En lådcykel är ett väldigt billigt fordon med magisk dragningskraft på barn

När fyraåriga dottern Bella åker bil tar det ungefär 47 sekunder innan hon suckar: ”Hur långt är det kvar?”

I lådcykeln har hon aldrig frågat. Hon är istället upptagen med att sjunga.

Aldrig annars sjunger hon så som hon gör i lådcykeln.

Inte ens under lådcykelsemestern till Gotland förra sommarn mellan Sthlm och Nynäshamn; lådcykling flera timmar i sträck men aldrig ”hur långt är det kvar” bara sång, sång och sång.

En fyraåring ska man aldrig underskatta att själv komma med en analys och ett varför?

Så jag frågade rakt ut: ”Varför frågar du aldrig hur långt det är kvar när vi åker lådcykel men alltid i bil?”

”Det är för att man får frisk luft på cykeln, i bilen är man instängd” svarade hon som att det var den mest självklara saken i världen.

Och kanske är det just så enkelt. Barn har ofta rätt och ser sånt som ens avtrubbade vuxenhet inte alltid kan ta in.

På väg mot Nynäs…

Igår var vi på barnkalas.

Efter ett tag var cykeln belägrad med barn i, på, vid sidan, baktill samt alla andra klängbara ställen.

Det är inte första gången.

Något med cykeln har en extrem dragningskraft på barn.

Barnkalas igår

Lådcykellivet är fantastiskt.

På FB la jag märke till en diskussion rörande nån mamma som ville ha en, men tyckte den var för dyr.

Man har ju lärt sig vad en cykel får kosta. Högst sextusen för en ny.

Många där jag bor har lagt femtontusen på en barnvagn. Populära Bugaboo bee med tillbehör kommer ungefär upp i den kostnaden. Bara för att få lite perspektiv.

Bugaboo

En lådcykel är inte dyr – det är dagens budskap. Den kostar knappt någonting i försäkring och drift.

Köper man en med välkänt och bra fabrikat (ska man), är dessutom andrahandsvärdet högt.

Så, har du/ni turen att ha ett lådcykelbehov? Förgyll livet med en. Lägg inte ner planerna för att den är för dyr, för det är den inte.

Kan man göra sig av med bilen på kuppen och leva bilpools, tåg och cykelliv istället blir kostnadsdiskussionen både löjlig och onödig.

Hur som helst: för bara femton till tjugotusen får man en extremt stor dos av både lycka och funktion i många många år framöver.

/DS

 

 

Nya Lådcykelspörsmål

Nya lådcykelfrågor! Och istället för att svaren ska ligga och skräpa i min inkorg publicerar jag dem som inlägg istället – för fler undrande att ta del av. Krydda gärna i kommentatorsfältet vet ja.

Tjena!

Hamnade i tankar att en lådcykel skulle göra mitt liv rikare och hamnade på din blogg som jag uppskattat mycket. Bra jobbat.

Har 2 barn åldrar 3 och 4 och bor i lägenhet omsvärmad av ligister, varför 2 hjulig det måste bli och bakfiets long känns hittils rätt. Om inte annat, så för att det förefaller vara den som nu finns till buds i gbg (workcykles cr8 skall börja säljas i juli, men den förefaller vara ett oprövat kort och därmed lite gris-i-säck varning). Dessutom verkar bakfietsen vara en pålitlig maskin att nyttja. Några frågor som jag brottas med och som jag tänkte att du om någon kunde svara på om du hade tiden till det.

1. Hur bred är bakfiets long där den är som bredast (över låda eller styre antar jag)? Jag har 70 cm för att ta in cykeln i ett cykelrum och med tanke på att ett fanskap skar av bältena i vår cykelkärra förra året, för att remmar kan man ha till mycket, känns det som att den måste få sova inomhus.

2. Hur tung är och upplever du cykeln? Jag har läst mellan 31 och 41 kg på olika sidor och kanske är de +-10 kg skit samma. Det är känslan i en backe jag funderar över. En amerikan (”word on the street”, we tried bakfiets hette bloggen tror jag på en höft) menade att cykeln kan ej ta sig upp för backar och får man väl upp den, är bromsarna för klena för att få ner den på ett säkert sätt. Kändes orimligt efter att ha läst om dina eskapader. Jag bor på en höjd, ca 4% stigning sista kilometern hem från stan och sista 200 m är det väl 7-8% stigning. Inga mördarbackar, men lite sega ändock. Förra sommaren drog jag runt bägge barnen i en biltemakärra bakom min enväxlade herrcykel (32 mm standarddäck) och veckohandling på det. Det blev väl 80 (jag)+13(hoj)+17*2(barn)+10(kärra)+25(mat)=162 kg och det gick ju bra utan växlar, så jag tror ju inte att detta skall vara ett problem. Men hur upplever du det (det är ju gött om man inte måste maxa viljan varje dag i 3-4 år utan är lite behagligare än i fjol)?

3. Hur tror du att en mindre cyklande sambo skulle uppleva bördan?

Tror mest jag kommer använda den och därför ej sugen på elassist då jag vill ha motionen och elen väger runt 10 kan jag tro vilket skulle bli dödvikt.

Sist kan jag tipsa på ett (tyvärr muppigt, men sjukt praktiskt!) komplement i den ”multimodala bilfria kulturen” som kompletterar låd-vikcykel. Bärramen (Fjällräv, 70-tal, aluminium). Tog med barnen till stockholm och bar på bärramen 2 resesängar och en fastlindad 35 l galonbag utan problem. Likadant kan 2 ihoprullade madrasser, några hyllplan och ett par kassar från stormarknaden tas på bussen med en så lastad bärram. Händerna har man då fria att köra en syskonvagn med. Kan dock tro att du får fler leenden på stan med en lådcykel än en bärram…

Hur som, om du ville maila en bredd på cykeln din vore jag sjukt tacksam!

Ha det gott och lycka till med cykelkampen!

/Emanuel i Göteborg

Hej Emanuel! Ska svara så bra jag förmår. Kanske kan andra fylla på ytterligare i kommentatorsfältet.

Till att börja med vill jag säga att en lådcykel gör livet så mycket rikare. Vi lever separerade och de (få) gånger lådyckeln, av nån anledning, inte finns där barnet för tillfället bor, märks det hur mycket den betyder. Väljer att kort och gott sammanfatta det så här: Man kommer iväg på grejor och transporten blir en del av helheten istället för ett nödvändigt ont (bil).

Till dina frågor:

1. Azors Bakfiets long är drygt 60 cm bred (innermått) strax över bänken där den är som bredast, 50 där fram och lådan är nästan en meter lång (mätt upptill). Vi har haft stor nytta av lådans väl tilltagna längd när vi kört möbler och när dottern somnat. Ett avklippt liggunderlag finns ständigt i lådan så det blir mjukt att slagga/sitta på golvet.

2. Tyngd ja. Funderade himla mycket på det där innan jag själv slog till. Jag klagar ju redan på vikten när jag kör farsans 19 kg tunga Skeppshult. Men sanningen är ju ändå att det funkar att cykla förvånande långt på en fyrtiokilos cykel. Speciellt om man är cykelvan. Ergonomin är viktigare än vikten vad gäller lådcyklar. Anledningen till att du läst både 31 och 41 kg på olika siter handlar nog om att det ena gäller utan lådan och det andra med. Kan tänka mig att lådan väger ca 10 kg. Det ligger inte mycket i vad amerikanen, i ditt exempel, påstår – mer än att jag kan hålla med om att bromsarna kanske kunde vara något kraftfullare. Backarna kommer vara lite sega i början men det kommer gå bättre och bättre. Jag är verkligen ingen atlet (mer lönnfet kulturnisse) och jag fixade ju ändå Sthlm-Nynäshamn t/r med viss möda och skittungt lass (jag är envis) Läs här.

3. Om din sambo gillar att cykla kommer hon säkert att gilla att lådcykla också. Många blir förvånade, som testar vår, hur lätt det går. Min syrra däremot, skulle tokvägra. Det ska tilläggas att gångerna hon använder sin standardcykel per år, kan räknas med ena handen. Vad ska jag göra med henne?

Elassist gör ju cykeln än mer mångsidig och har man en daglig längre kuperad sträcka att avverka skulle i varje fall inte jag tveka.

Tack för tipset med bärramen till ryggsäcken. Att klara sig bilfritt behöver ju inte alltid innebära ett cykelalternativ. Fötterna är underskattade. Nåt för sommarstugan där det råder lådcykeltorka.

Lycka till och återkom gärna med vilka val du gjorde.

/DS

 

Lådcykelspörsmål

Fortsätter att få en hel del mail med frågor rörande det bilfria livet. Mer och mer faktiskt. Ett litet tecken på att fler börjar öppna upp för tanken ”det kanske går ändå”, med allt positivt det för med sig.

Lika bra att lägga ut en del av dem som inlägg, kanske fler som har liknande funderingar. Ska försöka ge så bra svar jag kan men tar gärna emot hjälp via kommentatorsfältet från andra med erfarenheter.

Hej David,

jag heter Peter Dahlström och befinner mig i en liknande situation som du beskriver i din blogg; jag har just fått barn och är på intet vis intresserad av att skaffa bil. Lådcykel verkar vara lösningen. Det jag undrar är om man behöver en eldriven lådcykel eller om man faktiskt klarar sig bra med en icke-eldriven? Jag testkörde Gamla Enskedes lådcyklars eldrivna modell och den var fantastiskt rolig att köra men prislappen på 29 000 kronor avskräcker.

Vilken modell kör du på?

Sedan har jag lite huvudbry vad gäller förvaringen. Jag är lite orolig för utrymmet, hur har du löst det med din lådcykel?

Tack för en inspirerande blogg!

Hälsningar / Peter”

Behöver man elassist på sin lådcykel?

Vi har haft vår i snart fyra år och har, trots elavsaknad, haft enorm glädje av den. Cyklade med barn, fet fjällryggsäck i lådan samt två cykelväskor vid sidan av pakethållaren från Nynäshamn till Stockholm (6 mil) på några timmar (ca 4) förra sommaren (bild). Så med andra ord, även om det var en kamp, klarar man sig ganska långt utan elsupport så fort låren växt till sig lite (går fort).

Klarar mig utan el men det värker ibland

Men i vardagsbestyren bangar till och med jag lådcykling om avståndet mellan A och B är större än 6-8 km. Och ska man till en vän på middag vill man gärna inte komma dit med svetten drypande. Hade det inte i såna situationer (och såklart många fler) varit helt underbart med elassist? Å jo å jo å jo! Användningsområdet växer och den kommer att ersätta bil i väldigt många fler situationer.

Är det då värt att pynta tiotusen (minst) extra för att när nöden kräver få en hjälpande hand?

Generellt är betalningsviljan ang. cyklar bland de flesta oförskämt låg i relation till den livsstilsförändrade potential en bra cykel besitter. På den tiden jag själv var motorist gav jag, utan några större reflektioner, 30 000:- för en Vespa piaggio. Ingen reaktioner på det. Om man jämför nyttan, till ex. vespa vs ellådcykel, så blir prislappen på 29 000:-, om den kan möjliggöra bilfri (eller bilfriare) livstil, rätt blygsam. Hemförsäkringen täcker cykelstölder och kostnaden under ägandeskapet är, i jämförelse med bil/vespa, svindlande låg.

Förvaring…

…kan vara trixit med en lådcykel om man bor i stan/lägenhet. Man gör anspråk på stor yta i cykelrummet, vilket kanske uppskattas sådär av medmänniskor, samtidigt som det är ganska orealistiskt att dagligen ta lådcykeln upp/nedför trappor – som till exempel försvårar transporten till/från vårt eget cykelrum.

Vår oelektrifierade Azor Bakfiets long står för jämnan ute. Under snart fyra år (inte hårdaste vintrarna) har den stått förtöjd med fetkätting vid en gatustolpe utan att ens brookssadeln blivit snodd. Filosofin är att den alltid ska stå tillgänglig och att om nån skulle skäla den får vi helt enkelt punga ut 1500:- i självrisk och skaffa en ny. För har man köpt en ska den banne mig användas. Jag skriver förresten ”oelektrifierade” för att utomhusförvaring skulle ta emot mer om det handlade om en ellådcykel. Ska tilläggas att vår lådcykel har stått pall för väder och vind oerhört bra under åren.

Har man en lämplig lättillgänglig innergård, för trygg ellådcykelförvaring, är det bara att gratulera – annars kanske just förvaringen är den svåraste nöten att knäcka (eller argument för lådcykel utan elmotor). Speciellt då för en ännu dyrare och mindre ”tålig” elektrifierad.

Hade jag själv en ellådcykel hade jag förmodligen forsatt med utomhusförvaring men med fler lås och kanske nåt slags larm.

Ni bloggläsare därute, komplettera gärna mina svar! Varje person som tar steget till ett bilfritt liv är en vinst för hela mänskligheten.

/DS

 

 

Var snäll mot dig själv – undvik bära hem barncykel och surunge

Ett klockrent, vid köp helt oförutsett, lådcykelanvändningsområde är att kombinera lådcykelturer med barnets eget cyklande – när det då äntligen blivit dags för det.

Det gör att man utan att ens behöva överväga saken tillåts ge sig ut på längre äventyr än bara runt de gamla vanliga tråkhemkvarteren.

Att löpa (eller vanligcykla) bredvid sitt, på bortresan, upptäcktspigga gladtrampande barn, kan lätt sluta i Shotahejti, och till ljudet av surhetsgnäll får man bära hem både barn och svintung stålbarncykel.

Det är så jobbigt att bära hem gnällunge och tungcykel från Shotahejti att man skriver ett kontrakt med sitt humör att aldrig mer röra sig längre bort än högst till grannkvarteret igen.

Möjligheten att vid behov lägga cykeln i lådan råder fullständig bot på det här problemet och man kan obegränsad och fri, från sadeln, börja upptäcka världen tillsammans med sitt cykelbarn.

I sommar tänkte vi ge oss ut med tält och mer packning än dagsutflyktsbehovet, och då är det ingen höjdare att reservera större delen av lådan till en barncykel.

En upphängningsanordning, så att cykeln sitter stadigt längs med, utanför lådan, vore inte fel.

Har kollat runt en del men inte riktigt hittat den ultimata lösningen.

Kanske nån godhjärtad har erfarenheter/tips att dela med sig av? Någon med bättre koll på lämpliga upphängningsanordningar än jag själv?

…Och lite senare, tipsen börjar rulla in:

Tips: Pop Bergqvist (@peppelorum). Elastiska band till lilla cykeln där fram och spännremmar till den större baktill.

 

 

 

/DS

 

Tävla i hållbart resande

Många jag känner, som anser sig hyfsat miljömedvetna, är beredda till en hel del uppoffringar.

De köper gärna ekokäk, cyklar, åker kollektivt och lider en aning av dåligt klimatsamvete efter att femåringens barnkalas resulterat i två överfulla ikeakassar med kinesiska plastleksaker, som ungen glädjer sig åt i högst tjugo sekunder efter själva överlämnandet (sen in i överfullt förråd).

Den där thailandsresan, som gläfser i sig många av årets inkasserade miljöpoäng utan att ens be om ursäkt för det, ska man kanske helst inte prata om.

Robbo Johnson – mästare i hållbart resande

Men att en gång, varje vinterhalvår, få lämna detta mörka Hades under den period då Brun utan sol säljer som smör, och få sitt understimulerade behov av D-vitamin tillfredställt – borde väl ändå vara varje skandinavs mänskliga rättighet.

Och ja, det kanske borde vara en rättighet, och jag erkänner, det suraste med en miljömedveten livsstil är den där taggen som sätter sig där inne, bara för att man vill upptäcka nya exotiska platser och lära känna lite andra fjärran bort spännande kulturer.

Men oljeepoken är snart ett minne blott och det är svårt att föreställa sig att några solpanelsinklädda flygplan någonsin kommer känna luft under sina vingar.

Men misströsta inte, att resa hållbart behöver inte vara alls vara tråkigt.

Tvärtom.

Och det kanske är lika bra att vänja sig, eller åtminstone att en gång om året byta ut en ohållbar resa mot en hållbar.

Jag vet att vi är ett gäng som har upptäckt det fantastiska med lådcykelsemester, och att det är fler än någonsin, världen över, som överväger en bikepackingluff (vikcykel+Interrail) till sommaren.

Båda de här sätten förenar lust med klimatnytta och borde ha potential att slå igenom även om man kanske överväger ett annat lådcykelresemål än just Thailand.

Och skulle man nu sitta på ett läckert foto som kommunicerar hållbart resande kan man ju passa på att vara med och tävla i temat.

Det är medvetenkonsumtion.org som vill stärka incitamenten att resa miljöschysst – och man kan vinna både Vargsafari i Bergslagen och tågcheckar med SJ.

Tänkte själv medverka med ett bidrag. Man ska bara tagga instagrambilden med #gröntur.

Mer info här.

Min egen hållbara semester, denna sommar, lär gå med tåg och hopfällbar cykel till Barcelona eller kanske Seville.

Seville lär ha tatt sig som cykelstad och Copenhagenize rankar den till en respektingivande fjärdeplats 2013 (76 2012).

Seville is the poster child of the modern bicycle planning movement. Nothing less. From a modal share of 0.5% in 2006, the city went from zero to hero and now boasts 7% modal share.

Kanske blir tågresan lite väl lång i relation till den begränsade tid jag har till mitt förfogande och därmed avgör kampen till Barcas favör.

Nä nu ska jag se till att lägga ut en konkurrenskraftig hållbarhetsbild på instagram till tävlingen.

/DS

 

Lådcykelkung av Gamla Nynäsvägen

En pizzapaus i Tungelsta var det enda stoppet som behövdes för att bemästra de 6,5 milen mellan Nynäshamn och Stockholm. Vi struntade i den mycket längre Nynäsleden (som vi cyklade till färjan) och valde att färdas längs den lugna gamla Nynäsvägen istället.

Snällare underlag, nästan inga bilar och marginellt mindre vackert än Nynäsleden.

Ungefär fyra timmars cykling.

Det man missar på att cykla gamla Nynäsvägen är ett par fina badsjöar och ett par mils sörmländska landsortsstråk. En variant är att hålla sig till leden mellan Stockholm och Tungelsta, men därefter välja den mer cykelvänliga Nynäsvägen. Då får man både en fin landsortssträcka (Ådravägen), en badsjö och en snabb, snäll och bilfri sistasträcka mot Gotlandsfärjan.

Vi har valt att cykla med en styck åtta vxl Bakfiets long samt en Brompton.

Varför Brompton?

När exakt uppstod nåt behov av att fälla ihop den? kanske du frågar dig. Anledningen till att välja Brompton, trots inget förutsett vikbehov, är att man kan packa en hel del i tillhörande touringväska. Åker man iväg en hel vecka, tre pers, behöver man onekligen en hel del packutrymme, det kan ingen förneka. De små hjulen tillåter också en ryggsäck, fäst i sadeln, som pendlar irriterande från sida till sida då man står upp och cyklar; men ändå, mycket får man med sig.

Och man vet egentligen aldrig när man behöver fälla ihop sin cykel.

Det var nämligen så att Destination Gotland hade slarvat, och lovat bort samtliga cykelplatser med tillhörande spännband. Vi var på plats sist av de cyklande. Lådcykeln stod stabilt på sitt rejäla stöd så något spännband till den behövdes inte, konstaterade personalen nöjt.

Båtpersonalen skruvade dock obekvämt på sig när de inte såg någon lösning på att göra fast den sista cykeln ombord – vår Brompton.

Du har säkert redan räknat ut att bloggaren, under stående ovationer, på 11 sekunder blankt, fäller ihop cykeln och lägger den i lådan.

”Hurra, Hurra” ropar färjepersonalen på gotländska och bugar sig djupt. Tacksamma över att de räddats av de båda funktionellt så fantastiska cyklarna.

Och oj vad jag kryddar på utan förbehåll. Men båtpersonalen var imponerad. Och så hade vikcykeln fått en plats, en mening och syfte, även på denna resa. Att rädda upp situationen för Destination Gotland för att de har, likt Stockholms cykelplanerare, underskattat antalet cyklande.

Innan jag spinner vidare på ingressen, och börjar att skryta om hur fantstiska benmuskler man måste ha, för att sträckcykla 6,5 mil med packning, XXL-rygga och barn – tänkte jag lyfta på hatten för cykelfunktionen i Google Maps.

Vi har inte använt oss av några papperskartor alls.

Något att tänka på är att ställa sig skeptisk när kartfunktionen försöker leda in en i en tätort (till ex Handen) istället för att åka snabbaste vägen förbi. Tjänsten försöker att hela tiden ge dig så mycket cykelanpassad väg det bara går, vilket ibland leder till märkliga omvägar och vägval.

Sålänge man genomskådar det funkar de digitala cykelkartorna över förväntan. Men att använda gps-funktionen i mobilen drar batteri som attan. Vi har haft med oss en solenergiladdare Solarmonkey (köp inte en orimligt billig) som funkat väldigt bra för att råda bot på problemet (det har ju varit soligt).

Med en nästan overkligt nöjd unge i lådan, ständigt leende och påhejande sin kämpande tappra fader, råder det inga tvivel om att mina teorier stämmer:

BARN MÅR BRA AV ATT FÄRDAS I LÅDA.

Längs vägen har vi mött käcka cyklister som glatt kom-igen-hälsar, rultiga hemmafruar framför pittoreska röda små stugor som vinkar glatt och kastar nybakta bullar, som till Bellas förtjusning hamnar rakt ner i lådan (jag kryddar igen).

Det är några av skälen till att man kan, trots en totalvikt för ekipaget på 165 kg, nästan sträckcykla 6,5 mil (bara en paus) och fortfarande njuta av det.

/DS

 

Nynäsleden med en fullastad lådcykel

När vi trampade iväg mot Nynäshamn i fredags var jag himla sur. Jag hade försökt få Hanna att förstå innebörden av att packa så lätt som möjligt när man är ute på cykelsemester.

För att det ska vara lustfyllt att trampa länge måste man, i packningsväg, tänka minimalistiskt. Det är min devis.

Det slutade med att man fick en Haglöfsryggsäck stl XXL fylld med bly i lådan. Eller i varje fall hur tung som helst. Och vem som skulle cykla lådcykel/Brompton var en såkallad ickefråga.

Bra med sovplats

Går det att cykla 8,9 mils cykelled med en cykel lastad med: barn (15 kg), ryggsäck (25 kg), tält, sovsäckar, liggunderlag (10 kg). Och såklart cykeln (42 kg) och bloggaren själv på 73 kg.

Yep, det går.

Den sammanlagda vikten är inget man vill tänka på innan man, som idag, har sträckan bakom sig.

Nu har jag fått distans och kan summera den totala vikten till: 165 kg.

Jonas Gardell pratade i sitt sommarprat om ”Tommy och Annika-människor”. Pippi flyger genom att bara flaxa med armarna i en scen. Tommy och Annika säger: ”Sådär kan man ju inte göra” och det går upp för Pippi att det kan man ju fakstikst inte och hon – faller.

Precis den här typen av ”Tommy och Annika-människa” träffade jag vid ett stopp för rödljus, en dag innan avfärd. Han cyklade upp jämsides med mig för att säga: ”häftig lådcykel”.

Jag berättade att vi skulle cykla nio mil med den nästföljande dag.

”Men det går ju inte med en sån cykel” sa han och började nästan garva. Den röven.

Men man kan flyga, trots rejält kuperad terräng och en blytung ryggsäck i lådan. Med mycket patos och en under hela resan synnerligen frejdig unge, som i uppförsbackarna stöttat genom att ropa ”heja pappa, heja pappa”, så är det genomförbart.

En fråga jag ställde mig (innan avfärd) var om man egentligen bör sätta ett ”E” och ett ”l”, framför lådcykelsemester, eller inte, för familjefridens skull.

Svaret är: Ja.

Åtminstone när det handlar om så pass kuperad terräng som Nynäsleden bjuder på.

Jag klarar det för jag är: van att cykla långt, lite galen, feta lårmuskler och för att jag till varje pris VILL att det ska funka.

Övernattning vid Grindsjön

Men det hade varit roligare, och man hade kunnat njuta mer av den bitvis fina naturen, med elhjälp i en del av uppförsbackarna. Nu blev det lite väl mycket kamp.

Den bitvis fina naturen för att den långa sträckor är sådär (mycket tallskog).

Vi hittade en jättefin övernattningsplats vid en sjö (Grindasjön) och det är delvis väldigt fint, men en man vi pratade med vid en badplats, rekommenderade gamla Nynäsvägen som det bättre cykelalternativet.

Vi ska ta den hem om en vecka. Återkommer om det verkligen är det bättre valet. Cykelleden är nästan nio mil så vägen hem lär bli en enklare resa (ca 6 mil), men man cyklar ju inte för att komma undan med så få mil som möjligt.

En kanongrej, för Bella, har varit att kunna växla mellan bänkplats och framtill i lådan. Det har gjort resan mindre enformig och hon har kunnat sova när hon vill. Hon har verkligen varit på strålande humör hela tiden.

En behållning av att cykla långt är hur sanslöst gott all mat- och dryck smakar. Vi tog varsin öl på ett hak efter ca fyra mil. Ingen av oss diggar direkt Åbro, men den här var ett undantag. Kroppen har liksom gjort sig så förtjänt av det. Allt smakar så mycket bättre. Det här var utan tvekan en av de bästa ölen på väldigt många år.

Under veckan här i Visby ska jag (förutom att vara oerhört semesterbussig och tillmötesgående mot mina kamrater och medmänniskor) turfa så mycket jag bara kan. Ett utmärkt sätt att utforska Visby, och då jag ligger på en blygsam åttioniondeplats måste jag bara avancera. Gutarna ska få sig en omgång.

Hörs.

/DS

 

Mot Gotland

 

 

 

I närheten av Tungelsta (Ådravägen) via Nynäsleden. Klockan är 14:10 och tre mil är avnjutna.

Dags för badpaus.

/DS

J

Bella och jag i dagens Metro

Det är tydligen så att Cykelfrämjandet ser en trend där barnfamiljer satsar på att turista med lådcykel.

Det är anledningen till att Bella och jag syns i dagens upplaga av tidiningen Metro.

Att det börjar bli en trend är mer än jag visste.

Cykelfrämjandets (Malmö) ordförande Christian Fasth menar att man kan se det på bloggar och i Facebookuppdateringar och menar att det är främst de tvåhjuliga lådcyklarna folk väljer för cykelsemestern, då de till exempel är lättare att ta med på tåg (dagens Metro).

Det låter ju som Science Fiction om man tänker sig vår stora lådcykel i ett tåg, speciellt med tanke på SJ:s, så vulgära och även miljöfientliga, förhållningssätt för medtagande av konventionella velocipeder.

Men faktum är att söderut ser det ljusare ut för de som vill ta med sin cykel- och t.o.m. lådcykel på tåget.

Åtminstone på länstågen.

Fick den här bilden skickad till mig av en bloggbesökare i höstas:

Foto: Carl-Johan svensson

Det är på de småländska krösatågen som lådcykel på tåg inte är en omöjlighet.

Det mesta verkar vara möjligt med hjälp av några vikbara säten i all enkelhet.

Lådcykel på tåg eller inte. Hoppas att trenden att semestra med lastcykel växer sig starkare.

Efter vår Gotlandsresa kommer jag själv ha en uppfattning om man bör lägga till ett E och ett L framför lådcykelsemester, eller inte.

/DS

 

Lådcykelsemester i sommar

Det blir lådcykelsemester i sommar.

Till Gotland.

Nynäsleden från Stockholm City till Nynäshamn. Sen båt till Gotland för att slå läger i Visby.

Nynäsleden

80 km utstakad cykelled. I huvudsak bilfritt. Det är ju så att man får ståpäls av att bara tänka på det.

Sitter just nu och lyssnar på Klotet på P1. Det handlar om solenergi och hur snabbt tekniken vinner mark bl.a. I Tyskland. Tekniken blir billigare och effektivare. Kan läggas på lager.

Min dröm är en solcellsdriven lådcykel. Än så länge, för att få ut tillräcklig effekt, måste man nog klä in hela ekipaget plus en vagn med solcellspaneler. Men kanske, om några år, räcker det att montera några läckra paneler på sidan av lådan och på pakethållaren.

Verklighet inom en snar framtid?

Det är lådcykelutopin det – som kommer göra planeten jorden till en lite bättre plats att leva på.

För vem kan motstå tanken på något så vackert och med så stor potential att förändra vårt samhälle?

Tills vidare får vi förlita oss helt på kroppkraft och vår mindre solcellsladdare för att åtminstone hålla liv i telefonerna.

Speciellt bra om Bella blir uttråkad så kan hon kolla på film i lådan.

Solarmonkey adventurer

Vad jag kommer ihåg sen förra cykelsemestern, går det åt ungefär fem timmars exponering i solljus för att få till 1,5 iphone-laddningar. Inte så illa. Obetalbart om nöden kräver.

Vi har inte kommit så mycket längre i planeringen än att vi ger oss iväg femte eller sjätte juli – hela familjen.

Förmodligen blir den andra cykeln en vikcykel eftersom de är så bra att packa på, och att de åker med gratis på färjan.

Vi kommer såklart ta med kapellet som kommer att förgylla semestern för Bella om det skulle bli regn.

Inte dumt att sitta därunder då.

Kommer helt klart bli avis…

/DS