Är körkort en klassfråga Åsa Lindeborg?

Är körkort en klassfråga Åsa Lindeborg?

Hörde ett par lärare snacka om en elev:

– Hon har aldrig, efter ett lov, berättat att hon till exempel har varit på Kanarieöarna med familjen. Jag frågade och hon sa att hon aldrig ens åkt flygplan överhuvudtaget.

– De har det nog inte så bra, med ekonomin och sådär…har du sett att hon ofta har Second Hand-kläder på sig.

– Ja, jag har sett det, de har det nog inte så väl ställt. Stackars tjej.

– Sen cyklar hon till skolan, trots att det är snö- och kallt, aldrig nån som skjutsar henne. Vem vet, de kanske inte ens har nån bil…?

Skulle ju lika gärna kunna handla om att tjejen de pratade om- och hennes familj, är extremt miljömedvetna och VÄLJER en CO-2 snål livsstil.

Inget flyg, Second Hand och har upptäckt att det går att cykla även på vintern: En miljöhjälte med andra ord. Kanske lägger familjen sina pengar på annat än flygresor- och bilägande.

Det här med att definiera klass efter: om man har bil, åker på långväga chartersemestrar, köper massa köp- och glöm saker eller om man väljer att följa modetrender eller inte – hoppas jag är på väg bort för gott. Attityden hör inte hemma i den moderna- och förhoppningsvis nån gång, hållbara samhällsutopin.

Blev genom cykelbloggen Velonavia uppmärksammad på att, Åsa Lindeborg, krönikör på aftonbladet, nyligen skrivit på kultursidan att gratis körkort genom gymnasieskolan, skulle vara vägen ut ur klassamhället.

Man blir ju så ledsen när man tar del av ett så otroligt mossigt- och omodernt resonemang.

Det räcker att, om man har förmånen att bo i en stad med välutbyggd- och fungerande kollektivtrafik, höra sig för lite grann, för att bilda sig en uppfattning om att människor med landsortsbakgrund har körkort i långt högre grad än infödda storstadsbor.

Man behöver inte ha doktorerat för att förstå att körkoret är mer attraktivt på landsbygden där bilen oftast är en nödvändighet, än i större städer där den oftast är en onödighet. Det handlar alltså i första hand om var man kommer ifrån, inte om man är rik eller fattig. Körkortskostnaden är ju en ändå fis i rymden, jämfört med de svindlande summor man får hosta upp för bilen- och inte minst själva bilägandet.

I ett samhälle med fungerande- och välutbyggd kollektiv trafik, bra infrastruktur för att ta sig fram till fots och med cykel – blir ett körkort mindre åtråvärt- och långt ifrån en fråga om klass. Istället för att lägga pengar på fri körkortsutbildning, lägg det på att skapa samhällen där bilen INTE är en nödvändighet.

Åsa Lindeborgs optimism om framtida ”gröna” bilar, som hon skriver om, är jag också skeptisk till. Bilar är- och kommer alltid att vara ”bara” mer- eller mindre ”miljöovänliga”. Trängseln i storstäder råder man inte heller nån bot på så lätt…

Att man inte kan få jobb utan körkort, som är Lindeborgs poäng, är också det en överdrift. Skulle vara i intressant med en siffra där, om hur många arbetsgivare som egentligen kräver körkort. Inga av mina ca 20-25, har genom åren gjort det.

/DS

 

 

Det här inlägget postades i Annat och märktes , , av david. Bokmärk permalänken.

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.