Efter fyra dagars turfande…

Efter fyra dagars turfande har jag samlat ihop 7263 poäng och ligger på en hundratjugonde plats i stockholmsregionen.

Mina ambitioner är större än så. Att komma in mitt i en spelomgång är inte speciellt lyckat om man vill ha något med toppstriden att göra. Den här leken leker man fullt ut – eller inte alls. Det finns ingen anledning att hålla till i mittskiktet, som jag gör nu. När alla tävlandes poäng reduceras till noll och en ny omgång startar nästa månad, det är då jag kommer att börja på allvar.

Mitt turfvapen med zonen Tegnerlunden i bakgrunden

Självklart blev jag besviken på spelet. Mina förväntningar var ungefär lika höga som när man som grabb just fått hem ett nytt nintendospel man suktat efter i ett halvår. Såna förväntningar kan, liksom då som nu, aldrig infrias.

Det här handlar ju bara om att cykla runt och knycka en massa platser som finns utmärkta på telefonens gps. Hur roligt kan det bli? resonerade jag med mig själv.

När besvikelsen lagt sig kommer jag på mig själv att just fortsätta plocka zoner.

Jag kollar hur mycket varje zon är värd, vem jag stulit den ifrån och vilken rank personen i fråga befinner sig på. På kartan ser jag turfande konkurrenter närma sig. Hur länge varar immuniteten för min nyövertagna zon innan den ligger öppen för andra hungriga och farliga krigare? Bara några minuter. Jag lokaliserar nästa rödmarkerade område och cyklar taggad vidare genom den stockholmska försommarkvällen för att äga, regera och erövra.

Var övertygad om att mitt självklara vapen skulle bli min hopfällbara Brompton men hittills är det min tjejs mer sportiga Montague som blivit det naturliga verktyget. Att med min Brompton, enkelt och multimodalt kombinera sig fram med alternativa färdmedel, är ett behov som än så länge inte infunnit sig.

För ytterstadszonerna får man minst dubbelt så många poäng som för innerstadszonerna. Om det visar sig vara mest effektivt för att nå toppen, att kämpa i förorterna, kanske det ändå visar sig att en smidig, nätt och lätt hopfällbar – är det ultimata vapnet.

Igårkväll sa jag att jag snabbt var tvungen att åka till det dygnet-runt-öppna apoteket på Klarabergsvägen eftersom mina ögon rann tokmycket, av pollenallergi. Det var en sanning med modifikation. Två timmar senare var jag hemma, inte bara med ögondroppar, utan också även med ett par tusen nya inkaserade poäng.

Med andra ord skulle man väl kunna säga att jag blivit biten.

DS

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.