Det lyckliga äktenskapet, hopfällbar + lådcykel, inbjuder till att nästan alltid ha möjlighet att välja cykel.
I synnerhet ,att med hopfällbar cykel, kombinera med annat färdmedel. En annan komponent som möjliggör ett lyckligt- och välutlevt cykelliv är – regnkläder. Att alltid ha med – åtminstone regnbyxor – undanröjer ytterligare hinder för att istället använda sig av kollektivtrafik eller i värsta fall bil.
Jag har haft väldigt mycket nytta av mitt ultrasmidiga regnställ med möjligheten att packas ihop i dess egen ficka. Både jackan och byxan glider lätt ner i ett sidofack, där det passivt får ligga och vänta tills nöden kräver dess närvaro.
Ofta räcker det som sagt med byxor och de tar knappt nån plats alls. Enligt mina erfarenheter är det dyngsura jeans som oftast blir problemet. De jackor jag använder, som till exempel min skinnjacka, står pall för en hel del regn.
I skrivande stund sitter jag på tåget på väg till min arbetsplats i Uppsala. Cykeln står ihopfälld bakom mitt säte. Det är näst sista onsdagen jag gör denna ”cykel + tåg”-resa. Lite sorgligt. Cykeln är intjänad för längesen då jag får ut 25 kr/mil i reseersättning. Inget man ska ta för givet. Det borde vara ett incitament, att få bilersättning även för cykling i alla kommuner, för att få fler att cykla. Varje cyklande medborgare är en vinst för miljön och samhället.
På tal om cykelliv så var jag och en polare och käkade igår. Han ville ta bilen till restaurangen men jag erbjöd honom lift i lådan. Han klagade inte över det och tyckte det var en riktigt angenäm tur; trots att det ser ut som han tar sig för pannan på bilden.
Min Bikepacking-resa, Köpenhamn-Amsterdam i sommar blir framflyttad en månad. 14 juli bär det av. Då hinner jag njuta av fotbolls-em också, så det är bara postivt. Hanna och Bella åker upp till Hälsingland till svärföräldrar så jag kan i lugn och ro få min åtta dar långa cykelsemester utan dåligt samvete.
I lördags var jag och Bella på barnkalas i Solna. Det regnade ganska rejält men med ett bra regnställ och ett kapell till lådcykeln blir problemet bara angenämt. Sen nåt år tillbaka har vi ett fint kapell till vår Bakfiets. Vi har hittills inte använt det mer än några få gånger men i helgen var det dags igen.
I min uppväxt har jag varit ute på havet en hel del, och det här har ganska mycket gemensamt med båtlivet. Det är lite av samma känsla att sätta fast kapellet på lådan som på en träbåt.
Bella klagar inte heller. Att krypa in i kojor, skåp och små utrymmen överlag är ett av hennes största intressen. Det var med andra ord ingen högoddsare att hon skulle gilla att åka lådcykel även med kapellet på.
När regnet sen börjar att smattra mot kapellet blir jag nästan lite avundsjuk. Jag vill också…
Kapellet känns mer som en mysig grej än något man bara måste ha till sin lådcykel. Regnkläder på barn funkar ju också.
Däremot om man använder lådan till sovplats, som vi börjat göra mer och mer, kan kapellet komma till användning som skydd mot både sol och mygg.
Skrev här häromdagen att – enligt mina beräkningar – så skulle 11 timmar i veckan, av min arbetstid, gå åt till att betala en Honda CR-V från 2007 – om jag ägt en sån.
Glömde att upplysa om att jag i samma veva skissade på vad motsvarande resor med tåg- och cykel skulle kosta under ett år.
Kostnader för en lådcykel, två hopfällbara, tågbiljetter som motsvarar de resor vi annars skulle gjort med bilen, utgifter för kollektivtrafik m.m.
Svaret blev: 3,3 timmar/veckan.
Ganska stor skillnad. Nästan 1,5 dag för att betala bilen; men inte ens ett förmiddagspass för motsvarande resor med tåg- och cykel.
Då utgår vi från, precis som i bilexemplet, att månadslönen är 26 000 kr.
Alliansen öppnar upp för hopfällbara cyklar på tunnelbanan?
Igår presenterades Stockholms läns landstings budget. Med andra ord en massa förslag som främst berör vård- och kollektivtrafik.
I budgeten kan man bl.a. läsa om landstingets plan för en förbättrad kollektivtrafik.
Under rubriken ”Ett hållbart resande”, i budgeten, går man så långt att man t.o.m. menar att det ska bli tillåtet att ta med hopfällbara cyklar i kollektivtrafiken.
”Hopfällbara cyklar
ska få medföras i kollektivtrafiken och i övrigt ska möjligheterna att kombinera
kollektivtrafiken med cykel fortsätta att förbättras.”
Men det har ju aldrig varit förbjudet?
Det var som sjutton vad cykelliberalismen fullständigt flödar hos Landstinget. Vad är det som hänt?
Det finns bara ett litet frågetecken. Hopfällbara cyklar ÄR tillåtet att ta med i kollektivtrafiken. Så vitt jag vet har det alltid varit det. Det vet de t.o.m. själva på SL om man ringer kundtjänst och frågar. Alla förutom den tunnelbaneförare som tvingade ut min tjej Hanna från en av vagnarna och hänvisade till SL:s cykelförbud som han inte visste inte gällde för ihopfällbara cyklar.
Förbättrade omständigheter för oss cyklister är bra; men att alliansen försöker plocka poäng genom att lägga fram förslag som redan är i bruk – är mindre snyggt.
Efter många uträkningar – och omräkningar – har jag till slut kommit fram till att 11 av 40 arbetade timmar skulle gå åt till de utgifter ett bilägande skulle föra med sig.
Då pratar vi om en fem år gammal Honda CR-V, som vi i fem år kör 1200 mil/år med. Sen säljs den och restvärdet dras av från det totala beloppet.
Efter de uppskattningar jag gjort och med hjälp av Konsumentverkets bilkalkyl, har jag kommit fram till att med en lön på 26 000 kr/ mån, som får anses ligga närheten av en svensk genomsnittslön, måste man jobba 11 timmar i veckan för finansieringen av bilen.
Allt utom de oförutsedda utgifter som till exempel omfattande reparationer, stöld eller vagnskada är inräknat.
Undersökningen avgränsas till Stockholm eller storstan p.g.a. dramatiska skillnader i försäkringskostnader.
Jag tar tacksamt emot reflektioner om undersökningen. Till exempel utgifter eller andra aspekter som jag eventuellt kan ha missat.
Hela undersökningen och alla uträkningar finns här.
Jag har blivit hooked på det här med bilens kostnader.
Under lediga stunder jobbar jag med en omfattande uträkning där jag utgår från att jag själv skulle slå till på en Honda CR-V 2007:a som vi sen skulle ha i fem år och köra 1200 mil/år med.
Alla ekonomiska aspekter som jag kan förutse ska in: värdeminskning, ränta vid lån, intäkt när man säljer kärran m.m.
Följdfrågan blir: hur mycket av min/vår arbetade tid skulle gå åt till att betala bilen under de fem åren?
En annan intressant jämförelse är hur stor skillnaden blir – pengamässigt – om man jämför billiv med cykel- och tågliv.
Undersökningen avgränsas till ”att ha bil i storstad” då försäkringskostnader skiljer sig så dramatiskt mellan stad- och landsbyggd.
SJ gillar inte cyklar. Det är ingen nyhet. Ändå har man, efter stora påtryckningar, öppnat upp för att ta med några få cyklar per avgång på vissa sträckor sen 2007. Om jag minns rätt för ett tillägg på 250 kronor. Men nu får det vara nog menar SJ. Man menar att det varit problem med in- och utlastning av cyklar samt att man inte finner det tillräckligt lönsamt. Trots att man på SJ rapporterat om ett ökat intresse – säsong för säsong – för att ta med cykeln på tåget, backar man nu helt.
I de flesta andra europeiska länder är detta en ickefråga. Man löser det helt enkelt och ser inget problem med företeelsen.
SJ verkar tro att de går omkull bara för att de skulle tillåta cykel på tåg. Efter så kort tid av ett extremt försiktigt tafatt försök, säger man nu NEJ p.g.a. olönsamhet. Jag anar ugglor i mossen och jag tror att det kommer börja växa mossa på hela SJ, om man inte väljer att bli moderna istället för att ta ett steg tillbaka.
Jag drabbas inte av det här. Hopfällbara cyklar är än sålänge ohotade på SJ:s tåg – även om de nog helst av allt skulle vilja förbjuda dem med. Ändå svider det när så många cyklister kommer att missa det fina med kombinationen cykel och tåg.
Det här handlar om ett extremt träigt och bakåsträvande beslut av SJ.
Precis avslutat mitt lådcykelpassochlämnat Bella på dagis. När ibland motivationen tryter och man inte helt frivilligt vill gå en rond mot alla de björkpollen i Hagaparken – som bara väntar på, att i samlad trupp, gå till attack mot en överkänslig pollenallergiker; då är det bra med en tjatande dotter.
Hon går inte med på att åka tråkvagn längre. När jag föreslår det rynkar hon bara på pannan och nästan skriker: ”Cykla pappa, inte vagn, cykla istället!”
Då kan man inte neka…
Jag känner att jag inte behöver ta ut mig lika mycket längre. Benen har blivit starkare. Lådcykelträning är effektivt – ingen tvekan om det. Tack för det Bella, som tjatar ut oss på träning varje morgon innan dagis.
Under en period så var det min tjej Hanna som stod för cyklandet i den här familjen. Själv fläskade jag iväg på en Vespa var och varannan morgon. Var både lat och tjock på den tiden.
Minns att jag cyklade hem Hannas cykel en gång från hennes jobb och nästan spydde av trötthet. Kunde inte förstå att man kunde cykla 8 km till jobbet, fram och tillbaka, varje dag. Jag var en helgjuten motorist – inte cyklist.
Nu vet jag bättre. Cykelmuskler är något en oerfaren övar upp relativt snabbt och den där sträckan som till en början kändes så trög och jobbig går plötsligt hur lätt som helst.
Lådcykelmuskler är att ta det hela ett steg längre. Med lite mer träning räds jag inte att ta lastcykeln på en rejäl långtur i sommar. Kanske till Gotland. Eller kanske Järva cykelled – inte en bil på sju mil. Låter rätt hyfsat.
Det kommer bli en grymt härlig sommar med både lådcykelsemester och fällcykelsemester. Eller fällcykelsemester: Bikepacking är ett bättre ord. Som Backpacking men att man ibland cyklar. Att kombinera cykling med andra färdmedel – kanske tåg i huvudsak. Ska utveckla det begreppet vidare, en annan gång.
