att man inte får leda vikcykeln på perrongen, beror såklart på nån slags säkerhetsrisk? Det brukar ju låta så.

Men när man åker pendeltåg, där det (vissa tider) är tillåtet att ta med en vanlig cykel, är det plötsligt inget problem. Ingen säkerhetsrisk då inte.

Hur hänger det här inte ihop?

Bara måste gå vidare med detta. Hur tänker man? Eller rättare sagt: Hur tänker man inte?

Fortsättning följer…

/DS

 

 

Små tolvtums barncyklar med kedjeskydd – SL vad är problemet?

Cyklade längs munkbroleden mot södermalm häromdan. Tillräckligt sakta för att snappa upp vad konflikten mellan en mamma och en busschaufför handlade om vid en busshållplats mittemot Kornhamstorg. Kände att det var lite av mitt ansvar att lägga mig i och ta mammans parti, så jag rullade tillbaka och ställde mig intill.

Mamman stod i bussdörren med sitt snyftande barn i fyraårsåldern, och en blå tolvtums barncykel. Chauffören förklarade reglementet för henne men hon kunde inte förstå problemet med att ta med sig den lilla cykeln på bussen. Det var lågtrafik och glest med resenärer och sonen visade allt annat än lust att cykla tillbaka till, vart de nu kom ifrån.

Samma stl som Bellas

– Visst är det så, sa jag, att anledningen till att barncyklar är förbjudet att ta med motiveras med att kedjan kan olja ner medresenärer.

– Ja precis, svarar paragrafryttaren kort.

– Men kolla på den här, fortsätter jag och pekar på barncykeln, den har ju ett heltäckande kedjeskydd, kedjan är fullständigt inkapslad. Om nån ska kunna bli neroljad måste den aktivt föra in sitt klädesplagg innanför kedjeskyddet, men det är ju inte så vanligt att folk gör det.

Mamman står och nickar medhållande, verkar glad att nån insatt tagit hennes parti.

– Förbud är förbud, svarar busschauffören, stänger dörrarna och drar iväg.

Mamman ställer sig oförstående med utsträckta armar. Sonen gråter. Jag uppmanar henne att höra av sig till SLs huvudkontor och framföra sin åsikt.

Jag kan ha viss förståelse för att större barncyklar på buss i rusningstrafik, kan vara problematiskt. Det här handlade om den minsta modellen i lågtrafik.

Snälla SL, sluta va så fördomsaktiga att ni tror att resnärer med cykel har nån slags gemensam udda dragning åt att olja ner folk.

Min utgångspunkt är att ingen vill eller får olja ner en medmänniska, om denne inte önskat eller bett speciellt om detta.

Hoppas, nu när SL ställer om till ett mer cykelschysst förhållningssätt, även att en och annan barncykel tillåts slinka med i busstrafiken.

/DS

 

Inte farligt med cykel i rulltrappan längre?

I var och varannan tidning senaste tiden. Det är snart tillåtet. Känns så overkligt. Bara sådär liksom, och farligt-med-cykel-i-rulltrappan hörs inte mer. Bra, det var ett riktigt sunkigt argument.

Inga fler såna här tongångar från kundtjänst?:)

Ur Vi i vasastan

Ska nog banne mig använda Stockholms stads Tyck till-app och ge lite beröm för en gångs skull. Det här är bra.

Drömmen om att få ta med sin cykel under rusningstrafik kommer nog att stanna vid just en dröm, men det här är ett steg i rätt riktning, det kan bara inte förnekas. Jubel och fröjd!

/DS

 

Inte kört – SJ inte klara med cykelbeslut

Har just kollat sprintfinal i OS och sett en Emil Jönsson kapitulera tidigt i loppet och liksom bara gett upp.

Väldigt märkligt.

Sen händer något ännu sjukare. Tre skidåkare drattar på ändan och Jönsson, som ligger låångt efter och är helt uträknad, ser plötsligt möjligheten och fixar bronspengen.

Och lite så är läget i frågan om man kommer ha möjlighet att ta med sin cykel- eller inte, på SJs snabbtåg efter miljardrenoveringen.

Man trodde att loppet var kört.

Men det är det inte alls – hoppet lever!

Inget beslut är taget. Sjs Kundtjänst hade fel, de har ingen koll.

Har tidigare idag haft ett intressant samtal med Jacob Åhgren, project manager på SJ (fick äntligen tag på rätt person).

Enligt honom så diskuterar de möjligheten att bereda plats för cyklar på sina framtida nyrenoverade tåg – inget beslut är taget.

Cykelfrågan finns alltså med i diskussionerna.

”Men hur ska folk bära sig åt för att påverka och lämna synpunkter?” frågar jag, som istället berett mig på att hårdsåga ett redan taget cykel på tåg-förbud.

”På det sättet du gör just nu” svarar Jacob Åhgren.

Och det finns ingen hejd på mig när jag radar upp alla feta och slagkraftiga argument om att kunna ta med cykeln ombord borde vara en självklarhet i Sverige, precis som i övriga EU.

Jag berättar om hur sinnessjukt stor nytta jag haft av att kombinera tågresan med min vikcykel och vunnit massa miljöpoäng, tid, pengar, lycka och frihet genom möjligheten att cykla både före och/eller efter tågresan.

Jag upplyser om att det är väldigt sorgligt när man blir bemött med urusla cykelfientliga argument, i denna fråga, från till exempel SL (och SJ) som menar att cykelförbudet i tunnelbanan delvis beror på att:

det är farligt att ta cykeln i rulltrappor” (hiss? trappor då?) och att ”nån kan ju få ett styre i magen och skada sig” (spännremmar! ställ!=svårt?).

Jag hänvisar till mitt blogginlägg om att Krösatågen i jönköpings län, som tillåtit cyklar på sina tåg i över fem år, inte haft ett enda klagomål eller skaderapport med någon endaste cykel inblandad.

Jag säger att jag, om det nu ändå (gud förbjude) blir ett cykel-NEJ från SJ, inte vill höra några tomma argument som fallit som käglor om diskussionspanelen bara ställt sig frågan:

”Hur löser dom det bortom sundet?”

Och bemödat sig göra ett par ynka googlingar för att få svaret.

Men det är härligt att ett litet hopp har väckts om att Sverige ska lyfta sig över cykel-U-lands-nivå och börja spela i en åtminstone något högre division.

Möjligheten att kunna kombinera cykelresan med andra färdmedel ger en ganska tydlig fingervisning om ett lands cykel-BNP eller vad man nu ska kalla det.

Det är hög tid börja dra sitt strå till stacken om man tycker det här är viktigt.

Att börja påverka SJ i detta, komma med synpunkter och argument, att våga vara lite jobbig, ta chansen innnan det är för sent och beslutet taget.

Jag var ”jobbig” (men snäll) med mitt ständiga mejlande och ringande till stockholms landsting och SLs huvudkontor – i mitt fajtande om att få dem att inse att det är både ologiskt och onödigt att kräva väska för hopfällbara cyklar – förra året.

Och det gick!

Man kan påverka. SL tog till slut bort väsktvånget.

Så…

…upp till kamp!

FÖR ETT MER HÅLLBART OCH CYKELVÄNLIGT SAMHÄLLE AMEN.

/DS

Läs också: Cykel på tåg – möjligheter och svårigheter

 

 

Räddad av en hopfällbar cykel

Möjligheten att ta med sin cykel på tåg, buss och kollektivtrafik är en angelägenhet som intresserar mig till allra högsta grad.

Varför? Sättet att kombinera de olika färdmedeln blev min/vår frälsning från ett gråtrist, påtvingat, bilbundet och i synnerhet fattigare liv.

Under hösten 2009 såg jag ett bilköp som definitivt oundvikligt.

Vi bodde i Enskede utanför Stockholm. Jag skulle börja ett liv som långvägspendlare. 25 mil sydvästerut till teatern i Vadstena varannan helg, och 8 mil norrut till sångpedagogjobbet på en kulturskola i Uppsalas utkanter, tre dagar i veckan.

Och ett barn var på väg.

Resan till Vadstena tog 4-5 timmar med tåg, och att pendla till Uppsala, för att sen vänta in lokalbussen, tog långt över den restid för motsvarande sträcka med bil. Att lägga så mycket tid på resor till/från jobbet blir orimligt när man har barn.

Att ha med sig en cykel på tåget, för att delvis cykla, skulle innebära enorma tidsvinster, genom att hinna med tågavgångar via stambanan, som transport med den sällan avgående länsbussen omöjliggjorde.

Från 4-5 timmars restid skulle jag på så sätt komma ner mot 2,5 (samma som med bil).

Resor till och från kulturskolan skulle även dem, med hjälp av cykeln, komma ner mot ”biltider” (en timma). Att förlita sig helt och fullt till kollektivtrafiken skulle ta dubbelt så lång tid.

Ett problem bara. SJ förbjuder medhavd cykel på samtliga avgångar och så även på Uppsalapendeln.

Tanken på en hopfällbar (som tillåts överallt) fanns där, men hela mitt väsen var besudlat av fördomar mot dessa låghjulingar. Det var säkert inte rimligt att cykla mer än ett par kilometer med dem, resonerade jag, och dessutom hade jag bara sett fula, som jag tyckte gav nåt slags infantilt intryck.

Men jag gjorde min research och hittade EN jag gillade. Det var inga problem att cykla de två milen mellan Vadstena och Mjölby med min nya ”snygga” Brompton och hopplöshet vändes till hoppfullhet om ett bilfritt leverne.

När Bella kom kompletterades vikcykeln med, dess motsats och ytterlighet, en lådcykel och sen dess har jag ägnat några timmar i veckan att dela det bilfria glädjebudskapet genom denna blogg.

MEN jag anser ändå att man såklart ska få ta med sig sin vanliga cykel på tåget. Att det 2013 oftast är en omöjlighet, i allmänhet i lågtrafik, i synnerhet i rusningstrafik, är ren och skär tragedi. Speciellt för oss, utan bil, som vet vilka möjligheter cyklande kombinerat med tågåkande öppnar upp.

Vet inte om det är en tröst eller en sorg att veta att arbetspendling kombinerat med allt annat än en hopfällbar cykel, är en orimlighet även i många andra länder.

I det annars så cykelliberala Amsterdam kostar det till exempel 6€/dag att ta med sin fullstora cykel på tåget. Och tidbegränsningar när det är tillåtet eller inte, råder även där.

Amsterdam

Har man förmånen att kunna ta sig till jobbet före eller efter rusningen, så behöver man inte tänka länge innan man inser att 6€/dag kommer att ruinera dig om ditt efternamn nu inte råkar vara Kamprad.

Min föreställning om att hopfällbara cyklar säljer lika bra som sand i Sahara i Nederländerna, p.g.a. möjligheten att få sin vanliga cykel övervakad i ett Cykel-P-hus samt att kunna kombinera cyklandet med tåg, slogs snabbt i spillror när jag var där förra sommarn. Såg de vikbara överallt.

Inom SL får man ta med sin fullstora cykel på pendeltåg, i tider av lågtrafik, helt gratis. Att vi på åtminstone en punkt är mer cykelvänliga i Stockholm än i Amsterdam, är väl ungefär lika otippat som fantastiskt.

SL

Fick ett mail och en bild av en bloggbesökare häromdan om hur det ligger till i London. Även om man är lite mer tillåtande där än i Stockholm – råder ändå en hel del begränsningar. Och visst känner man igen dem vid det här laget.

London. Foto: Arnav Jain

Utopin om ett samhälle där du avgiftsfritt kan ta med din konventionella cykel när och var du vill, ligger tyvärr långt långt borta.

Så om du har behovet är det nästan lite puckat att avstå en vikcykelinvestering.

Apple brukar på sina event skryta om att den mest populära kameran som används till bilder som läggs ut på flickr, är iphone. ”Den bästa kameran är den du har med dig”, är deras paroll.

Samma sak med cykel: ”Den bästa cykeln är den du har med dig”

Med andra ord ett starkt köpargument för en bra hopfällbar cykel.

Vikcykelguide

/DS

 

Andra tongångar från kundtjänst nu

Fick häromdan detta mejl från SLs kundtjänst:

Glädjebudskapet verkar ha landat även hos kundtjänst.

Efter alla fruktlösa samtal dit, innan jag fattat att det var huvudkontoret jag skulle ge mig på, känns den här sista bekräftelsen rätt bra.

Noterbart är att de lyckats klämma dit nåt särskilt förbud om fullstora vikcyklar. Kan alltså inte ta med våran Montague Bostonvilket jag trodde var problemfritt. Synd. Tur att man har en ”vanlig” också.

Fullstora vikbara – förbjudet

Förhoppningsvis kommer man iallafall inte bli ifrågasatt av nån oupplyst SL-anställd när man åker låghjuligt- och skyddslöst i fortsättningen.

Kommer ändå ha en skärmdump lätt tillgänglig i min mobil med gällande regler – om nån ovetande skulle börja bråka.

/DS

 

Nu är det fritt fram – 1 mars vikcykelns dag

Då är det ett faktum.

Nu får du ta med hopfällbara cyklar i SL-trafiken punkt.

”Du får också ta med sparkcykel och hopfällbar cykel.”, för att citera rakt av från SLs hemsida.

1 mars 2013 är den historiska dagen då regelförändringen trädde i kraft – och gjorde livet lite, lite lättare för Stockholms alla vikcyklister. Och från denna Dag tvingas vi inte längre skyla våra vackra och superfunktionella skönheter. Med stolthet och elegans visar vi upp ett alternativt sätt att färdas: genom, i, till- och från vår sköna huvudstad. Det här är förändringens dag. Dagen då vi får komma till – utan skydd. Ett litet steg för SL men ett stort för den som valt att arbetspendla på detta bilköbefriade, hållbara, supersnabba och helt magnifika färdsätt.

1 mars varje år firar vi, från- och med idag, Vikcykelns dag. Det kommer kanske ta tid innan en ny högtidsdag, av detta slag, hunnit etablera sig och blivit folklig. Det kanske kommer ta tid, innan dagen blir rödfärgad i kalendern och svensk högtidsdag. Men nu finns den för nu har det skrivits om den. Dagen för att jubla, triumfera och hedra denna fantastiska uppfinning. För den bästa cykeln, är dock alltid den du har med dig.

/DS

 

Dags att blanda in oppositionen i vikcykelpolitiken

Kan det vara så, att medvetet eller omedvetet, så har fp tagit politiska cykelpoäng och fått fina rubriker i media – utan att förändra nåt överhuvudtaget angående vikcykel+tunnelbana-frågan.

Så får det inte gå till. Då blir man ju bara så besviken. Varför ska man då lita till landstinget nästa gång de beslutar nåt? Förtroendet skulle, i varje fall från mitt håll, rämna.

Roligare utan skydd ju.

Men det verkar inte bättre. Pratade just med Jesper Svensson (fp) landstinget. Han fick fram Landstingets Budget och citerade avsnittet gällande förändringar kring vikcyklar i tunnelbanan:

”Hopfällbara cyklar ska få medföras i kollektivtrafiken och i övrigt ska möjligheterna att kombinera kollektivtrafiken med cykel fortsätta att förbättras.” Budget 2013 (s 112 Ett hållbart resande)

Han menade att det hela var tolkningsbart, det här med skydd eller inte. Jag var inte långsam att påpeka att i media, var det minsann inte en fråga om tolkning. Där är det glasklart att det är just skyddet man slipper. Åtminstone glasklart om man läser hela artikeln.

Hur har man i Landstinget, om det nu skulle va öppet för tolkning, resonerat när beslutet togs?

Ja! vi beslutar att tillåta nåt som redan är tillåtet, så att vi får fördelaktiga tidningsrubriker? För ingen har väl koll på att det som nu ska tillåtas redan varit tillåtet i många, många år?

Isåfall är det hela rätt smutsigt…

Men nu var det ju som så att det, i Svt och DN, ändå tydligt framgick att själva saken just handlade om att kunna skippa väskan i tunnelbanan från 1/1 2013. Nån politiker måste ju ändå vetat vad det egentligen var man beslutade eftersom tidningarna fick det förklarat för sig, menar jag.

Ska snart pausa från den här typen av cykelpolitiskt bloggande, men det har nästan blivit som en besatthet att reda ut detta. Är ju skumt ju.

Det har blivit dags att blanda in oppositionen, tror jag. Kanske är mp intresserade.

/DS