Brompton räddade SJ – eller nästan iallafall.

På väg till Vadstena…

Nypremiär på vår föreställning ”När framtiden var vår”.

Då visar sig tåget vara försenat till Mjölby. En hel timma.

Och trots att jag tagit till extra marginal innan genrepet så ser jag att jag kommer få vänta nästan en timma på anslutande tåg, från Mjölby till Skänninge, för att sen ta mig vidare med buss sista biten.

Och därmed skulle jag bli orimligt sen till teatern, om jag inte haft min hopfällbara cykel med mig vill säga.

Så det blev till att cykla sista två milen, mellan Mjölby och Vadstena, som jag gjort så många gånger förr, men som var längesen nu.

Över en timma tog det. Jag verkar ha blivit lite slöare med åren, eller så får jag skylla på tung packning.

Och jag skulle skönmåla verkligheten om jag inte erkände att jag inte hade förlorat så väldans mycket tid om jag väntat in östgötapendeln i Mjölby.

Men cykling är cykling och jag älskar att cykla.

Alltid när jag kombinerar tåg och cykel blir jag så himla sugen på tågluffa med vikcykel. Det mest livsbejakande och frihetsinbjudande sättet att semestra på, som jag känner till.

Hoppas på att få till nåt till sommarn.

DS

Bortskämd med skjuts under inspelning av TV-serie i Göteborg – men vill ju helst cykla

Har varit i Göteborg och filmat. En mindre roll (men jättekul som småländsk TV-spelsnörd) i en TV-serie som heter Enkelstöten (andra säsongen). Produktionsbolaget har tagit väl hand om mig och varit supersnälla och skjutsat mig mellan hotell, kostym, inspelningsplats och tågstation.

Men att åka iväg med tåg för att jobba med nåt inom mina yrkeskompetenser är för mig också synonymt med att få möjlighet till att multimodala mig fram. 

Att multimodala betyder, för den oinvigde, att kombinera sig fram med olika transportmedel och då alltid med en cykel inblandad.

Jag hade min vikcykel med mig självklart. Och hade i vanlig ordning använt den från hemmet i Vasastan till T-centralen. Men under hela inspelningsdagen blev jag som sagt hämtad och lämnad lite här och där, vilket jag av logistiska anledningar fick acceptera.

Inte ens den mest cykelkallsinniga av konduktörer rår på min superkompakta cykel, den får ALLTID följa med. 

Jag fann tröst i tanken att jag ändå efterföljande morgon skulle få tillfälle att avnjuta en ca 20 minuter lång cykeltur från hotellet på Hisingen till Göteborg C, samt en liten extracykling för att kolla läget i stan (har ju inte varit där på säkert 5 år).

Men så får jag ett sms, sent på jobb-kvällen innan hemresa, att taxi är bokad för att plocka upp mig 45 min innan tågavgång. Trodde jag var tvungen att ta mig runt själv efter kontrakterad arbetsdag. Snällt – men skulle jag inte få cykla nu heller? Skulle min enda återstående cykelsträcka bli den pyttelilla 2,5 kilometer långa mellan centralen och Vasastan?

Inspelningen höll på långt in på natten så det är klart att tanken på att bli hämtad inte var helt motbjudande.

Men tvekan uppehöll sig inte mer än några sekunder. Jag bad dem vänligt men bestämt att avboka taxin och förklarade att jag faktiskt behöver morgoncyklingen för att råda bot på mitt usla morgonhumör.

Efter frukosten for jag iväg på min vikcykel och fick tillfälle att känna på den Göteborgska morgonrusningen (dock lite lugnare än Sthlms) mellan Avenyn och Kungsportplatsen. Har en dragning åt att få uppleva känslan när en stad vaknar upp. Det är nåt vackert med den.

Jag ångrade inte taxiavbokningen en millimeter. Mitt mindre trevliga morgontillstånd var som bortblåst; hade jag nappat på bilerbjudandet hade det suttit i ytterligare ett par timmar och en halv liter SJ-kaffe ytterligare.

/DS