Iphone release för cykelspelet

Om tjugofem dagar är det äntligen dags för Turf att släppas till iphone.

Det var nästan precis ett år sen jag först hörde talas om appen.

Tröttnade till slut på att vänta på iphoneversionen och konverterade (tillfälligt) till androidismen.

Att cykla runt, gärna på natten, och erövra zoner, är att förena nytta med nöje. En motionsform som passar mig perfekt eftersom jag ständigt försöker komma på nya skäl att ge mig ut och cykla. Med appen i telefonen behöver jag aldrig mer fnula på det.

Mitt namn är nokar och jag har, innan dagens pass, knipit totalt 1166 zoner (på tre månader) och cyklat exakt 4424,3 km.

Konkurrensen är stenhård då det verkar finnas dygnet-runt-turfare som verkar vara övertygade om att turfande är livets mening.

Ibland, när man är på väg mot samma zon som en combatant, uppstår ett möte. Oavsett vem som hinner först skakar man hand och byter ett par ord. Bland turfare emellan råder god kamratanda.

Vilka är turfarna då? Allt från fjuniga tonåringar till vältränade pensionärer, har jag hört. Själv har jag mest stött på lagom tjocka blandat med riktigt hurtiga medelålders…

Gemenskap förekommer i form av turföl mellan de krigande.

Min mest bisarra turfupplevelse hittills var när jag försökte övertala vakten att få beträda slottets yttre borggård nattetid. Det är nämligen en zon där, men efter 18:00 spärras området av.

Jag påkallade vaktens uppmärksamhet genom att väldigt ödmjukt och anspråkslöst ropfråga:

“Är det okej om jag kommer in ett litet tag för att ta en zon?”

“REPERTERA!!” Skriker vakten tillbaka och närmar sig mig.

“Ja..det är lite svårt att förklara…men jag spelar ett spel…där man liksom ska in och ställa sig på olika platser och ta över zoner” fortsätter jag medveten om att vakten inte kommer fatta ett skit.

“JAHA!” skriker vakten.

“Och nu är det så att jag skulle behöva komma innanför avspärrningen för att ta en sån här zon…går det bra”

“ABSOLUT INTE”

“Det tar bara lite drygt trettio sekunder”

“NEEJ!” svarar han och spänner upp sig som en svan.

“Men du…du skulle inte själv kunna ta med min telefon, backa tio meter och vänta där i ca trettio sekunder…och ta zonen åt mig istället?”

“HAR JAG INTE TID MED!” samma superhöga odynamiska röstläge.

Jag ska just gå när vakten mjuknar lite och frågar:

“TAR MAN POÄNG OCH TÄVLAR MOT ANDRA, DÅ?”

“Ja precis” svarar jag.

“DET ÄR JU SMART JU!” svarar vakten och hans nyväckta intresse för Turf, lyser helt klart igenom.

Efter ytterligare ett fruktlöst övertalningsförsök tar jag sikte på en ny zon och turfar vidare ut i stockholmsnatten.

När iphoneanvändare nu kommer att ge sig in i leken, kommer den redan svinhårda konkurrensen att tillta.

För att spelet ska nå sin fulla potential behövs därför nån slags seriesystem. Då kan man lättare anpassa ambition med division. Det är mer motiverande att ta hem division 6 än att ligga på (ungefär) plats åttio i högsta serien.

Först då kan Turf bli den hit det förtjänar.

/DS

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.