Mer om porten till Roslagstulls Återbruk som inte öppnas upp för lådcyklar

Är väl medveten om att det här med porten till återvinningscentralen vid Roslagstull, som bara öppnas för bilar och sällan för lådcyklar, inte berör jätte många.
Men om den fixas är det ändå ett litet steg mot ett mer cykel-vänligt samhälle.
Så jag skrev ett mail och har dessutom kontaktat en lokaltidning och hoppas förändring är inom räckhåll genom det.
 wpid-Photo-20160712133929663.jpg
Så här lyder mailkonversationen hittills:
Mail från mig till stockholmvatten.se 19/3 2017
Älskar roslagstulls återbruk men problemet är att man kanske inte blir insläppt (eller utsläppt) på Roslagstulls återbruk. Med bil – ja. Alltid. Med lådcykel – inte alltid. Eller långt ifrån alltid. Under ungefär 2 av 3 besök i snitt har den stora porten som ska öppnas automatiskt, inte öppnats för att släppa in eller ut mig och min cykel.
 
De lådcyklar ni själva (fantastiskt bra) lånar ut, den bredare trehjuliga varianten, skulle aldrig kunna komma in dörrvägen då sensorn till porten sviker (mindre bra).
 
Anmälde problemet i dec 2015 till er.
 
Men ni verkar inte bry er?
 
Synd tycker jag.
 
Med vänlig hälsning, David
Svar 21/3 2017

Hej David!

Vi ska försöka få cyklarna att samverka bättre med magnetslingorna i marken.

Helst skulle det göras något radikalt så att inga tveksamheter fanns om funktionen.
Tyvärr är det lite komplicerat med ansvar och kostnader för tillfället, eftersom
Vanadisberget byter ägare nu i september. Vi kommer inte att glömma bort det
hela i alla fall. Roligt förstås att du gillar återbruket också.

Med vänliga hälsningar / Stockholm Vatten och Avfall

För mig är det fortfarande svårt att förstå, även om jag försöker hårt, att problemet ska vara så svårt att lösa.

/DS

Har tagit väl hand om två av mina älsklingar under helgen

Har ägnat två av mina cyklar en del tid under helgen. Lådcykeln har servats. Rullbromsen där bak tog inte ett smack, bara hackade liksom. Thomas på Solna Cykelkök hjälpte mig med besväret och det blev fixat på 5 min.

För den som inte vet är Solna cykelkök en trevlig plats i Hagalund där man får meka och serva sin cykel (alla nödvändiga verktyg finns) eller sätta ihop en hel och fin cykel genom att plocka delar från diverse donerade skrutt-hojar – och dessutom få hjälp av kunniga om man kör fast. Bra grej.

Var rädd att bromsen på imm Bakfiets gjort sitt och behövde bytas ut, men det var bara en mutter (som satt väldigt diskret, till mitt försvar) som behövdes dras åt.

IMG_7335

Min Pelago Hanko har äntligen fått sitt front rack. Det var lite som att cykeln blev sig själv fullt ut efter monteringen. Är så himla nöjd med den nu, work cycle-egenskaper men ändå riktigt snabb.

Vissa påstår att man i sitt stall bland annat bör ha en funktionscykel, utan krav på design och utseende, samt en svinsnygg sexy bike.

Vill påstå att Hankon uppfyller båda de önskningarna i en och samma cykel.

Det nya breda racket bjuder till exempel upp till möjligheten att transportera en Brompton till en cykellös vän på stan. Vad är funktionellt om inte det? Är ju så drygt att möta upp cykellösa vänner som tvingar en att leda cykeln bredvid sig på väg till…nåt? Och få kan förneka att den ser rätt bra ut också.
IMG_7339

För att slippa bry mig om att ta med lös-lysen, som försvinner och som kräver batteribyten vid jämna mellanrum, har jag investerat i ett par skivbromsanpassade Reelights. De drivs av magneter som monteras i ekrarna. Man behöver inte tänka på på/av-stängning. De kickar igång så fort man börjar rulla. Grymt skönt att äntligen ha lyckats eliminera ett av mina största i-lands-problem, batteribyten suger.

IMG_7337

Fjädern ser till att styret inte vrider sig så att cykeln välter, när den står på stöden, efter att man lastat något på racket. En liten enkel pryl som kan bespara en mycket frustration och många mjölkpaket.

Det är viktigt att vårda de sina. Min princip är att inte äga fler cyklar än jag har tid att ta hand om. Jag har med viss möda knappt levt upp till den principen. Tänkte gå med i Solna Cykelkök, som dess bättre ligger på vägen till mitt jobb, för att klara av det bättre i framtiden.

/DS

 

Älska roslagstulls återbruk – men på lastcykel känns man sådär välkommen. Del 2

Min dotter Bella och jag var på Roslagstulls återbruk för ett par dagar sen.

En stor återvinningscentral med ”återbruk” inne i vanadisberget.  Allt med nåt som helst andrahandsvärde tas om hand och slussas ut till nån av Second Hand-butikerna.

Ett fantastiskt ställe, bara fem minuter med lådcykel från där vi bor. Och de lådcykellösa behöver inte hyra bil för att bli av med skräp och det återbrukspotentiella.

Man erbjuds nämligen att helt kostnadsfritt (max 2 tim) låna en fet trehjulig Bakfiets för att utföra sina behov. Inte dumt.

Men det är en sak som grämer mig. En ledsamhet i allt det fina, som återigen måste tas upp (har gjort det förr, dec 2015). Ett mörkt moln skymmer nämligen solen – åtminstone delvis.

Problemet är att man kanske inte blir insläppt (eller utsläppt) på Roslagstulls återbruk. Med bil – ja. Alltid. Med lådcykel – inte alltid. Eller långt ifrån alltid. Under ungefär 2 av 3 besök i snitt har den stora porten, som ska öppnas automatiskt, inte öppnats för att släppa in eller ut mig och min cykel.

IMG_5702

Irriterande att porten inte öppnas för lådcyklar – bara för bilar.

Den opålitliga porten har för mig kommit att utgöra en ful symbol för den så hjärtskärandes orättvisa trafikmaktordningen i denna stad.

Jag och min dotter har istället fått tråckla vår lådcykel med lass genom den trånga dörren.

Om man vill underkasta sig nåt av de ”viktigare fordonen”, kan man tyst och snällt vänta in ett och följa efter likt nån som försöker haka på en kändis förbi dörrvakterna till Spybar.

Men hur kul känns det? Ska det behövas 2017? Tycker inte det.

De lådcyklar som finns för utlån är trehjuliga och på tok för breda för dörrvägen. Så det här borde vara ett uppenbart problem. Det är en gåta att det inte fixats. Anmälde det som sagt i december 2015, men det är ännu inte löst. Ska det vara så svårt?

IMG_5705

Här kommer man knappast igenom med trehjulig lastcykel.

”Är det många av de som lånar lådcyklar som klagar på att dörrarna inte öppnas för dem” frågar jag killen bakom disken som går igenom lasten för sånt som möjligen kan tillvaratas.

”Ja ibland, kanske varannan ungefär, säger till om det” svarar han och beklagar det hela.

Det är tydligen väldigt svårt och komplicerat att ställa in sensorerna rätt?

Det ger en bitter eftersmak till ett i övrigt så utmärkt initiativ.

DS

Läs också: Älska roslagstulls återbruk – men på lastcykel känns man sådär välkommen Del 1

Sugen på EL

Har haft nån tanke, nån gång, att när mitt barn cyklar tryggt och säkert själv, då kommer lådcykeln mest stå oanvänd.

Nu är Bella snart sju och cyklar tryggt och säkert själv. Men lådcykeln används nästan lika mycket nu som när hon var liten.

Vi använder den bland annat till Eriksdalsbadet (7 km), Tekniska museet (6 km), Junibacken (5 km).

Det är sträckor som är för mastiga och opraktiska för en sjuåring.

Ibland när jag känner mig lite trött och putt använder vi kollektivtrafiken.

Det vill inte jag. Jag vill egentligen alltid cykla.

Lösningen för att alltid orka cykla är nästan löjligt uppenbar. Att konvertera min Bakfiets till en el-lådcykel.

wpid-Photo-20140330114810.jpg

Bör bli elifierad snarast!

Men hur gör man? Vilket kit är bäst för en lådcykel? Fixar man det själv eller behöver man hjälp?

Alla fördelar med en lådcykel med el-assistans har plötsligt uppenbarat sig för mig.

Förutom barntransport vill jag även kunna hämta upp och skjutsa en vuxen. En vuxen människa sitter som en kung i min långa fina låda.

Användningsområdena som öppnas upp påminner om bilens.

Jag måste göra nåt åt saken. Snart.

/DS

Är detta det perfekta låset?

Det här med lås har alltid varit ett litet skavande problem för mig.

Har hittills använt mig av lilla Abus mini U samt Kryptonite mini-5.

Varför så himla mini då?

Jo, tycker att det ofta ser ganska illa ut att montera en låshållare på ramen och har föredragit att ha dem i fickan eller väskan. Små lås=större portabilitet.

Har också använt låsen som kompletteringslås till lådcykeln när jag lämnat den under helgen vid T-centralen. Lätta att få med!

Det negativa med små bygellås är att stolpen man använder för att låsa fast cykeln i inte får vara för tjock, då räcker inte låset till. Och ibland har man inte med sig väska/ryggsäck att förvara låset i, och kanske inte heller tillräckligt stor jackficka. Då får man sätta låset om styret dinglandes under cykelturen. Ingen hit.

Nu har jag som sagt en ny cykel, Pelago Hanko, och kände att jag ville ha ett större lås, lite mer robust, och så att jag slipper jaga stolpar med rätt tjocklek. Och även gärna också kunna låsa fast ena hjulet i något (har snabbfästen så rätt lätt att sno annars).

Ofta använder jag min hopfällbara där man faktiskt har alternativet att ta med den in, om man inte hittar parkering eller lämplig stolpe, men den lyxen försvinner ju med en fullstor.

Har man en snygg cykel är det lätt hänt att man förfular den genom att sätta fast plasttillbehör som låshållare eller, som jag gjorde, en väskhållare på sadelstolpen.

IMG_7195

Väldigt praktiskt men har man gjort ett medvetet val och skaffat en stilig hoj får man också behandla den därefter och bespara den plastattiraljer. Så väskfästet monterades av illa kvickt. Skönhet framför funktion i det här fallet.

Tillbaka till lås. Jag hittade till slut den här fina låskättingen.

d095757_3

Abus lonus 8900

Kanske tänker någon en smula omoget: ”Okej, och var hade du tänkt att förvara det där åbäket under cykelturen, i röven eller?”

Nix. Man virar den bara runt sadelstolpen. Och eftersom det inte är av plast behåller också cykeln sin karaktär och elegans.

Det är tillräckligt långt för att också låsa fast bakhjulet och känns säkrare än mina gamla bygellås.

Det enda negativa hittills är att det inte passar i den sorts cykelställ jag hittills diggat. De med en kedja man drar ut till önskad längd som man förtöjer i sitt bygellås. Det funkar inte med mitt nya tyvärr. Det är för stort i ändarna för att man ska kunna trä in låset. Öglan är för liten.

IMG_7207

Förutom det problemet är låset en höjdare som jag känner mig ganska trygg med. Lämnar man cykeln ute under natten väljer jag att kombinera med något av mina små U-lås.

IMG_7296Låset lindat kring sadelstolpen. Man behöver inte bemöda sig linda av vid låsning. 

IMG_7297

Och ett träd funkar numera som cykelställ. 

A keeper helt enkelt.

/DS

Min vintercykel-text publiceras i en av norges största tidningar #morgenbladet

Min skildring av en cykeltur till jobbet, den värsta snökaos-dagen på typ 100 år, har uppmärksammats en hel del i Norge den senaste tiden.

Först ut var Olympastadion.no, som kan beskrivas som en litterär sportsidsskrift. En av redaktörerna, Endre Ruset, såg till att texten översattes till norska och publicerades.

Och nu häromveckan publicerades texten även i Morgonbladet, en tidning man kan likna vid DN eller SVD, och har därigenom exponerats för tusentals läsare.

Tidigare har den också publicerats på Cykelfrämjandets hemsida.

Uppmärksamheten bidrar såklart till lusten att fortsätta skriva om cykling, i synnerhet på ett lite mer litterärt vis.

Har du missat att läsa den hittar du den HÄR i sitt original.

Ds

Jag har saknat att multimodala mig fram

Jag har börjat att få en del åtaganden inom näringslivet som röstcoach genom min sida Snacka Sunt. Kort beskrivet kan man säga att mitt koncept går ut på att sprida kunskap om hur man får rösten att bära, hålla och att låta snyggt när man till exempel ska hålla föredrag och presentationer i sin yrkesroll.

Igår var det Scanias patentavdelnings tur för ett föredrag och work shop, och det innebar även att jag fick utöva en resekonstart som jag högaktar. Att multimodala. För den oinvigde innebär multimodalt resande att kombinera olika färdmedel med cykel (helst hopfällbar).

Fick en förfrågan om att bli hämtad vid Södertälje syd, bara 1,5 km från Hotellet där jag skulle hålla work shopen. Jag tackade vänligt men bestämt nej till någon form av skjuts.

Antingen fanns att välja på att ta det tidigare tåget som skulle ta mig ända till Södertälje syd – plus 5 minuter cykling till slutdestination, eller det som avgick en halvtimme senare men istället till Södertälje hamn – samt 10 minuters cykling till slutdestination.

Jag valde det senare för att det var det mest tidseffektiva och för att jag gärna välkomnar en lite längre cykeltur än fjuttiga 1,5 km.

IMG_7218

Vid lunchtid, då tåget avgick, hade möjligheten funnits att göra denna resa med en vanlig konventionell cykel. Det hade bara inneburit ett problem. Jag skulle inte ha nån möjlighet att ta mig hem igen. Åtminstone inte om jag ville ha cykeln med mig tillbaka.

Vid rusningstrafik 15:00-18:00 (och 06:00-09:00) tillåts inte cyklar på SLs pendeltåg och mitt uppdrag var slutfört 15:00; så det skulle ha inneburit att cykelförbudet skulle ha drabbat mig på hemvägen.

Men alla invigda vet att med en Brompton är det här ett icke-problem. Och såklart var min Brompton det cykel-alternativ jag valde denna dag.

Inte bara för möjligheten att multimodala (inte bara dit men hem också), utan också för de fina packmöjligheterna småhjulscyklar inbjuder till.

I min fläskiga touringväska får jag rum med notställ, mappar, 16 cykelslangar, mick, micksladd och ett PA-system (ett litet) som jag använder i min work shop.

Varför cykelslangar? Jo de är faktiskt utmärkta att dra i för att få kontakt med sitt magstöd och elasticiteten inbjuder till att jobba med magen på ett vettigt sätt.

Då jag har en paus från teatern i Vadstena har det tyvärr också inneburit att jag också mulimodalat mindre på sistone.

Jag har saknat det och är himla glad över att det börjar dyka upp nya tillfällen. En vikcykel älskar man som mest när man till fullo använder dess funktion.

DS

Mina kompisar säljer sina bilar

Tvåbarnsfamilj. Boende i stockholms innerstad. Bilägare (nyare SUV) men använder nästan enbart cykel för att ta sig till jobbet och för att skjutsa barn. Använder bilen upp till 2 gånger i månaden för att ta sig till föräldrars sommarställe en dryg timmas bilkörning norrut. De har kommit fram till att varje resa kostar dem minst 2500:-(försäkring, parkering, bensin).

Detta är såklart en underdrift. För att närma sig den realistiska utgiften för bilinnehav måste man även inkludera: service, vad man gav för bilen, värdeminskning och lite annat. Men de faktorer familjen tog med i sin snabba kalkyl räckte för att komma fram till beslutet att göra sig av med bilen för att istället leva cykel+bilpoolsliv.

Annan tvåbarnsfamilj som jag känner. Boendes i stockholmsförort. Använder också sin (äldre) bil upp till två gånger i månaden; har kommit fram till att varje gång de vrider om nyckeln kostar det 1400:- (parkering, försäkring, ej bensin inräknad). Likt första exemplet saknas också i deras snabba kalkyl en rad utgiftsfaktorer för att närma sig den verkliga kostnaden. Men också här räcker det och blir över för att familjen ska göra sig av med bilen till förmån för bilpools, cykel och kollektivtrafikanvändning.

Inom loppet av några veckor har alltså två familjer i min bekantskapskrets kommit fram till dessa mycket välavvägda och kloka beslut.

Kolla gärna min uträkning Vad kostar det att ha bil?

Hoppas på en trend.

DS

Låt staden bjussa på cykeldubbdäck till alla som vill ha

Vi hade lite samkväm hos mig nån vecka före jul. Julmys helt enkelt. Tillsammans med människor med extremt eller jätte stort intresse av att trampa sig fram, och således också att få andra att göra detsamma.

vintercykling

Hur ska man öka antalet cyklister under vinterhalvåret? blev kvällens stora spörsmål.

Även om vi som cyklar på alla slags underlag blir fler och fler, är det onödigt många som inte förstår att klassa cykeln som ett året-runt-fordon. Tyvärr.

Och fina förslag kom såklart upp. Ofta rörande förbättringar av underhåll på diverse cykelinfrastruktur vintertid.

Även om jag nu cyklar varje dag på min utmärkta allväderscykel Pelago Hanko, så har jag såklart inte alltid varit vintercyklist. Om sanningen ska fram blev jag inte frälst förrän så sent som vintern 2012.

Varför så sent?

Jag trodde helt enkelt inte på cykeldubbdäckets kapacitet. Insåg inte vilken skillnad det kunde det kunde bidra till. Vandrade i ovetskap och tvivel i så sorgligt, och så onödigt, många år.

Istället för att upprepa mig och redogöra vittnesmål om något som jag har redan vittnat om här på bloggen klistrar jag in ett avsnitt från min text: Tack vare mina dubbdäck.

Inför annalkande snö och kyla 2012 hade jag, sedan ha hört många påstå att cykeldubbdäck funkar bättre än man tror, bestämt mig för att själv testa.

Efter att ha slagit till på ett par Schwalbe marathon winter nästan längtade jag efter att det skulle frysa till på cykelbanorna så att jag själv fick möjlighet att hissa eller dissa.

Dagen kom då det ihärdiga tövädret äntligen fick kapitulera för ett par minusgrader och vinterns första snöfall. Jag konstaterade snart att jag inte längre kunde identifiera mig enbart som säsongscyklist, snarare som fullblodig medlem i cykla-året-runt-klubben. För när dubbarna tryggt greppade tag i snö och is var känslan av att när som helst kunna dratta i gatan som bortblåst; en annars välbekant förnimmelse med vanliga däck på vinterväglag.

Jag var totalt såld, och det var en seger att konstatera att rådande väderlek i fortsättningen inte skulle få bestämma om huruvida jag skulle cykla eller åka kollektivt till jobbet.

Det var så det gick till.

Jag behövde helt enkelt bara prova. Och hade jag inte gjort det hade jag fortfarande åkt kollektivt till jobbet under sisådär 3-5 månader.

Därför är jag övertygad om att det mest effektiva, för att öka antalet vintercyklister, är att få så många som möjligt att prova cykla med dubbdäck.

Hur ska det gå till?

Jo. Kommunalt friskvårdsbidrag kan man få. Ofta relativt mycket pengar som bland annat gör det möjligt att cykla – inomhus (spinning). Men några ekonomiska incitament för att cykla på riktigt är det ont om.

För varje individ som börjar cykla finns ett mångbottnat mervärde. Både för samhället i stort och för den enskilde. Det handlar om hälsoeffekter, miljöeffekter, yteffektivitet samt att det lämnar plats över i kollektivtrafiken till folk som verkligen behöver den. Det vet vi nu.

Vore det inte då ett synnerligen begåvat intiativ att låta kommunen bjussa på ett par cykeldubbdäck till alla som vill ha?

Tänk vilken oerhört välsmakande reform.

Då skulle många fler åtminstone testa vintercykling, och jag är övertygad om att antalet åretruntcyklister skulle växa dramatiskt.

För att möta vinterunderlaget med dubbdäck är inget annat än ren och skär magi.

Det är bara att smaka och se.

/DS

Klimatångest över matsvinn och annat svinn

Har just kommit hem från Teneriffa. Har varit fantastiskt skönt. Ungefär 20-25 grader hela veckan. Roliga utflykter och mycket bad.

Får ändå lite mycket klimatångest av en del grejor jag upplevt där nere. Flyget är en sak i sig som jag inte tänker gå in på nu, men som jag såklart är medveten om.

Ångesten kommer den här gången av mat och svinn.

Hur skandinaver och engelsmän tar för sig av orimligt stora mängder all-inclusive-mat, äter upp sisådär  20-25% och slänger resten.

”Varför inte? Det kostar ju inget extra och man har ju rätt till det eftersom man betalt för det.”

Ett snuskigt, groteskt, poänglöst och miljövidrigt beteende som borde förbjudas är vad det är.

Och hur oerhört omedvetna är inte spanjorerna (Barcelona ett undantag) om köttets klimatpåverkan och hur viktigt det är minska ner på köttätandet. Ber man om nåt vegetariskt alternativ får man nöja sig med potatis och vitt bröd. Men sen ska de såklart berätta för en hur korkat man är som avstår kött också – som enligt många där verkar vara livets högsta och ädlaste mening.

Var i San Sebastian i början av sommaren. Nästan ännu värre där. Man bokstavligen förolämpade folk om man bemödade sig fråga om en veg-tapas på barerna. Det är sorgligt att se hur de häminngslöst lever ut sin köttkultur och väljer att envist blunda för sanningen.

På flygresan hem (och dit) med Tui förklarar flygvärdinnan att vill man se filmen de visar måste man betala 30 spänn för ett par hörlurar, och klargör tydligt att man INTE får använda sina egna för ändamålet. De vill med andra ord att man ska konsumera den billigaste slit och släng-hemelektroniken man kan föreställa sig för att dra in högst en femhundring per flygning (nej inte jättemånga köper som tur är).

Vad är helt meningslös miljöpåverkan om inte det?

Ska det inte slängas mat är det hemelektronik. Och massa annat. Som asiatiska plastprodukter och engångsförpackningar till exempel.

Jag tänkte ta ett stort steg i motsatt riktning 2017. De grejor jag köper ska jag ha länge.

Som den här snygga kånken-ryggsäcken till exempel. 25 år gammal.

img_7115

Men nu har blixtlåset svikit. Det har börjat kärva och öppnar upp sig lite här och var.

Den har åldrats med värdighet. Det är en välsignelse att omge sig med saker som slits snyggt.

Därför har jag har skrivit till Fjällrävens kundservice. Berättat att jag vill fortsätta använda den i 25 år till och de har skickat ett nytt blixtlås helt gratis (t.h bild). De blir ju stolta såklart när man vittnar om att deras produkter håller i många år. Har lämnat in den hos skomakarn idag och på onsdag ska det vara klart.

Det får räcka som sammanfattning för mitt nyårslöfte, hoppas det smittar av sig.

Gott nytt!

#slängamindremat #lagagrejor #tidslösdesign #veg