Skip to content

På språkresa till San Sebastian

Har nyligen besökt den lilla baskiska staden San Sebastian (ungefär samma storlek som Uppsala). Hade även hört en del gott om stadens välutbyggda City bikes, så jag tog inte med mig min vikcykel den här gången. Det skulle jag såklart få ångra. På turistinformationen sa de att lånecykelsystemet är komplicerat att använda för turister, och ordet komplicerat är tillräckligt för att få mig att fullständigt tappa sugen. Sånt här måste vara enkelt.

Nu var det ju ingen katastrof att för en gångs skull ta sig fram till fots, istället för att cykla, i en relativt liten stad. Åtminstone ingen katastrof innan jag observerat deras inbjudande cykelinfrastruktur som var över all rimlig förväntan. Trist att inte nyttja den.

Det är nästan lite knäckande att kompetensen för att på allvar inkludera cyklisterna i trafikapparaten finns och har funnits i en liten stad i norra Spanien – men inte i Stockholm eller de flesta andra städer i Sverige heller för den delen.

Huvudsyftet med min resa var att få öva så mycket spanska jag kunde, under en dryg weekend. För 2,5 år sedan fick jag ett tips på en bra språkapp (Duolingo, av en kompis. Jag blev hooked direkt och väldigt nyfiken på om det var möjligt att lära sig ett helt nytt språk med enbart en app till hjälp. Efter att ha övat 20 minuter om dagen i lite över ett år reste jag till Barcelona för att testa mina nya språkkunskaper. Det visade sig att jag nått upp till en (mycket) basic konservationsnivå. Grammatiken var bedrövlig men jag kunde kommunicera en aning med folk (speciellt efter en öl) och det gav mig en stor kick.

Sedan dess har jag fortsatt med språkövandet och blivit ganska bra, om jag får säga det själv. Det har blivit som ett välbehövligt intresse att utöva på fritiden. Lite extra hjälp har min nyinflyttade granne från Barcelona bidragit med under en hel del språkutbytesfikor på nåt av kvarterets lokala kafeer – samt en hel del filmtittande med spanska subtitles aktiverat.

Numer övar jag spanska på sidan languagezen.com. Här kan man bland annat lära sig språk via låttexter och allt är mycket enkelt, roligt och pedagogiskt.

I San Sebastian har jag sammanfattningsvis gått runt och känt mig avundsjuk på deras cykelinfrastruktur, övat spanska (djupa diskussioner ibland), bestigit berg, saknat min Brompton och letat restauranger med vegetariska alternativ (inte lätt, köttkulturen är oerhört stark). Och det var allt jag hade att säga den här gången.

/DS

 

Det blir inga cykelplatser i nya X2000, säger kundtjänst – trots tidigare svar

Angående mitt föregående inlägg. Där jag publicerade en fotokopia från FB-sidan ”Vakna SJ – Sverige cyklar” där medlemmen i gruppen Per Eric Rosen kontaktat SJ kundservice och fått positivt svar angående utrymmen för medhavd cykel på nya X2000. Har fått nollrespons på det inlägget. Folk var väl kloka nog att inte ta det på allvar utan insåg omgående att det rörde sig om ett misstag. Här kommer helt nytt svar från kundtjänst med ett helt annat budskap.
Jens från SJ AB har svarat på:

cykel på nyrenoverade x2000?

Hej David,

Det var konstigt, jag har nu kollat upp detta och måste tyvärr meddela att du har fått fel information i svaret ovan. Vi har inga planer på att införa ”cykelutrymmen” ombord på de ny renoverade tågen. Det kommer vara precis som innan att cykel kan tas med om den monteras isär och placeras i tillhörande cykelväska.

Med vänlig hälsning

SJ kundtjänst: ”…glada att vi snart kan erbjuda kunden detta.” #tamedcykelSJ

Jag har flera gånger varit i kontakt med project managern Jakob Åhgren angående ombyggnaden av samtliga X2000-tåg, och huruvida det kommer att bli några utrymmen för cykel eller inte.

Även om jag inte fått ett bestämt NEJ på frågan har alla svar pekat i den riktningen. Eller vad är undertexten annars i ”Hopfällbara cyklar kommer även i fortsättningen att vara tillåtet” eller ”det är många utmaningar kring cykeln som rör säkerhet, utrymme och nödutrymningsvägar, framkomlighet etc.”?

Inga direkt öppningar för medhavd vanlig cykel på tåg. I detta hopplösa läge har jag, via bloggen och Twitter uppmanat cyklister att mejla Jakob Åhgren för att sätta press, vilket jag också vet att många har gjort. Tack för detta.

Ska erkänna att jag ändå inte varit direkt hoppfull inför det slutgiltiga ställningstagandet av SJ.

Men igår kväll får jag se på FB (Vakna SJ – Sverige cyklar) att Per Eric Rosén (tack Per Eric!) mejlat (vanliga) SJ kundtjänst, som för övrigt aldrig någonsin gett mig ett endaste cykelvänligt svar genom alla år på mina cykelrelateradefrågor.

Han har lagt ut och delat svaret, och det är i sammanhanget för mig så häpnadsväckande att jag nästan brummar ner mig till på köpet.

En del är oklart ja. Men plötsligt, såvida Daniel på kundtjänst inte har missuppfattat det hela totalt, verkar det som att man på ena eller andra sättet ändå kommer få ta med sin fullstora cykel på SJs nya snabbtågsflotta. Mot alla odds.

Kanske har påtryckningar ändå gett resultat.

Undrens tid kanske inte är förbi.

Nu idag, snart, ska jag iallafall ta med min hopfällbara på tåget för att ta mig till jobbet. Kanske kan man göra detsamma med en ohopfällbar i framtiden.

/DS

 

Konsekvensanalys av att vara cykellös i Vadstena

Har varit och spelat teater i Vadstena i helgen. Den här gången utan medhavd hopfällbar cykel. Det skulle såklart straffa sig.

Vaför tog jag inte med den då? Jo, behövde barnvakt åt min dotter under helgen, så åkte till Ekenässjön i Småland och lämnade henne hos mina föräldrar, sedan samåkte jag bil med min bror vidare mot Vadstena. Han skulle av en tillfällighet åt samma håll. Jag prioriterade bort cykeln av nån dum och ologisk mindre-att-släpa-på-anledning.

Straffet för min dumhet att oförse mig med en av mina vikcyklar blev följande när jag nu i skrivande stund är på väg tillbaka till Ekenässjön för att hämta dottern.

Resan utan cykel inblandad Vadstena-Nässjö (sedan hämtning med bil sista 3 milen till E-sjön)

Avgång Vadstena 10:10 ankomst Nässjö 12:51

Sträcka: 12 mil

Tidsåtgång: 2 tim 41 min, 2 byten (i Motala och Mjölby)

Väntetider: 25 min i Motala, 56 min i Mjölby (flerfaldigt utnämnd till sveriges minst sexiga stad) sammanlagt 1 tim och 21 min i väntetid. Nästan exakt halva resan.

Med cykel inblandad

Cyklar från Vadstena mot Mjölby 11:15 (2 mil), 50 min motion. Framme i Mjölby 11:05. 10 min marginal innan avgång av snabbtåg mot Nässjö 12:15. Framme i Nässjö 12:51

Tidsåtgång: 1 tim och 36 min

Väntetider: 10 min i Mjölby

Vinster med cykel inblandad: lång sovmorgon med frukostbuffé på hotellet efter en night out in Vadstena. Motionspass avklarat. Slippa vänta 1 tim och 21 min i dödstråkiga Motala och Mjölby.

Men som sagt så valde jag bort cykeln denna gång och har därmed 45 minuter kvar att vänta i staden med den stora potatisen i rondellen.

Solen skiner och det suger i vikcykelluffartarmen

Vill ut. Åka runt med tåg i europa. Och cykla.

Har skrivit en artikel om just vikcykelluffning i cykelfrämjandets senaste nummer av Cykling (s 32).

Interrail + hopfällbart=bästa semestersättet på den här planeten.

Bra nummer i övrigt också. Läs och njut.

Artikeln beskriver en rutt innehållandes Berlin, Wien, Budapest, Hamburg och Köpenhamn med chans till en avstickare längs Donau.

Vill luffa och cykla runt i Spanien i sommar och passa på att öva min spanska, den här gången. Kanske Norra delen då det ofta att tenderar bli aningen för svettigt i södern. Bilbao och San Sebastian lär vara najs.

Vill du läsa mer om att tågluffa med hopfällbar cykel? läs som sagt senaste numret av Cykling och kolla också in Dagbok från en hopfällbar cykel här på bloggen.

Hörs!

/DS

 

Och vips så har avskummet lagt vantarna på din dyra fina älskling

Hej bloggen! Här följer en motbjudande historia om vad cykeltjuvarna i London sysslar med.

Har en airbnb-gäst, Frank från Skottland, som hyr mitt sovrum några dar.

När han checkade in igår fick han syn på min Brompton ståendes mellan en byrå och en tamburmajor. Han sken upp och berättade förtjust:

”I have one of those as well, they are really brilliant”

Han berättade att han ALLTID tar med sin Brompton in överallt amen.

Jag föredrar att kunna ha möjligheten att låsa min vid en stolpe eller cykelställ utomhus, därför har jag alltid med ett litet Abus U-lock.

Men i London, där min gäst numera bor, är tydligen det nya cykelstöldstricket så naaasty att man mår illa bara man tänker på det. En av anledningarna till att Frank aldrig gör som jag och lämnar sin cykel utomhus, berättade han, är att man riskerar återfinna sin hoj fastlåst med ett extra bygellås som någon så eländigt förtappad och ondsint ögärningsman har satt i dit.

Efter att man svurit en halvtimme och tagit tunnelbanan hem, passar cykeltjuven på att under de timmar på dygnet platsen i fråga är som mest folktom, i lugn och ro knäcka ditt egna lås. Och vips så har avskummet lagt vantarna på din dyra fina älskling. Ju mer pengar du lagt ut på din cykel ju större är sannolikheten att detta faktiskt händer.

Inte svårt att förstå att Brompton är så oerhört populär i sin egna hemstad där sånt här förkommer (aldrig hört talas om det i Sthlm?). Fördelarna med ett vikcykelägandeskap är ju långt fler än multimodalitet.

Usch! Det var den historian. Nu vill jag tänka på nåt annat.

/DS

 

Mitt multimodala hjärta tar ett glädjeskutt

Har varit och röstcoachat ett gäng anställda på tolk- och översättningsbyrån Semantix, i Uppsala.

Jag frågar min kontakt, ett par dagar innan jag ska vara på plats, om företaget huserar i centrala eller i utkanten av Uppsala – och hoppas såklart på det sistnämnda.

– Det ligger 3 – 4 km från centrum, får jag som svar, och mitt multimodala hjärta tar ett glädjeskutt. Åker du bil dit?

– Nej, jag tar med mig en hopfällbar cykel på tåget, så jag cyklar.

– Jaha, bra, det tar bara en kvart att cykla.

Och det är så härligt när ens vikcykel får verka i sitt rätta element. Mot T-Centralen från hemmet, vika ihop, sätta sig på tåget, ta det lugnt en stund, kliva av tåget, folda ut, sätta mobilen på styret, slå in adressen på google maps och be om snabbaste cykelvägvalet till slutdestination.

Åtminstone försök förstå smidighetstillfredställelsen!

Inte behöva bekymra sig om kollektivtrafik och bli ståendes. Bara dra iväg. Hade haft svårt att hinna tillbaka till dagis i Vasastan och hämta dottern om det inte vore för min Brompton.

Det är inte som för några år sedan, då jag veckovis kombinerade mig fram och tillbaka till mina jobb. Cykel, tåg, cykel, tåg, buss, cykel, tåg…Men jag blev just påmind om hur oerhört viktigt det är att förse sig själv med möjligheten att kunna cykla både före och efter tågresan.

Och nu börjar mitt nystartade projekt snackasunt.se få luft under vingarna. Det finns ett ouppfyllt behov av röstcoaching (så att rösten håller och låter bra) i näringsliv, media och skola – som jag kan hjälpa till att fylla.

Jag längtar till nästa gång, då jag med min hopfällbara cykel till hjälp, får tillfälle att multimodla mig fram till nästa uppdragsgivare.

/DS

 

En touringcykel man inte får ta med på tåg, är för mig en ganska medioker touringcykel

Varje gång jag får ett bultande habegär i kroppen efter en ny cykel kommer jag alltid fram till samma slutsats.

Jag börjar med att fundera över behoven. En touringcykel skulle sitta fint. Mångsidig sak som ser snygg ut, tillräckligt kompetent för det mesta. Därefter kollar jag upp mina favoritfabrikat: Pelago, Surly och Singular samt några andra. Tidslös design, hållbara, kvalité. Passar mig perfekt.

Men sedan spånar jag vidare. En touringcykel man inte kan ta med på tåg, är för mig en orimlighet.

För jag kan inte först cykla till Kattegattleden för att sen börja cykla den. Jag har inte tid.

Och så kommer jag alltid fram till att i Sverige (just det, för att SJ är så himla cykelfientliga), är en vikcykel den bästa touringcykeln. Det kan iallafall jag inte resonera bort.

Så om jag ska köpa ny cykel, som stämmer in på mina behov, måste den gå att vika ihop.

Och efter att ha varit (supernöjd) bromptonägare i snart 7 år, har jag riktat blicken åt ett annat håll.

Brompton är en suverän cykel, men hur mycket händer utvecklingsmässigt? Ärligt talat pratar vi ganska blygsamma uppgraderingar de senaste 10 åren. Oftast mest nya färgkombinationer och tillbehör, mindre om viktigare saker som bantning av vikt, fler växlar med mer.

Och (kickstarterprojektet) Helix kanske kan bli den konkurrent Brompton behöver för att få tummen ur och förstå att står man still för länge, blir man förr eller senare omsprungen.

Tycker Helix är väldigt tilltalande med sin ram i titan, låga vikt, växelval och större hjul. Vad tycker du?

(mer om helix i ett tidigare inlägg)

 

Hur det ligger till med cykelkulturen i Madrid – Det har jag koll på nu.

Har varit i Madrid med en vän. Men inte med medtagen Brompton. Frågade min granne som bott där, om det överhuvudtaget är möjligt att ta sig fram med cykel bland all biltrafik. Det rekommenderade hon verkligen inte. Så cykeln fick stanna hemma. Dels av det skälet, men också för att min vän föredrar att ta sig fram på andra sätt.

Ja vet, svårt att förstå.

Väl där, var det inget som hindrade mig från att undersöka om där överhuvudtaget fanns nån cykelkultur att tala om. Frågade runt lite på krogarna på min inte alls helt perfekta spanska, och fick som svar att cykelvägarna hittar man i Barcelona och inte Madrid.

Förvånad blev jag lite senare, när jag sprang på ett avancerat el-lånecykelsystem, BiciMad, med ett generöst antal stationer. Det hade premiär sommaren 2014 och man lär kunna cykla hela 70 kilometer innan batteriet ger upp. Ett årskort för 250 spänn borde heller skrämma bort nån.

Men tråkigt nog verkar det inte vara så många madrilenos som fått upp ögonen för de robusta cyklarna, även om det är just lånecyklarna man ser mest. Men det säger mer om cykelsituationen i övrigt än om just BiciMad blivit flipp eller flopp.

Efter att kollat in cykelläget ytterligare hittade jag ändå ett stycke cykelinfra, och Madrid, som är som en enda enorm småstad, med små gemytliga gator som skulle gå fint att trampa sig fram på. Så länge man håller sig borta från de större gatorna menar jag.

Man märker att staden gjort några ansträngningar för att få folk att cykla men det verkar som att cykelviljan saknas. Har hört att många män där anser det vara en feminin grej och att en riktig man kör bil och sånt det gammalt strunt som envist hänger sig kvar i könsnormerna.

Men, nästa gång tar jag med min Brompton. Ingen tvekan. För jag skulle inte vara rädd att cykla på Madrid gator. Det farliga är isåfall mer att så få cyklar, och bilister inte blivit vana vid dem, mer än bristfällig infrastruktur för cykel.

Madrid är på många sätt en riktigt schysst stad där barkulturen lever på högpuls för jämnan. Här finns fler utskänkningstillstånd än i hela Norden. Ett par canas med ett litet tapastilltugg för 30:- gör en på riktigt bra humör. När jag återvänder hoppas jag att även machomännen hajat att det är roligare att cykla än att åka bil, och att få tjejer går igång på män som gasar runt i bilar.

Och Bromptons kan dom också köpa om dom vill

/DS

 

Känslan var så skön när jag kände att den var på väg ut att jag bokstavligen flämtade till av tillfredsställelse

För ungefär sex veckor sedan hände något som, tills igår, suttit likt en kil i mitt cykelhjärta.

Jag skulle skjutsa min dotter till dansen med hjälp av lådcykeln. Den var kallt och jag fick inte upp det hänglås som sammanfogar den feta kätting som i sin tur är fäst runt cykeln och en kraftig stolpe.

Tänkte just tanken att gå och hämta låssprayet när jag gjorde en sista ödesdiger ansträngning att vrida runt nyckeln. Det skulle jag inte gjort för då hände det som inte fick hända. Nyckeln gick av på mitten.

Den ena halvan satt nu som en block djupt nere i hänglåset.

Jag har ett dyrt klass 3-lås av märket Abus och tyckte det såklart kändes löjligt att nyckeln skulle gå av för så lite.

För att komma till dansen fick vi ta buss 515 och sen byta till en annan. Vi skulle också hämta upp en kompis som brukar sällskapa i lådan på väg till kulturskolan. Kompisen är väldigt förtjust i lådcykelturen varje fredag, och verkade nästan lika ledsen som jag över att nyckeln gått av. Tur att vi var ute i god tid denna gång. Med buss tar resan ca 40 min och med lådcykel ungefär 20 minuter.

Senare googlade jag om hur man får upp en avbruten nyckel ur ett lås. Superlim var en idé nämndes i forumen. Att limma ihop de båda delarna och på så sätt dra ut nyckelhalvan.

Provade detta men limmet gav efter. Kände mig sur och gav upp tillfälligt. Lådcykeln fick stå där övergiven och oanvänd. Orkade inte hålla på med det där.

Tog tag i det igen i veckan och kom på att med en liten liten spetstång kanske man skulle kunna få grepp om nyckeln. Men nån sån smal verkade inte finnas. En pincett då? Nej, inte ens den var nätt nog att ta sig ner till den avbrutna nyckeln skulle det visa sig.

Kollade med en låsbutik om vad det skulle kosta att såga upp låset. Det är för kraftigt för att rå på själv, det går nämligen inte att klippa upp, oavsett verktyg.

800:- ville de iallafall ha för kalaset – samt 700:- för ett nytt lås. Det ska tilläggas att låset med den avbrutna nyckeln i var relativt nytt, så det sved lite extra.

Men igår kom jag på det. Man kan ju böja en pincett med hjälp av en tång så att den blir optimal för att ta sig ner hela vägen. Värt ett försök. Insåg att om jag böjde ut spetsarna fanns en chans. Höll på att fiska efter nyckelbiten ca 10 minuter innan jag plötsligt kände att jag fick grepp. Försökte dra upp den men tappade greppet. Försökte igen, fick grepp, men tappade.

Men tredje gången gilt. Jag knep om nyckeln allt vad jag förmådde och plötsligt börjar det röra på sig…

Känslan var så skön när jag kände att den var på väg ut att jag bokstavligen flämtade till av tillfredsställelse.

Cykelglädjen är nu tillbaka. De 1500:- jag skulle behövt lägga ut på låssmed och nytt lås blir istället 150:- för en ny kopia, hade ju som tur var en extranyckel.

Slutet gott allting gott.

/DS