Charmiga Rouen

Charmiga Rouen

16:57

Sitter på ett café med en espresso och en ostpanini (3 fromages). Har bränt mig lite på halsen. Lätt hänt efter en hel dag på cykel. Har beslutat mig för att anse att Rouen är en alldeles fantastisk liten stor fransk medeltidsstad. Efter att ha charmerats av den ena smala gränden efter den andra, så väntar en ännu mysigare någon annanstans och …så fortsätter det.

Charmiga kvarter i Rouen!

 

Har besökt platsen för avrättningen av den gamle Jeanne d’Arcan. Stället är markerat med ett kors och en skylt och de har byggt en ganska speciell kyrka i närheten.

Med tanke på att det är frankrikes nationalhelgen – inget jätte märkvärdigt.

Här brändes hon på bål.

Kyrkan intill Jeanne d’Arcs avrättningsplats

 

Till lunch åt jag en sallad. Det har blivit mycket bröd så jag tänkte variera kosten en aning. Lite p.g.a. bristen på vegetariska alternativ; det är sallad eller pizza som gäller. Fransmännen är usla på vegetariskt.

Inte många vegetariska alternativ här!

 

Det finns många inbjudande cafeer och jag har nog aldrig druckit så mycket kaffe. Det är ofta hög kvalité och det kommer bli svårt att börja dricka blasket vi får på jobbet när jag kommer hem.

Gött kaffe!

 

Här finns lånecyklar precis som i Paris. Exakt samma modell. Skönt att ha sin egen med sig med tanke på svårigheterna i Paris sist. Det var ju himla tur att det löste sig med väskan så att Brommen kunde följa med, hade gråtit en skvätt om den blivit kvar hemma – med facit i hand.

Det finns cykelleder utmärkta här. Jag cyklade en bit utanför stan och cykelbanorna verkar faktiskt vara helt okej. Imorgon hoppas jag få mer tid till att röra mig mot stadens utkanter.

 

Katedralen Notre Dame i Rouen (ska inte förväxlas med den i Paris) är en av de största attraktionerna i Rouen. Trodde att den i Paris var den enda som hette så men jag frågade en fransos och han menade att det finns hundratals Notre Dame-katedraler i Frankrike.

Mäktiga Notre Dame

Här finns det cyklande poliser. Hörde för ett tag sen att Stockholmspolisen planerar att använda Segways på prov. Vore det, ärligt talat, inte bättre att prova med cykel? Segwayen är dyr, klumpig, slö och erbjuder inga egenskaper som inte cykeln besitter. Dessutom blir poliserna bara feta om de nu ska päsa runt med Segways i stan. Detta leder till slöa och förslappade konstaplar, samt ökade vårdkostnader.

Cyklande snutar!

 

På tal om fetma: Fransmännen går runt och snaskar fromage, croissant, paninis och crepes mest hela tiden. Inte undra på det, det finns ju små bagerier, ostbutiker och konditorier i vart och vartannat hörn. Ändå är de flesta ganska spinkiga. Vad är hemligheten?

 

De här ”skåpbilscyklarna” är inte alls ovanliga här. Kanske vore nåt för Stockholm?

Skåpcyklar?

 

Det verkar ju vara en lukrativ verksamhet. Lådcykelbuden blir ju bara fler och fler hemmavid.

 

Nu ska jag börja dra mig mot hotellet för möta upp mina kollegor inför kvällens föreställning.

 

/DS

 

De andra blev kvar

De andra blev kvar

Efter att diskussioner pågått huruvida jag är drabbad av en ”måste-alltid-ha-med-mig-cykel” – diagnos eller inte så var det ändå jag som, utan att skratta, lämnade mina kollegor bakom mig igår kväll.

Skulle jag ha en diagnos??

 

Vi hade varit på konsertarenan i över sex timmar och pratat och intervjuat en massa fransmän om bl.a. organisation, ljud, ljus, regi och produktion.

Nu hade vi fått nog och ville tillbaka till hotellet. Tyvärr kunde ingen köra oss förrän efter kvällens genrep som skulle hålla på – länge.

Mina kollegor fick vänta på skjuts inne i den väldiga arenan

 

För mig var det bara att – med ett litet diskret leende – lämna den gigantiska arenan och mina kollegor bakom mig för att rulla de knappa fem kilometrarna hem. På mindre än en kvart var jag tillbaka.

Det var skönt att tappa upp ett bad i ett av europas längsta badkar och titta på det senaste avsnittet av 30 grader i februari på paddan, innan jag somnade vid tolvtiden.

Kan nästan ligga raklång i det här badkaret

 

Utsikt från mitt hotellrum

Idag ska jag fortsätta att utforska Rouen. Bl.a. kolla in platsen där Jeanne d’Arc brändes på bål. Fick även en cykelkarta av turistinformationen som jag säkert kommer få användning av.
Senare ikväll ska vi gå på konsert, men tills dess har jag några timmar i sadeln:)

 

/DS

 

 

 

 

Skyddet i cykelväskan nästan klart

 

Skyddet i cykelväskan nästan klart

Nu är skyddet nästan klart. Det består av några lager av Ikea flyttkartong. Tror det blir bra.

På kanterna, runt om, blir skyddet som starkast; locket dubblar antalet lager kartong.

Flyttkartong är konstruerad för att palla lite grann. Jag ska försöka få in några bitar liggunderlag också, speciellt i hörnen.

Det känns himla bra. Cykeln kommer inte röra sig många millimetrar.

Fortsättning följer…

/DS

 

 

Sorgligt skatteåterbäringsbesked

Det var en stor sorg att öppna kuveräret från skatteverket.

Nära 7000:- ska de ha tillbaks och inte ens ett ”ursäkta” eller ”förlåt oss men…”

Jag som just skulle väcka ”ha-begäret” till liv efter att det legat i viloläge under, ”göra-oss-av-med-onödiga-grejor” – hetsen.

Har sneglat på ett elmotorkit till lådcykeln från Ecoride. Lådcykeln skulle bli det kompletta fordonet med en elmotor installerad. Möjligheten att få lite hjälp i de värsta uppförsbackarna med last och barn i lådan skulle vara oumbärligt på längre sträckor.

Men nu får det vänta. Borde ta ett snack med nån av alla mina arbetsgivare för att se vem som glömt och
betala in skatt. Men det får va förresten…

Nu väntar jag på att min väska till fällcykeln ska komma. Föräljaren på Veloform kunde nästan garantera att den skulle vara på mitt lokala utlämningsställe, idag. Om den inte dyker upp idag har jag visserligen tisdagen på mig också, innan frankrikeresan, men det skulle vara så skönt om jag fick den idag. Måste ju hinna vaddera den på nåt fiffigt sätt också.

Kartong och bubbelplast borde sitta fint! Får se vad det blir.

/DS

 

Flyga med en cykel

Flyga med en cykel

I slutet av månaden åker jag till Roen i Frankrike, på kulturfestival med några kollegor. En såkallad inspirationsresa för några av oss kulturpedagoger som jobbar på Solna kulturskola.

Självklart vill jag ta med mig min hopfällbara cykel.

Tåg har jag åkt en hel del, med min fällcykel, utan några som helst problem. Man behöver inte ens ett överdrag som det egentligen är lag på. Jag misstänker att SJ och SL-personalen helt enkelt inte bryr sig eftersom en Brompton är så liten; en större isärtagbar cykel skulle troligtvis vara ett större problem.

På flyget, det ack så miljövidriga transportmedlet, har jag aldrig tagit med cykeln.

Nu tänkte jag att det skulle bli dax, så jag tog lådhojen mot Gamla stans cykelbutik (agentur för Brompton i Sverige) för att köpa en lämplig väska.

Jag har glömt hur lättcyklad lådcykeln är utan någon last. Det är så att man blir lite förvånad varje gång.

 

Jag frågade Martin inne på butiken om hans erfarenheter av transport med Brompton på flyg. Jag var nära att lägga ner hela projektet när han berättade att hans cykel blivit skev i bakpartiet, en gång, efter en flygresa. Då använde han den enda väska Brompton erbjuder för endamålet: B-bag.

Nu så lägger han in kläder och grejor emellan så att det inte ska hända igen. För övrigt så är det bara SAS som bråkat vid en Oslo-resa. De ansåg att en cykel, ihopfällbar eller inte, måste man minsann förboka och betala extra för. Inte ens Ryanair är så snikna. På British airlines har det funkat bättre, berättar han.

Nja, lite tveksamheter. Innan jag kränger väskan ska jag dubbelkolla med Air France om det kan bli några problem. Fem dagar i en ny oupptäckt fransk medeltidsstad utan cykel vore ju – tråkigt.

I butiken hittade jag för första gången en titaniumversion av en Brompton. Jag har länge varit nyfiken att känna hur stor skillnad det är på en motsvarande stålvariant VS titan. Jag lyfte och jämförde en M2L-X och en S2L. Den förstnämnda är ca. 6000:- dyrare och knappt ett kilo lättare. Skillnad att lyfta? Inte mycket att hänga i granen.

Absolut inte värt de 6000:- extra om man ska ha hela kittet med stänkskärmar och standard däck. Kanske, däremot, om man satsar järnet på en så lätt cykel som möjligt och skippar skärmar samt väljer lättviktsdäck. Då kommer man ner 500 g till och då kanske det kan va motiverat. Om man också, gud förbjude, skippar Brookssadeln och sätter på en lättviktssadel så blir det ytterligare 200-300g i viktminskning.

Bara om man är nörd skulle jag säga, som jag dessvärre har vissa tendenser till, spenderar man så mycket pengar på en sån grej.

Nu ska jag mejla Air France och kolla om jag får ta med hojen! Jag skulle föredra tåget, om det var möjligt.

/ DS

 

 

Projekt minimalism

Projekt minimalism

Som jag tidigare skrivit, så har vi börjat göra oss av med saker vi inte använder. Leva minimalistiskt, som enligt vissa ska göra en både lyckligare och mer harmonisk. Eftersom jag kan känna en viss stress över överfulla förråd och staplade grejor på varann, som man ändå inte använt på flera år, så inledes härmed ett ”göra-sig-av-med-grejor-man-inte-använder” – projekt.

För ett par dagar sedan la jag ut min fina minicykel på blocket. Den har precis blivit såld och jag är en cykel fattigare och 1600 kronor rikare.

Borta för alltid.

Det är en bra start och göra sig av med något som svider lite. Då blir det lättare med det som komma skall. Att inleda ”Projekt minimalism” med att göra sig av med just en minicykel kan verka en smula symptomatiskt men nu är jag igång iallafall. Det som gör lite ont är att det var den här cykeln som fick mig att ”gå igång” på idén med ihopfällbara cyklar och de möjlighter dem för med sig. Efter köpet, som då handlade mest om estetik, så började jag söka, (ska sluta använda googla efter att jag läst boken Google-koden) efter mer moderna ihopfällbara cyklar. Innan jag bestämde mig för Brompton, som enligt bloggar skulle vara flaggskeppet, provade jag en Dahon som var hälften så dyr. Den var förvånansvärt bra att cykla på men blev inte vidare liten ihopfälld och saknade kultur. Brompton visade sig vara mer klassisk och genuin och dessbättre superliten i hopfällt läge.

Sen blev det som det blev med stort intresse för portabelt, som jag förvisso alltid tyckt varit attraktivt men nu med cyklar och inte Portastudios och annat elektroniskt som jag lagt vantarna på tidigare.

Intresset för portabelt och minimalistiskt har verkat i andra former än cyklar

Portastudion(på bilden) sålde jag också när jag insåg att jag hade samma inspelningsmöjligheter på min smartphone. Att kunna göra ”allt” på en eller få prylar är också något som tilltalar mig. Miljövänligt? Javisst! Man slipper ju köpa massa andra prylar när man kan ha fler i en: kamera, filmkamera, mediaanläggning, spelkonsol m.m. Det borde leda till utebliven produktion av många produkter och således mindre påverkan på miljön. Att man alltid har med sig sin telefon och får tillgång till allt på resande fot gör ju inte saken sämre. Man slipper ha ”massa grejor” och så skapar vi en typ av minimalism.

Men nu tilbaks till ”Projekt minimalism”. Nästa grej som tackar för sig, är en väska jag inte använder. Bort med den till någon som behöver den. Rensa, rensa, rensa…

/DS

 

 

Att ta med så lite som det bara går

Att ta med så lite som det bara går

Det är onsdag och min längsta och mest påfrestande arbetsdag. En massa cykel och tågpendlande som jag, iofs, gillar. Det är över två mils cyklande och 14 mil t/r, med tåg. Till Solna – till centralen – till Uppsala – till arbetsplatsen…och så håller det på.

En sak som gör mitt pendlande så mycket enklare, går i minimalismens tecken. I höstas var jag tvungen att ta med mig tre stora, tunga, tjocka pärmar men nu – bara en liten messenger bag.

Receptet heter ipad. Nu kan jag ha flera tusen noter i plattan och den väger bara lite drygt ett halvt kilo och är ungefär lika stor som ett A4. Sannolikheten att jag kan snabbt kan få fram en låt, som eleven i fråga önskar sjunga, har ökat radikalt; dels genom tillgång till internet. Det är så himla smidigt. Jag behöver sällan kopiera noter till elever, med en enkel liten touch så skickar jag noten som pdf på mejlen. Många föredrar att få den på det sättet istället för ett papper som lätta slarvas bort.

Denna lilla, om jag får säga det själv, eleganta väska rymmer allt jag behöver. Ipad, telefon och matlåda.

Detta är möjligt genom en app som heter PDF Reader Pro. Jag fotar helt enkelt noter, direkt med paddan eller med en bättre kamera och konverterar, genom appen, till pdf-format. Det tar lite tid att fylla den med noter men att slippa ha med sig något annant än plattan är grymt skönt. Dessutom fotar jag alla elevlistor, scheman samt skriver in alla anteckningar i den.

Miljövänligt då? Ja, för sjutton. Åtminstone i mitt fall eftersom jag minskar ner extremt mycket på pappersförbrukningen och om man lägger till att jag läser böcker och tidningar på den också. Enligt en undersökning från KTH så ska man byta ut 35 traditionella böcker mot elektroniska för att det ska kunna kallas klimatsmart och kompensera mot den miljöpåverkan som själva produkten är skyldig till. Många ställer sig skeptiska till att en modern elektronisk produkt någonsin skulle kunna vara ett miljöval. Jag erkänner ödmjukt min ”vill-ha-nu”-attack när ipad 2 släpptes och att jag klimatmässigt gör vad jag kan för att motivera mitt köp. Personligen hoppas jag ändå på modern teknik framför ”tillbaka till naturen”- mentalitet för att rädda planeten. Det är roligare. Apple skulle ha stryk för hur de driver sina icloudservrar(kolkraft)men de hjälper en att kunna klara sig med lite. Eller åtminstone färre produkter.

Hela kittet.

Men tillbaka till minimalismen: att ta med sig lite till jobbet och att få känna sig portabel och fri, är fantastiskt.

/DS

 

 

 

Cykelrusningstid i innerstan

Cykelrusningstid i innerstan

Igår när jag tog min fällbara mot södermalm vid femtiden, för en provfilmning, fick jag uppleva cykelrusningstrafiken för första gången på länge. Eftersom jag vanligen inte cyklar i innerstan vid dessa tider så fick jag en mindre chock av att det var så extremt många cyklister som trängdes på de smala cykelvägarna. Det kommer att bli rekordmånga som väljer cykeln i år.

Folk anpassar sig ändå och åker lydigt i led när man inte kan köra om. Cykelmiljarden kommer att göra underverk för alla som cyklar – hoppas jag iallafall.

Efter provfilmningen hade det blivit så himla kallt, och jag kände att jag förhastat mig med vårjackan, så det fick bli tunnelbana hem. Egentligen ska man ha ett litet överdrag över cykeln, enligt reglementet, men ingen har någonsin sagt något på vare sig SL eller SJ. Skönt att bara fälla ihop och trava rakt in!

/DS