Ett lastcykel-stall i varje stadsdel tack!

Har blivit en ny sport, att uträtta stora transporter bilfritt – numer utan att ha egen lastcykel.

Om du följer bloggen min känner du till att jag med denna taktik bearbetar en separationsångest-tragedi efter att sålt min egen lådcykel till mitt ex, för nån månad sen.

Fick nöjet att cykla den här sängen med en lånad (oelektrifierad) bjässe från Vanadis Återbruk.

Det går så smidigt. På 2 minuter har man tillgång till en fantstisk cykel optimerad för ens lastbehov i två timmar. Helt gratis.

Pratade med killen bakom disken, och sprutade superlativ över denna fantastiska tjänst. Han berättade att det blivit väldigt populärt att låna cykel, många har upptäckt grejen.

Vore det helt otänkbart att alla stadsbor skulle ha tillgång till att fritt låna en lastcykel för att bilfritt uträtta ett och annat behov.

Vore inte det samhällsnyttigt så att man får gåshud? Det är ändå 2020 och onödigt bilåkande är rätt smaklöst.

Varje stadsdel har sitt (eller sina) egna stall med stor spännvidd av olika lastcykel-varianter som fritt kan lånas ut.

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Separationsångest från lastcykel tillfälligt botad

Som jag tidigare ventilerat här på bloggen har jag haft en del separationsångest sen jag sålde lastcykeln till mitt ex.

Cyklade ut den till Bagarmossen i värsta regnovädret och det kanske fanns en poäng med att det inte blev en jättetrevlig sista tur direkt. Svinkallt var det och mitt regnställ visade sig vara helt funktionslöst. Var helt dyngsur efter den dryga milen i spöregn.

Det vackra i kråksången är att jag fick ett lastbehov för några dagar sen som jag löste ändå, för första gången, utan att vara lastcykelägare.

Skulle skänka ett bord till Vanadis återbruk. De har ju värsta stallet med lyxiga lastcyklar i olika storlekar, att låna helt gratis för att kunna lösa sina transportproblem. En remdriven Riese & Muller räckte för mitt fraktbehov och det visade ju sig verkligen vara ett helt fantastiskt fordon.

Att jag tog en liten extrasväng, innan jag hämtade min last, kan jag inte dömas för. Även om tanken inte direkt är rekreation.

Härligt att i fortsättningen kunna lösa många typiska bilsituationer utan att nödvändigtvis “behöva” ha en egen lastcykel.

Tycker det här med att gratis kunna låna en bra lastcykel för att slippa fixa bil är helt klockren. Hoppas den sprider sig.

Känns himla friskt att reducera folks bilbehov på det här sättet.

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Lådcykel! Tack för de här tio åren, du har varit helt fantastisk. #separationsångest

Käraste lådcykel. Det här är inte ett helt enkelt inlägg att skriva, men det är bara att acceptera, vår tid tillsammans lider mot sitt slut.

Det har blivit bestämt att du ska gå vidare till mitt barns mor och fungera som transportmedel åt Bellas halvt år gamla lillebror, ute i Bagarmossen (är det Sthlms lådcykelmecka?) där de numer bor.

I veckan åkte vi på en sista tur, Bella, hennes bästis Noa, Noas lillasyster Ellie och deras mamma Elin.

En vårdagsutflykt till Skansen. Med lådcykel. Och jag blev inte så lite sentimental.

Är det verkligen den sista utflykten med lådan? Det har blivit så himla många under de här tio åren. Den insikten kickade igång separationsångesten rejält i magtrakten.

Efter en härlig dag på ett glesbesökt (på grund av Covid19) Skansen träffade vi en familj, utanför entrén, som såklart var lyckliga ägare av Bakfiets long (rub it in liksom), exakt samma modell som min egen fast helt ny. Och med EL. Ett nästan tragikomiskt symboliskt möte med tanke på min ovilja att tvingas runda av tiden med min egen lådcykel.

De nästan (och jag också) bubblade över av entusiasm när vi helt ohämmat började släppa loss superlativen över denna fantastiska cykel. Och jag fick prova den nya Bakfietsen och den var fantastisk och min hjärna började febrilt söka anledningar till att äga en sån där 2.0-version med el och allt.

Bella och Noa kollar den nästan nya Azor Bakfiets long. Elversionen.

Habegäret slog till med full kraft. Tyvärr (eller tack och lov för min ekonomi) hittade inte min hjärna tillräckligt med argument för att motivera mig lägga de trettioåttatusen lyxåket går på. Inte med en tioårig dotter som cyklar utmärkt själv. Och vad gäller lastbehov kan jag ju faktiskt låna en lastcykel på Vanadis Återbruk. Sen hoppas vi på Sthlms stads lånelastcyklar (men de verkar iof hopplöst försenade).

Jag skulle ju i och för sig kunna skaffa ett par ungar till, för att rättfärdiga ett köp:) Men är inte riktigt där just nu.

Fast skulle det bli av nån gång i framtiden skulle jag satsa på en sån uppdaterad version av den cykeln jag snart ska låta gå vidare. Så bra är den faktiskt.

Kanske sveptes jag med lite extra därför att jag samtidigt upplevde den jobbigaste separationsångest jag upplevt till nåt som inte är av kött och blod. Men det känns iallafall bra att det är Bellas lillebror som ska ha den i fortsättningen, och att den på nåt sätt går i arv.

Det har blivit en del lådcykel-triumfer genom åren. Många transportsituationer, en del som de flesta bestämt skulle påstå kräva bil, har genomförts med stor lust.

Här följer några minnesbilder. 

En golvslipmaskin. Kanske inte den mest skrymmande lasten, men vansinnigt tung.

 Ett 2 meter lågt fönster till Bellas tillbyggda rum. 

Att haft möjligheten att frakta upp till två Bromptons, det jag kallat lådvikcykel-tricket, har ibland varit vansinnigt praktiskt. Inte minst när man hämtat upp folk på T-centralen.

Och till sist ett par minnesbilder med Bella. Lådcykeln har satt en positiv prägel på hennes uppväxt, med allt hon fått uppleva genom cykeln, och jag vill uppmuntra dig som just nu väger för och nackdelar inför ett eventuellt köp, att säga JA till lådcykellivet. Det är en sån enorm frihet att enkelt komma iväg, och inte bli kvar hemma av bekvämlighetsskäl. Ungen/ungarna i lådan, lite picknick-grejor och så blir livet plötsligt enklare och roligare att leva. Och inte minst så bär ju cykeln på en potential att förändra våra städer till bättre platser att leva på. 


Ungefär tio år har gått.

Dags att avrunda inlägget och så även tiden med lådcykel som varit grunden till en stor del av innehållet i den här bloggen.

Men kanske, nu när livet känns lite hårt, skulle man ta och trösta sig med en Omnium.

Den är ju mer som en vanlig cykel med last-benefits. Skulle passa mig perfekt. Och till att frakta SUParna till Brunnsviken skulle den vara klockren.

Dyr? JA, vansinnigt. Men det är jag väl värd? Och en cykel, till skillnad från en bil, kostar väldigt lite att äga.

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Brompton räddade SJ – eller nästan iallafall.

På väg till Vadstena…

Nypremiär på vår föreställning ”När framtiden var vår”.

Då visar sig tåget vara försenat till Mjölby. En hel timma.

Och trots att jag tagit till extra marginal innan genrepet så ser jag att jag kommer få vänta nästan en timma på anslutande tåg, från Mjölby till Skänninge, för att sen ta mig vidare med buss sista biten.

Och därmed skulle jag bli orimligt sen till teatern, om jag inte haft min hopfällbara cykel med mig vill säga.

Så det blev till att cykla sista två milen, mellan Mjölby och Vadstena, som jag gjort så många gånger förr, men som var längesen nu.

Över en timma tog det. Jag verkar ha blivit lite slöare med åren, eller så får jag skylla på tung packning.

Och jag skulle skönmåla verkligheten om jag inte erkände att jag inte hade förlorat så väldans mycket tid om jag väntat in östgötapendeln i Mjölby.

Men cykling är cykling och jag älskar att cykla.

Alltid när jag kombinerar tåg och cykel blir jag så himla sugen på tågluffa med vikcykel. Det mest livsbejakande och frihetsinbjudande sättet att semestra på, som jag känner till.

Hoppas på att få till nåt till sommarn.

DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Så dåliga garderober borde förbjudas av hållbarhetsministern

En överflödig Ikea-garderob. I hallen.

Skev, ful, instabil och med bortnött färg.

Jag försökte räta upp den men det blev bara värre. Trots alldeles för kort livslängd för att det hela ska kännas hållbart, insåg jag att jag varken kunde skänka eller sälja den.

Så jag fick slakta den. Tyvärr glömde jag att ta en bild på den innan den demolerades. Men ca 1, 7 meter bred och 80 cm djup. Så en rejäl best var det.

Jag tänkte att jag får köra bitarna minst två turer till återbruket i Vanadisberget. Men den skulle visa sig svälja hela eländet.

Jag önskar fler såna här situationer där jag får frakta stort med lastcykel. Förutom det vackra i kråksången så är det ändå lite tragiskt att slänga en garderob med bara fem år på nacken.

Det är för kort livslängd för en garderob. Så dåliga garderober borde förbjudas av…Hållbarhetsministern?!

Publicerat i Annat | Lämna en kommentar

Inspirerad!

Kära bloggen har blivit en aning lidande av mina många föreläsnings-engagemang senaste tiden (rätt lång tid…). Det är helt enkelt roligare att möta en publik än att skriva just nu.

Publiken börjar strömma till

Igår till exempel. 170 personer i Motala (kulturskolepedagoger) fick lyssna till mitt föredrag. Det är en stor glädje att höra alla fina kommentarer efter framförandet. Folk som kommer fram och säger att de blivit inspirerade av min historia och vill minska ner på bilbehovet. Det ger mig väldigt mycket. Det hela känns meningsfullt.

Det var ju att inspirera som var själva grundtanken när jag startade den här bloggen för ungefär tio år sedan. Det ska jag fortsätta med. Att få göra det från scenen är ju någonting jag är van vid efter att jobbat som deltids-skådis rätt många år. Fler föreläsnings-uppdrag nalkas inom kort och det kommer nog tyvärr vara rätt glest mellan inläggen även framöver.

Men det viktigaste är ändå att, i nåt forum, få lov att fortsätta sprida budskapet.

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Taggad inför “Konsten att leva utan bil” i Helsingborg på torsdag!

14nov

Stand up-föreläsning: konsten att leva utan bil

Tidpunkt
14 november 2019, 17:30 – 19:00
Plats
Helsingborgs Stadsbibliotek
Är det svårt att leva utan bil? David Sennerstrand upptäckte att det är roligt, billigt och ger frihet att välja cykeln för vardag och semester. Välkommen på en stand up-föreläsning med skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand, som gått från att vara motorentusiast till cykelfantast! Funderar du också på att byta bilen mot cykeln? Fördelarna känner du säkert till; spara pengar, få bättre hälsa och minska klimatpåverkan. Men hur gör man? Lyssna på David Sennerstrand för skratt, pepp och inspiration så att ditt liv utan onödiga bilresor kan börja i morgon.Arrangör: Helsingborgs stad i samarbete med energi- och klimatrådgivarna i Helsingborg
Publicerat i Annat | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

LYX-lastcyklar att låna gratis på återbruket

Har några gånger tidigare på bloggen uppmärksammat Roslagstulls fina återbruk.

De tar hand om grejor som är hela och kan gå vidare ut i Second hand-butikerna istället för att kastas. Där kan man också låna lastcykel helt gratis, för att uträtta sina behov bilfritt.

Man kan förstås återvinna/slänga saker där också. Men det är enkelt att visa vad man har vid en bemannad disk, om man är osäker på vad som anses återbruksbart, strategiskt placerad före själva återvinningsavdelningen.

Ska tilläggas att de egentligen inte tar vitvaror, men denna gång var de himla snälla

Idag när vi lastat lill-diskis, som efter många återupplivningsförsök till slut fått kapitulera. Och cyklat den korta turen från Norrtull till Roslagstull – fick vi se nåt glädjande.

Gratis-uthyrningskonceptet av lastcyklar måste ha fallit väl ut. Stallet har växt. Rejält.

Flera på rad. Olika stora för olika behov. Bland annat fyra Riese & Muller.

Helt i min smak.

Jag menar vem (som bor någorlunda nära) kan motstå att låna en sån där fining och lasta sina återbrukspotentiella ting  (eller skräp) och nöjd fara tillbaka?

För oss som har gjort så här ett tag vet ju att det är vansinnigt lustfyllt att lasta och uträtta traditionella bilsysslor bilfritt med cykel.

Nu sprids modellen till fler.

Tack för det Roslagstulls Återbruk!

/DS

 

 

Publicerat i Annat | Lämna en kommentar

En smula dramatik före min stand up-föreläsning i torsdags:)

På Clentech i Linköping, skulle jag hålla min monolog Om konsten att leva utan bil. Starttiden var satt till 18:30 och jag skulle framföra den inför folk inom hållbarhetsbranschen som samtidigt hade en liten fest. Hur trevligt upplägg som helst!

Jag blev glad när jag, kvällen innan, såg att google maps visade att det skulle ta 12 min att cykla från centralstationen i Linköping till Cleantech. Anledningen till min förtjusning var att målet låg så pass långt borta att min vikcykel var nödvändig och fullt berättigad att ta med.

Tåget anlände 18:53, fyra minuter sent, men med min marginal på drygt 40 min såg det inte ut att bli något som helst problem.

Så fel jag hade. När jag väl kom fram till Cleantech Östergötland, fick jag irra omkring och leta efter något som såg ut som en plats lämplig för en Stand up-monolog, i minst tio minuter innan jag började misstänka att jag cyklat helt fel.

Fick ingen bild från i torsdags men här är en annan:)

Jag ringde min bokare och fick det bekräftat. Jag skulle överhuvudtaget inte till Cleantech Östergötland. Det hela var ett missförstånd orsakat av annars så pålitliga google maps. GPS:en visade endast det ena Cleantech i Linköping. Inte det andra som heter Cleantech park och så förtretligt ligger alldeles bakom tågstationen.

Cykeln var överhuvudtaget egentligen inte nödvändig att ta med denna gång. Om det inte varit för att rädda upp situationen jag satt mig i vill säga.

Klockan är 18:20 när jag ringer och jag ska börja mitt framförande om 10 minuter är det tänkt. Jag är 12 cykel-minuter därifrån. Jag erkänner ödmjukt, i luren, att jag kan bli nån minut sen. Inga större problem får jag till svar.

Tillbaka är det nerför. Det går fort. Jag är där på 7 minuter.

“Bra jobbat, nu kör vi!” säger arrangören som kommer ut och möter mig.

På sätt och vis kom cykeln till användning ändå kan man ju säga.

Själva föreställningen gick jättebra och publiken var härligt närvarande och de skrattade högt när jag berättade om mina försök att smuggla vanlig cykel i sopsäck inpackad med silvertejp förbi misstänksamma konduktörer, för ca tio år sedan – tiden före jag blev Bromptonit.

Efteråt fick jag en förfrågan om ytterligare gig av en av åhörarna som hade en hållbarhetsdag i Stockholm i tankarna, där han var övertygad om att min grej skulle passa perfekt.

Jag ska snart besöka Helsingborg, Eskilstuna och Motala för nya framföranden. Det känns himla kul och inspirerande att det bokar på!

/DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vilken är egentligen den perfekta vikcykeln? #livsåskådning

När andra tänker på nåt helt annat så tänker jag ofta på vilken som är den ultimata vikcykeln.

Under sommaren har jag och Emma haft nästan övernaturligt mycket glädje av att använda mina två vikisar.

De har varit med till sommarställen och på utflykter och när man väl vant sig vid att ha dem intill sig, blir man extremt motvilligt inställd till att lämna dem hemma.

När man väl cyklar på den fullstora och pigga fallskärmscykeln (Montague), sida vid sida om den ultraportabla bromptoniten, så är det svårt att bortse från fakta. Det rör sig om en sanning som man, något förblindad av förälskelsen till ett ultraportabelt transportmedel, en gång förnekade. Storleken har betydelse. Hjulstorleken alltså. Svinhårt pumpade däck och minutiöst anpassade drev räcker inte hela vägen för att ens kunna mäta sig med en riktig fullblodshybrid som Montaguen faktiskt är (däremot en Skeppshult har inte en chans…).

Vårt vikcykel-stall.

Vi försöker med taktik (ibland låg sådan, andra gånger ännu lägre) hitta skäl till att just den andre ska ha den lille och att man själv ska få cykla på snabbe svarten.

Detta gäller tills det blir dags att multimodala. Alltså kombinera cyklingen med buss eller tåg. Då ökar genast den nättare av de två i popularitet med hästlängder och vi leker leken att det inte är helt uppenbart att man ogärna vill befatta sig med den, inte så lite, otympligare väskan av de två.

Finns en skillnad här.

Eftersom något är ruttet i Sverige (att man inte får ta med sig vanlig cykel på tåg såklart). Så lyder frågan: Vad är den perfekta kombinationen mellan storlek och portlabilitet rörande den hopfällbara cykeln?

Nästa vecka ska jag göra min stand up-föreläsning Om konsten att leva utan bil på en fest  i Linköping. Kort därefter ska jag leda en röst-workshop på en helt annan plats. Så fortsätter sen hela hösten och en av vikcyklarna är alltid med. Jag kommer inte ge mig förrän jag hittar den bästa.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kanske blir svaret ett exemplar av den kanadensiska Helix. De första användarna som cykeln hittat ut till (går tyvärr trögt) verkar smått lyriska. (Bild t. h. Helix VS Brompton) Det kan vara den perfekta balansen mellan storlek och köregenskaper.

Ska tilläggas att jag fortfarande anser Brompton vara en fantastisk cykel med tanke på dess storlek. Däremot får producenten se upp för ökad konkurrens. De förändringar och uppdateringar som skett de senaste 20 åren, på cykeln, är lätträknade. Mest har det handlat om väskor och attribut. Man kan inte dominera i längden om man slutar vara innovativ. 

DS

Publicerat i Annat | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar