Är i nåt slags multimodalt flow.

Är i nåt slags multimodalt flow. Linköping för nån vecka sen och annat jobb idag genom mitt företag Snacka Sunt. Det var inte förrän igår kväll jag förtjust insåg att den röstcoach-workshop jag anlitades för idag, skulle innebära utövning av konstarten multimodalt resande. Yes!

Själva grundbulten, substansen i den här bloggen är ju just att sprida budskapet om alternativa, bilfria resesätt till jobb eller annat. Det kanske låter torrt och trist. Var och en får tycka och tänka som de vill. Och kalla mig för nörd om det känns bra. Men faktum är att när jag blir anlitad för ett uppdrag blir jag lika glad om jag får resa med tåg kombinerat med vikcykel dit, som för själva jobbförfrågan i sig. Sån är jag.

Vasastan i Stockholm är mitt hem och denna gång skulle jag ta mig till Nova Park strax utanför Knivsta, inte så långt från Arlanda, i värsta rusningstid.

I ett packat tåg tryckte jag och min cykel in oss. Det fina med att ha en liten hopfällbar cykel som Brompton, är att man sällan gör sig impopulär bland medtrafikanterna. Inga ögonbryn höjda denna gången heller, trots trängseln. Inte självklart med en större hoj.

I rusningstrafik (06-09) är ju i övrigt en hopfällbar cykel ett måste för att den överhuvudtaget ska få åka med i pendeltågen.

Väl framme i Knivsta, efter nån dryg halvtimme, var det inga problem att avnjuta de tre återstående kilometrarna i morgonsolen från sadeln.

/DS

 

Publicerat i Annat, kalmar länstrafik | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Den multimodala konstarten – hur och varför?

Idag har jag ägnat mig helhjärtat åt den multimodala konstarten.

Vad innebär då den multimodala konstarten?

Jag har beskrivit den flera gånger tidigare. Men detta tål att upprepas.

Den multimodala konstformen är en resekonstart som utövas med ihopfällbar cykel i kombination med annat fortskaffningsmedel. På så vis kan stora tidsvinster göras jämfört med att begränsa sig till endast ett av transportsätten.

Full kostnadseffektivitet och stor klimatnytta kan uppnås genom att den multimodala konstarten helt eller delvis befriar dig från ofrivilligt nyttjande av bil.

Denna trevliga dag med vårkänning i luften och hjärtan fyllda med kärlighet, har jag från mitt hem, i surdegslandet beläget i Stockholms norra innerstad, först cyklat mig till T-Centralen på min snart 10 år fyllda Brompton, (2,5 km) på 10 min.

Därefter har jag, fullt enligt den multimodala konstformens alla regler, kvickt vikt ihop cykeln, satt den i ett bagageutrymme och med elegans slagit mig ner med en kopp nybryggt kaffe i bistrovagnen.

Till Linköping har jag, helt befriad från signalfel och andra problem denna gång, förflyttat mig på 1 tim och 23 min (198 km) med snabbtåg. Sedan har jag, återigen helt enligt den multimodala regelboken, med rapphet och snitt fällt ut cykeln i körbart glädje och cyklat de återstående 2 kilometrarana på 8 min till Folkungaskolan, slutdestination.

Där har jag under några timmar repat en föreställning och senare på kvällen upprepat hela proceduren på hemvägen.

Sammanfattning (enkel resa):

Den multimodala resekonstarten: 1 tim 43 min, utsläpp – 1,98 kg CO2 (Enligt Klimatbalans).

Bil: 2 tim och 13 min, utsläpp – 53 kg CO2 (Enligt klimatbalans, bensindriven bil med förbrukning 0,7/mil.)

 

Publicerat i Annat | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Sörjer du elcykelbidraget? Här kommer lite tröst! (eller kanske inte?)

Elcykelbidraget är nu ett minne blott. Är du kanske lite ledsen över att du inte utnyttjade det innan bästa före datumet gått ut?

Lätt att vara efterklok. Men sitt still i båten, för här kommer en idé om en budget-elcykel utan historisk motsvarighet:)

Publicerat i Annat | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

I Mjölby kan ingen höra dig skrika – Så glöm aldrig din vikcykel

Direktrapport från Mjölby.

På väg till teatern i Vadstena för att repa in vårens nya föreställning.

För en gång skull tog jag inte med min Brompton.

Varför? Har ingen aning. Fick väl hjärnsläpp. Den är ju alltid med när jag är ute på de här uppdragen. Tåg till Mjölby och sen 2 mil härlig cykeltur på näst intill bilfria landsbygdsvägar via Bjälbo.

Solen skiner och så hade det kunnat vara den gången också, om jag inte lämnat cykeln hemma. Jag fick nämligen nån slags bekvämlighetstanke och bad pianisten plocka upp mig vid Mjölby centralstation. Men hans bli har under natten blivit demolerad så han får ta tåget. Därför hamnar jag i nästan 90 min stillasittande minuter i väntan på kollektivtrafiken som inte behandlar vår landsbygd särskilt väl.

Hade kunnat vara halvvägs längs väga som den på bilden vid det här laget. Aldrig mer hit utan cykel. Det är dagens lärdom.



Publicerat i Annat | Lämna en kommentar

Jag fick cykellektioner i julklapp!

Fast inte cykellektioner till mig då, utan till flickor i Bangladesh.

Tyckte det var en himla fin julklapp. Skillnaden på att kunna cykla och inte kunna cykla, det är rätt avgörande, för vem som helst, att kunna ta sig runt eller att inte kunna ta sig runt.

Publicerat i Annat | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

VOI VS LIME

Elsparkcyklarna, som man i en handvändning kan hyra med mobilen, har tagit över stan. Svenska VOI var först ut men i den andra ringhörnan finns numer hårt motstånd i form av amerikanska  Lime. 

Sparkcyklarna verkar irritera alla politiker i stan utom trafikborgarråd Daniel Helldén (MP). Man kan ju lämna och plocka upp dem lite var som helst och själva “ostrukturen” i detta tilltalar användare, som inte behöver uppsöka nån speciell hyrstation (hittas genom GPS-funktion) och lämnas vart som helst, men ej beslutsfattare.

Även om det rent logiskt tänkt är svårt att förstå varför man skulle föredra ett fordon med en hastighetsgräns på max 20 km/h och med kaloriförbränning 0, framför cykel (eller elcykel), så har jag bestämt mig för att gilla konceptet.

Varför? Det är rätt kul och har potential att minska bilåkandet i city.

Funktion finns också – åtminstone för en del. Min tjej Emma är cellist. Cellon är ett stort instrument som bäres på ryggen i ett cellofodral (med ryggsäcksfunktion). Ovanligtvis så finns ej (förutom vissa lådcyklar) någon cykel som inbjuder till harmoni för ändamålet. Och i denna specifika kategori (människor-med-stora-instrument-på-ryggen-kategorin) så är en elsparkcykel faktiskt att föredra. Cellon blir förskonad från diverse istötningar i pakethållare samt störande sadel-ihakningar, vilket kan vara smått irriterande.

Hon har med andra ord haft nytta av elsparkcyklarna när hon farit fram emellan gigen, hemmet och gigen igen innanför stadskärnans gränser.

Tyvärr har VOI, för oss båda, ofta krånglat vid själva upplåsandet. Appen säger till exempel att man ska stå närmre VOI:en men det hjälper sällan och det är tydligt att det finns en del tekniska hang ups att ta tag i. En annan baksida är att scootrarna tas ibland in ganska tidigt på kvällen, för laddning.

Appen och de elsparkcyklar Lime erbjuder har hittills funkat bättre. Och  Limes tillgänglighetstider överglänser VOIs med råge. Tyvärr kostar de dubbelt så mycket att använda. 3:-/min jämfört med VOIs 1,5:-/min. Båda kostar en tia att låsa upp varje gång.

Jag stödjer hellre en svensk uppstickare än en amerikansk Goliat men vill så klart att det ska funka så sömlöst som möjligt också. Man måste kunna lita på att fordonen ska fungerar om de ska fylla ett hålrum i vardagen. Annas reduceras det hela till en halvt meningslös lek och bus-grej. Och jag gissar och hoppas att folket bakom har större ambitioner än så.

Är inte helt säker men vad jag kan förstå, efter en del goglande, heter modellen bakom VOI: Ninebot by Segway ES2 och kan köpas för åtta tusen på till exempel Elgiganten.

Konkurrenten använder sig av Lime-S Generation 3 som är framtagen för att tåla viss ovarsamhet och lär ha en räckvidd på nästan fem mil. Den känns också mer påkostad och stabil än de modeller VOI använder sig av.

Jag hoppas, tvärtemot många politiker, att elsparkcyklarna blir mer pålitliga och är här för att stanna. Bland annat för att sänka tröskeln till hållbart resande även för de smått lata, de med instrument på ryggen och inte minst de med överaktiva svettkörtlar.

VOI VS LIME 0-1.

/DS

 

 

 

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lägesrapport från nattåget efter föreläsning om hållbart resande

Klockan är i skrivande stund tjugo över tio och nattåget har precis satt kurs mot huvudstaden. Jag har uppträtt med mitt smått komiska men ändå undertonsallvarliga föredrag i kategorin hållbart resande ”Om konsten att leva utan bil” på Cykelforum Luleå.

Igår gjorde jag samma framförande på Energiting Sydost i Blomstermåla. Två underbart givande och roliga dagar. Men det intensiva programmet och i synnerhet de 123 milen mellan de båda orterna ledde till en klimatsynd. Flyg från Stockholm idag på morgonen till Luleå. Det så miljövidriga koldioxidutspyende (men hänsynslöst tidseffektiva) flyget. Men på annat sätt hade den här lilla turnen inte varit genomförbar.

Jag kompenserar iallafall lite genom mitt transportsätt hem. Att resa när man ändå sover och vara framme på morgonen dagen efter är ju ingen dum idé. På den här resan avverkas 123 mil samtidigt som jag drömmer söta drömmar och sitter och mysbloggar i min kupé. Tragiskt att det inte direkt våras för nattågen varken i Sverige eller övriga europa.

Standarden på min kupé vittnar tyvärr om att SJ inte direkt anstränger sig för att hålla komforten mer än precis över lägstanivån – och då ska mitt utrymme för natten ändå representera deras lyxalternativ i 1a klass. Skillnaden är i praktiken att man har egen toa och slipper springa ut i korridoren vid nattliga behov. Men känslan ”Oj det här med att åka tåg på natten kommer nu” uteblir, totalt.

Jag är vansinnigt trött och ska jobba med en föreställning imorgon. Så det här inlägget närmar sig slutet.

Jag vill sammanfatta med att det är härligt att få snacka hållbart resande inför en entusiastisk publik x 2. Och sen vill jag uppmana till att ta ställning mot avvecklandet av nattåg. För inte sådär värst många år sedan kunde man ta nattåget från Sthlm till Paris. Marginellt längre än den resa jag gör just nu. Synd att vissa saker går åt helt fel håll.

En litet enkel sak man kan göra åt problemet är att skiva under petitionen:

“Med de fasta förbindelserna över Öresund och Stora bält och med de internationella lok och vagnar som nu finns skulle det gå att resa från Stockholm, Oslo eller Köpenhamn på kvällen, och bekvämt vara framme i Berlin, Paris, Bryssel eller London nästa dag.

Vi begär därför att båda våra länders regeringar agerar för moderna nattåg året runt från Sverige, Norge och Danmark till Tyskland och vidare till andra Europeiska länder.”

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

I tätort är i allmänhet runt 80 procent av bilresorna kortare än 3-4 kilometer #bilmissbruk

De dyker upp hela tiden. Små situationer och ärenden som många i vår kultur och tradition tror kräver bil för att lösas. Men det är ju oftast en felaktig föreställning som man bör bidra till att slå hål på.

Ett exempel på en sån situation är att köpa hem några träd och växter från handelsträdgården. Det blir så självklart att man inte ens tänker på det. Sånt gör man ju med lastcykeln.

Det är såklart inte självklart för alla att använda ett alternativt transportsätt i ett sånt här ärende. Det hade det inte varit för mig heller om jag ägt bil. Man blir lätt lat om man har tillgång, det är jag den förste att skriva under på (kör en hel del när jag är på landet under sommaren då bilen står parkerad på tomten).

Men ungefär såhär. Jag är oroväckande svag för socker, därför ser jag till att inte ha godis hemma. Det funkar. Och hjälper mig att inte hamna i sockermissbrukets elände.

Därför resonerar jag att ägandeskapet av bil bidrar till onödigt bilanvändande. Om du har möjlighet så låt inte bilen vara så himla lätt-tillgänglig. Hyr vid behov (jag vet, lättare i staden än på landet) och så tror jag det här onödiga bilanvändandet som man faktiskt skulle kunna kalla “bilmissbruk” skulle minska radikalt.

Jag tänker att nästan allt kan man bruka eller missbruka (utom cykling?). Enligt Trafikverket ligger det till på detta sätt:

“Av det totala antalet bilresor är ungefär hälften kortare än 5 kilometer. I tätort är i allmänhet runt 80 procent av bilresorna kortare än 3-4 kilometer.”

Är det inte tragiskt? Onödig miljöförstöring, tunnare plånbok och uteblivet motionerande – planetförstörande och självförgörande. Hur smart är det?

Hur många av de här resorna som faktiskt kräver bil och hur många som skulle kunna klassas som rent bilmissbruk är svårt att sia om. Men jag misstänker att det är så stor andel som uppfyller det sistnämnda att jag knappt vill veta svaret.

/Ds

Publicerat i Annat | Etiketter | Lämna en kommentar

Vilken är den perfekta vintercykeln? Finns den ens? En av livets stora frågor.

Det kan snart, kanske redan om nån dryg månad, vara dags att kränga på dubbdäcken och förbereda sig för en ny säsong av vintercykling.

Därför tänkte jag gå in på en av livets stora frågor.

Vilken är den perfekta vintercykeln?

Jag köpte för ett par år sedan en så kallad multi-purpose-bike – delvis med tanke på att äga nåt robust med plats för rejäla dubbdäck som fixar alla underlag.

Och jag diggar min Pelago Hanko och anser den både mångsidig och vacker. Men nån utmärkt vintercykel, som den bland annat marknadsförs som, är den inte.

Pelago Hanko – Vacker och bra men inte helt lyckad som vintercykel

Kedja, drev och komponenter är helt blottade och därmed fullständigt försvarslösa mot vägsalt, väta och annat sånt jox som hör vinterväglaget till. Utanpåliggande växlar är, och det hävdar jag bestämt, inte lyckat om du vill slippa byta hela paketet efter bara en halv vinter (alternativt daglig rengöring). Och det är ju både dyrt och omiljövänligt. I det avseendet är faktiskt min Bakfiets bättre, där det allt känsligt skyddas i form av ett heltäckande kedjeskydd.

Heltäckande kedjeskydd. Inte dumt mot snö, salt och väta.

Bakfietsen har dessutom navväxlar som ju också är långt mer skyddade än utanpåliggande. Men å andra sidan är heldragna vajerhöljen på navväxlar (till ex. 3, 7, 8 vxl) mer köldkänsliga eftersom kondens ansamlas och inte släpps ut, och vips har du en oönskad single speed, det vill säga fastfryst växel, hoppas inte den högsta (eller lägsta).

Blev uppmärksammad på, genom kommentar på FB, att detta går (kanske?) att råda bot på med en T-koppling med smörjventli som monteras strax ovanför vevpartiet. (Det kanske leder till att jag fixar en sån till min Bakfiets och använder den som vintercykel.)

Annat vinteralternativ är helt enkelt en gammal billig enväxlad skrutt? Särskilt trist för en cykelentusiast att ta sig runt på. Men skönt att slippa slita på finåket och kanske minst dåliga alternativet?

Som sagt, det här är en komplicerad fråga, men remdrift då? Är det kanske svaret? Remen rostar knappast. Men hur reagerar till exempel Gates belt drive på snö och kyla? Jag har inga erfarenheter rörande detta, men är himla nyfiken.

Jag har gett mig själv uppdraget att fortsätta söka efter en bra vintercykel. Och det sägs ju att den som söker den skall till slut finna.

/d.sennerstrand@nullgmail.com

 

 

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

“Water bike in a backpack” – nåt för en cykel och SUP-nörd?

Jag har ju skrivit en del om att suppa (ståpaddling) och om alla härligheter det medför. Det har blivit till en otroligt skön, meditativ och lättillgänglig hobby (man kommer ju på havet lätt) och såklart även motionsform.

Mer om att suppa HÄR. 

Mina vänner känner till mitt vurmande för både cyklar och suppar vid det här laget. Och en av dom tyckte av förståeliga skäl att följande koncept skulle passa mig som handen i handsken:

Mer info HÄR Och så kan du också titta på en FILM om hur det hela går till.

Det bästa av två världar? Bara den där pumpen, driven av cykelkraft, får mig på kroken. Det är nämligen rätt jobbigt att med handkraft fylla supparna med de 15 PSI en behaglig, trygg och stabil tur kräver.

Portabilitet, minimalism, hav och cykel. Vad mer behövs för att bli en lycklig människa?

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar