Plötsligt bor jag större

Jobbar med mina uppfällbara sängar i sovrummet. Intresset för hopfällbara cyklar och uppblåsbara SUPar har smittat av sig i riktning mot Compact living.

Ett sovrum. Ett överdimensionerat sådant. Som tidigare nästan bara använts mellan 23:00 och 08:00 får nu helt nya användningsområden genom uppfällning av sängar på väggen.

Sängbensbyte var för mig en bättre och mer ekonomisk lösning än de mycket dyra sängskåp (35 000!!) som de återförsäljare (ca 2-3 i Sthlm) erbjuder för att lösgöra yta för den trångbodda. Även om benen (svensktillverkade Sesam lyx) kostar hela 1500 spänn per set (dyra sängben), är pris-skillnaden för samma funktion astronomisk vs ett sängskåp.

IMG_8413

Utfällt läge

Undervisning i sång- och röstteknik, stormiddag och barnkalas är nu några nya användningsområden som tillkommit. Plötsligt bor jag större. IMG_8387

Uppfällt läge

Nu ska det till några fina tyger att avskilja det hela med. 4 st Anno tupplur har införskaffats på Ikea för att hängas i takbeslaget Vidga. Och projektorn ska upp i taket, fästas i ett takstativ så att sängarna kan skjutas ihop. Hoppas det blir bra.

Återkommer om det en annan gång.

Ha d!

DS

Med bil till Helsingborg (54 mil)

Har varit i Helsingborg. Trevlig stad. Åkte dit för att hålla en workshop i röst och framträdandeteknik, genom mitt företag Snacka Sunt, för ett gäng trevliga gymnasielärare.

Tog med min vikcykel. Men inte på tåget, utan i BILEN.

Nej, har inte köpt nån bil. Lånade mammas eftersom jag efter jobbet i Helsingborg skulle åka via Påskallavik och ta emot en tysk familj som skulle hyra vår stuga där. Bilalternativet var, med handen på hjärtat, det smidigaste och kanske enda rimliga. 

Tyvärr var  jag tvungen att ta ganska många pauser eftersom bilkörning gör mig rätt lätt trött så bilresan tog nästan 7 timmar. Enda alternativet är att trycka i sig godis för att hålla sig allert, men eftersom jag är ”nykter” sockermissbrukare så är det inget jag vill hålla på med.

Ska jag lyfta fram nåt positivt med bilkörandet är det helt klart att man ostört får läge att lyssna på P1 timme efter timme. 

Varför skulle vikcykeln med då? Visste inte varför, slängde bara in den planlöst i bagagen innan jag drog. Fick jag nytta av den? Jo. Det fanns nämligen ingen parkeringsplats i närheten av ProCivitas gymnasium där workshopen skulle äga rum. Så jag fick parkera en bit ifrån och ta utrustningen på cykeln, vilket gick bra eftersom jag hade packat ner den i tillhörande vikcykelväska. Kvällen innan hade jag använt cykeln för en nostalgitripp i omgivningarna. Bodde nämligen i stan för ca 17 år sedan.

IMG_8358

På vägen till stugan, efter workshopen, stannade jag till i Växjö (längesen jag var där och behövde handla). Parkerade bilen på en stor tilltagen parkeringsplats utanför centrum och tog cykeln in till stan. Det blir i sådana situationer väldigt uppenbart vilken frihet det är att trampa sig fram jämfört med att köra bil i en stadskärna. 

Väl framme i Påskallavik använde jag min Brompton för att möta upp och sen lotsa fram tyskarna till stugan (svårt att ge vägbeskrivning – för komplicerat i relation till deras engelskanivå). Ett mycket smidigare och elegantare alternativ än att göra motsvarande med bilen. 

Så med facit i hand. Inte helt fel med en cykel även i bilen. 

DS

Jag är besatt av det mesta man kan reducera storleken på

Jag älskar prylar som man kan fälla ihop. Vet inte riktigt varför. Kanske är det något flyktigt i mig, att man liksom smidigt ska kunna dra när man vill. Men hur som helst så ska det oftast vara väldigt behändigt att ta med sig för att väcka mitt intresse på allvar.

Detta har kommit att genomsyra mitt liv på flera sätt. Vikcykel-fixeringen, är för den som varit inne och tittat här nån gång, ganska uppenbar. Men det kommer mera.

För nån vecka sedan, blev det en SUP också. Attraktionen ligger såklart till stor del i att den är lätt att ta med. Man kan paddla en bra bit bort och sen ta bussen hem. Inte behöva paddla tillbaka. Det är är ofta mindre kul på tillbakavägen. Det vet väl alla?

IMG_8323

Ska hålla detta inlägg kort. Det är nämligen väder för SUP. Tar lådcykeln med SUPar till Brunnsviksbadet bara. Förra gången skjutsade jag Emma och 2 brädor. Gick jätte bra. Idag ska både Emma och dottern Bella med. Kanske får sistnämnda cykla själv. Men det är nog ingen omöjlighet att få med henne i lådan också, om man skulle vilja.

IMG_8309

Emma, Kånken, 2 SUPar (packade i dess ryggsäckar)i lådan. 

IMG_8318

Före tur på Brunnsviken i kvällningen

En sista grej. Senaste tecknet på min besatthet av hopfällbart är ett gäng sängben. Men inte vilka som helst. De är svensktillverkade och kallas Sesam Lyx. Med hjälp av dessa kan man FÄLLA UPP SÄNGEN! mot väggen och få massa användbar yta när man vill och behöver.

Jag har köpt tre satser. Två nya och en på Blocket. Min förhoppning är att de ska komplettera min hopfällbara livsstil ytterligare.

image1

Passar mig perfekt!

Dagens visdomsord: Prisa det ihopfällbara!

DS

 

 

Tillbaka i stan. Mycket har hänt. Har köpt en SUP och plötsligt finns en e-Brompton

Har varit i vårt ställe på smålandskusten (Påskallavik) i 2 veckor. Har kört mycket bil (ni vet på landet…SÅ SMIDIGT), köpt en SUP och käkat kött. 

Det sista är inte helt sant. Jag är vegetarian. Men det lät bra att skriva. Jag åt en 3 grams bit av en kyckling en kompis som kom på besök hade med sig – mer köttätare än så blir inte jag.

Har ju av ovannämnda skäl inte skrivit på bloggen på ett tag och har egentligen massor att berätta. Så mycket bortom-bilen-relaterat händer ju precis hela tiden.

Jag bara måste till exempel nämna är att jag och min tjej har köpt ett par ultraportabla vattenfarkoster. Fantastiskt för meditativa kvällsturer i stilla vatten. Och om man vill kan man spänna fast en Brompton i fören.

IMG_8299

It´s a SUP (stand up paddleboard).

Det (Brompton i fören) kanske inte var mitt kraftigaste köpargument. Även om man faktiskt på så vis kan utöka den multimodala konstarten att sig fram, inte bara på land utan också till sjöss (om man släpper ut luften, viker ihop den i sin rygga och hittar på ett sätt att ta SUPen med sig på vikcykeln).

Hur som är tanken eggande. 

Jag älskar egentligen allt som man kan reducera storleken på. Allt som är lätt att ta med. En vikcykel fäller man ihop, en uppblåsbar SUP tömmes eller pumpas och kan vara 3 eller 0,5 meter lång (eller nåt). Man kan ta den på bussen, söka sig till nya oupptäckta paddelvatten utan att behöva, håll i hatten, ÄGA NÅGON BIL. Kollektivtrafik går bra. Lastcykel fungerar också utmärkt. Och att gå nån kilometer.

Det handlar med andra ord om en fantastiskt aktivitet som inte kräver bil (enda gemensamt den har med bil är att uppblåst blir den ungefär lika hård som ett bildäck) och därför förtjänar sin plats på denna blogg.

IMG_8298

Inte undra på att man blir förälskad.

Min bästa vän hånar mig för att jag har 40-årskris och att det är en hipsterbräda jag köpt. Men om det nu skulle vara så (fyller 40 i sep) så är en 40-årskris något som jag välkomnar med öppna armar. Själv köpte han, när 40-årskrisen bultade som mest i kroppen, ett hus i skogen på 300 kvm, 3 h från Sthlm, där det senare visade sig att han inte ville bosätta sig. Då föredrar jag min egen SUP-40 årskris, hipsterbräda eller inte.

OCH så måste jag också nämna, innan jag avslutar, att det kommer en e-Brompton (har just lanserats i London) som de jobbat på sjukt länge. Den var på väg att släppas för flera år sedan men de ställde in allt för att de inte var nöjda med slutresultatet. Men nu är den här. Ca 25-30 tusen ska den kosta, beroende på vilka tillval man gör. Batteriet sitter i påhängsväska (framför styret).

Skriver mer om denna högintressanta produkt en annan gång. Finns mycket att fråga sig, till exempel om den är värd pengarna?

Nu ska jag ut och SUPa i Brunnsviken. Det är en himla fin kväll.

Kram

Cykling i Södermanland

IMG_0047 (1)

Boning för två, i Trosa, sjöläge, 3 min promenad till centrum, kvällssol, brygga.

Pris: 0:-

Med allemansrätten kan vem som helst få sjöläge, strandtomt, se solnedgång och allt vad det nu är folk väljer att betala miljontals med kronor för.

IMG_8098 (1)Vi tog cyklarna (jag och min tjej) på pendeln. Klev av i Järna. Cyklade mot Trosa.

IMG_8106

Det är lättare, för en stockholmare, att få ett välbehövligt miljöombyte än hen tror. Med pendeln är man snart ute på landsbygden, långt från stadens sus, brus och bus.

Inga tillägg för att ta med cykeln och det kostar för övrigt bara 30:- (om man har ett laddat SL-kort) vart man än väljer att åka.

En Slow Roll i Södermanland. Göra avstickare när man har lust. Ingens stress. Man kan ha det sämre. IMG_8160 (4)Och det bjuds på överraskningar också. I det lilla samhället Björnlunda, nån mil utanför Gnesta, åt vi igår vår godaste glass som vi någonsin ätit i hela våra liv, på Sternerbergs Choklad. De tillverkar den samma dag som den går ut till försäljning i deras vackra café.  Stikki Nikki och italiensk gelato kan slänga sig i väggen. Det här var världsk(g)lass. Vem hade trott att man skulle hitta sin bästa glass ever i lilla Björnlunda.

 

 

 

Om det outtömliga ämnet att lasta på cykel och om Odenplans pendel

Hej BLOGG

Det har hänt en del sen sist.

Ett outtömligt ämne är det som berör att lasta på cykel. Det kanske inte låter jätte ballt för den oinvigde. Men en av mina passioner råkar faktiskt vara att vidga vyerna för vad  (och vem) man egentligen kan få med sig på en cykel och upplysa folk om detta. En sunt intresse och mission om jag får säga det själv.

På midsommarafton skulle jag och min tjej ut i skärgården. Båten mot Möja skulle avgå från strandvägen. Vi skulle stanna några dar så vi hade inte så lite mat och packning med oss. Lådcykeln blev ett självklart alternativ för att ta oss från Norrtull till Strandvägen med all packning.

IMG_8011Och i tisdags skulle jag, min tjej och min dotter ta tåget till min uppväxtort Vetlanda i Småland.

För att ta oss till tågstationen, tre personer plus packning, blev det självklara valet…ja du vet vad.

IMG_8052

Lådcykelns mångsidighet till att förenkla vardagsbestyren är beundransvärd.

Och nu till nåt annat. Kristoffer Tamsons (M) och gänget från landstinget har ändrat sig. Bland annat på grund av att folk har protesterat. Nu kommer man att få ta med sig cykel från en av nedgångarna till odenplans nya pendeltågstation under lågtrafik. Det rör sig faktiskt om den nedgången som placerats ett stenkast från min egen boning intill Matteuskyrkan. Bra för mig men begränsningen till en nedgång verkar onödig och svårmotiverad.

Men att de iallafall ändrade sig om detta var väl för väl. Ett sånt enfaldigt, dumt, fegt, snålt, miljöovänligt, ogenomtänkt och urpuckat beslut var så uppenbart fel att det bara inte kunde gå igenom ens i den här stan.

Men ropa inte HEJ, detta beslut om att låta cyklar tas på och av vid Odenplan är bara på prov och ska senare utvärderas.

Vad är man rädd för? Jo förstås att cyklist-uslingarna tar tillfället i akt att ta med sin cykel på tunnelbanan en rulltrappstur upp från pendeltågs-perrongen, vilket såklart är super-förbjudet alla dygnets timmar.

Att någon skulle vilja utsätta sig för ett gäng irriterade medresenärer och en ännu mer irriterad tunnelbanechaufför som argt proklamerar ut i högtalarsystemet: ”Jag kör inte förrän du med cykeln lämnat tåget” har jag svårt att tro.

Men alla gillar inte att man nu kommer få ta med sin cykel. Läste just den här insändaren i Vi i Vasastan:

IMG_8075

Ja du Lisa. Vem vill bli nedpinkad av en bäbis? Inte många. Men det betyder inte att vi inte ska låta dem åka med. Risken att bli nedsmetad av en cykel eller nedpinkad av en bäbis är mikroskopisk, så det kanske man faktiskt kan leva med?

DS

Har förmånen att få snacka om cykel en hel timma i podden Andra sätt

Hade den äran att få prata cykel i en hel timma i podden ”Andra sätt” för nån vecka sedan. Nu har avsnittet kommit ut. Det blev mycket snack om vikcyklar, bilens kostnad, cykel på tåg och mycket mera om sånt där cykel-relaterat som gör livet värt att leva.

David Sennerstrand driver bloggen www.livutanbil.se, där han bloggar om ett av sina stora intressen, cyklismen! Hela avsnittet är egentligen en hyllning till det fordon som för ca 200 år sen uppfanns pga den tidens största klimatkris.

Du hittar avsnittet (36) HÄR.

Podden är riktigt inspirerande och jag vill passa på att rekommendera den. Det finns många intressanta avsnitt att lyssna på.

Det här är en intervju-podd, där jag träffar människor som på ett eller annat sätt har valt att ifrågasätta rådande normer. En del människor träffar jag för att de har intressanta idéer om livet, andra människor för att de gör saker annorlunda. De kanske har ett jobb som gör att de har hittat den perfekta balansen mellan jobb och fritid, de kanske har gjort ett val en gång som gjorde att hela livet förändrades. Alla har dock gemensamt att de har funderat över just sin egen situation, och hur de skulle kunna anpassa den för att passa dem själva på bästa sätt.

DS

That´s why I love my front rack

Vissa ägnar sig åt golf, andra tycker det är kul att spela fotboll och en tredje försöker fördjupa sig i hur börsen egentligen fungerar.

Mitt intresse är inget av ovannämnda men däremot uppskattar jag att lasta på cykel.

DET ÄR BARA SÅ KUL. 

Lådcykeln är guld att ha för att få utlopp för min lilla hobby.

Till exempel när man ska transportera ett trasigt (totalt) skoskåp till tippen utan bil som på bilden nedan.

IMG_7958

Hur många gånger har jag inte utnyttjat potentialen i detta fantastiska fordon för liknande utmaningar (eller utmaningar förresten, det är ju lätt som en plätt)?

Nog om lådcykel för nu. Det är inte vad detta inlägg ska handla om fortsättningsvis.

Snarare om standard-cyklars lastkapacitet.

Till exempel ett front rack tänjer på gränserna för vad många säkert tror att man kan lasta på en vanlig cykel.

Jag har ett front rack XL på min Pelago Hanko. Det sattes på prov igår när jag cyklade en resväska (och min kånken) från Vasastan till Kärrtorp (ca 1 mil).


IMG_7993 IMG_7994Är man medveten om vad som är möjligt så kanske man inte alltid behöver en lådcykel för att utmana bilbehovet.

Om det finns nån ängslig där ute, som tycker sig att det hela ser instabilt och farligt ut, så kan jag lugna vederbörande och lugnt säga att med ett par spännband blev ekipaget hur stadigt som helst.

På landet är det inte ovanligt att man tar bilen till affären, även om det bara är 1-2 km dit, det regnar inte och man endast behöver införskaffa till exempel mjölk, socker, mjöl, frukt och glass.

Jag är inte alltid bättre själv för jag har gjort likadant. När vi befinner oss i sommarstugan utanför Oskarshamn, i det lilla kustsamhället Påskallavik, då har jag själv tagit bilen till Konsum ibland – trots att det bara är någon dryg kilometer dit.

Försvar? Det finns liksom ingen bra cykelkorg (har skaffat nu) och jag cyklar ju så mycket i Stockholm.

Men det duger inte. Att köra den här korta typen av sträckor är rent bilmissbruk och inget annat. Åtminstone om man är en frisk människa som kan och mår bra av att röra på sig.

Enligt På egna ben så är hälften hälften av alla bilresor i Sverige kortare än 3 km. Och de flesta känner väl till att en bil släpper ut mest vid varje tillfälle den startas upp – innan den blivit varm vill säga. Detta ska göras så få många gånger som möjligt om man vill va snäll mot vår planet.

Att investera i ett ordentligt rack, pakethållare eller cykelkorg kan vara ett viktigt första steg för att komma till bukt med sitt bilmissbruk.

Det är varken dyrt eller svårt.

/DS

 

 

 

Om bilist i cykelfält som hindrade kollektivtrafik och om podden Andra sätt

Cyklade Sveavägen söderut igår. Jag var på väg till Södermalm för att medverka i podden Andra sätt. Kommer snart att gå in närmare på det men känner att jag bara måste snacka lite om en bil som ställt sig i cykelfältet ungefär i höjd med hötorgsskraporna på sveavägen.

”Vadå bil i cykelfältet? Varför berätta om det? Det händer ju hela tiden!” Ja men den här gången påverkade det felstående fordonet inte bara cyklister (de flesta trampande valde för övrigt att klämma sig igenom glipan mellan den felstående och den röda bilen…bilden) till en off grid-väg, utan problematiserade tillvaron också för andra transportslag, vilket kanske inte hör till vanligheterna.

FullSizeRender

Du ser själv. Bussen kan inte komma någonstans. Verkade ha tutat ett tag för att locka fram ogärningsmannen men busschauffören såg ganska uppgiven ut och verkade ha gett upp, när jag passerade.

För någon vecka kunde man läsa följande i lokalbladet (Mitti tror jag).

 

böter cykelfält parkering

Och det är verkligen på tiden. Lapplisor verkar ha haft totaltolerans mot fordon som parkerar eller stannar i cykelfält/banor hittills. Vi kan ju hoppas att det förändras nu. Att runda en bil (eller informera när man orkar ta diskussionen) är nåt man som cyklist är så sjukt trött på i den här stan.

Jag har fått den äran att vara gäst i podden Andra sätt. Jag blev inbjuden för bära vittnesmål om cykelns potential att förändra ens tillvaro – så som den gjort för mig. Cykeln kan ju vara en avgörande pusselbit för downshifting – vilket har varit ett återkommande tema i podden. För några år sedan räknade jag ut att jag själv skulle kunna jobba 1 till 1,5 dag mindre i veckan, och ändå ha samma ekonomiska marginaler, bara jag skippar bilägandet (vilket jag ju såklart gör:).

Poddavsnitttet är nu inspelat och så fort jag vet när det ska publiceras ropar jag till. Det är så obeskrivligt kul att prata cykling helt obehindrat i en dryg timme.

Har lyssnat på podden och kan verkligen rekommendera den. Patrik Andersson gör ett strålande jobb i mötet med människor som på ena eller andra sättet brutit med rådande normer (särskilt avsnittet med Oskar Lindberg ”Fantastiska farbror fri” är inspirerande). Du hittar den HÄR.

/DS

 

Lite om att checka in en Brompton och lite om Dantes åklåda

Inlägg två dar i rad. Det var ett tag sedan. Jag känner att lusten till att skriva är på väg tillbaka. Lusten till att skriva om cyklar. Och lite annat.

Det som är cykel-relaterat motsvarar en så stor del av det jag lägger min uppmärksamhet på, och inte konstigt att man vill dela med sig. Saker att skriva om dyker ju upp hela tiden. Och även om det ibland varit glest mellan inläggen senaste året, så har jag ändå haft en hel del att skriva om sen denna bloggen föddes i juni 2010. Den fyller med andra ord sju år i dagarna. Grattis blogg.

Igår lånade jag ut min Brompton-väska (Carradice) till en kille som jobbar för MOVEBYBIKE.

De skulle dra till Holland på lådcykelmässa och behövde ha möjlighet att checka in en Brompton.

wpid-Photo-27-mar-2012-1022.jpg

Den variant jag har från engelska Carradice är inte onödigt skrymmande, vilket jag anser att Bromptons egen vadderade flygväska är. Denna är inte vadderad men det har jag fixat själv med kartong och små bitar av liggunderlag jag lägger i hörnen. Haft haft i fler år nu och är supernöjd med köpet.

wpid-Photo-26-mar-2012-1710.jpg

Inte heller dumt att kunna bära den som en ryggsäck (bild fr 2012, vad ung jag var!!). Då är händer fria för övrigt bagage och man kan ha väskan på ryggen för att cykla till hotellet (eller vart man nu är på väg).

Blir lite avis och sugen på att själv dra iväg med min Brompton. Men tillfälle kommer senare i sommar.

På tal om lådcyklar så såg jag här om dagen den minsta jag sett. Ett hemmabygge. Den stod parkerad utanför stadsteatern.

IMG_7953

Det känns nog rätt ballt för Dante att åka i den där. Hur säkert det är avstår jag från att kommentera.

DS