Efter att min vän testat elcykel – blev totalt frälst

En vän har fattat ett nästan överjordiskt tycke för en el-cykel.

Många känner nog igen sig i när det där bara-måste-ha-begäret kickar igång på alla cylindrar. Hur det skoningslöst pulserar i kroppen, faktiskt till den grad att det nästan kan liknas vid förälskelse.

Så är det för honom, han liksom bara måste ha den för att kunna leva ett normalt liv igen.

Objektet som fått honom att känna så här heter Tinker. En skapelse med alla tänkbara superkomponenter i ett kompakt och behändigt format med 20″ hjul.

Tinker

Till exempel: Mittdrevsmotor (Bosch PowerPack 400), remdriven (Gates belt drive), steglös växel (NuVinci N380) och justerbar styrstolpe (Riese & Müller, adjustable height and angle).

Kompakt JA fällbar NEJ.

Är en Brompton electric för ca 30 000 en konkurrent?

Inte om man inte har ett vikbehov skulle jag säga. Och känslan med Tinkern som min vän beskrivit och som belt drive, steglös växel, mittdrevs-motorn och som en mjuk fjädring bidrar till lär vara svåröverträffad. Speciellt med en ultrakompakt vikcykel.

Han var bara tvungen att beställa en. Det tar sex veckor innan den är i hans händer. Längtar efter att själv få känna om den är så fantastisk som han själv eldigt proklamerat. Återkommer såklart om detta.

Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!

 

 

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Svemester!

Har tagit lite ledigt från bloggen under semestern, men är nu tillbaka i huvudstaden.

Tanken var egentligen en tågluff, men förändrade omständigheter kring jobb, ändrade planerna. Det blev en svemester istället. Västkust och östkust och lite annat. En hel del cykling. Bland annat på Sydkoster som var en riktigt pärla.

Bilfritt och asfalterat. Bättre cykelförutsättningar får man knappast. Spännande ö med mycket att upptäcka. Har man inget personligt mot norrmän (fler än i Norge här) rekommenderas den högt.

Vi tog oss senare söderut mot Grebbestad och Fjällbacka och blev lite knockade av hur himla fint det är i Bohuslän.

Jag är uppväxt, under sommaren, vid den småländska biten av östkusten och blir lite avundsjuk på vattenkvalitén i väst. Östersjön verkar ju tyvärr gå under med alla döda bottnar och miljöförstörda zombieliknande aborrar. Handlingskraften verkar tyvärr inte räcka till för att rädda havet.

På östsidan, mellan Byxelkrok och Oskarshamn, ligger häxön Blåkulla (eller Blå Jungfrun). I en sörja av alger tog vi trafikbåten ut. En helt underbart vacker ö och vattnet låg helt spegelblankt och mellan himmel och hav sågs ingen gräns.

MEN! algerna lägger sordin på upplevelsen. Övergödningen beror ju på misskötsel och miljöförstöringar och man mår lite dåligt faktiskt, när man tittar ner i vattnet. 

Från båten mot Blå Jungfrun stirrar vi ner i eländet.

Vi hittade iallafall ett “hål” dit algerna inte nått, på norrsidan av Blåkulla. Ett av sommarens bästa bad (hittills, är ju långt ifrån slut).

Hoppfullt att semestra hemma varit poppis denna sommar. Även att försäljningen av interrailkort ökat med 85% jämfört med föregående år, visar på steg i rätt riktning.

Själva fortsätter vi att cykla, käka veg och har bytt ut vissa mjölkprodukter mot havrebaserat. Det går hur bra som helst och känns inte som en jätteuppoffring. Flygresor är för oss en svårare nöt eftersom vi älskar att resa och upptäcka, men åtminstone detta året är hittills helt flygfritt.

 

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det har varit förbjudet att cykla hit tidigare

Min tjejs familjs sommarstuga är ett vackert ställe på Rådmansö. Men det har varit svårt att kunna acceptera att man inte kunnat ta sig dit på cykel.

Sommarstället på Rådmansö

Det är förbjudet att cykla på 2+1-väg (inte för att man skulle vilja om det var tillåtet). I det fallet handlar det om E18 mot Kapellskär. Under någon kilometer har just den vägen, i brist på alternativ, varit det enda vägvalet på väg ut mot sommarstället, vilket uteslutit cykel fullständigt.

Det är åtta mil dit. Många gånger inbjuder vikcykeln till valfriheten att bestämma hur stor del av resan man vill ägna på sadel och på kollektivresemedel. Och i det här fallet kan man nyttja Blå buss med sina många avgångar till Norrtälje, men sen under de två återstående milen, får man förlita sig på en annan buss som tyvärr inte är så lätt att synka ihop sin resa med. Detta har faktiskt inneburit att vi oftast (alltid för att vara ärlig) lånat bil för att ta oss ut.

För att sammanfatta problemet: det har svidit pissemyra att inte kunna cykla mellan Norrtälje och stugan. Att överhuvudtaget inte ha möjligheten har kännts helt puckat och svårt att acceptera.

Men något som, vad jag förstått, gjorts i snudd på hemlighet (skäms man?) är att man nyligen petat dit en sträcka cykelväg, precis tillräckligt för att hela biten mellan Norrtälje och Kapellskär ska vara cykelbar.

Alldeles för sent, men såklart bra att det ända blev av. Man vill kunna göra det möjligt för Ålandsresenärer på cykel att ta sig mellan Norrtälje och färjan i Kapellskär heter det.

Men de visste inte ens om det på Norrtäljes turistbyrå?! Varför inte uppmärksamma folk på detta? Kanske med ett litet event till och med? Vill man inte att folk ska cykla av nån märklig anledning. Det var vi själva som fick upplysa turistbyrån om att det numer går att cykla hela vägen till Kapellskär. Mycket märkligt.

Så nu har vi för första gången haft cyklarna med oss. En Brompton och en Montague. Vi var, mest för storleken på Montaguens skull, lite rädda för att vårt bagage skulle vara aningens för skrymmande för att medresenärer inte skulle titta snett på oss. Men längst bak finns en bagagelucka för såna som har med sig lite extragrejor. Detta visste vi inte och det underlättade såklart att kunna ha cyklarna i utrymmet.

Vår packning och cyklarna nedpackade

Att cykla mellan Norrtälje och sommarstället var delvis ingen imponerande vacker cykelled precis, skyltningen var obefintlig och ibland var kvaliten på underlaget inte det bästa. MEN NU GÅR DET, och det är ju det viktigaste.

Användbart utrymme på Blå buss.

Det var så himla mycket roligare att spendera några dar där med möjligheten att upptäcka med våra fina vikcyklar. Rådmansö är en riktigt trevlig halvö att cykla på och vi upptäckte massa nya ställen på cykelavstånd som vi inte hade en aning om ens existerade.

Utfällda och redo.

Att ha en liten Brompton och fullstor Montague är ingen dum kombo. Brompton är fin med sin smidighet medan Montaguen med sina bättre cykelegenskaper inte är helt dum att turas om att använda för orkens skull.

/DS

 

Publicerat i Annat | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Stockholm får nya el-lånecyklar, varav 500 med låda! till årsskiftet #VOI

Stockholm kommer få nya lånecyklar via el-hyr-sparkcykelföretaget VOI inom en snar framtid. Ca 7000 vanliga el-cyklar och 500 lådcyklar blir det. För ett årskort får man pröjsa en femhundring ungefär.

Och det bästa av allt, systemet stänger inte utan är öppet dygnet runt hela året, eller rättare sagt i minst 7 år oavbrutet. För så länge gäller upphandlingen. Sthlm City Bikes, det förra lånecykelsystemet, stängde 22:00 varje kväll och stängde ner totalt mellan november och april. Det var svårt att förstå varför, men dags att gå vidare med det här mycket mer sofistikerade konceptet och släppa taget om det gamla. Framåt marsch mot en fossilfri innerstad.

Foto: Press

För att ha möjligheten att kunna låna en lådcykel, med alla behov som en sån tillfredställler, känns ju väldigt efterlängtat. Jag vet inte någon annan stad i världen där det är möjligt och blir faktiskt stolt över vår huvudstad som kanske håller på att ta täten i tillgänglighetsligan-för-hållbara-transporter-som-typ-alla-har-råd-med.

Ett minus och lite smolk i bägaren är att gränsen för hur länge man får sträck-låna cyklarna halveras. Förut var det 3 h, nu blir det bara futtiga 1,5 h. Det innebär ju förstås vissa begränsningar, men vi får hoppas att man ökar tiden med tiden.

En annan reflektion är om det verkligen är idealt att satsa på trehjuliga lastcyklar. Jag menar att det går snabbare att bli bekväm med tvåhjuliga samt att de tar mindre plats på Sthlms inte alltför breda cykelbanor.

En fördel med den trehjuliga är dock man slipper ha med hjälmar till barnen då man helt lagligt kan låta barnen åka utan hjälm i en trehjulig.

Hur som helst ser jag med spänning fram emot vad det här systemet kan göra för att minska biltrafiken i innerstan.

På SVT kan man se en liten film med trafikborgarråd Daniel Helldén (MP) som stolt pratar om att upphandlingen äntligen ser ut att gå iland.

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Bra vecka med två föreläsningar!

Det är kul att bli inbjuden att snacka om multimodalt resande lite här och var.

Det hände knappt aldrig för fem år sedan men händer ganska ofta nuförtiden. Frågan om hur vi väljer att förflytta oss och hur man kan göra det mer hållbart är stekhet. Det var den inte riktigt för några år sedan på samma sätt. Det ger lite hopp.

Veckan som gått har jag hunnit besöka både Linköping, under cykeldagarna, och Uppsala “Bostadsmötet” och fler förfrågningar strömmar in. 

Mitt framträdande innehåller mycket värme och humor och passar väldigt bra som kontrast till mer traditionella PP-föredrag.

Mer info om mina föreställningar HÄR.

/DS

Publicerat i Annat | Lämna en kommentar

Appen Karma har hjälpt mig att bryta den svenska plastpåsbröd-förbannelsen

Jag har, som så många andra svenskar, mångårig erfarenhet av att konsumera bröd ur plastpåse. Och jag var länge övertygad om att de flesta av västvärldens invånare köpte plastpåsbröd på snabbköpet, precis som vi gjorde.

Men när jag genom ett semesterbesök i Köpenhamn blev medveten om att grannlandet hade en så mycket mer civiliserad och utvecklad brödkultur (fri från plast) än vår egna, blev jag avis. De besökte dagligen sina nästan snuskigt gemytliga och pittoreska bagerier, och inhandlade nybakt bröd av högsta kvalitet utan att ens be om ursäkt för det.

Om jag själv hade växt upp detta sätt, likt danskarna, och fått dra in doften av nybakt toppklass-bröd varje morgon, så är jag säker på att jag inte obegåvats med ett så vansinnigt dåligt morgonhumör som nu tyvärr är fallet.

För att sammanfatta saken.

Plastpåsbröd från självbetjäningsbutik är deprimerande och färskt bröd från den glade bagaren är upplyftande. Länge leve den riktiga brödkulturen! 

Men det var då och nu är nu. Brödkulturen har det senaste decenniet tagit stora steg även hos oss. Särskilt i storstan, men på sistone har den även letat sig ut till en hel del småorter. Ett exempel är min lilla uppväxtort Ekenässjön med knappt 1500 invånare. Nu finns där, sen nåt år tillbaka, ett högklassigt surdegsbageri som lokalbefolkningen är väldigt förtjusta och stolta över och gör vad de kan för att stödja.

Men nu till ett annat problem. Jag bjöd in ett par danska vänner på lunch får några år sedan när de var på semesterbesök i Stockholm. Men ett språkligt missförstånd, såklart danskarnas eget fel med sitt oartikulerade tungomål, gjorde att de kom en dag för tidigt.

Jag hade redan införskaffat alla ingredienser till den tomatsoppa med en touch av apelsin och ingefära som jag planerat bjuda på. Men bageribrödet hade jag såklart väntat med att inhandla för att det skulle avnjutas så färskt som det bara kunde.

Danskarna steg på, vilket som sagt gick bra även om det var fel dag, och jag började med soppan, men erkände mig samtidigt brödlös. Den ena dansken erbjöd sig att ordna detta och fick låna min Brompton bort till närmsta bageri. Inom tio minuter är han tillbaka med en fin och mycket god limpa med fruktinslag och allt.

Senare under middagen kunde han inte hålla sig utan att berätta att det visserligen var ett gott bröd, även med danska mått mätt, men att sextio kronor för en limpa var något alldeles främmande för honom. I Köpenhamn, där de bodde, var färskt och äkta bageribröd inget som förknippades med lyx, inte ens vardagslyx utan mer bara vanlig vardag.

Jag insåg att han hade rätt. I Stockholm hade färskt bröd från lokalt bageri, på nåt sätt, blivit till en lyxprodukt man unnade sig vid speciella tillfällen. I Köpenhamn, berättade danskarna, med deras så mycket mer blygsamma priser, var det en dagligvara, och innebar inte mer flärd än att ha ett paket mjölk ståendes på frukostbordet.

Det enda som visade sig ha ändrat sig, för egen del, var att jag bytt ut plastpåsbröd mot färskbröd vid festliga tillfällen eller på helger. På veckodagarna var jag lik förbannat fast i den förhatliga plastpåsbröd-kulturens fasta grepp.

Och så har det sett ut tills nu ungefär. Appen Karma har lett till en radikal och omvälvande förändring. En räddning. En så efterlängtad revansch på alla falsk-bröd-producenter som envisats med att hålla fast i plast, år efter år.

Jag har nämligen sen ett bra tag tillbaka haft råd att unna mig och min familj: surdegslimpor med valnötter, danskt rågbröd, franska baguetter, nåt enstaka bakverk, lyxiga smoothies och en del andra läckerheter. En och annan falafel-sallad och vegetarisk gryta har det också blivit.

Man strövar omkring och så kommer det ett pling i luren. Jag gillar vanligtvis inte när mobilen gör ljud och tillåter väldigt sällan notiser i mina appar, men Karma utgör ett välavvägt undantag. Man kikar och ser att man till exempel har 30 meter till Thelins bageri där man kan få en härlig valnötslimpa (surdeg, alltid surdeg) för mindre än halva priset!

Ett knapptryckbort, eller snarare en lätt touch, för att betala med Apple pay, och den är min. Såna där fina grejor som man bara unnade sig till fest har plötsligt blivit vardag.

Jag tar en VOI scooter hemåt med mitt fina kap, men precis när jag ska parkera scootern i närheten av Odenplan plingar telefonen till igen. Nu upplyser den mig om att det visst finns Pizza på Bröd & Salt, för knappt halva priset igen, och att det är den där stenugnsbakade med fyra ostar (av surdeg bakad såklart) och allt. Jag måste ha en sån också. Det går ju så fort. På bara en minut har jag lämnat sparkcykeln och är redan på väg ut, nöjd med pizzan, fint förpackad i påse av oblekt papper.

Oj vad lätt och roligt att vara lite mer miljövänlig genom “att rädda” mat som annars skulle slängas. Varför behövde man vänta så länge på den här fantastiska appen som gör det möjligt att lyxa upp sånt som mestadels är överproduktion. Bagaren eller kocken eller vem det nu handlar om, har gjort fler produkter än vad som kommer att gå åt. Läget bedöms oftast några timmar innan stängning. Och det verkar till användarnas glädje produceras överflöd mycket ofta.

Det erbjuder oss som använder Karma att med lätta steg trippa in både här och där och rädda ännu fler läckerheter. Stan är som ett enda stort härligt smörgåsbord vissa tidpunkter på dagen. Det känns bra att köpa genom Karma för hur mycket som slängs vill man ju inte ens tänka på. Att det nu finns ett sätt att göra upp med detta omiljövänliga resursslöseri är helt underbart.

Det klagas mycket på skärm, på smartphonekulturen, att den är anledningen till att barn inte leker ute och läser riktiga böcker längre. Det tjatas på vuxna som inte leker med sina barn för att de föredrar att kolla på sina mobiler istället. Och på att skärmar även bär skulden till ungdomars ökade problem med psykisk ohälsa. Och det ligger säkert mycket i allt detta. Men man måste också ibland uppmärksamma fördelarna. Utan smarta telefoner och den hypereffektiva kommunikation den erbjuder oss så skulle till exempel inte en sån här briljant app-idé som Karma vara möjlig.

/DS

 

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dags för min monolog ”Om konsten att leva utan bil” igen!

Om en vecka framför jag min cykelmonolog i Linköping. Ska bli grymt kul att göra detta igen. Bara att anmäla sig och komma förbi! 

Om konsten att leva utan bil

När? 9 maj kl. 18.00

Var? Djurgårdsgatan 4 (Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningens lokaler)

Vad händer? Stand up-föreläsning med David Sennerstrand. Vi bjuder på matig fika och en pysselhörna för barnen så att även intresserade föräldrar kan delta! Anmäl dig genom att skicka ett mail till klimatsmartlkpg@nulllinkoping.se och ange namn, antal personer och eventuell allergi/specialkost senast 7 maj.

Trots att arbetsplatsen ligger långt ifrån närmaste järnvägsstation bestämmer han sig för att inte skaffa bil och istället försöka jobbpendla med kollektiva färdmedel; något som skulle visa sig vara mer besvärligt, tidsödande – och givande – än han någonsin kunnat föreställa sig.

”Om konsten att leva utan bil” är en underhållande stand up-föreläsning där skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln.

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Blinkee – elmoppen som funkar ungefär som VOI finns nu i Sthlm

Blinkee är här. Visste att den polska scooteruthyrnings-tjänsten skulle få premiär i Stockholm nån gång under våren och har hållt ögonen öppna. Och så igår under en promenad får vi plötsligt syn på en i närheten av Kulturhuset. Äntligen! Det är ju riktigt roligt med alla de här app-idéerna som dyker upp den ena efter den andra och konkurrerar om hur man väljer att ta sig från A till B.

Blinkee är en elmoppe som funkar nästan exakt som elsparkcyklarna: VOI, LIME, GLYDE och TIER (kan ha tillkommit nån? Läs tidigare inlägg HÄR). Man hittar den via gps-funktion och hyr den superenkelt med app i mobilen, som är mer regel än undantag nuförtiden. Det verkar stå ett fyrtiotal utspritt i stan just nu, de är med andra ord inte jättemånga än.

Emma på en Blinkee

I bagageutrymmet längst bak, som öppnas med en grön knapp vid sidan av gashandtaget,  finns två hjälmar. Där ska också finnas två hygienmössor att ha under hjälmen men det saknades på den vi använde.

Man får utförliga instruktioner i appen och det tar inte många minuter innan man är iväg. Det är också möjligt att boka en Blinkee i max 15 minuter utan att behöva vara i närheten av den. Bra grej som jag saknat på elsparkcyklarna, som ibland snöpligt blivit tagna när man kommit fram, efter att man tagit sikte på en genom appen.

Mopparna känns stabila och av hög kvalité. Det är iallafall mitt första intryck. Denna provtur sträcker sig från Brunkebergstorg till Norrtull. Det är lite drygt 3 kilometer. Priset är 3,90 per minut. Hela resan tar ungefär 17 minuter. Jag gjorde ett oklokt vägval och fick vända och så hade jag lite oflyt med trafikljusen, vilket drygade ut restiden . 62 kronor kostade det hela. Det känns rätt saftigt. Men det är ju klart billigare än att till exempel ta taxi motsvarande sträcka.

För att kunna komma in Blinkees hyrsystem måste man scanna sitt körkort. Det fick mig att tro att det var Klass 1 moppar (45 km/h) det handlade om eftersom de kräver B-körkort eller åtminstone mopedkörkort. Det är det tyvärr inte. Jag fick upp den i 27 km/h som mest och avsaknaden av registreringsskylt skvallrar om att det rör sig om en Klass 2 moped med en hastighetsbegränsning på 25 km/h.

Det känns som en besvikelse. Om det inte går fortare varför ska man hyra en mycket dyrare moped istället för en elsparkcykel (ynka 5 km/h är skillnaden) funderar jag på. Kanske just om man är två isåfall och vill sitta på samma fordon.

Hade det varit en snabbare moppe skulle den lämpa sig för längre turer och  kännas mer som komplettering av den uppsjö hyra-med-smartphone-fordon som finns idag. Jag hoppas på en uppgradering till 1 klass-scooters (som tyvärr inte känns så sannolik) om konceptet ska bli riktigt tilltalande för mig.

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om hur sura strumpor löser stora snarkproblem

Bloggen börjar närma sig sin tionde födelsedag. Himla massa år har jag bloggat om bilfri livsstil nu. Har inga planer på att sluta. Men det skadar inte att påminna sig om det som varit. Här följer ett recyclat inlägg om hur man kan lösa snarkproblem med surstrumpa. Det hela utspelar sig mitt i natten på ett vandrarhem någonstans på Själland sommaren 2016. 

wpid-Photo-14-jul-2012-1751.jpgJag slår näven i väggen. Tittar på klockan. 03:32.

Att använda mig av hörlurar och fem avsnitt av P1:s livsåskådningsprogram Livet och döden, som insomningstaktik, har varit totalt verkningslöst.

Oljudet går rakt igenom hörlurarna, det låter ungefär som en tioårig trumpetnovis som med kraftiga utblås ventilerar salivet ur sitt instrument.

Jag har över femton mil att trampa under morgondagens cykeletapp. Måste få sova. Något radikalt måste göras. Nu.

Väcker jag honom kommer han bara somna om och fortsätta dundra.

Men så kommer jag plötsligt att tänka på att brorsan nån gång, för längesen, berättat att allt man behöver göra för att bli kvitt en storsnarkares kakafoni, är att lägga en sur strumpa på hens näsa.

På en tvättlina som den jovialiske belgiska cyklisten fäst på diagonalen mellan våningsängarna, har han hängt, sedan gårdagens genomvåta cykeltrapats, en rad illaluktande och genomsura kläder som turligt nog även omfattar ett par strumpor.

Jag resonerar mig fram till att jag faktiskt är tillräckligt desperat för att prova strumptricket och tassar ljudlöst bort mot tvättlinan, tar loss en av strumporna och placerar den varsamt över snarkmannens näsa.

Han ser så rolig ut där han ligger med strumpan i fejset att jag börjar garva, men så rosslar han till och jag rusar bort till min egen säng och drar täcket över huvudet som en liten rädd fjortis, säker på att den cyklande storsnarkarn kommer att vakna, fatta vad som hänt och ge mig storstryk.

Jag spetsar spänt öronen. Har han vaknat? En ny liknande grymtning. Och sen…Ingenting…Missljudet har upphört. Äckelstrumpan har gjort sitt.

Stolt och stark över att jag vågade lösa problemet somnar jag in på bara ett par minuter.

När jag vaknar ser jag belgaren sitta på sängkanten och frågande titta på snarkstrumpan han håller upp i ögonhöjd rakt framför sig.

Våra blickar möts.

Jag inser att mina tjuvaknep är avslöjade och förbereder mig på att ta mitt straff.

“Hm…this sock must have fell on my face while I was sleeping” frågar han sig själv samtidigt som han väntar på någon form av medhållande från min sida. Sedan brister han ut i hjärligt skratt som säkert hörs över halva vandrarhemmet.

“Oh yes” svarar jag trevande, “very strange and… Oh so funny”.

Vi äter frukost tillsammans, jag berättar om mitt kommande dagspass, han tror inte att jag kan cykla 15 mil på en hopfällbar cykel på en och samma dag, jag lovar att höra av mig när jag sitter på färjan.

Med min hopfällda vikcykel bredvid mig, och en dansk välförtjänt lager i ena handen, sitter jag på däck, ungefär sju timmar senare och fotar mig själv med mobilen. Jag skriver in cykelbelgarens telefonnummer och trycker på send.

Publicerat i Annat | Lämna en kommentar

Titanvikcykeln Helix – En värdig Bromptonkonkurrent?

Kickstarterprojektet börjar äntligen att röra på sig . Vikcyklar, i titan, levereras ut till supporters runt om i världen och de första kommentarerna rörande cykelns potens börjar leta sig ut på nätet. Trots besvikelsen över alla förseningar (ca 3 år) så är det mycket positivt om cykelns köregenskaper, hopfällning och kvalité.

Är det här cykelns som på allvar kan ta upp kampen med Brompton frågar man sig? Kan man sälja den till ett konkurrenskraftigt pris trots allt det svindyra titanet?

Jämför måtten i hopfällt läge: Helix 61x 68,5 x 25,5 cm med en Brompton 58,5 x 56,5 x 27 cm. För den avsevärt större hjulstorleken på Helix så blir den imponerande liten ihopvikt.

Efter att ha sett denna video får i allafall jag ett positivt förstaintryck av cykeln.

https://youtu.be/4mkzRF3trJM

Mer info och tidig recension från Helix-ägare HÄR.

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar