Börjar dan med magiskt vacker cykeltur genom den östgötska landsbyggden

I skrivande stund sitter jag på ett snabbtåg mot Stockholm med en välförtjänt kopp SJ-kaffe, införskaffat helt utan kostnad med mitt priokort av den åtrådda valören grå, som tillåter fri kaffetillgång, under hela resan.

Har just cyklat en magiskt vacker sträcka genom den frostbeklädda östgötska landsbyggden. Två härliga mil, mellan Vadstena och Mjölby, omgiven av tyst surrande vindkraftverk och öppna vinterlandskap. Klarblå himmel, smala bilfria landsortsvägar, nån minusgrad; tiden står stilla och nuet äro infångat.

Efter 50 minuter är jag framme i Mjölby.

Den östgötska landsbyggden, denna vackra lördagsmorgon. En ynnest att få cykla genom den.

Nästan framme i nordeuropas, om man inte räknar med Bollnäs, fulaste stad – Mjölby.

Det var nästan precis ett årsen jag var i Vadstena sist. Har saknat det mycket. Var rädd för att jag spelat min sista föreställning där, när jag i finalnummret, under sista föreställningen fick spel, sprang runt som en galning och min karaktärs mysbyxor åkte ner så att man kunde se “springa”. Många gillade det, skrattade och gjorde tummen upp – men bland andra, äldre och mer nakenkonservativa i publiken, blev stämningen dålig och spred sig fort likt en odör från nåt illaluktande som katten släpat in.

Men det är glömt och förlåtet och jag är nu tillbaka i teaterverksamheten i denna lilla charmiga och pittoreska stad. Teatern kommer inte längre drivas av en enskild ledare utan av tio verksamma aktörer av hög kaliber. Kan bli hur bra som helst.

Vadstena Nya Teater kommer den gamla anrika och mycket centralt belägna teaterlokalen att kallas, när vi nu startar om i ny regi. Där kommer vi att bjuda på krogshower, konserter, musikaler och olika typer av föreställningar. Publiken serveras, mellan akterna, en trerätters supé.

Detta betyder att jag kommer få avnjuta den fantastiska cykelsträckan Vadstena-Mjölby, många gånger framöver.

Varför cyklar jag? Vadstena ligger lite off. Men genom att cykla de två milen till stambanan istället för att vänta på nån lokal sällan avgående anslutningsbuss, sparar jag en massa tid – och lite pengar. Med lokala färdmedel inblandade blir det en seg och långdragen resa – ofta upp emot 4,5 timmar. Men med min vikcykel, i kombination med ett snabbtåg, klarar jag sträckan på lite drygt två timmar och fyrtio minuter. Ungefär lika fort som med bil hela vägen Stockholm-Vadstena (utan paus).

Vadstena slott

Känns bra att återigen få använda sig av vikcykelns huvudsyfte, det är så här den ska användas, det är när man viker ihop, kliver ombord och får tillfälle att göra långnäsa åt cykelfientligt inställda SJ, som min Brompton är i sitt esse.

/DS

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.