Magnic light kan vara ett hett alternativ till Reelight

Fick ett tips via kommentatorsfältet om ett tyskt, enligt tipsaren, högkvalitativt alternativ till danska Reelight.

Magnic light är namnet på den batteribefriade cykellyse-konkurrenten.

Dyrare? Ja. Bättre produkt? Kanske. Oftast gäller ju: Du får vad du betalar för.

Nån med erfarenheter av tyskalternativet?

Mina Reelight City fungerar, efter ca tre månader, tillfredställande – men känslan av kvalité vid enbart kännande och klämmande, uteblir.

Jag ska snart införskaffa ytterligare ett par batterifria och min nya enkla cykellyse-filosofi lyder: Jag nöjer mig med det bästa.

Den är ett resultat efter att många år varit fast i det batteridrivna lös-cykel-lamps-träsket.

/DS

 

Om batterifria (och nu även magnetfria) Reelight, och om cykling har en säsong eller inte?

Läste för ett tag sen, på nåt cykelforum (kanske Cyklistbubblan), att en person nyligen gått in i en butik och frågat efter cykellysen och fått svaret: “Några sådana har vi inte hemma eftersom cykelsäsongen är slut”.

Och det är ju bara helt galna människor som påstår att cykling har en säsong.

Men jag själv då? Det är onekligen glesare mellan blogginläggen och besöksräknaren talar även den sitt tydliga språk. Det tål att reflekteras över. Är jag en av de där galna?

Nej, ICKE, för jag kan jag stolt konstatera att det inte finns några väder som förpassar mig till alternativa transportmedel. Jag är och förblir en året-runt-cyklist.

Men det ska erkännas att nöjescyklingen uteblir under årets 4-5 mörkmånader, det handlar nästan enbart om att ta mig från A till B då.

Tillbaka till cykellysen och problematiken kring detta.

Oj vad jag förbrukat små batteridrivna lågkvalitativa LED-varianter under åren som gått. Mitt miljösamvete är alldeles förkolnat.

På lådcykeln finns den gamla klassiska platsinstallerade dynamosorten, som alltid sitter där och bara funkar och funkar och funkar.

Jag hittar inte ord för att tillräckligt kraftfullt uttrycka hur skönt det är att slippa fippla och mecka med små, ofta borttappade och/eller ickefungerande, kinesiska plastlampor.

Omsättningen av dåliga cykellysen (har inte hittat några hållbara och oslarvbara trots att jag sökt med ljus och lykta) har varit min överlägset största löpande cykeldriftskostnad. Inte minst p.g.a. en miljödålig överkonsumtion av batterier (man glömmer dem på:().

Det har fått mig att skaffa Reelights batterifria för-bra-för-att-vara-sant-lysen.

De drivs genom magnetism. Man har hittills tvingats pilla in/fästa magneter mellan ekrarna för att det ska fungera; men sen i våras finns det en annan sort (Reeligth City) som (fråga mig inte hur – förklara hur) fungerar med enbart cykelns fälgar till hjälp.

Det ska vara 3-4 mm mellan lyset och fälgen. Sitter det för nära börjar lampan med jämna mellanrum “gläfsa” mot fälgen – magnetismen blir för stark, särkilt när man bromsar (om man har fälgbromsar).

Jag ska erkänna att jag var skeptisk i början. Lysena, som gick på närmare 400:- med frakt, var plastiga och det kändes sådär med själva grejen att fästa dem i bromsarna. Om man har skivbromsar på sin cykel ingår även annan variant av fästanordning i form buntband. Jag gissar att skivbromsar är att föredra framför fälgbromsar för optimal användning av Reelight City.

Man får pilla och justera ett tag för att få till en bra placering där lyset inte smackar ihop med fälgen samtidigt som man uppnåt tillfredställd ljusrespons. Ju större mellanrum desto mer svårantända – såklart.

Ja, jag är medveten om tvättbehov.

Men det positiva är att de sitter där (går att ta av), lyser jämnt (dock ej vid stillastående) och man är batteribefriad (mycket paranteser idag). Det är värt en hel del.

Min skepsis har, efter några månaders användande, vänt.

Trots att de inkräktar något på bromseffektiviteten (vid fälgbromsmontering) så ångrar jag inte mitt köp. Fördelarna överväger helt enkelt nackdelarna. Det medför bra karma att synas batterifritt och att slippa leta efter små plastiga, fula, batterislukande, lättbortslarvade kineslysen gör helt enkelt livet lättare att leva.

Nu sitter de på min Montague Boston, men har även haft dem på min Brompton där de små hjulen med sitt höga varvtal bidrar positivt till ljusstyrka och snabb respons (längre startsträcka med fullstl). Hopfällningen påverkas inte.

Jag tror jag kommer fortsätta med Reelight. Känner mig lite frälst. Så, farväl batterier. Hoppas vi aldrig ses igen.

/DS

 

 

Trött på kassa cykellysen – särskilt Knog

Inte lätt att få tag på små vettiga batteridrivna lysen.

När Knog introducerades, fick jag förhoppningar om att jag till slut “funnit ljuset”. Smidiga, starka och snygga. En designprodukt som hittat till stans mer seriösa cykelbutiker.

Men nu vet jag bättre. Knog är inget annat snyggt förpackade överprissatta skräpprodukter. Efter att mina två första gått sönder öppnade jag upp för att det rört sig om måndagsex. men efter minst fyra haverier säger jag: Aldrig mer Knog.

Asaklitt, Clas Ohlsons eget lågprismärke, lyckades visst ta hem kampen om bästa lås när Plus testade förra året.

Det gjorde intryck på mig och fick mig att tro att kvalitén även smittat av sig på deras cykellysen. Men icke. Köpte ett i början av året som redan gnolar på sista. Då blir plötsligt hundrakronorslyset en både dyr och omiljövänlig historia.

Batterifria Reelight, som drivs av magneter man sätter fast mellan ekrarna, har jag fått rekommenderade och varit riktigt nära att kränga flera gånger. De tilltalar mig starkt med sin miljösnällhet i all sin enkelhet. Men att sätta såna på sin Brompton borde inte vara helt lyckat då utbuktande delar lätt skadas, speciellt när man bär cykeln, även om de inte direkt behöver inkräkta på själva hopfällningen.

Nu har jag iallafall bestämt för att inte chansa på fler tveksamma lampor. Har ju ändå en med mig – alltid. Så varför inte utnyttja den? Så är det här lilla ilandsproblemet ur världen.

Telefonen är bra till mycket och funkar ypperligt som cykellyse. Man slarvar inte bort den, den är alltid med och det är bara att vrida dess cykelhållare (där mobben sitter som gjuten) ett kvarts varv ner. En lösning jag bara använt i reserv, ska nu bli standard.

Funkar perf

Bak då? Konstigt nog är det framförallt Knogs framlysen som gett upp i förtid. De med rött sken har hållt. Kanske för att de sitter mer skyddat strax under sadeln. Så baklysen har jag på lager ett tag framöver.

Baklysena håller bättre

Och batteri då? Ja, batteriproblem får man ju med en smartmobil ibland. Men ska se till att ta med laddaren till jobbet hädan efter. Kanske skaffar jag ett liten extra usb-strömkälla att ha i reserv.

Att taga vad man haver, är guld ibland.

/DS

 

Från telefon till cykellyse är steget inte så långt

Jag fortsätter att köpa de snygga, men mindre hållbara, cykellysena från Knog. Går de inte sönder, så slarvar man bort dem.

Men de lyser bra och i kategorin smidiga-avtagbara, finns det dessvärre inte så många konkurrenskraftiga alternativ. Så även om jag brukar spana efter annat i cykelaffären, så är det ofta just ett par Knog jag brukar komma hem med.

Men nu har det hänt igen. Framlyset är bortslarvat. Det märkte jag först när jag skulle cykla hem från jobbet sent igår kväll.

Lysen tycker jag, i säkerhetssynpunkt, är dubbelt så viktigt som hjälm, särskilt så här års. En hjälm är ju tämligen rätt ineffektiv, om man nu skulle råka bli påkörd. Ett bra lyse – och förmodligen slipper du bli påkörd, så jag cyklar ogärna utan.

Min lösning, efter att ertappat mig själv cykellyselös, fick bli att sätta telefonen i hållaren och vrida upp den ett kvarts varv.

Stolt över min påhittighet trampade jag sen hem i den mörka novemberkvällen.

Ljuset från telefonens ficklampa/blixt är starkare och mer effektivt än man kan tro.

/DS