En kombinerad tåg och cykelutflykt med min Brompton

I helgen bär det av till småland på fest, i dagarna tre. Närmare bestämt Ekeberg. Det ligger ca tre mil utanför Tranås. Dit går ingen kollektiv trafik. Men man kan ta tåg till Tranås och cykla resten.

Pump, punkteringskit, toagrejor, tjock-tröja, 2 par jeans, jeanshorts, kallingar, strumpor, badbyxor, 3 t-shirts, 2 flaskor ekologiskt vin, drickaflaska, liggunderlag, sovsäck, tält, cykelverktyg, nycklar, iphone + laddare, kamera och kavaj.

Inga problem. Har faktiskt lite plats över. Min nya sadelväska från Carradice är grym. Man kan spänna fast packning på väskan.

Mot småland!

Mot Vanadis återvinningscentral

Vi har haft massa skräp i vårat förråd som bara längtat efter att få återvinnas.

Nu har den äntligen kommit!

Nu har vi hämtat vår Bakfiets och den har redan kommit till användning. Syrran kom med tåget och med sig hade hon massa väskor, bara ett par timmar efter vi lastat av cykeln. Tills dess hade jag bara provat den med tom låda vilket gått utmärkt. Lätt att trampa, stabil och dom åtta växlarna har nästan känts mer än tillräckligt. Nu skulle den sättas på prov första gången. Syrran och hennes packning väger en hel del tillsammans och jag var osäker på hur cykeln skulle fixa detta.

När jag väl var framme så tyckte Carolina att det räckte med att ta packningen i lådan medan hon själv skulle gå. Detta kunde inte under några omständigheter tillåtas. Detta skulle ju bli premiärturen med fullastad låda. Efter lite övertalning fick jag i både syster och packning i lådan. Cykeln ska lastas med stödet i gatan. Den står hur stabilt som helst då och man kan säkert hänga sig i kanten på sidan av lådan utan att Bakfietsen välter.

Lite vingligt i början innan man fått fart men annars inga problem. Nu kommer växlarna till användning och Carolina känner sig helt trygg i lådan efter några hundra meter. Sa hon i alla fall.

Sen blev det till att leta efter mitt gamla vespalås i förrådet på vinden. Efter ca två timmar hade jag hittat både lås och nycklar i den minst 45 grader stekheta vinden.

I väntan på cykeln har vi varit lite osäkra på om vi valt rätt storlek på lådan. Vi valde mellan Bakfiets short och long. Lådans storlek på den längre modellen känns ändå helt rätt och långt mer mångsidig än den korta. Cykeln känns inte överbyggd på nåt sätt och är förvånansvärt smidig i förhållande till sin strolek. Vi är också väldigt nöjda med designen. Den svarta ramen i kombination med den vackra trälådan är svårslagen.

Återkommer snart med en riktigt fläskig recension. Nu ska här fraktas barn, tjej och  grejor…

Test av Bakfiets long

Hade visst glömt att lägga upp denna lilla film från min tidigare blogg. Det är från när jag testade en Bakfiets long

Nu är den beställd

Nu har vi gjort vårt val. Efter att ha diskuterat fram och tillbaka om dom tre olika alternativen, christianiabike 2wheeler, FF 995 och Bakfiets long, så har vi till slut gjort vårt val. En Bakfiets long är beställd. Inom två veckor ska vi ha den. Jag är helt övertygad om att samtliga modeller är bra val med olika bra egenskaper. Christianiabiken är lätt och snabb, FF 995 är stiligast och Bakfietsen är både stilig, väldigt funktionell och inte alltför tung. Vi valde en svart åttaväxlad. Anledningen till vårt val är att den både är funktionell och väldigt charmig. Den är också ofta vinnaren i olika lådcykeltest och det finns ett skitsnyggt kapell att köpa till. Att sidorna på lådan inte är runda som på FF 995 gör att man kan lägga last på dom raka kanterna. Den stora lådan tar lätt en vuxen och ett barn, sen kan barnet även ligga och slagga i lådan under kapellet.

I början tänkte jag mig en mindre modell men eftersom den ska ersätta behovet av en bil så blir en stor låda mer mångsidig. Ett exempel: Om till exempel jag lämnar på dagis, så får jag plats med både min hopfällbara Brompton och Bella i lådan på en Bakfiets long. Varför ska Brompton med? Jo, jag lämnar Bella och lådcykeln vid dagis och fortsätter till jobbet på min Brompton. Min tjej hämtar Bella och lådcykeln, packar i sin egen Brompton i lådan. Hon behöver alltså inte åka hem och hämta lådcykeln för att hämta Bella. Smart va?

Det skulle inte vara möjligt med en FF 995 eller Bakfiets short.

Inte heller att få med sig en barnvagn och ett barn. Eller om vi får fler barn så kan en sitta i bilbarnstol och en på bänken i den stora lådan. Många tror att cykeln blir svårkörd med den större lådan när dom ser den på bild men den är i förhållande till sin storlek väldigt lätt att cykla på.

Så jag tror och hoppas att vi gjort ett bra val.

Provkörning av en De Fietsfabriek 995/996

LådcyklarSkapad av David ons, maj 19, 2010 00:33:12

Min flickvän och jag har diskuterat hur vi ska ta oss fram med cykel med vår nyfödda dotter Bella. Det är tråkigt att gå. Med cykel kan vi ta oss till dom flesta platser i Stockholmsområdet. En vanlig cykelvagn, kanske till våra hopfällbara Bromptons, vore ju det billigaste alternativet. Det negativa med cykelvagn är att vi måste vänta till bebben är ca: 1 år innan vi kan börja använda den. I lådan på en lådcykel kan man ju fästa en bilbarnstol. Sen känns det ju sådär att behöva ha knodden ett par meter bakom sig, i en cykelvagn, och behöva vända sig om varje gång man ska kolla läget. Hur säkert känns det?

Tror inte heller att Bella kommer gilla cykelvagnen hälften så mycket som lådan. ”Den har ju ingen stil” skulle hon gnälla. En låda kan ju bli som en koja, särskilt om man sätter på kapellet. Så hade jag velat färdas om jag var barn. Mysigt värre. Sen kan man ju snacka med sitt barn under resan, barnet slipper se ditt arsle hela tiden. Det kan man ju spekulera vidare om, vilka spår det sätter. Att ständigt glo in i en bakdel. Nope. Det måste finnas en lådcykel som känns bättre att cykla än den trehjuliga Christianiabiken jag redan testat.

Kanske en från Holländska De Fietsfabriek faller bättre i smaken. På vissa av dessa modeller så svänger bara hjulen och man slipper alltså att dra med sig hela lådan i svängarna. Det borde ju göra dom lättare att köra. På södermalm har holländska De Fietsfabriek en butik och ett showroom.

Den första cykeln jag lägger märke till är en snygg tvåhjulig variant som tydligen är väldigt populär i Holland. Danskarna föredrar tydligen trehjuligt och holländarna två.

Efter ett tag får jag prata med den tillmötesgående cykelförsäljaren. Allla cykelförsäljare jag träffat (nästan) har varit väldigt sympatiska. Han får veta att vi främst kommer att använda cykeln till barntransport och storhandling.

”Du ska inte ha en trehjuling, du ska en sån här” säger han och pekar på den klassiskt stiliga tvåhjuliga varianten.

Och så ut och testa. Det börjar lite vingligt som väntat. Jag försöker balancera mig fram på den långa cykeln. Innan jag fått upp farten så rör sig framhjulet från sida till sida. Känns osäkert. I ungefär 15 sekunder. Sen. Så himla enkelt. Yeah! Ungefär som att cykla på en vanlig cykel, men mäktigare. Folk tittar och pekar. ”En sån skulle man ju ha” hör jag nån säga. Vet inte om hon syftar på mig eller cykeln, jag tror cykeln. Det är okej. Vändradien är självklart bra mycket större än med en vanlig cykel, men det funkar med lite planering. Cykeln har stil. Den är snäll och cool. Den har lugn och tyngd. Och den känns så sammansatt att jag tror att den håller i 50 år minst, i motsats till mycket annat som tillverkas för att snabbt gå sönder, så att vi konsumenter ska slänga, glömma och köpa nytt.

En FF 995 kostar ca: 15500:-, den större 996 som rymmer en extra bänk får man betala ca: 1000:- mer för. Efter provturen läste jag in mig lite mer på holländska tvåhjuliga lådcykelmärken. I en recension så är det en man som jämför FF 995 med ett annat, större märke, som heter Bakfiets Cargobike, en liknande modell. Han menar att cargobiken är lättare och bättre i uppförsbackar men FF 995 är mer robust och sammansatt.http://measured-response.com/bakfiets/?p=29

Mer om Bakfiets Cargobike en annan gång. Det är ett intressant alternativ.

Min flickvän provar en FF 996. Hon gillar den också.

För att test cykeln i uppförsbackar så åkte jag dit igen.  Jag tog en rejäl tur denna gången. Och, det gick. Uppför Götgatsbacken kom jag. Det var tufft, ett par växlar till hade inte skadat. Men det gick och jag tror inte det finns så många värre backar att kriga med i Stockholm.

Frågan är ju också givetvis hur det går med lastad låda. Enligt cykelförsäljaren ska det bara gå bättre. Cykeln lär komma mer till sin rätt med last. Detta tycker jag låter helt ologiskt, men jag har läst liknande resonemang på bloggar, så nån sanning ligger det nog däri.

Jag bestämmer mig ändå för att prova fler modeller innan det kan bli köp. För köp, det ska det bli. Lådcykel och Brompton. Två ytterligheter som ändå passar så bra ihop.

”Hej då bilbehov.”

Provkörning av en christianiabike

LådcyklarSkapad av David tis, maj 18, 2010 10:53:16

Jag var övertygad om att en Christiania bike var svaret. Svaret på, hur man i kombination med min hopfällbara cykel, lever ett kompromisslöst bilfritt liv, i mina drömmars stad. I kombination med tåg, buss och tunnelbana tar jag mig vart som helst med min nätta Brompton. När det sen skulle bli dags för familjeutflykt, till något av Stockholms oändligt många och vackra tillhåll. Så skulle den bohemiskt vackra och romantiska lådcykeln få göra sitt. Liten hopfällbar och stor med låda = det perfekta cykeläktenskapet.


Nu skulle det provköras.
”Var dom lika bra att cykla som dom var fina att se på?”
Westlings cyklar i Nacka är den enda återförsäljaren av Christiania bikes, i Stockholm. Jag bokade tid för provkörning och trampade den dryga milen, ut tlll Nacka.
”Ta det lugnt i början”
Säger cykelförsäljaren innan jag ger mig iväg. Och det är nog bäst det. Dom första hundra meterna har jag verkligen noll koll. När jag avverkat nån halv km, så har jag mindre koll än noll. Det känns som jag ska slå runt och välta vilken sekund som helst. Speciellt i svängarna är det knepigt, här gäller det att va koncentrerad till 100%. Efter ytterligare några minuter får jag faktiskt ändå halv koll. På tillbakavägen tar jag mig upp för en brant backe förvånansvärt enkelt. Dom sju växlarna verkar vara tillräckliga. Cykeln är ju i sammanhanget ganska lätt. Ca: 35 kg.

Helhetsintrycket är ändå att det aldrig infinner sig nån riktig körglädje. Den är inte så kul att cykla på helt enkelt. Det ska sägas att provturen bara varade i ca: 10 minuter och att jag fattar att plötsligt börja cykla på tre hjul, är lite som att lära sig cykla på nytt igen. Fast tvärtom. Att ta ett steg tillbaka. Till tiden med stödhjul. Själva cykellusten ligger mycket i att balancera och det vill jag nog fortsätta med. Vill inte tillbaka till stödhjulstiden. Inte än.

Det var med en något vemodig känsla jag lämnade Nacka. Man vill ju bli förälskad. Man vill utbrista:

”En sån ska jag ha!”

Efter att ha varit inställd på att det var det här som skulle bli lösningen, det som skulle göra att jag slapp skaffa en ful och aggressionsframkallande bensinslukande bil, det som skulle göra det möjligt att leva ett liv med barn och sambo i fulländad cykelromantik, så kände jag en smula bitterhet.

Ska man behöva kapitulera och köpa bil för att kunna ha möjlighet att åka 1-5 km för att storhandla? För att kunna skjutsa lillknodden till dagis? För att kunna vara ”lite duktig” och ta sig till Vanadisbergets soptipp för att så pk och miljömedvetet som möjligt, göra sig av med den gamla trasiga symaskinen, ett gäng flyttkartonger och den onödigt billiga stavmixern från OBH Nordica, med om möjligt ännu kortare livslängd än man först förväntat sig.

Nej. Vi vill inte ha bil. Allt för att slippa bil. Jag ska testa fler lådcyklar. Det kanske finns nån som passar bättre.

Lådcykel & hopfällbar = bilfri?

Skapad av David sön, maj 23, 2010 23:39:27

”Barn men bilfri – är det möjligt?”

Så länge man inte har barn, så klarar man sig ganska bra utan att ha bil i en stad som Stockholm. Kollektivtrafiken går nästan hela dygnet, är väl utbyggd och man kan använda cykel. Det är mest när man ska ut till ett avlägset landställe dit tåg eller bussar inte når, som man känner behov av bil. Och även kanske också om man till exempel ska storhandla, få hem en möbel, eller en platt tv. Många har sagt till mig,

”När du får barn, då måste du ha bil, annars blir livet skitjobbigt.”

För mig skulle i såfall bilen vara ett nödvändigt ont. Jag är inte bilintresserad, dom flesta bilar är fula, jag blir ofta på dåligt humör av att köra bil, speciellt i stadstrafik. Man skitar ner miljön och det finns tusen och åter tusen andra, mycket roligare saker, att göra för pengarna.

Sen ett år tillbaka är jag och min sambo lyckliga ägare av varsin hopfällbar Cykel, av det gedigna engelska märket Brompton. Med denna utmärkta cykel, som för övrigt är grymt skön att cykla på, har vi i kombination med lokaltrafik och tåg, tagit oss till många ställen som vi annars hade behövt bil för att nå.

Nu har vi ett barn, och vi vill ha med henne på våra utflykter. Och vi vill cykla. När hon blir äldre så kommer vi att behöva skjutsa och hämta, från dagis och förskola. Vi kommer att ha ett större behov av storhandling. Men vi vill inte ha bil. Och det fina är att vi nog inte kommer att behöva en. Det finns alternativ som löser det mesta. Det heter ”lådcykel”. Det funkar för barnfamiljer i Amsterdam och Köpenhamn. Varför skulle det inte funka i Stockholm? Med en lådcykel i rätt storlek får man med sig både ungen, matkassarna eller en mindre möbel. En liten smidig hopfällbar Brompton plus en lådcykel = Bilfri. Eller?