Med hjälp av lådcykeln kan min sjuåriga dotter tänka sig att cykla själv

Min dotter Bella (snart 7) har visat skrämmande lite intresse för att cykla. Trots att hon lärde sig redan när hon var tre.

Några stödhjul behövdes aldrig, att balansera hade hon redan lärt sig med hjälp av en springcykel som hon började använda efter att hon fyllt två.

Allt pekade mot att cykeln var det transportmedel hon skulle föredra under en överskådlig framtid.

För att krydda cykellusten ytterligare fick hon en vacker Crescent i nyskick på hennes fjärde födelsedag. Var övertygad om att hon skulle älska den och vilja cykla på den varje dag.

Så blev det inte. Den blev mest ståendes. Hon ville hellre sparkcykla, men framförallt föredrog hon att få skjuts i lådan. Jag har pushat henne (nån gång tvingat) upp i sadeln, men hon har inte tyckt det varit roligt så jag har helt och fullt lagt ner den sortens taktik.

Ibland har jag tänkt att lådcykeln kanske varit en aning kontraproduktiv i relation till hennes eget cyklande. Kanske har den gjort henne lat, men den är ju så smidig och enkel. Bella blir glad, pappa får motion och man får nästan med sig vad som helst dit man ska.

Men nu har det vänt. Hon vill cykla igen. 

Vändpunkten kom när jag föreslog att hon skulle cykla så mycket hon orkade, från vasastan mot Solna, men med möjligheten att ta upp på både henne och cykeln i lådan när hon blivit trött.

IMG_7430 IMG_7433

Hon cyklade minst halva sträckan och har själv föreslagit modellen till flera andra utflyktsmål sedan dess.

Man märker att cykelkonditionen snabbt blir bättre och det är inte tråkigt att se hur cykeln successivt håller på att bli hennes eget första val för att ta sig till platser i våra omgivningar. Ibland med lådcykelkomplement, ibland utan.

/DS

Om så små hål att de är för små för att kallas hål och om det fina med vuxentransport i lådcykel.

Fick ett sånt där irriterande hål.

Ett sånt som är för litet för att egentligen definieras som hål. Badade slangen i badkaret, tryckte och pressade, men inga bubblor.

Tydligt var däremot att däcket successivt, men väldigt sakta, blev mjukare. Det kunde ta ett dygn innan man kände någon skillnad när man tryckte på det. Fick fylla på med luft inför var och varannan cykeltur.

Om man inte vet varför man mår dåligt, och om svedan inte är uppenbar, tar det längre tid att bli frisk igen.

Precis likadant med cykelslangar, tydligen.

Därför tog det 4-5 veckor innan jag fick tummen ur och tog tag i problemet. Tog med den sjuka slangen till min lokala cykelreparatör.

– Inget hål i den här! svarade han utan att tveka.

Men jag köpte ändå en ny slang och sen var problemet löst. Nu håller det sig hårt och fint. Men så små hål borde inte få finnas. Har varit med om det tidigare.

Det känns som miljövidrigt slöseri att kasta bort en i övrigt helt olappad slang.

Nog om det, nu om något mycket roligare.

Ett skäl att behålla sin lådcykel, även när barnen vuxit börjat cykla själva, är bland många andra vuxentransport.

Min tjej är cellist.

När vi ska mötas upp har hon ofta med sig sitt vackra men oj så skrymmande instrument.

Både hon och cellon får plats i lådan. Såklart.

Här om dagen, när det var så soligt, hämtade jag upp henne med Bakfietsen och vi tog oss ut till de turistglesa delarna av Djurgården för en picknick där landsortskänslan är total.

IMG_7380

I Köpenhamn är det en vanligare syn. Att se vuxna sitta i lådan.

Det är ett kärleksfullt sätt att skjutsa, även en fullvuxen, medmänniska på och det vore vackert om man fick se mer av det även i den här stan.

Hur skulle man annars cykel-skjutsa en person som till exempel har med sig ett stort instrument menar jag. 

Har tagit väl hand om två av mina älsklingar under helgen

Har ägnat två av mina cyklar en del tid under helgen. Lådcykeln har servats. Rullbromsen där bak tog inte ett smack, bara hackade liksom. Thomas på Solna Cykelkök hjälpte mig med besväret och det blev fixat på 5 min.

För den som inte vet är Solna cykelkök en trevlig plats i Hagalund där man får meka och serva sin cykel (alla nödvändiga verktyg finns) eller sätta ihop en hel och fin cykel genom att plocka delar från diverse donerade skrutt-hojar – och dessutom få hjälp av kunniga om man kör fast. Bra grej.

Var rädd att bromsen på imm Bakfiets gjort sitt och behövde bytas ut, men det var bara en mutter (som satt väldigt diskret, till mitt försvar) som behövdes dras åt.

IMG_7335

Min Pelago Hanko har äntligen fått sitt front rack. Det var lite som att cykeln blev sig själv fullt ut efter monteringen. Är så himla nöjd med den nu, work cycle-egenskaper men ändå riktigt snabb.

Vissa påstår att man i sitt stall bland annat bör ha en funktionscykel, utan krav på design och utseende, samt en svinsnygg sexy bike.

Vill påstå att Hankon uppfyller båda de önskningarna i en och samma cykel.

Det nya breda racket bjuder till exempel upp till möjligheten att transportera en Brompton till en cykellös vän på stan. Vad är funktionellt om inte det? Är ju så drygt att möta upp cykellösa vänner som tvingar en att leda cykeln bredvid sig på väg till…nåt? Och få kan förneka att den ser rätt bra ut också.
IMG_7339

För att slippa bry mig om att ta med lös-lysen, som försvinner och som kräver batteribyten vid jämna mellanrum, har jag investerat i ett par skivbromsanpassade Reelights. De drivs av magneter som monteras i ekrarna. Man behöver inte tänka på på/av-stängning. De kickar igång så fort man börjar rulla. Grymt skönt att äntligen ha lyckats eliminera ett av mina största i-lands-problem, batteribyten suger.

IMG_7337

Fjädern ser till att styret inte vrider sig så att cykeln välter, när den står på stöden, efter att man lastat något på racket. En liten enkel pryl som kan bespara en mycket frustration och många mjölkpaket.

Det är viktigt att vårda de sina. Min princip är att inte äga fler cyklar än jag har tid att ta hand om. Jag har med viss möda knappt levt upp till den principen. Tänkte gå med i Solna Cykelkök, som dess bättre ligger på vägen till mitt jobb, för att klara av det bättre i framtiden.

/DS

 

Sugen på EL

Har haft nån tanke, nån gång, att när mitt barn cyklar tryggt och säkert själv, då kommer lådcykeln mest stå oanvänd.

Nu är Bella snart sju och cyklar tryggt och säkert själv. Men lådcykeln används nästan lika mycket nu som när hon var liten.

Vi använder den bland annat till Eriksdalsbadet (7 km), Tekniska museet (6 km), Junibacken (5 km).

Det är sträckor som är för mastiga och opraktiska för en sjuåring.

Ibland när jag känner mig lite trött och putt använder vi kollektivtrafiken.

Det vill inte jag. Jag vill egentligen alltid cykla.

Lösningen för att alltid orka cykla är nästan löjligt uppenbar. Att konvertera min Bakfiets till en el-lådcykel.

wpid-Photo-20140330114810.jpg

Bör bli elifierad snarast!

Men hur gör man? Vilket kit är bäst för en lådcykel? Fixar man det själv eller behöver man hjälp?

Alla fördelar med en lådcykel med el-assistans har plötsligt uppenbarat sig för mig.

Förutom barntransport vill jag även kunna hämta upp och skjutsa en vuxen. En vuxen människa sitter som en kung i min långa fina låda.

Användningsområdena som öppnas upp påminner om bilens.

Jag måste göra nåt åt saken. Snart.

/DS

En låda på en cykel har en synnerligen magisk dragningskraft på barn

Lördag.

Skulle tillbaka med ett instrument jag lånat av en kompis på andra sidan stan i hjärtat av SoFo, och sedan på tillbakavägen besöka Sthlms kulturfestival med femåriga dottern i området kring Gustav Adolfs torg.

Det är naturliga transportmedlet för saken var såklart lastcykeln.

Efter att ha återlämnat instrumentet hos polarn, sett dockteater samt knåpat ihop en mus (som blev ett troll) tillsammans med en (ganska) entusiastisk Bella i ett pysseltält på Kulturfestivalen, så drog vi vidare.

Närmare bestämt mot kvällsgrillning i Hagaparken.

Men våra vänner ville ogärna kånka sin webergrill från Hagalund i Solna, ca 1,5 km från favoritstället i Hagaparken, vilket alls inte skulle innebära något olösbart problem. För har man bara försett sig, vilket de varit kloka och gjort, med godhjärtade lådcykelvänner som anser att oangelägenheter i den genren vara en livskrydda att lösa, undanröjes kvickt de flesta logistiska transportproblem.

Vi slog oss senare ner i närheten av Ekotemplet, inte så långt från ett pågående bröllop, och våra egna ungar beblandades snart med bröllopsfolkets.

Och det dröjde såklart inte länge förrän alla de här ungarna ville ta plats i lådan. Jag har skrivit om det förr och nu skriver jag om det igen, och det får bli slutpoängen med dagens inlägg. En låda på en cykel har en synnerligen magisk dragningskraft på barn.

Och vad ska man då dra för slutsatser av detta? Såklart inga andra än att kommande generationer med hela sitt väsen suktar och längtar efter hållbara sätt att ta sig fram på. Budskapet kan egentligen inte bli tydligare.

/DS

 

Det vackra med lådvikcykelmetoden

En vän hade hyrt ut sitt hem via Airbnb och skulle därför sova över hemma hos mig.

Det var högsommarvärme så vi hade bestämt oss för att ta en båt ut till Fjäderholmarna. Han hade en hel del packning med sig från sin uthyrda lägenhet som han helt enkelt fick bära med sig under hela utfärden.

När vi kom tillbaka till bryggan vid Strandvägen några timmar senare var han inställd på att konka med sig halva hans bohag till närmsta tunnelbana, Östermalmstorg, som låg en bra bit bort; rätt jobbigt i värmen.

Men såklart hade jag, omtänksam som jag är, redan tänkt på att denna oangelägenhet skulle inträffa och bokstavligt tagit med mig en lösning.

Min lådcykel står, utan vännens vetskap, parkerad strax intill bryggan, men inte bara den utan även mitt hopfällbara underverk som i vikläge sitter fastkedjad i lådcykelns robusta ram.

Utmaningen bestod inte bara i att frakta hem hans packning utan även tillhandahålla med en extra cykel (han är en sån där cykellös…typ).

Jag fäller och låser upp, förser honom med vikcykeln, lägger hans packning i lådan, sätter mig själv bakom lådcykelstyret och på mindre än två minuter är vi på väg.

Superlativen om att leva denna form av superfunktionellt cykelliv haglar från min, dittills cykelOfrälsta, kamrats trut hela vägen till Norrtull.

Lådvikcykelmetoden ligger för de flesta, trots dess kraftfullhet att lösa, underlätta och roliggöra komplicerade transportsituationer, gömd i det fördolda och är därför värd att med jämna mellanrum ge vittnesmål om.

/DS

En lådcykel är ett väldigt billigt fordon med magisk dragningskraft på barn

När fyraåriga dottern Bella åker bil tar det ungefär 47 sekunder innan hon suckar: ”Hur långt är det kvar?”

I lådcykeln har hon aldrig frågat. Hon är istället upptagen med att sjunga.

Aldrig annars sjunger hon så som hon gör i lådcykeln.

Inte ens under lådcykelsemestern till Gotland förra sommarn mellan Sthlm och Nynäshamn; lådcykling flera timmar i sträck men aldrig ”hur långt är det kvar” bara sång, sång och sång.

En fyraåring ska man aldrig underskatta att själv komma med en analys och ett varför?

Så jag frågade rakt ut: ”Varför frågar du aldrig hur långt det är kvar när vi åker lådcykel men alltid i bil?”

”Det är för att man får frisk luft på cykeln, i bilen är man instängd” svarade hon som att det var den mest självklara saken i världen.

Och kanske är det just så enkelt. Barn har ofta rätt och ser sånt som ens avtrubbade vuxenhet inte alltid kan ta in.

På väg mot Nynäs…

Igår var vi på barnkalas.

Efter ett tag var cykeln belägrad med barn i, på, vid sidan, baktill samt alla andra klängbara ställen.

Det är inte första gången.

Något med cykeln har en extrem dragningskraft på barn.

Barnkalas igår

Lådcykellivet är fantastiskt.

På FB la jag märke till en diskussion rörande nån mamma som ville ha en, men tyckte den var för dyr.

Man har ju lärt sig vad en cykel får kosta. Högst sextusen för en ny.

Många där jag bor har lagt femtontusen på en barnvagn. Populära Bugaboo bee med tillbehör kommer ungefär upp i den kostnaden. Bara för att få lite perspektiv.

Bugaboo

En lådcykel är inte dyr – det är dagens budskap. Den kostar knappt någonting i försäkring och drift.

Köper man en med välkänt och bra fabrikat (ska man), är dessutom andrahandsvärdet högt.

Så, har du/ni turen att ha ett lådcykelbehov? Förgyll livet med en. Lägg inte ner planerna för att den är för dyr, för det är den inte.

Kan man göra sig av med bilen på kuppen och leva bilpools, tåg och cykelliv istället blir kostnadsdiskussionen både löjlig och onödig.

Hur som helst: för bara femton till tjugotusen får man en extremt stor dos av både lycka och funktion i många många år framöver.

/DS

 

 

Ännu ett lådcykelspörsmål

Lådcykelfrågorna har tagit snurr så vi fortsätter med en till!

Hej David!

Hoppas allting är bra med dig. Skulle vilja ställa ett ”lådcykelspörsmål”. Till skillnad från t.ex. Köpenhamn, så använder en del här i Sverige en cykelkärra för att skjutsa barn i som alternativ till lådcykel.

Fördelar med cykelkärran:

– man behöver inte köpa en ny cykel

– cykelkärran kan tas av när den inte behövs, (så att det inte blir så tungt att cykla)

– billigare

Nackdelar:

– ingen ögonkontakt/konversation med barn

– begränsad möjlighet att transportera tunga eller klumpiga saker (typ fönster)

Kan du sammanfatta varför man ska välja lådcykel framför cykelkärra, eller lämna din synpunkt om detta?

Tack!

Davide

Tjäna Davide!

Intressant att många verkar brottas med precis samma frågeställningar som jag själv gjorde innan jag fick tummen ur och slog till.

Det här är intressant och relevant: Varför köpa en dyr lådcykel när man kan koppla på en cykelvagn på sin standardcykel?

En vagn kan man ju även, som du säger, lätt montera av när man inte har behov av den och cykeln blir inte låst till enbart ett syfte. Jag är nog inte ensam om att, sällan eller aldrig, välja lådcykeln som transportmedel när det inte finns något lastbehov.

Lådcykeln är, jämfört med en cykelvagnsinvestering, svindyr – så det kan ju tyckas vara ett mindre intelligent sätt att spendera sina pengar på.

Men här slutar hastigt cykelvagnsargumenten och nu kommer istället en flod argument som talar till lådcykelns fördelar.

– Det här med att barnen, i lådcykeln, sitter framför en så att man har koll på dem och kan snacka lite, istället för att långt där bak nånstans – är inte endast ett av argumenten i mängden, utan av fetaste möjliga grad. Kanske helt avgörande för i vilken utsträckning man kommer använda cykeln. En lådcykel är ett roligt, inbjudande fordon som barn älskar. Lådans placering är av stor betydelse för detta.

– Lastkapaciteten är sällan mer än ca 35 kg i en standardcykelkärra (finns såklart varianter) och lådcykelns ofta uppåt 100 – samt lastvänligare.

Stil, kultur, god karma och elegans är inte att underskatta och något jag inte riktigt kan se i en cykelvagn. Enligt mig är en lådcykel också ett oerhört vackert fordon (särskilt när lådan är av trä) utan nån egentlig konkurrensvärdig motsvarighet.

– En cykelvagn ska monteras av/på. Lådcykeln står ständigt beredd att utföra sitt syfte. Människan är en bekväm varelse och använder helst det mest tillgängliga.

– När man ska köpa en ny cykel – kolla entusiastgrupper och forum. Den rådande lådcykelentusiasmen visar hur stor betydelse cykeln visat sig ha i människors liv.

– Hållbarhet. En kvalitetslådcykel kan hålla i generationer. Hur dyr är den egentligen med tanke på dess livslängd? Något som är byggt för att hålla är en raritet nuförtiden och värt att betala en hel del för.

– Kombinerar man lådcykelägarskapet med ett par behändiga vikcyklar (kontentan av min egen cykelevangelism) kan man till ex. hämta upp en tvåbarnsfamilj på centralstationen enligt lådvikcykelmetoden.

Hoppas du blev något mer övertygad.

Kommentatorsfältet står såklart öppet till att fortsätta för/nackdelar-listan rörande cykelvagn VS lådcykel.

/DS

 

 

 

 

Lådcykelspörsmål

Fortsätter att få en hel del mail med frågor rörande det bilfria livet. Mer och mer faktiskt. Ett litet tecken på att fler börjar öppna upp för tanken ”det kanske går ändå”, med allt positivt det för med sig.

Lika bra att lägga ut en del av dem som inlägg, kanske fler som har liknande funderingar. Ska försöka ge så bra svar jag kan men tar gärna emot hjälp via kommentatorsfältet från andra med erfarenheter.

Hej David,

jag heter Peter Dahlström och befinner mig i en liknande situation som du beskriver i din blogg; jag har just fått barn och är på intet vis intresserad av att skaffa bil. Lådcykel verkar vara lösningen. Det jag undrar är om man behöver en eldriven lådcykel eller om man faktiskt klarar sig bra med en icke-eldriven? Jag testkörde Gamla Enskedes lådcyklars eldrivna modell och den var fantastiskt rolig att köra men prislappen på 29 000 kronor avskräcker.

Vilken modell kör du på?

Sedan har jag lite huvudbry vad gäller förvaringen. Jag är lite orolig för utrymmet, hur har du löst det med din lådcykel?

Tack för en inspirerande blogg!

Hälsningar / Peter”

Behöver man elassist på sin lådcykel?

Vi har haft vår i snart fyra år och har, trots elavsaknad, haft enorm glädje av den. Cyklade med barn, fet fjällryggsäck i lådan samt två cykelväskor vid sidan av pakethållaren från Nynäshamn till Stockholm (6 mil) på några timmar (ca 4) förra sommaren (bild). Så med andra ord, även om det var en kamp, klarar man sig ganska långt utan elsupport så fort låren växt till sig lite (går fort).

Klarar mig utan el men det värker ibland

Men i vardagsbestyren bangar till och med jag lådcykling om avståndet mellan A och B är större än 6-8 km. Och ska man till en vän på middag vill man gärna inte komma dit med svetten drypande. Hade det inte i såna situationer (och såklart många fler) varit helt underbart med elassist? Å jo å jo å jo! Användningsområdet växer och den kommer att ersätta bil i väldigt många fler situationer.

Är det då värt att pynta tiotusen (minst) extra för att när nöden kräver få en hjälpande hand?

Generellt är betalningsviljan ang. cyklar bland de flesta oförskämt låg i relation till den livsstilsförändrade potential en bra cykel besitter. På den tiden jag själv var motorist gav jag, utan några större reflektioner, 30 000:- för en Vespa piaggio. Ingen reaktioner på det. Om man jämför nyttan, till ex. vespa vs ellådcykel, så blir prislappen på 29 000:-, om den kan möjliggöra bilfri (eller bilfriare) livstil, rätt blygsam. Hemförsäkringen täcker cykelstölder och kostnaden under ägandeskapet är, i jämförelse med bil/vespa, svindlande låg.

Förvaring…

…kan vara trixit med en lådcykel om man bor i stan/lägenhet. Man gör anspråk på stor yta i cykelrummet, vilket kanske uppskattas sådär av medmänniskor, samtidigt som det är ganska orealistiskt att dagligen ta lådcykeln upp/nedför trappor – som till exempel försvårar transporten till/från vårt eget cykelrum.

Vår oelektrifierade Azor Bakfiets long står för jämnan ute. Under snart fyra år (inte hårdaste vintrarna) har den stått förtöjd med fetkätting vid en gatustolpe utan att ens brookssadeln blivit snodd. Filosofin är att den alltid ska stå tillgänglig och att om nån skulle skäla den får vi helt enkelt punga ut 1500:- i självrisk och skaffa en ny. För har man köpt en ska den banne mig användas. Jag skriver förresten ”oelektrifierade” för att utomhusförvaring skulle ta emot mer om det handlade om en ellådcykel. Ska tilläggas att vår lådcykel har stått pall för väder och vind oerhört bra under åren.

Har man en lämplig lättillgänglig innergård, för trygg ellådcykelförvaring, är det bara att gratulera – annars kanske just förvaringen är den svåraste nöten att knäcka (eller argument för lådcykel utan elmotor). Speciellt då för en ännu dyrare och mindre ”tålig” elektrifierad.

Hade jag själv en ellådcykel hade jag förmodligen forsatt med utomhusförvaring men med fler lås och kanske nåt slags larm.

Ni bloggläsare därute, komplettera gärna mina svar! Varje person som tar steget till ett bilfritt liv är en vinst för hela mänskligheten.

/DS

 

 

Var snäll mot dig själv – undvik bära hem barncykel och surunge

Ett klockrent, vid köp helt oförutsett, lådcykelanvändningsområde är att kombinera lådcykelturer med barnets eget cyklande – när det då äntligen blivit dags för det.

Det gör att man utan att ens behöva överväga saken tillåts ge sig ut på längre äventyr än bara runt de gamla vanliga tråkhemkvarteren.

Att löpa (eller vanligcykla) bredvid sitt, på bortresan, upptäcktspigga gladtrampande barn, kan lätt sluta i Shotahejti, och till ljudet av surhetsgnäll får man bära hem både barn och svintung stålbarncykel.

Det är så jobbigt att bära hem gnällunge och tungcykel från Shotahejti att man skriver ett kontrakt med sitt humör att aldrig mer röra sig längre bort än högst till grannkvarteret igen.

Möjligheten att vid behov lägga cykeln i lådan råder fullständig bot på det här problemet och man kan obegränsad och fri, från sadeln, börja upptäcka världen tillsammans med sitt cykelbarn.

I sommar tänkte vi ge oss ut med tält och mer packning än dagsutflyktsbehovet, och då är det ingen höjdare att reservera större delen av lådan till en barncykel.

En upphängningsanordning, så att cykeln sitter stadigt längs med, utanför lådan, vore inte fel.

Har kollat runt en del men inte riktigt hittat den ultimata lösningen.

Kanske nån godhjärtad har erfarenheter/tips att dela med sig av? Någon med bättre koll på lämpliga upphängningsanordningar än jag själv?

…Och lite senare, tipsen börjar rulla in:

Tips: Pop Bergqvist (@peppelorum). Elastiska band till lilla cykeln där fram och spännremmar till den större baktill.

 

 

 

/DS