Den berlinska trashkulturen färgar av sig även på cyklarna #snointemincykel

I Berlin färgar trashkulturen av sig också på cyklarna. Men inte för att följa i stadens övriga trashmode, som speglar sig i var och varannan bar, krog eller restaurang. Nej när det kommer till cyklarna så vill man få dem att utstråla slitenhet och lågt peningvärde av det skälet att ingen ska bemöda sig stjäla dem.

Satt på en bar i Friedrichshain och diskuterade detta med en stadsplanerare från Irland klockan 05:00 under påskdagsmorgonen.

Hon hade köpt en relativt dyr begagnad cykel, för att hon ville ha en bra, som hon sedan ”slemmat ner” av ovannämnda anledning. Det är lite sorgligt. Vem skulle göra så med en bil?

Men jag känner igen mig.

Speciellt när man åtrått en ny vacker cykel med hög prislapp, kollat över budgeten, för att sen konstatera att man säkert inte skulle få ut maximal glädje av den för att man skulle gå runt och tänka på stöldrisken, undvika använda den, och därför till sist avstått köp.

Varför kan ingen komma på nåt banbrytande supersmart larm som helt eliminerar cykelstöldsproblemet? En cykelvänlig stad med cykelvilliga medborgare förtjänar vackra cyklar.

Som vanligt hade jag grymt mycket glädje av min medhavda cykel under resan. En lösning på konflikten att resa med en cykellös, som jag gjorde, är att hyra på hotell eller i tobaksaffär. Berlins egna lånecykelsystem har för få stall för att det ska vara ett alternativ. Stockholm ligger långt före med sina City Bikes.

Cykelbana i spår i Prenzlauerberg. Kanske ingen superidé. Har fastnat med hjulet i ett en gång, inte så trevligt.

Jag föredrar att ta med min cykel när jag reser så att jag kan ha tillgång till den under hela min vistelse. Inte bry mig om hämtning/återlämning hos cykeluthyrare. För det andra uppskattar jag en bra cykel, de man hyr verkar ofta ha sina små defekter. Styret lossnade till exempel på min väns, och den var i ärlighetens namn ingen höjdare att cykla på.

Många tobaksaffärer i Berlin hyr också ut cyklar

Första dan i Berlin använde vi oss av kollektivtrafik, men sen cyklade vi. Skillnaden, vad man hinner se och göra med cykel jämfört med att promenera kombinerat med kollektivtrafik, är nästan skrämmande uppenbar. Min resekamrat, sin dåliga hyrcykel till trots, blev till viss del cykelfrälst för att också han insåg detta.

Man kan också spontant stanna till där man vill, på ett helt annat sätt, och få en känsla av hur staden hänger ihop och lära känna den på riktigt.

Sista dan fick jag åka runt med flygväskan på ryggen. Viktigt att kunna vara cykelmobil med hela sin packning.

Vi fick inte lov att ha kvar vår packning i lägenheten vi hyrde under avresedan, så den fick följa med tills det att jag lämnade in hela mitt bagage på Berlins naturhistoriska museum lite senare. Bättre än vanligt förvaringsskåp på till exempel tågstation, då man både kan besöka museet och gå ut på stan för att sen hämta cykeln i garderoben innan stängning. Priset blir ofta ungefär detsamma.

Att ta med cykeln på flyget funkar utmärkt. Bra grej att kunna bära den på ryggen och ha händerna fria.

Personligen gillar jag ändå mer kombon tåg och cykel, och att anlända till klassiskt vackra kontinentala tågstationer än döda flygplatser som ofta känns som klaustrofobiska köpcentrum.

Vid nästa resa vill jag blanda in några tågsträckor igen.

/DS

 

 

 

Det här inlägget postades i Dagbok från en hopfällbar cykel och märktes , , av david. Bokmärk permalänken.

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.