På cykel i Berlin Dag 4

Klockan är 03:57 i skrivande stund. Jag befinner mig på färjan någonstans mellan Sassnitz-Trelleborg och har kapitulerat sömnen även för denna natt. Det är inget jag är ensam om. Bara en enda ligger kvar nere i tågkupén. Jag sitter på däck. Solen håller på att gå upp och det är ganska vackert.

Tidigare idag, så fort de öppnade, for jag bort till Pelago-butiken för att kanske kränga en Stavanger. Rätt ramstorlek fanns inne och jag tog mig en ca 20 min lång provtur. En högkvalitativ cykel. Ingen tvekan om det. Och vacker.

Jag hörde mig för vad det hela skulle landa på, men ett köp uteslöts snabbt då den fria frakten, som skulle ingå, bara gällde från butiken i Helsingfors. Att ordna med detta själv var helt uteslutet. Tråkigt.

Ett stenkast från Alexanderplatzen ligger cykelbutiken Stilrad. De säljer remdrivna Schindelhauer och många andra superstiliga velocipeder.

Med en livslängd tre gånger så lång som en vanlig kedja, och för att cykeln lär vara helt ljudlös och underhållsfri, har jag sett fram emot att få prova denna nästan oförskämt snygga Schindelhauer.

Och jag kan avslöja att känslorna flödar när jag cruisar runt i kvarteren intill TV-tornet. Himla responsiv och helt tyst. Puräkta cykelglädje finns i denna åttaväxlade Shindelhauer Ludvig.

Den är svindyr, ungefär 2000€ tror jag – men vilken cykel.

Lusten säger KÖP förnuftet säger dra fort innan förälskelsen djupnar.

Men jag stannar kvar en stund iallafall. För att diskutera cykelklimatet i den tyska huvudstaden med butiksinnehavaren.

Och visst, det är krig i Berlin också. Folk är arga på de cyklande precis som i Stockholm. Man tycker generellt att cyklisterna tar sig för stora friheter: bryter mot trafikregler, kör mot rött, cyklar för fort. Alltså det vanliga.

Under resten av dagen uforskar jag Prenzlauer berg med omgivningar med hjälp av Carl-Johan Vallgrens förträffliga reseguidebok.

Utan boken hade jag nog bara rört mig mellan de platser jag misstänker att de flesta andra turister gör.

Ta till exempel det här helt groteskt stora monumentet av en av tyska kommunismens stora martyrer Ernst Thälman. I bakgrunden har, DDR-kungen av miljonprogram Honeker, rest upp ett par fastigheter för människoförvaring.

Ligger hur avsides som helst. Det här och massa annat intressant, har jag fått uppleva, bara för att jag haft en cykel och en sjukt bra guidebok att tillgå. Köp den om du ska till Berlin.

Sista måltiden, innan tåget gick, blev en Pallak panir (stavar det olika varje gång). Nu mycket bättre än den vedervärdiga i Malmö jag tvingade i mig innan tåget avgick mot Berlin i fredags.

En riktigt bra Pallak.

Hur är Berlin som cykelstad då? Okej men inte mer. Ungefär som Stockholm förutom skillnaden att det alltid finns skyltar med hänvisning för cykel. Det förstärker känslan av att vara en del av trafiksystemet. Och en annan grej – inte en enda har hjälm. Ingen.

 

Sen får ju inte glömma att nämna att det inte är några som helst problem att ta med cykeln i kollektivtrafiken i Berlin. Så visst är det nog så ändå att Berlin sammantaget får anses vara en bättre cykelstad än Stockholm.

Bilister verkar vana vid cyklister och det finns även cykelgator där bilar får anpassa farten efter de cyklande. Såna skulle man lätt och billigt kunna göra en mängd av i Stockholm också.

Cykelgator.

Har fått några kommentarer om varför jag väljer tåg framför flyg. Vissa verkar tycka det är lite konstigt. Det tycker jag också – just nu.

I en bättre värld borde man för ett rimligt pris kunna åka snabbt, miljövänligt och bekvämt ner till Berlin på åtta timmar med höghastighetståg. Men regeringen verkar piggare på att satsa på bilvägar medan många andra länder har högtstående planer om hypersnabba supertåg (eller redan genomfört). Sorgligt.

Jag har valt att streta emot lågprisflyget och av idealistiska skäl valt att sömnlös ligga och trycka i en trång kupè istället. Och dessutom kanske betalat dubbelt så mycket för det.

Ska även i fortsättningen åka så mycket tåg jag bara kan men det är tveksamt om jag kommer göra om denna resa på samma sätt. Månadslång tågluff är en grej men handlar det om en weekend blir det nog tyvärr flyget i fortsättningen.

Man vill ju inte sluta resa.

Slutsnackat om det nu. Berlinresan är snart över.

När jag kommer hem är det dags att börja förbereda för lådcykelsemester till Gotland.

Vi cyklar på lördag morgon.

/DS

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Dagbok från en hopfällbar cykel och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.