Utflykt

 

Brunnsviksbadet i försommarkvällen.

/DS

 

Lådcykelpappasöndag

Övertid för min stackars sambo denna vackra söndag. Bella och jag planerar utflykt med lådcykeln till Stadsmuseèt. Hon älskar museum.

Men det går bara inte för sig att vara inomhus denna dag då det äntligen känns som att vinterns bojor definitivt släppt taget. Gamla stan pockar på uppmärksamhet då vi trampar längs Munkbron med Riddarholmen på andra sida.

Klockan är halv elva och stan har inte riktigt vaknat än.

Jag säger till Bella, som sitter och njuter av solen framme i lådan, att vi gör ett kort besök i Gamla stan för att få oss en dos medeltidsatmosfär i vårprakten. Hör något framifrån som jag tolkar som att förslaget bifalles.

Vi parkerar lådcykeln intill slottsgården. Bella vill titta på kanonerna. Det är en ovanligt lugn och fridfull stämning i stockholms överlägset mest turisttäta kvarter.

Vi köper en croissant och en kaffe och sätter oss på en av bänkarna vid Stortorget.

Här blandas nyfikna kineser med sollapande lokalbor. En grupp amerikanska ynglingar, ledda av en svengelsktalande guide, samlas intill stortorgsbrunnen. Jag hör att de får ta del av den makabra historien om Christian Tyrann och stockholms blodbad.

Har fortfarande i mig lite av det där stressande bubblet som dröjer sig kvar i kroppen sen arbetsveckan. Det där vuxenoroliga som gör att man hela tiden känner ett behov av att röra sig vidare. Aldrig stanna till på riktigt.

”Ska vi fortsätta?” frågar jag Bella.

Hon har inga planer på det, hon trivs utmärkt på den plats vi befinner oss, upptagen med att utforska omgivningarna. Jag inser att små barn bryr sig marginellt om vad man under förmiddan satt upp på dagsagendan och låter henne hållas.

Lugnet att stanna kvar infinner sig hos mig också efter en kort stund.

Senare kommer vi av en händelse in på Finska kyrkans bakgård där Bella blir väldigt fascinerad över stockholms minsta staty Järnpojken.

En äldre man som bor i området berättar för oss att turister, speciellt ryssar, kommer fram och lägger pengar och godis vid pojken. De tror att skulpturen, av Liss Eriksson, är magisk och kan ge tur om man gör så.

Vi stannar kvar oproportionerligt länge. Bella kan inte slita sig. Hon observerar förundrad hur turist efter turist utför sin penga-godis-ritual för att sedan stryka den lilla järnpojken varsamt över huvudet.

Lite senare möter vi upp min syster och tittar på vaktparaden tillsammans.

Kollar på klockan och inser att det gått flera timmar sen vi kom till Gamla Stan. Tiden har bara försvunnit.

Betyder det att man fångat nuet?

Efter musikframträdandet vid slottet, som avslutas med Abbas The winner takes it all, tar Bella och jag plats på cykeln och trampar vidare norrut, för att hitta någonstans att äta. Bellas huvud börjar falla åt sidan där hon sitter – hon håller på att somna. Försöker väcka henne men inser snabbt att det är kört.

I vanliga fall får vi många leenden av människor vi möter; men när Bella somnar till på detta sätt tittar de skeptiskt, och att dömma av deras ansiktsuttryck, frågar de sig om det kan vara så att hon verkligen kolat av eller bara tillfälligt har slocknat.

Jag får alltid bråttom att lägga henne till rätta när detta händer. Känner mig skyldig på nåt märkligt vis. Bra att då att ha en lång låda som räcker till som sovplats.

Under sovpasset kilar jag in på Falaffelkungen och fixar lite middag. Falaffel med strips blir det.

Trampar vidare mot Hagaparken och parkerar i närheten av tennisbanorna under en stor ek. Väcker Bella och visar vad jag har köpt. Hon blir förtjust och utbrister:

”Ska vi ha picknick?”

Efter att ha traskat runt lite i omgivningarna trampar vi hemåt. Det har gått sju timmar sen vi åkte.

Härligt med lådcykelrekreation. Det kommer bli mycket sånt framöver.

/DS

 

Mycket lådcykel i helgen

Mycket lådcykel i helgen. I fredags hämtade vi hem ett dockskåp till Bella som vi köpt via Blocket.

Under lördagen var vi och kollade in fönster på en antikvitetsbutik i Järva, några kilometer norr om innerstan.

Vi ska bygga ett rum till Bella i vårt vardagsrum för att bo lite bekvämare i vår nuvarande tvåa. För ljusinsläpp och av estetiska skäl, behöver vi ett fönster som passar in i sekelskiftesstilen.

Varför åker inte Bella i lådan? Eftersom vi inte visste om vi skulle behöva frakta hem ett fönster, preppa vi med barnstol på vikcykeln. Det regnade, så vi fick tillfälle att använda vårt vackra kapell.

Bella ville prova hur det är att sitta i cykelbarnstol sista biten. Helt okej, men hon föredrar lådan.

Underskattat att ha picknick en regnig dag i slutet av november. Går hur bra som helst, Bella klaga inte ett dugg. Naturen är vacker på nåt slags melankoliskt sätt även den här tiden på året.

Det blev inget fönsterköp denna dag. Ganska tur då Bella somnade i lådan på hemvägen.

Inget går upp mot en lur i en cykellåda till ljudet av lätt duggregn som smattrar sövande mot kapellet.

/DS

 

Lådcykelliv

Ljusfest i Hagaparken för ett par veckor sen.
Bella fick sällskap av ett par polare från dagis.

Eldar, marschaller, facklor, eldkonstnärer, musik och teater är några av ingredienserna när man tar farväl av ljuset och ger sig in i dimman och mörkret. Trevlig tillställning. Lite som valborg fast tvärtom.

/DS

 

Mer lådcykelliv…

Mer lådcykelliv…

Ett underskattat användningsområde för lådcykel, är att emellanåt, köra lass av grejor man inte använder, till någon av alla Stockholms SecondHand butiker. De tar ofta gladeligen emot det mesta och det är himla befriande att bli av med överflödiga onödigheter.

Denna gång, som så många gånger förr, gick lasset till Myrornas i Ropsten.

En av de bättre SecondHand-butikerna, eller nära på varuhus med alla olika avdelningar som finns där på tre olika våningsplan.

Rekommenderas!

Bella somnade på vägen dit. Att hela tiden slippa planera kring sitt barns sovpass, vid lunchtid, är väldigt befriande. Hon har en fantastisk sovplats där framme, i cykeln.

Efter besöket tog Bella en fikapaus i lådan, nöjd efter att ha kommit över några nyförvärvade leksaker.

/DS

 

Barnstol på vikcykel löser transportproblem

Barnstol på vikcykel

Att kunna kombinera tåg och buss med hopfällbar cykel, även när dottern är med, kan vara grymt praktiskt.

Att försöka övertala en tågförare eller busschaufför att få dispens till att plocka med sig lådcykeln på resan, är ett projekt jag inte ens skulle ge mig på i Holland.

Men det finns vikcyklar och det finns cykelbarnstolar. Dessa passar utmärkt ihop sålänge det är en modell som kan fästas i ramen eller sadelstolpen och inte kräver en pakethållare att vila mot.

För 300:- kom vi över en fin Hamax Sleepy på Blocket, som passar utmärkt att montera på till exempel en Brompton.

Fästes den långt ner på sadelstolpen känns det stabilt och Bella har inte klagat trots att hon förstås sitter mer kungligt i lådan.

Vips så kan vi kombinera cykling med tåg även med barn.

I helgen har vi varit och hälsat på vänner en bit utanför Östhammar.

Från Östhammars busstation är det två mil till deras sommarställe dit inga (eller en per dag kanske) bussar går.

Inga problem att cykla två mil. En dryg timma tog det med packning och barn.

Fästet till barnstolen kan sitta kvar på sadelstolpen efter att barnstolen tagits bort. Man skjuter bara upp det. Alls som behövs är en insexnyckel.

/DS

 

Djurgården

 

Vi har varit på junibacken med Bella idag. Himla mysigt ställe. Sagotåget rekommenderas varmt om man har barn.

Efteråt tog vi en tur runt Djurgården. Väldigt lantligt och vackert. Man slutar inte förvånas över hur lätt det är att komma ut på ”landet” i den här stan.

Självklart spelade de Segwaypolo på Djurgården också.

Riktigt töntig sport det där. Man börjar att bli lite irriterad.

/DS

 

Cykling och kultur i Rouen

Cykling och kultur i Rouen

Hård och intensiv dag igår. Vaknade 04:15 för att ta flygbussen till Arlanda. När vi kom till Charles de gaulle väntade en två timmars resa med buss innan vi, vid tvåtiden, var framme i Rouen. Efter en dag med många kulturella intryck, konserter och konversationer somnade jag helt slut vid tolvtiden. En natts skön och välförtjänt djup sömn.

Hotellet vi bor på ligger mitt i den charmiga medeltidsstaden Rouen. Staden är bl.a. känd för att frankrikes nationalhelgon Jeanne D’e arc brändes på bål här.

 

Under förmiddagen var det äntligen läge för att packa upp cykeln. Precis som jag var övertygad om, var cykeln helt intakt efter flygresan.

Efter frukosten, som för övrigt precis som vanligt i Frankrike bestod av sockrade bakverk, bestämde vi oss för att göra stan. Mina kollegor till fots och jag alena på cykel. Härligt att äntligen få cykla.

Mysig stad Rouen. Trevligare cykling här än i Paris.

 

Det är nästan läskigt vad fort man lär sig att hitta i en ny stad när man cyklar; om man jämför med att gå menar jag. På nån timme har jag ganska bra koll på hur man lokaliserar sig tycker jag.

De här sköna lirarna är mina kollegor. Stannade till och tog en kaffe efter att ha utforskat stan med Brommen, under förmiddagen.

 

Anledningen till att vi är här är att vi ska observera och studera hur man organiserar ett sånt här stort kulturprojekt.

Det är en supertrevlig kulturfestival och vi har redan sett och hört många unga talanger. Men en sak som är mindre trevlig är att vi är beroende av någon som skjutsar runt på oss hela tiden. Alla events är nämligen utspridda över hela kommunen. Vi är såå bilberoende!

Franska konstnärer utövar kreativitet vid floden Seine.

 

När vi ska ta oss någonstans så måste vi ringa en arrangör som sedan ringer och kollar med nån av de festivalanställda chaufförerna om hen(första gången jag använder ordet) kan köra oss. Ganska omständigt! Enligt arrangörerna är det svårt och jobbigt att att sig runt med kollektivtrafik. Min gissning är att de knappt aldrig använt den.

För mig är det viktigt att kunna ta mig runt på ett ställe utan att vara beroende av nån som kör mig. Annars mår jag dåligt. Jättedåligt. Usch!

Under dagen har jag tagit saken i egna händer och kollat upp hur man tar sig, med cykel, till och från olika konserthallar och arenor. Nu har jag koll! Cykeln är med hela tiden och mina kollegor undrar om det finns nån diagnos som passar in på mig; en person som mår skit om han inte får ha med sig sin cykel.

Kanske ligger jag i riskzonen för en sån typ av diagnos. Det bjuder jag på isåfall. Som ikväll: ingen vet hur det blir med skjuts hem till hotellet efter ett genrep vi ska se. Men jag har cykel och jag kan lätt cykla hem när jag vill. Det är 5 km och cykelväg hela vägen.

Diagnos eller inte. Att alltid ha med sig en cykel är guld!

/DS

 

 

 

Bättre och bättre med lådcykel

Bättre och bättre med lådcykel

Våren är knappt här men vi har redan använt vår lådcykel, till utflykter, flera gånger redan nu. Det framstår som glasklart att det blir ett mer och mer användbart och roligt färdmedel ju äldre Bella blir. Om man går i köptankar så har man som mest glädje av en lådcykel från 1,5 års ålder, skulle jag säga. Vi ville skaffa en så tidigt som möjligt eftersom man fakstiskt kan sätta i en bilbarnstol och på såvis cykla med sin unge från dag 1. Det vore en överdrift att säga att barnet får ut nåt av det hela i så unga dar men har man själv ett behov att ta sig från A -B, så varför inte.

Igår gick färden mot 4h gården, strax norr om Stockholm.

Av någon anledning envisades Bella med att elefanten skulle med.

Riktigt trevlig cykeltur på 3-4 km, mest trafikfria landsortsvägar genom skogen. Där finns riktig landsortsmiljö med grisar, kaniner, höns, getter och hästar. Man kan också ta en fika på cafeét eller vid något av de utställda borden.
Fikapaus

Vi träffade en familj som blev i Intresserade av vårt färdmedel. De berättade att de bott i Holland, hemlandet för lådcyklar, och ofta tänkt på att skaffa en egen eftersom det sett så kul och smidigt ut. Självklart fick de låna den för en provtur.

Barnen blev stormförtjusta och ville åka igen och igen och igen…

Inget problem med tre ungar i lådan!

Där ute, så nära stan, kan stadsungar som Bella få lite landsortskänsla och frisk luft. Vi cyklar dit på en kvart från norra Vasastan!
Bella diggar getter.

När vi kollat på djuren så satte sig Hanna och Bella i lådan för en sightseeing i omgivningen. Här finns bl.a. ett värdshus.
Jag trampar på rejält, det är därför de ser lite ängsliga ut:)

Vi tar en extrarunda på hemvägen. Bella har inte gnällt en millimeter, i cykeln, under helgen – trots att det blivit tur till både Myrornas i Ropsten, 4H gården och Hagaparken, i fredags.
/DS