Kan cyklisthatet förklaras med att inga hästkrafter hjälper för att komma först

Kan inte riktigt släppa det här med “cykelhatet”.

Går det egentligen förstå?

Om jag börjar hos mig själv, som cyklist, så visst finns det saker man kan bli sjukt irriterad på, gällande både promenerande och bilister.

Men hat?

De till fots (om man generaliserar) har himla svårt att hålla sig till trottaren och rumlar alltför ofta ut på cykelbanan.

Många irriterar sig på cyklister som kör mot rött men är det ändå inte, i ärlighetens namn, flanörerna själva som ligger i topp när det gäller att ta lagen i egna händer gällande detta.

Tror inte jag behöver gå in på irritationsmoment angående bilar. Man behöver inte vara en alltför flitig besökare av denna blogg, för att känna till att jag ylar högt då nån råkat förväxla cykelbanan med ett parkeringsfält.

Att en suv, med superbegränsad sikt bakåt, börjar buffas och knuffas vid högersväng är också ett kapitel för sig som lätt kan göra den mest tillbakadragna cyklist till äkta fullblodskrigare.

Vi struntar i att belysa fler irritationsexempel (det finns MÅNGA fler) och går istället tillbaka till de flanörer som vilset irrar runt på cykelbanan.

Är det deras fel?

Inte ofta.

Det är infratrukturens.

En rejäl kant mellan cykelbana och trottoar är väl det minsta man kan begära. Även tryggt för fotgängarna att slippa missta sig.

Att de går mot rött då?

Varför bry sig om? om det inte ställer till med några problem.

Det är olagligt att gå mot röd gubbe men inte straffbart om man inte orsakar fara för trafiken. Samma borde gälla cyklisten.

För vem vill egentligen vänta tills det kommer en bil innan rödljuset slår om?

550 av stockholms trafiksignalerar är gjorda för att känna av metall och reagerar utan problem på bilar men inte alls lika lätt på cyklar.

Åtminstone en del av människors irritation på cyklisternas rödljusöverträdelser kan förklaras av detta.

Känner folk till detta? Jag tror inte det.

Att cyklister anses vara i vägen, vilket bl.a. orsakas av cykelbanor som plöstligt, utan vidare hänvisning tar slut, är en delförklaring.

Men jag är starkt övertygad om att den största anledningen till cykelhatet helt enkelt beror på cykelns överlägsenhet i storstan.

Som bilist spelar det ingen roll hur många vrålande hästkrafter du utrustat dig med, du blir ändå alltid brädad av cykelns överlägsna möjligheter till framkomlighet.

Då kan den enkla men oj så geniala uppfinningen cykeln, te sig en smula provokativ.

Bilden kommer från en broschyr “Fint sätt på cykel” som gavs ut för att tukta cyklisterna 1946.

Jo, avskyn mot cyklister är ingen ny företeelse.

Här hymlade man iallafall inte om vad cyklisthatet berodde på.

Så rak med framställningen av problematiken skulle man knappast vara idag, även om bilisterna nog helst skulle önska att cyklisterna, av rent sympatiska drag, gjorde dem sällskap i bilköerna istället för att så avskyvärt “åla sig fram”.

Så sympatisk är inte jag.

/DS

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.