That´s why I love my front rack

Vissa ägnar sig åt golf, andra tycker det är kul att spela fotboll och en tredje försöker fördjupa sig i hur börsen egentligen fungerar.

Mitt intresse är inget av ovannämnda men däremot uppskattar jag att lasta på cykel.

DET ÄR BARA SÅ KUL. 

Lådcykeln är guld att ha för att få utlopp för min lilla hobby.

Till exempel när man ska transportera ett trasigt (totalt) skoskåp till tippen utan bil som på bilden nedan.

IMG_7958

Hur många gånger har jag inte utnyttjat potentialen i detta fantastiska fordon för liknande utmaningar (eller utmaningar förresten, det är ju lätt som en plätt)?

Nog om lådcykel för nu. Det är inte vad detta inlägg ska handla om fortsättningsvis.

Snarare om standard-cyklars lastkapacitet.

Till exempel ett front rack tänjer på gränserna för vad många säkert tror att man kan lasta på en vanlig cykel.

Jag har ett front rack XL på min Pelago Hanko. Det sattes på prov igår när jag cyklade en resväska (och min kånken) från Vasastan till Kärrtorp (ca 1 mil).


IMG_7993 IMG_7994Är man medveten om vad som är möjligt så kanske man inte alltid behöver en lådcykel för att utmana bilbehovet.

Om det finns nån ängslig där ute, som tycker sig att det hela ser instabilt och farligt ut, så kan jag lugna vederbörande och lugnt säga att med ett par spännband blev ekipaget hur stadigt som helst.

På landet är det inte ovanligt att man tar bilen till affären, även om det bara är 1-2 km dit, det regnar inte och man endast behöver införskaffa till exempel mjölk, socker, mjöl, frukt och glass.

Jag är inte alltid bättre själv för jag har gjort likadant. När vi befinner oss i sommarstugan utanför Oskarshamn, i det lilla kustsamhället Påskallavik, då har jag själv tagit bilen till Konsum ibland – trots att det bara är någon dryg kilometer dit.

Försvar? Det finns liksom ingen bra cykelkorg (har skaffat nu) och jag cyklar ju så mycket i Stockholm.

Men det duger inte. Att köra den här korta typen av sträckor är rent bilmissbruk och inget annat. Åtminstone om man är en frisk människa som kan och mår bra av att röra på sig.

Enligt På egna ben så är hälften hälften av alla bilresor i Sverige kortare än 3 km. Och de flesta känner väl till att en bil släpper ut mest vid varje tillfälle den startas upp – innan den blivit varm vill säga. Detta ska göras så få många gånger som möjligt om man vill va snäll mot vår planet.

Att investera i ett ordentligt rack, pakethållare eller cykelkorg kan vara ett viktigt första steg för att komma till bukt med sitt bilmissbruk.

Det är varken dyrt eller svårt.

/DS

 

 

 

Har tagit väl hand om två av mina älsklingar under helgen

Har ägnat två av mina cyklar en del tid under helgen. Lådcykeln har servats. Rullbromsen där bak tog inte ett smack, bara hackade liksom. Thomas på Solna Cykelkök hjälpte mig med besväret och det blev fixat på 5 min.

För den som inte vet är Solna cykelkök en trevlig plats i Hagalund där man får meka och serva sin cykel (alla nödvändiga verktyg finns) eller sätta ihop en hel och fin cykel genom att plocka delar från diverse donerade skrutt-hojar – och dessutom få hjälp av kunniga om man kör fast. Bra grej.

Var rädd att bromsen på imm Bakfiets gjort sitt och behövde bytas ut, men det var bara en mutter (som satt väldigt diskret, till mitt försvar) som behövdes dras åt.

IMG_7335

Min Pelago Hanko har äntligen fått sitt front rack. Det var lite som att cykeln blev sig själv fullt ut efter monteringen. Är så himla nöjd med den nu, work cycle-egenskaper men ändå riktigt snabb.

Vissa påstår att man i sitt stall bland annat bör ha en funktionscykel, utan krav på design och utseende, samt en svinsnygg sexy bike.

Vill påstå att Hankon uppfyller båda de önskningarna i en och samma cykel.

Det nya breda racket bjuder till exempel upp till möjligheten att transportera en Brompton till en cykellös vän på stan. Vad är funktionellt om inte det? Är ju så drygt att möta upp cykellösa vänner som tvingar en att leda cykeln bredvid sig på väg till…nåt? Och få kan förneka att den ser rätt bra ut också.
IMG_7339

För att slippa bry mig om att ta med lös-lysen, som försvinner och som kräver batteribyten vid jämna mellanrum, har jag investerat i ett par skivbromsanpassade Reelights. De drivs av magneter som monteras i ekrarna. Man behöver inte tänka på på/av-stängning. De kickar igång så fort man börjar rulla. Grymt skönt att äntligen ha lyckats eliminera ett av mina största i-lands-problem, batteribyten suger.

IMG_7337

Fjädern ser till att styret inte vrider sig så att cykeln välter, när den står på stöden, efter att man lastat något på racket. En liten enkel pryl som kan bespara en mycket frustration och många mjölkpaket.

Det är viktigt att vårda de sina. Min princip är att inte äga fler cyklar än jag har tid att ta hand om. Jag har med viss möda knappt levt upp till den principen. Tänkte gå med i Solna Cykelkök, som dess bättre ligger på vägen till mitt jobb, för att klara av det bättre i framtiden.

/DS